Årets viktigaste bok

Årets viktigaste bok

160824-ostberg-064-webbJag är författare – på riktigt. Om en några veckor lanseras Gunilla Östbergs och min första bok.

Ni som brukar läsa min blogg kommer kanske att bli förvånade. Boken handlar inte om Rivieran, mat, vin eller resor. Däremot passar ämnet in på temat makt och karriär, som jag också skriver om ibland. Boken heter:

Hållbara affärer – så ökar du företagets konkurrenskraft och lönsamhet

Hållbara företag är framtiden och det är de som påbörjar omställningen nu som kommer att bli de stora vinnarna. Vår bok vänder sig i första hand till personer med inflytande och makt, men också till människor som vi påverka och göra skillnad, på sin arbetsplats och i sin vardag. Du som vill lära dig mer om vad hållbarhet handlar kommer också ha glädje av boken. Vi inspirerar, motiverar och vägleder.

I boken intervjuar vi 14 företag och 4 experter. De delar generöst med sig att sina erfarenheter. Vi har haft nöjet att möta engagerade personer som verkligen vill göra skillnad och som använder sin kapacitet och förmåga till att göra gott för världen. Riktig förändring börjar ofta med en modig eldsjäl.

Bokprojektet började med att min goda vän Gunilla Östberg hörde av sig till mig och frågade om jag var intresserad av ett samarbete. Vi lärde känna varandra när vi båda var mitt uppe i våra respektive karriärer. Hon hade en idé om att skriva en managementbok om hållbarhet för företag. Gunilla har arbetat länge med hållbarhetsfrågor och har djupa kunskaper i ämnet. Men hon ville ha en kompanjon, någon som hade andra erfarenheter. Hon kände också att det skulle bli roligare och bättre om vi var två. För mig kunde timingen inte ha varit bättre. Jag älskar att skriva men gillar teamwork. Att skapa något tillsammans med andra.

Ämnet hållbarhet är något som engagerar mig även om jag inte har (eller hade) speciellt mycket kunskap i ämnet. Nu känns det bra att ha använt ett drygt år till att göra något som kan bidra till att driva världen i en mer hållbar riktning. Under resans gång har mina erfarenheter från olika roller i näringslivet varit värdefulla. Liksom nyfikenheten, engagemanget och strävan efter att vilja påverka. Som du förstår har det också varit en lärande resa för mig och övertygelsen om att vi måste agera nu har växt sig allt starkare.

Nu är jag stolt över att faktiskt ha skrivit en bok. Inom ett område som är både aktuellt och mycket angeläget. Den går inte att köpa än, men du kan läsa mer på Libers och Bokus hemsida. Den kommer att finnas på fler sajter och jag kommer att hålla dig uppdaterad. Vi har en hemsida som du kommer till om du klickar på boktiteln. Vi har också en Facebooksida. Jag vill också rekommendera Gunilla Östbergs blogg forasustainableworld där hon skriver om hållbarhet för konsumenter.  På den här bloggen kommer jag också att berätta mer om boken. Jag kommer också att reflektera mer kring frågor som har med hållbarhet att göra. Både för företag, men också belysa vardagssituationer där vi som individer kan ha anledning att tänka till – och agera.

Alfiero Boffa – en mästare på Barberaviner

Alfiero Boffa – en mästare på Barberaviner

imageI våras firade vi trettioårig bröllopsdag tillsammans med barn och barnbarn i Antibes. Och vi fick en fin upplevelsepresent. Vi gillar verkligen Piemonte och barnen hade organiserat några härliga dagar i det distriktet. Bland annat ingick ett besök hos vinmakaren Alfiero Boffa, där min dotter varit tidigare och blivit förtjust i stället, ägaren och vinerna.

Besöket var planerat och som de svenskar vi är kom vi i exakt rätt tid och herr Boffa var redo. Han stod och väntade på oss med öppna famnen. Först berättade han om gården, vinerna och gav oss lite historia. Sedan fick vi en genomgång av processen och vi fick titta på tankar, ekfat och vinkällare. Därefter var det dags för provning, men först lite om Barberadruvan.

