Vi joggar olika

Vi joggar olika

Att jogga är en härlig form av motion. Den kräver ett par bra skor och en stabil bh (om du är kvinna). Sedan är det bara att ge sig ut. Det kan du göra var som helst och när som helst. Själv gillar jag att vara utomhus och genom joggingen kombinera motion med andra typer av upplevelser som vacker natur, spännande städer eller intressanta människor. Hur då tänker du kanske, du träffar väl knappast människor när du joggar för dig själv. Jo, så här upplever jag mina medjoggare. Perspektivet är måhända stereotypt, men varför inte. Fantasin får sitt.

Min absolut mest frekventa löparrunda, alla kategorier, är den runt Cap d’Antibes. Jag vet inte hur många mil jag har tillryggalagt just här, ganska ointressant detalj men många är det. Sträckan är en knapp mil och sträcker sig runt halvön mellan Antibes och Juan-les-Pins. Trots att rundan är identisk varje gång innehåller den nya upplevelser. Den kanske allra viktigaste är skiftningarna i naturen beroende på årstid och väder. Jag kommer aldrig att tröttna på variationen i Medelhavets färger. Det måste finnas ett oändligt antal varianter. En annan intressant upplevelse av en helt annan karaktär är att studera alla andra joggare. Det gör jag också och har liksom placerat in dem i ”fack” och här följer min personliga kategorisering.

Motionsjoggaren – den kanske vanligaste typen vilken jag själv också anser att jag är. Inom kategorin återfinns båda könen i olika åldrar. Människor som likt mig själv oförtrutet går upp på morgonen för att få sin regelbundna motion. Tråkiga kanske men pålitliga. Många återkommer och skiner upp i ett leende när vi möts.

Teknikfreaken – de som är laddade upp till tänderna med diverse utrustning. Det kan vara pulsklockor, musikprylar, vätskebälten, specialkläder etc. Dessa personer ha sannolikt järnkoll på sina tider, jämförelser med andra och klara ambitioner för vad de ska åstadkomma med sin träning. Antagligen snabbare än kategorin innan. Och mer intressant att titta på.

Exibitionisten – personer som gillar att visa upp sin vackra (subjektiv uppfattning) och vältränade kropp. I den här gruppen ingår mest män enligt den omfattande studie som genomförts av mig under många år. Det är personer som har minimalt med kläder och dem de har sitter tight. Ofta handlar det om att springa med bar, oftast solbränd, överkropp. Den mest utmanande varianten är de som är iförda badbyxor av den typ som inte lämnar något åt fantasin.

Nu jäklar ska jag börja tränatypen – det är äntligen semester och då ska jag inte bara ligga på stranden. Den här kategorien är vanligast förekommande under vår och sommar. Det är personer som sannolikt tränat då och då men som legat på latsidan, av olika skäl, under en längre period. Personer som ur garderoben plockar fram sina gamla träningsskor och har bestämt sig – nu ska jag komma igång igen. Hur det går med dessa träningsambitioner i förlängningen framgår inte av min okulära studie.

Tillsammans – semester med familjen. Vi ska göra saker tillsammans, något som förenar och där alla kan delta. Detta är en trevlig syn. Mamma, pappa och ett par barn på väg att bli ungdomar. Det gäller att passa på och hålla igång något som är vettigt innan nästa period i livet. Då det är pubarna i Juan som gäller och föräldrarna har att hantera trötta tonåringar som definitivt inte kliver upp innan åtta för att motionera, särkilt inte tillsammans med pinsamma föräldrar.

Inom alla kategorier finns varianter och givetvis överlappar de varandra.  Ta det för vad det är. Att iaktta människor är i alla fall spännande och förgyller en helt vanlig motionsrunda. Det finns också andra reflektioner att göra. Till exempel hur vi möts och vem som väjer för vem. En intressant studie i vem som för tillfället kontrollerar situationen och bestämmer. Jag brukar roa mig med att testa. Ibland vägrar jag att flytta på mig och ”vinner” alltid. Vissa gånger springer jag åt sidan, psykologin i sammanhanget är intressant och ytterligare ett område att utforska Vi joggar olika och sporten har fler dimensioner än vad de flesta kanske tror.

