Mat och vin eller vin och mat

Mat och vin eller vin och mat

img_8432Nu ska ni få ett tips på en riktigt bra present till den som har allt och som tycker om kulinariska upplevelser. Att själv belöna sig med denna upplevelse är heller ingen dum idé. Själv fick jag den här presenten i somras och utnyttjade den för ett par veckor sedan. Jag pratar om en heldag på Restaurangakademien, vilken höjdare. Tänk att en hel dag, under sakkunnig ledning, få lära sig nya saker, träffa trevliga människor och dessutom få laga mat, äta och dricka gott.

Det finns olika utbildningar att välja mellan. Jag valde ”Mat och vin i kombination”. Helt rätt val för mitt vidkommande. Michel Jamais, som är kock, sommelier, författare mm. var vår utbildare, instruktör och inspiratör. Totalt var vi 15 personer som hade samlats en lördagsmorgon för att lära oss mer om hur vi ska tänka när vi komponerar en måltid där god mat och goda drycker blir en bra kombination. Vi gick bl.a. igenom vilka grundsmaker som finns, hur smaksinnet fungerar, hur drycker förändras i mötet med maten och vilka egenskaper i drycken och i maten som styr mötet. Mycket intressant. Vår lärare slog också hål på myten om att det inte passar med vin till sparris och kronärtskockor. Han hävdade att det var en gammal kvarleva från den tiden då Stadshotellen serverade sparris med ägg och vinägrettsås. Tillbehör som alltså klassas som ”vinets fiender”. Han gav också en känga till Systembolagets klassificering som på en bild visar om ett visst vin passar till kött, fisk eller fågel. Det är inte grundråvaran som är utgångspunkten vid val av dryck, det är tillbehören. Vi fick också ett användbart citat: ”fett är rätt”. Kan vara bra att ha i bakhuvudet vid matlagning. Liksom att salt rundar av strävhet.

img_8438Efter teoripasset var det dags att laga mat. Vi var alltså femton personer som skulle dela in oss i fem grupper. På borden i det fina restaurangköket hade fem vinflaskor placerats ut. Var och en en fick välja ett vin och förhoppningsvis skulle uppdelningen mellan oss fungera. Och det gjorde det. Jag valde en flaska Chateauneuf-du-Pape, La Bernardine från vinhuset Chapoutier. Vinet är i huvudsak gjort på grenache. Ett fantastiskt trevligt vin visade det sig. Vi fick prova och efter det skulle vi komponera en maträtt utan recept. För personer som älskar mat var detta ett verkligt eldorado. Vi fick botanisera runt bland alla tänkbara råvaror och hade full frihet att välja. Tack och lov hade vi proffs i köket som kunde vägleda oss när vi hade frågor. Efter en stund bestämde vi oss för att steka kycklingbröst och till det servera en rotsakskräm och rödvinssås. Det trodde vi skulle passa bra till vinet. Den första utmaningen var att stycka några kycklingar. Här fick vi sakkunnig hjälp av Michel.

Efter några timmars arbete skulle vi avnjuta en avsmakningsmeny med fem rätter med tillhörande vin. Förutom vårt vin serverades champagne (blanc de noir), en tysk riesling, en sangiovese från Italien och en priorat från Spanien. Varje grupp hade ansvar för att servera och berätta om sin komposition. Måltiden började med en ostronsoppa, efterföljd av en ceviche, svamprisotto, vår kyckling och avslutades med en ryggbiff med chilibearnaise. Nu fick ni inga detaljer. Se det som en teaser och kolla bilderna. Maten skulle också serveras så att det blev en njutning för ögat. Och allt blev så himla gott och bra. Kombinationen av smaker var spännande och jag lärde mig massor.