Det är den näst mest odlade blå druvan i Italien. På den här vingården är det Barbera d’Asti som gäller. imageVingården ligger alltså i närheten av staden Asti. Som många vingårdar har denna gått i arv mellan generationer och herr Boffa berättade att när han tog över så var Barberadruvan ansedd som en enkel druva för att producera vin till husbehov. Den har kommit i skuggan av Nebbiolodruvan som används i Barolo och Barbarescoviner.  Druvan ger inte särskilt strävt imagevin och kan drickas ungt, men det kan också lagras. Metoderna för tillverkning har utvecklats i takt med tiden. På sina 25 hektar i byn San Marzano Olivieto tillverkar han viner som betecknas Vigne Uniche och som är mycket lagringsdugliga. Det finns olika sorter som kommer olika områden med olika jordmån. Alla personliga och med olika karaktär.

imageSå bjuds vi på vinprovning och den är väl förberedd. Vi får prova sju olika viner från olika årgångarna. Under ett par timmar får vi en detaljerad berättelse om de olika vinerna, hur de odlas och deras unika karaktär. Vid våra platser får vi etiketter för respektive vin och vi får olika glas så att vi kan jämföra vinerna mellan varandra. Något som är gör provningen mycket mer intressant än när du provar en sort och sedan övergår till en ny. Vi blev särskilt förtjusa i More från 2007, som var moget och ganska lättillgängligt. Men även det mer komplexa vinet Testimonium från 2010 föll oss i smaken.

Alla viner är mycket prisvärda. Det billigaste kostar 11 Euro och det dyraste 14.30. Några av hans viner finns också att tillgå i Sverige via beställningssortimentet.

Nu är vi i alla fall utrustade med diverse viner från denna fina vingård och vi ser fram emot att testa dessa tillsammans med mat i hemmamiljö. Det är då det blir riktigt spännande, stämde våra första intryck? Som tur är har vi bara 25 mil till Piemonte och Boffas vingård och de kommer säkert att få fler besök av oss.

Pusselslottet i verkligheten

Pusselslottet i verkligheten

imageVi bilade nyligen genom Europa och då är Tyskland alltid ett land att passera. Det går att bara se landet som en nödvändig transportsträcka. Alternativet är att faktiskt passa på att upptäcka något av det fina som Tyskland har att erbjuda. Den här gången hade vi bestämt oss för att stanna en natt i staden Goslar. En vacker stad som förskonades från krigets bombningar. Det fina torget med välbevarade byggnader och den gamla staden med sina korsvirkeshus är väl värda ett besök. Nu blir det inte mer skrivet om det, men det är ett perfekt stopp på vägen.

Vi fortsatte vår resa söderut för att passera Alperna via Brennerpasset. Jag har cellskräck så den långa tunneln genom St Gotthard är inget

På vägen upp

På vägen upp

alternativ. I vilket fall bestämde vi oss för att åka väster om München och när jag läste på kartan dök namnet Neuschwanstein upp. Visst är det ett sagoslott? Ett av världens mest fotograferade och avbildade byggnader. Det slott som också måste vara världens mesta pusselmotiv. Jo, visst var det så. Om vi nu mer eller mindre råkade hamna här så var ett besök givet. Vi är egentligen inte typerna som letar efter gamla slott, men fina sagoslott är svåra att motstå.

Det här slottet är speciellt i många avseenden. För det första är det extra vackert, gäller både byggnaden, interiören och läget. Det är verkligen ett sagoslott, så som jag tänker mig ett sådant. För det andra är det relativt modernt vilket gör det lättare att relatera till. För det tredje har slottet en spännande historia. Neuschwanstein lät uppföras av den Bayerske kungen Ludwig II i slutet av 1800-talet. Han var alltså inte en regent i verklig mening men ville skapa sig en egen alternativ värld, byggd på historia från medeltiden eller barockens tid. Och han lät helt enkelt uppföra detta spektakulära slott. Han fick dock aldrig uppleva det i färdigställt skick (1891). Som djupt skuldsatt blev han ”idiotförklarad” och internerad. Vid dryga 40 års ålder återfanns han drunknad i en sjö i närheten. Av guiden vi lyssnade på förstod vi att omständigheterna var oklara.

Det finns många souvenirer, här underlägg med slottet under olika årstider

Det finns många souvenirer, här underlägg med slottet under olika årstider

Åter till själva slottet. Det är byggt i medeltida stil men utrustad med, den för tiden vid uppförandet, all modern teknologi. Det fanns till exempel god uppvärmning och vattensystem. Själva inredningen är inspirerad av de germanska och nordiska sagorna och har också inspiration av Wagners kraftfulla verk som Lohengrin och Nibelungen ring. Denne Ludwig hade också höga tankar om sig själv. I det som kallas ”the Throne hall” har kungen en roll som intermediär mellan Gud och världen.