Fäviken – en upplevelse för alla sinnen

Fäviken – en upplevelse för alla sinnen

Just nu ligger jag i min hotellsäng och det känns som om jag aldrig mer ska äta eller dricka. Aldrig mer. Igår kväll besökte vi Fäviken. Sveriges just nu mest spännande och sannolikt bästa restaurang. Fäviken som har två stjärnor i Guide Michelin är också topprankad i Europa och i världen. Jag förstår varför. En kväll på Fäviken är en helhetsupplevelse  som inte lämnar något åt slumpen eller övrigt att önska. Maten är fantastisk, i en division för sig, men allt runt omkring är också genomtänkt, genomarbetat och väl genomfört. Och jag kan lova att vi blev mätta. Jag har nog aldrig varit så mätt (och belåten) som efter detta besök.

Att ta sig till Fäviken är ett projekt som sträcker sig över viss tid och innehåller ett antal moment. Nummer ett är att bestämma sig. Det är nämligen inget billigt kalas och det gäller att betrakta det hela som något annat än bara en måltid. Nästa steg är att boka bord och det är inte det enklaste. Restaurangen har bara 24 platser, varav 8 är vid ett långbord. De ”släpper” platserna vid vissa givna tider och då gäller det att hänga på låset. Ungefär som att boka biljetter till en rockkonsert eller motsvarande. Om du blir lycklig nog att få plats så gäller det att betala inom en vecka annars ryker bokningen. Jag var först lite skeptisk till detta, men med facit i hand kan jag säga att jag förstår principen och att upplevelsen var värd varenda krona. Efter genomförd bokning är det dags att fixa boende. Intill restaurangen finns några få rum och där fick vi inte plats. Det blev Åregården och taxi istället, ett mycket bra alternativ.

Jag bokade den 30 april och den 4 augusti var det dags. Vi var på plats i Åre under eftermiddagen och laddade upp genom att vara så hungriga som möjligt. Under resan dit lyssnade vi på Magnus Nilssons sommarprogram från 2015. Det var också en bra uppladdning. Han berättar om sin dröm om att driva världens bästa restaurang. Vidare förklarar han kärleken till bygden och respekten för det hantverk som matlagning, med alla dess komponenter, är. Intressant, tänkvärt och inspirerande.

Själva måltiden är verkligen närproducerad. I princip alla råvaror kommer från trakten, inklusive de detaljer som används vid tillagningen, typ björkkol, granbarr och enekvistar. Jag lägger upp en bild på menyn så får du själv läsa. Innan besöket hade jag en viss farhåga om att maten skulle vara så komplicerad att den skulle vara svår att ta till sig. Men glöm det, allt var så spännande och alla sinnen fick verkligen sitt.

Vi kom dit klockan sju och möttes då att ett antal medarbetare, inklusive Magnus Nilsson, som alla hälsade och önskade oss en trevlig kväll. Direkt blev vi anvisade varsin plats framför brasan tillsammans med ett mycket trevligt norskt par från Lillehammer. Vi drack champagne tillsammans och njöt av Fävikens mycket speciella snacks. Vad sägs till exempel om: vilda blommor i varmt skal av torkat grisblod eller buljong av röktorkat renkött, tjesmus och jästa kråkbär. Mums. Efter detta fick vi vårt bord en trappa upp och då vidtog en show utan dess like. Rätt efter rätt kom in med jämna mellanrum och presenterades i ett bra tempo. Det hände något hela tiden.

Efter avslutad måltid gick vi återigen ner till vår plats vid brasan och återförenades med våra nyvunna norska vänner. Då var det dags för kaffe och ”godis” av typen älgörtskaramell och torkade rönnbär. Vid halv tolv var kalaset över, då kom vår taxi och efer en knapp halvtimme låg vi i våra sängar. Mätta, nöjda och mycket belåtna.

Efter att ha läst detta förstår du vad jag tycker om besöket på Fäviken, det går inte att missförstå eller hur? Nu ska känna efter – kommer jag att orka äta frukost?

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image

Den glade slaktaren i Antibes

Den glade slaktaren i Antibes

imageJag försöker verkligen att minimera köttkonsumtionen men de gånger när vi äter kött ska det vara bra och så närproducerat som möjligt. I Frankrike finns det gigantiska varuhus som säljer allt ifrån mat till TV-apparater, men det finns också många små specialbutiker som till exempel slaktare.

I Antibes, där vi bor, är utbudet av specialbutiker stort. De allra imagevanligaste är alla bagerier. När det gäller kött har jag fastnat för den här butiken: La Bonne Boucherie. Den ligger i korsningen Boulevard Foch och Avenue Wilson. Butiken drivs av ett par och jag vet inte så mycket om deras bakgrund. Det jag vet är framför allt två saker, de har fantastiskt lammkött från Sisteron och de är alltid glada. I utbudet ingår även andra typer av kött, skinka, korv, pasta och ost med mera.

imageNär tid finns föredrar jag alltid att handla i små butiker. Dels är utbudet och varorna ofta mycket bra, dels vill jag gärna gynna de företagare som valt att satsa på kvalitet. De har en yrkesstolthet och de bidrar till att bygga ett levande samhälle. I Antibes finns det många butiker och själva stadskärnan är relativt förskonad från stora kedjor.