Den här dagen gjorde mig glad. Jag fick massor av inspiration och nästa gång när jag vill belöna mig själv så kommer jag att återvända till Restaurangakademien. Det finns många fler spännande kurser. img_8455img_8449

img_8454

Här var jag för glupsk. Hade börjat äta innan jag tog bilden. Uppläggningen är egentligen riktigt snygg.

img_8450 img_8452

En krånglig från Antibes

En krånglig från Antibes

img_3847Under arbetet med att skriva boken om Hållbara affärer har min kunskap och mina insikter om vad jag som individ kan göra för att leva mer hållbart ökat. En av mina absolut värsta miljösynder är transporterna, något som jag delar med många andra. När vi skulle resa till Sverige för att lansera boken bestämde vi oss därför för att ta tåget. Vi ville prova hur det fungerar och försökte också förena nytta med nöje. Det är aldrig fel att hitta positiva synergier.

Här går det undan

Här går det undan

Något som jag funderat mycket kring de senaste åren är varför tågtrafiken inte är mer utvecklad och samordnad. Min teori och mina antaganden var att det finns potential. Givetvis kommer det alltid att gå snabbare med flyget, men beroende på hur kritisk tiden är så borde många fler kunna åka tåg. Nu skulle vi testa.

Vi bestämde ett datum, eller rättar sagt några dagar, när vi skulle genomföra resan norrut. Efter lite efterforskning kom vi fram till att effektiv restid mellan Antibes och Stockholm är cirka 36 timmar. Vi kände dock att vi var lite för gamla och för bekväma för att sitta och vänta på olika järnvägsstationer under nattetid. Sitta obekvämt och bygga upp en sömnskuld. Jag ville vara fräsch till bokreleasen. Eftersom vi styr vår tid så bestämde vi oss för att göra två stopp med övernattningar, en i Paris och en Hamburg.

Sven-Bertil tog ansvar för tågbokningarna. Ja, det är i plural. Här

En restaurang att rekommendera, nära Gare de Lyon

En restaurang att rekommendera, nära Gare de Lyon

finns inga effektiva bokningssajter där det bara rasslar ut det bästa och mest prisvärda alternativet. Vi fick lägga pussel. Efter genomförd bokning kunde vi konstatera att den proceduren tog lika lång tid som det tar att flyga mellan Nice och Arlanda. Inte bra. Hur var det då med priset? Tack vare omsorgsfull research lyckades vi få våra biljetter för cirka 2.000 kronor var. Även om det är dyrare än att flyga så var det helt okej.

För oss blev det alltså tre resdagar. Den första startade vid 7-tiden på morgonen och tåget, ett TGV, anlände till Paris vid 13. Jag hade kollat upp en bra lunchrestaurang i närheten av Gare de Lyon och allt funkade perfekt. Sedan hade eftermiddagen och kvällen att njuta av den vackra staden.

img_3842Nästa morgon samma tid var det dags igen, till Frankfurt för byte till Hamburg. Det började bra, snabbtåg som nästan kom fram i tid och vi hade sex minuter på oss att byta. Vi klarade det med knapp marginal. Detta tåg visade sig vara en helt annan sort. Gammalt, slitet, ganska långsamt och platsnumreringen stämde inte. Nu var vi rejält hungriga och såg fram emot en lunch på tåget (hann inte äta frukost i Paris). Men icke, ingen mat och ingen dryck. När vi kom till Fulda efter några timmar kom en person ombord och serverade färska Bretzels, som vi bokstavligen kastade i oss. De var gudomligt goda. Väl framme i Hamburg fick vi en trevlig kväll. En stad väl värd ett besök.

Nu var det dags för de sista etapperna. Först till Köpenhamn och img_3854sedan vidare till Stockholm. Den här dagen hade vi ätit ordentlig tysk frukost, vis av erfarenheten att restaurangvagn inte är en självklarhet. Den sista etappen, den till Stockholm, hade vi säkrat upp genom att förboka en middag hos SJ. På kvällen den tredje dagen var vi framme och kunde bege oss ut till vårt ställe i skärgården.

Den här resan har gett anledning till ett antal funderingar och förslag till förbättringar.

img_3839Det är för krångligt att boka, varför finns det inget smart bokningssystem som är samordnat mellan länder. Det borde vara billigare för att vara ett alternativ till flyget. Det borde finnas fler nattåg, för att spara tid och pengar. Det borde finnas mat och dryck, åtminstone någonting att köpa för att stilla den värsta törsten och hungern när resan är lång.