Ja, galna människor är de som drivit en del av utvecklingen i världen. Ibland på gott och ibland på ont. Denne Ludwig har i alla fall skapat något extra till eftervärlden och jag vet inte om han åsamkat någon större skada under hans levnadsår. Antagligen har många människor fått slita och kämpa för att få detta märkliga byggnadsverk till stånd. Maktfullkomlighet och utnyttjande av arbetskraft och pengar är säkert givet. Det här besöket satte igång tankar om hur det kan ha fungerat på den tiden. En tid som trots allt bara är så där 150 år tillbaka.

Det goda är att så många människor nu kan njuta av detta

Noggrannhet och effektivitet, behövs när 1,5 miljoner människor kommer på besök

Noggrannhet och effektivitet, behövs när 1,5 miljoner människor kommer på besök

kulturmonument, som med sina 1,5 miljoner besökare om året är ett av världens mest besökta. Vi kom till biljettkontoret på morgonen för att köpa biljetter och fick en tid för visning kl 9.55. Innan dess fick vi gå en promenad upp till slottet. Exakt 9.55 fick vi passera ingången genom att våra biljetter avlästes elektroniskt och exakt 10.00 började visningen. Tysk punktlighet och effektivitet, något som jag gillar.

Jag är glad för att vi tog den här vägen. Neuschwanstein är ett riktigt sagoslott och ett monument utöver det vanliga. Värt en omväg och kanske till och med en resa. Tyvärr fick vi inte ta några bilder inomhus, men givetvis köpte vi ett pussel. Vi valde inte det värsta, stannade vid 500 bitar för att kunna pussla tillsammans med barnbarnen.

 

 

 

 

Vi joggar olika

Vi joggar olika

Att jogga är en härlig form av motion. Den kräver ett par bra skor och en stabil bh (om du är kvinna). Sedan är det bara att ge sig ut. Det kan du göra var som helst och när som helst. Själv gillar jag att vara utomhus och genom joggingen kombinera motion med andra typer av upplevelser som vacker natur, spännande städer eller intressanta människor. Hur då tänker du kanske, du träffar väl knappast människor när du joggar för dig själv. Jo, så här upplever jag mina medjoggare. Perspektivet är måhända stereotypt, men varför inte. Fantasin får sitt.

Min absolut mest frekventa löparrunda, alla kategorier, är den runt Cap d’Antibes. Jag vet inte hur många mil jag har tillryggalagt just här, ganska ointressant detalj men många är det. Sträckan är en knapp mil och sträcker sig runt halvön mellan Antibes och Juan-les-Pins. Trots att rundan är identisk varje gång innehåller den nya upplevelser. Den kanske allra viktigaste är skiftningarna i naturen beroende på årstid och väder. Jag kommer aldrig att tröttna på variationen i Medelhavets färger. Det måste finnas ett oändligt antal varianter. En annan intressant upplevelse av en helt annan karaktär är att studera alla andra joggare. Det gör jag också och har liksom placerat in dem i ”fack” och här följer min personliga kategorisering.

Motionsjoggaren – den kanske vanligaste typen vilken jag själv också anser att jag är. Inom kategorin återfinns båda könen i olika åldrar. Människor som likt mig själv oförtrutet går upp på morgonen för att få sin regelbundna motion. Tråkiga kanske men pålitliga. Många återkommer och skiner upp i ett leende när vi möts.

Teknikfreaken – de som är laddade upp till tänderna med diverse utrustning. Det kan vara pulsklockor, musikprylar, vätskebälten, specialkläder etc. Dessa personer ha sannolikt järnkoll på sina tider, jämförelser med andra och klara ambitioner för vad de ska åstadkomma med sin träning. Antagligen snabbare än kategorin innan. Och mer intressant att titta på.

Exibitionisten – personer som gillar att visa upp sin vackra (subjektiv uppfattning) och vältränade kropp. I den här gruppen ingår mest män enligt den omfattande studie som genomförts av mig under många år. Det är personer som har minimalt med kläder och dem de har sitter tight. Ofta handlar det om att springa med bar, oftast solbränd, överkropp. Den mest utmanande varianten är de som är iförda badbyxor av den typ som inte lämnar något åt fantasin.

Nu jäklar ska jag börja tränatypen – det är äntligen semester och då ska jag inte bara ligga på stranden. Den här kategorien är vanligast förekommande under vår och sommar. Det är personer som sannolikt tränat då och då men som legat på latsidan, av olika skäl, under en längre period. Personer som ur garderoben plockar fram sina gamla träningsskor och har bestämt sig – nu ska jag komma igång igen. Hur det går med dessa träningsambitioner i förlängningen framgår inte av min okulära studie.