Det är helt enkelt dags att prioritera järnvägarna. En viktig väg mot fossilfria transporter. Politiker kan skapa incitament och styrmedel för att stimulera tågåkandet. Gör det enklare, snabbare och billigare.

Jag vill inte verka gnällig och avslutar i positiv anda. Vi borde åka mer tåg, det skulle betyda mycket för miljön. Dessutom är det faktiskt trevligt. Det finns tid att prata, läsa och reflektera. För att inte tala om alla vackra landskap som vi passerar under en lång resa. Om du har lite tid över så går det att göra resan till en upplevelse, stanna till och upplev ställen som du kanske inte annars skulle besöka. För att inte tala om den inre resan, som SJ hade som reklam för ett antal år sedan.

Hållbara affärer – nu finns boken att köpa

Hållbara affärer – nu finns boken att köpa

Det här är inget blogginlägg i vanlig mening. Det är reklam för den bok som jag skrivit tillsammans med Gunilla Östberg och som jag berättade om för några dagar sedan. Idag har vårt förlag Liber skickat en pressrelease och boken går nu att köpa på Bokus, Adlibris och CDON. Inom kort kommer den också att finnas hos vissa bokhandlare, t.ex. hos Akademibokhandeln.

I boken inspirerar, motiverar och vägleder företag som vill ställa om för att bli hållbara. Vi belyser ämnet ur ett brett perspektiv, ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Boken är i första hand skriven för beslutsfattare inom näringslivet, men kan även läsas av den som vill lära sig mer om hållbarhet. Ju fler som i sina olika roller är med och bidrar till omställningen desto snabbare kommer det att gå.

Une carafe d’eau s’il vous plaît

Une carafe d’eau s’il vous plaît

Kranvatten eller mineralvatten – det är frågan

Jag levde länge med uppfattningen att kranvatten “utomlands” inte gick att dricka. Detta nästan oavsett vilket land det gällde. När vi köpte lägenhet i Antibes för ett antal år sedan blev det från början en självklarhet att alltid släpa hem plastflaskor med vatten. Vid restaurangbesök likadant, vi beställde alltid in mineralvatten. Det gör vi inte längre.

När du besöker en restaurang på Rivieran är ofta den första frågan du får: vad vill ni ha för vatten, med eller utan kolsyra? Det är en fälla och ett sätt att få dig att undvika att beställa kranvatten. Gå inte på den. Marginalerna på mineralvatten är mycket höga och jag förstår betydelsen av att få sälja så mycket som möjligt. Som konsument finns det dock all anledning att inte gå på restaurangernas försäljningstrick.

Att beställa karaffvatten är inte alltid populärt och på vissa ställen blir leveransen kraftigt fördröjd och du kan behöva påminna flera gånger. Men ge inte upp. Förr eller senare får du ditt vatten. På lite enklare ställen är de oftast snabbare och serverar för det mesta vattnet kylt, eller levererar isbitar vid sidan om.

Visst finns det vissa fördelar med mineralvatten. Den främsta är att det inte smakar klor. Är du i hemmamiljö avhjälps det enkelt genom en vattenrenare. Svårare än så behöver det inte vara. Vissa restauranger erbjuder också filtrerat vatten och vi upplever att vattenkvaliteten generellt blir allt bättre. Nu kommer vi till nackdelarna, de är ganska  uppenbara

Ofta säljs mineralvatten i plastflaskor, i vissa fall i burkar och på restaurang är det mestadels glasflaskor som gäller. Oavsett förpackning bör detta alternativ undvikas. Varför ska vi köpa vatten i flaska när det finns i kranen? Den värsta förpackningsboven är antagligen platsflaskan, som är miljöovänlig ur ett antal aspekter och plast i kontakt med mat/dryck kan i vissa fall vara ohälsosam. Sedan kommer jag till transporterna. Hur vettigt är det att transportera förpackat vatten långtradare genom Europa för att försörja människor med en livsnödvändig vätska som finns i kranar i varje bostad och på varje restaurang?