Tillsammans – semester med familjen. Vi ska göra saker tillsammans, något som förenar och där alla kan delta. Detta är en trevlig syn. Mamma, pappa och ett par barn på väg att bli ungdomar. Det gäller att passa på och hålla igång något som är vettigt innan nästa period i livet. Då det är pubarna i Juan som gäller och föräldrarna har att hantera trötta tonåringar som definitivt inte kliver upp innan åtta för att motionera, särkilt inte tillsammans med pinsamma föräldrar.

Inom alla kategorier finns varianter och givetvis överlappar de varandra.  Ta det för vad det är. Att iaktta människor är i alla fall spännande och förgyller en helt vanlig motionsrunda. Det finns också andra reflektioner att göra. Till exempel hur vi möts och vem som väjer för vem. En intressant studie i vem som för tillfället kontrollerar situationen och bestämmer. Jag brukar roa mig med att testa. Ibland vägrar jag att flytta på mig och ”vinner” alltid. Vissa gånger springer jag åt sidan, psykologin i sammanhanget är intressant och ytterligare ett område att utforska Vi joggar olika och sporten har fler dimensioner än vad de flesta kanske tror.

Fäviken – en upplevelse för alla sinnen

Fäviken – en upplevelse för alla sinnen

Just nu ligger jag i min hotellsäng och det känns som om jag aldrig mer ska äta eller dricka. Aldrig mer. Igår kväll besökte vi Fäviken. Sveriges just nu mest spännande och sannolikt bästa restaurang. Fäviken som har två stjärnor i Guide Michelin är också topprankad i Europa och i världen. Jag förstår varför. En kväll på Fäviken är en helhetsupplevelse  som inte lämnar något åt slumpen eller övrigt att önska. Maten är fantastisk, i en division för sig, men allt runt omkring är också genomtänkt, genomarbetat och väl genomfört. Och jag kan lova att vi blev mätta. Jag har nog aldrig varit så mätt (och belåten) som efter detta besök.

Att ta sig till Fäviken är ett projekt som sträcker sig över viss tid och innehåller ett antal moment. Nummer ett är att bestämma sig. Det är nämligen inget billigt kalas och det gäller att betrakta det hela som något annat än bara en måltid. Nästa steg är att boka bord och det är inte det enklaste. Restaurangen har bara 24 platser, varav 8 är vid ett långbord. De ”släpper” platserna vid vissa givna tider och då gäller det att hänga på låset. Ungefär som att boka biljetter till en rockkonsert eller motsvarande. Om du blir lycklig nog att få plats så gäller det att betala inom en vecka annars ryker bokningen. Jag var först lite skeptisk till detta, men med facit i hand kan jag säga att jag förstår principen och att upplevelsen var värd varenda krona. Efter genomförd bokning är det dags att fixa boende. Intill restaurangen finns några få rum och där fick vi inte plats. Det blev Åregården och taxi istället, ett mycket bra alternativ.

Jag bokade den 30 april och den 4 augusti var det dags. Vi var på plats i Åre under eftermiddagen och laddade upp genom att vara så hungriga som möjligt. Under resan dit lyssnade vi på Magnus Nilssons sommarprogram från 2015. Det var också en bra uppladdning. Han berättar om sin dröm om att driva världens bästa restaurang. Vidare förklarar han kärleken till bygden och respekten för det hantverk som matlagning, med alla dess komponenter, är. Intressant, tänkvärt och inspirerande.

Själva måltiden är verkligen närproducerad. I princip alla råvaror kommer från trakten, inklusive de detaljer som används vid tillagningen, typ björkkol, granbarr och enekvistar. Jag lägger upp en bild på menyn så får du själv läsa. Innan besöket hade jag en viss farhåga om att maten skulle vara så komplicerad att den skulle vara svår att ta till sig. Men glöm det, allt var så spännande och alla sinnen fick verkligen sitt.

Vi kom dit klockan sju och möttes då att ett antal medarbetare, inklusive Magnus Nilsson, som alla hälsade och önskade oss en trevlig kväll. Direkt blev vi anvisade varsin plats framför brasan tillsammans med ett mycket trevligt norskt par från Lillehammer. Vi drack champagne tillsammans och njöt av Fävikens mycket speciella snacks. Vad sägs till exempel om: vilda blommor i varmt skal av torkat grisblod eller buljong av röktorkat renkött, tjesmus och jästa kråkbär. Mums. Efter detta fick vi vårt bord en trappa upp och då vidtog en show utan dess like. Rätt efter rätt kom in med jämna mellanrum och presenterades i ett bra tempo. Det hände något hela tiden.

Efter avslutad måltid gick vi återigen ner till vår plats vid brasan och återförenades med våra nyvunna norska vänner. Då var det dags för kaffe och ”godis” av typen älgörtskaramell och torkade rönnbär. Vid halv tolv var kalaset över, då kom vår taxi och efer en knapp halvtimme låg vi i våra sängar. Mätta, nöjda och mycket belåtna.