Ibland finns ett motstånd mot det miljövänliga därför att det blir dyrare. Det kan till exempel vara dyrare att välja ekologiska varor än de som inte är det. När det gäller val av vatten är det alltid billigare att välja kranvatten. Och det med bred marginal. Literpriset för mineralvatten i en liten petflaska, som du köper på t.ex. bensinstation är ofta i storleksordningen 4 Euro. På en restaurang i Antibes är det inte ovanligt att en liter kostar 5 Euro. Här kan vi snacka om marginaler som i längden innebär mycket pengar för varje individ eller hushåll. (Det är givetvis billigare att köpa större förpackningar i livsmedelsbutikerna.)

Som jag berättat i tidigare inlägg har jag tillsammans med Gunilla Östberg skrivit en bok om hållbara affärer. I den beskriver vi bland annat att det finns tre kategorier samhället som kan göra skillnad; politiker, företag och konsumenter. Gunilla Ö bloggar också om hållbarhet för konsumenter, läs gärna mer på forasustainableworld. I en marknadsekonomi är det vi konsumenter som styr utbudet. Om vi slutar efterfråga förpackat vatten kommer finns det inte att finnas någon marknad. Det skulle betyda mycket ur ett hållbarhetsperspektiv och det finns ingen motsättning i förhållande till den egna plånboken. Det är precis tvärtom, här finns många tusenlappar att spara.

Årets viktigaste bok

Årets viktigaste bok

160824-ostberg-064-webbJag är författare – på riktigt. Om en några veckor lanseras Gunilla Östbergs och min första bok.

Ni som brukar läsa min blogg kommer kanske att bli förvånade. Boken handlar inte om Rivieran, mat, vin eller resor. Däremot passar ämnet in på temat makt och karriär, som jag också skriver om ibland. Boken heter:

Hållbara affärer – så ökar du företagets konkurrenskraft och lönsamhet

Hållbara företag är framtiden och det är de som påbörjar omställningen nu som kommer att bli de stora vinnarna. Vår bok vänder sig i första hand till personer med inflytande och makt, men också till människor som vi påverka och göra skillnad, på sin arbetsplats och i sin vardag. Du som vill lära dig mer om vad hållbarhet handlar kommer också ha glädje av boken. Vi inspirerar, motiverar och vägleder.

I boken intervjuar vi 14 företag och 4 experter. De delar generöst med sig att sina erfarenheter. Vi har haft nöjet att möta engagerade personer som verkligen vill göra skillnad och som använder sin kapacitet och förmåga till att göra gott för världen. Riktig förändring börjar ofta med en modig eldsjäl.

Bokprojektet började med att min goda vän Gunilla Östberg hörde av sig till mig och frågade om jag var intresserad av ett samarbete. Vi lärde känna varandra när vi båda var mitt uppe i våra respektive karriärer. Hon hade en idé om att skriva en managementbok om hållbarhet för företag. Gunilla har arbetat länge med hållbarhetsfrågor och har djupa kunskaper i ämnet. Men hon ville ha en kompanjon, någon som hade andra erfarenheter. Hon kände också att det skulle bli roligare och bättre om vi var två. För mig kunde timingen inte ha varit bättre. Jag älskar att skriva men gillar teamwork. Att skapa något tillsammans med andra.

Ämnet hållbarhet är något som engagerar mig även om jag inte har (eller hade) speciellt mycket kunskap i ämnet. Nu känns det bra att ha använt ett drygt år till att göra något som kan bidra till att driva världen i en mer hållbar riktning. Under resans gång har mina erfarenheter från olika roller i näringslivet varit värdefulla. Liksom nyfikenheten, engagemanget och strävan efter att vilja påverka. Som du förstår har det också varit en lärande resa för mig och övertygelsen om att vi måste agera nu har växt sig allt starkare.

Nu är jag stolt över att faktiskt ha skrivit en bok. Inom ett område som är både aktuellt och mycket angeläget. Den går inte att köpa än, men du kan läsa mer på Libers och Bokus hemsida. Den kommer att finnas på fler sajter och jag kommer att hålla dig uppdaterad. Vi har en hemsida som du kommer till om du klickar på boktiteln. Vi har också en Facebooksida. Jag vill också rekommendera Gunilla Östbergs blogg forasustainableworld där hon skriver om hållbarhet för konsumenter.  På den här bloggen kommer jag också att berätta mer om boken. Jag kommer också att reflektera mer kring frågor som har med hållbarhet att göra. Både för företag, men också belysa vardagssituationer där vi som individer kan ha anledning att tänka till – och agera.

Alfiero Boffa – en mästare på Barberaviner

Alfiero Boffa – en mästare på Barberaviner

imageI våras firade vi trettioårig bröllopsdag tillsammans med barn och barnbarn i Antibes. Och vi fick en fin upplevelsepresent. Vi gillar verkligen Piemonte och barnen hade organiserat några härliga dagar i det distriktet. Bland annat ingick ett besök hos vinmakaren Alfiero Boffa, där min dotter varit tidigare och blivit förtjust i stället, ägaren och vinerna.

Besöket var planerat och som de svenskar vi är kom vi i exakt rätt tid och herr Boffa var redo. Han stod och väntade på oss med öppna famnen. Först berättade han om gården, vinerna och gav oss lite historia. Sedan fick vi en genomgång av processen och vi fick titta på tankar, ekfat och vinkällare. Därefter var det dags för provning, men först lite om Barberadruvan.

Det är den näst mest odlade blå druvan i Italien. På den här vingården är det Barbera d’Asti som gäller. imageVingården ligger alltså i närheten av staden Asti. Som många vingårdar har denna gått i arv mellan generationer och herr Boffa berättade att när han tog över så var Barberadruvan ansedd som en enkel druva för att producera vin till husbehov. Den har kommit i skuggan av Nebbiolodruvan som används i Barolo och Barbarescoviner.  Druvan ger inte särskilt strävt imagevin och kan drickas ungt, men det kan också lagras. Metoderna för tillverkning har utvecklats i takt med tiden. På sina 25 hektar i byn San Marzano Olivieto tillverkar han viner som betecknas Vigne Uniche och som är mycket lagringsdugliga. Det finns olika sorter som kommer olika områden med olika jordmån. Alla personliga och med olika karaktär.

imageSå bjuds vi på vinprovning och den är väl förberedd. Vi får prova sju olika viner från olika årgångarna. Under ett par timmar får vi en detaljerad berättelse om de olika vinerna, hur de odlas och deras unika karaktär. Vid våra platser får vi etiketter för respektive vin och vi får olika glas så att vi kan jämföra vinerna mellan varandra. Något som är gör provningen mycket mer intressant än när du provar en sort och sedan övergår till en ny. Vi blev särskilt förtjusa i More från 2007, som var moget och ganska lättillgängligt. Men även det mer komplexa vinet Testimonium från 2010 föll oss i smaken.

Alla viner är mycket prisvärda. Det billigaste kostar 11 Euro och det dyraste 14.30. Några av hans viner finns också att tillgå i Sverige via beställningssortimentet.

Nu är vi i alla fall utrustade med diverse viner från denna fina vingård och vi ser fram emot att testa dessa tillsammans med mat i hemmamiljö. Det är då det blir riktigt spännande, stämde våra första intryck? Som tur är har vi bara 25 mil till Piemonte och Boffas vingård och de kommer säkert att få fler besök av oss.

Pusselslottet i verkligheten

Pusselslottet i verkligheten

imageVi bilade nyligen genom Europa och då är Tyskland alltid ett land att passera. Det går att bara se landet som en nödvändig transportsträcka. Alternativet är att faktiskt passa på att upptäcka något av det fina som Tyskland har att erbjuda. Den här gången hade vi bestämt oss för att stanna en natt i staden Goslar. En vacker stad som förskonades från krigets bombningar. Det fina torget med välbevarade byggnader och den gamla staden med sina korsvirkeshus är väl värda ett besök. Nu blir det inte mer skrivet om det, men det är ett perfekt stopp på vägen.