Efter att ha läst detta förstår du vad jag tycker om besöket på Fäviken, det går inte att missförstå eller hur? Nu ska känna efter – kommer jag att orka äta frukost?

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image

Den glade slaktaren i Antibes

Den glade slaktaren i Antibes

imageJag försöker verkligen att minimera köttkonsumtionen men de gånger när vi äter kött ska det vara bra och så närproducerat som möjligt. I Frankrike finns det gigantiska varuhus som säljer allt ifrån mat till TV-apparater, men det finns också många små specialbutiker som till exempel slaktare.

I Antibes, där vi bor, är utbudet av specialbutiker stort. De allra imagevanligaste är alla bagerier. När det gäller kött har jag fastnat för den här butiken: La Bonne Boucherie. Den ligger i korsningen Boulevard Foch och Avenue Wilson. Butiken drivs av ett par och jag vet inte så mycket om deras bakgrund. Det jag vet är framför allt två saker, de har fantastiskt lammkött från Sisteron och de är alltid glada. I utbudet ingår även andra typer av kött, skinka, korv, pasta och ost med mera.

imageNär tid finns föredrar jag alltid att handla i små butiker. Dels är utbudet och varorna ofta mycket bra, dels vill jag gärna gynna de företagare som valt att satsa på kvalitet. De har en yrkesstolthet och de bidrar till att bygga ett levande samhälle. I Antibes finns det många butiker och själva stadskärnan är relativt förskonad från stora kedjor.

För att återgå till min slaktare så måste jag säga att det är ett rent nöje att gå dit. Bemötandet är fantastiskt och alla kunder blir ”sedda”. När det sedan är dags för inköp (ofta får jag vänta några minuter för det brukar vara en liten kö) visar min slaktare prov på stort yrkeskunnande. Med hjälp av en stor köttyxa hugger han kotletter som blir perfekta. Till nyår hjälpte han mig att fixa till en lammstek så att den blev perfekt.

Gynna gärna lokala butiker och egna företagare. Det blir både bättre och godare.

Vi älskar Frankrike

Vi älskar Frankrike

Den här bilden tog jag under EM-finalen i fotboll. En härlig supporter som klätt sig i de franska färgerna. Vi hade gått ut i Antibes för att tillsammans med goda vänner se finalen och få del av stämningen. Trots att vi kom när matchen precis hade börjat och trots att det var knökfullt på den utomhusbar vi hade valt, fanns det plats för oss. Alla var glada och hjälpte generöst till med att skapa några platser till oss. Några glada killar delade dessutom med sig av sin öl. De flesta hejade på Frankrike men när matchen var över och Portugal stod som segrare så applåderade alla.

Jag älskar Frankrike, de franska människorna, den franska kulturen, den franska naturen, den franska maten och vinet, den franska stoltheten. Ja listan kan göras lång. Något som jag kanske uppskattar mest av allt är de gemensamma aktiviteter som förekommer ganska ofta. Där människor samlas för att delta i upplevelser tillsammans med andra. Utan att köpa biljetter eller organisera sig innan. Att bara gå dit och gemensamt skapa och uppleva stämning. Fotbollsmatcher, festivaler och nationaldagsfirande är några exempel där vi bland många andra gärna deltar.

Det som hände den 14 juli 2016 är vidrigt. Förutom det fruktansvärda som drabbat alla direkt inblandade så är det ett slag mot den öppenhet och frihet som finns i Frankrike och som de allra flesta vill ska prägla våra samhällen. Människor av olika nationaliteter i olika åldrar med olika livsåskådning och så vidare ska kunna samlas och känna sig trygga med varandra. Vi ska också dela med oss och berika varandra genom vår närvaro och sprida glädje.

Igår kväll skulle vi ha varit på jazzfestival i Juan-les-Pins. Den blev inställd. Givetvis helt självklart mot bakgrund av det som hänt. Det var en sorgens dag och nu pågår tre dagars landssorg. Något som däremot inte får hända är att vi slutar umgås i större sammanhang och börjar stänga in oss. I rädsla för att någon galning ska förstöra allt. Vi måste värna det öppna samhället och vi vill leva i det Frankrike som vi älskar.

Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva det som hänt och mina tankar går till alla drabbade och deras familjer. Många tankar går också mot framtiden. Hur ska vår värld se ut? Jag vill att mina barnbarn ska kunna leva i frihet och  i ett öppet samhälle. Oavsett var i världen de väljer att leva sina liv.