Vi fortsatte vår resa söderut för att passera Alperna via Brennerpasset. Jag har cellskräck så den långa tunneln genom St Gotthard är inget

På vägen upp

På vägen upp

alternativ. I vilket fall bestämde vi oss för att åka väster om München och när jag läste på kartan dök namnet Neuschwanstein upp. Visst är det ett sagoslott? Ett av världens mest fotograferade och avbildade byggnader. Det slott som också måste vara världens mesta pusselmotiv. Jo, visst var det så. Om vi nu mer eller mindre råkade hamna här så var ett besök givet. Vi är egentligen inte typerna som letar efter gamla slott, men fina sagoslott är svåra att motstå.

Det här slottet är speciellt i många avseenden. För det första är det extra vackert, gäller både byggnaden, interiören och läget. Det är verkligen ett sagoslott, så som jag tänker mig ett sådant. För det andra är det relativt modernt vilket gör det lättare att relatera till. För det tredje har slottet en spännande historia. Neuschwanstein lät uppföras av den Bayerske kungen Ludwig II i slutet av 1800-talet. Han var alltså inte en regent i verklig mening men ville skapa sig en egen alternativ värld, byggd på historia från medeltiden eller barockens tid. Och han lät helt enkelt uppföra detta spektakulära slott. Han fick dock aldrig uppleva det i färdigställt skick (1891). Som djupt skuldsatt blev han ”idiotförklarad” och internerad. Vid dryga 40 års ålder återfanns han drunknad i en sjö i närheten. Av guiden vi lyssnade på förstod vi att omständigheterna var oklara.

Det finns många souvenirer, här underlägg med slottet under olika årstider

Det finns många souvenirer, här underlägg med slottet under olika årstider

Åter till själva slottet. Det är byggt i medeltida stil men utrustad med, den för tiden vid uppförandet, all modern teknologi. Det fanns till exempel god uppvärmning och vattensystem. Själva inredningen är inspirerad av de germanska och nordiska sagorna och har också inspiration av Wagners kraftfulla verk som Lohengrin och Nibelungen ring. Denne Ludwig hade också höga tankar om sig själv. I det som kallas ”the Throne hall” har kungen en roll som intermediär mellan Gud och världen.

Ja, galna människor är de som drivit en del av utvecklingen i världen. Ibland på gott och ibland på ont. Denne Ludwig har i alla fall skapat något extra till eftervärlden och jag vet inte om han åsamkat någon större skada under hans levnadsår. Antagligen har många människor fått slita och kämpa för att få detta märkliga byggnadsverk till stånd. Maktfullkomlighet och utnyttjande av arbetskraft och pengar är säkert givet. Det här besöket satte igång tankar om hur det kan ha fungerat på den tiden. En tid som trots allt bara är så där 150 år tillbaka.

Det goda är att så många människor nu kan njuta av detta

Noggrannhet och effektivitet, behövs när 1,5 miljoner människor kommer på besök

Noggrannhet och effektivitet, behövs när 1,5 miljoner människor kommer på besök

kulturmonument, som med sina 1,5 miljoner besökare om året är ett av världens mest besökta. Vi kom till biljettkontoret på morgonen för att köpa biljetter och fick en tid för visning kl 9.55. Innan dess fick vi gå en promenad upp till slottet. Exakt 9.55 fick vi passera ingången genom att våra biljetter avlästes elektroniskt och exakt 10.00 började visningen. Tysk punktlighet och effektivitet, något som jag gillar.

Jag är glad för att vi tog den här vägen. Neuschwanstein är ett riktigt sagoslott och ett monument utöver det vanliga. Värt en omväg och kanske till och med en resa. Tyvärr fick vi inte ta några bilder inomhus, men givetvis köpte vi ett pussel. Vi valde inte det värsta, stannade vid 500 bitar för att kunna pussla tillsammans med barnbarnen.