För att återgå till min slaktare så måste jag säga att det är ett rent nöje att gå dit. Bemötandet är fantastiskt och alla kunder blir ”sedda”. När det sedan är dags för inköp (ofta får jag vänta några minuter för det brukar vara en liten kö) visar min slaktare prov på stort yrkeskunnande. Med hjälp av en stor köttyxa hugger han kotletter som blir perfekta. Till nyår hjälpte han mig att fixa till en lammstek så att den blev perfekt.

Gynna gärna lokala butiker och egna företagare. Det blir både bättre och godare.

Vi älskar Frankrike

Vi älskar Frankrike

Den här bilden tog jag under EM-finalen i fotboll. En härlig supporter som klätt sig i de franska färgerna. Vi hade gått ut i Antibes för att tillsammans med goda vänner se finalen och få del av stämningen. Trots att vi kom när matchen precis hade börjat och trots att det var knökfullt på den utomhusbar vi hade valt, fanns det plats för oss. Alla var glada och hjälpte generöst till med att skapa några platser till oss. Några glada killar delade dessutom med sig av sin öl. De flesta hejade på Frankrike men när matchen var över och Portugal stod som segrare så applåderade alla.

Jag älskar Frankrike, de franska människorna, den franska kulturen, den franska naturen, den franska maten och vinet, den franska stoltheten. Ja listan kan göras lång. Något som jag kanske uppskattar mest av allt är de gemensamma aktiviteter som förekommer ganska ofta. Där människor samlas för att delta i upplevelser tillsammans med andra. Utan att köpa biljetter eller organisera sig innan. Att bara gå dit och gemensamt skapa och uppleva stämning. Fotbollsmatcher, festivaler och nationaldagsfirande är några exempel där vi bland många andra gärna deltar.

Det som hände den 14 juli 2016 är vidrigt. Förutom det fruktansvärda som drabbat alla direkt inblandade så är det ett slag mot den öppenhet och frihet som finns i Frankrike och som de allra flesta vill ska prägla våra samhällen. Människor av olika nationaliteter i olika åldrar med olika livsåskådning och så vidare ska kunna samlas och känna sig trygga med varandra. Vi ska också dela med oss och berika varandra genom vår närvaro och sprida glädje.

Igår kväll skulle vi ha varit på jazzfestival i Juan-les-Pins. Den blev inställd. Givetvis helt självklart mot bakgrund av det som hänt. Det var en sorgens dag och nu pågår tre dagars landssorg. Något som däremot inte får hända är att vi slutar umgås i större sammanhang och börjar stänga in oss. I rädsla för att någon galning ska förstöra allt. Vi måste värna det öppna samhället och vi vill leva i det Frankrike som vi älskar.

Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva det som hänt och mina tankar går till alla drabbade och deras familjer. Många tankar går också mot framtiden. Hur ska vår värld se ut? Jag vill att mina barnbarn ska kunna leva i frihet och  i ett öppet samhälle. Oavsett var i världen de väljer att leva sina liv.

Upptäck Djurönäset i sommar

Upptäck Djurönäset i sommar

Ett av Sveriges största konferenshotell är en doldis på flera sätt. Det

Jan Johansen underhåller oss.

Jan Johansen underhåller oss.

ligger vackert inbäddat i naturen och syns knappt, varken från land eller från hav. Den stora omvandling som verksamheten genomgått de senaste åren är också något som inte alla känner till. Nu är det dags att upptäcka denna pärla i hjärtat av Stockholms skärgård. Jag är stolt över att ha varit med och bidragit till Djurönäsets utveckling och jag är glad för att jag då och då har möjlighet att komma på besök som privatgäst. Låt mig göra en kort tillbakablick så att ni förstår vad jag menar.

Ny altan utanför Seregården

Ny altan utanför Seregården

Djurönäset byggdes 1979 som en konferensanläggning för kurser, möten och utbildningar. Det var PTK som var initiativtagare och verksamheten drivs i stiftelseform (PTK:s utbildningsstiftelse). År 2008 blev jag tillfrågad om att gå in i styrelsen som extern representant från näringslivet. Jag tackade jag och det har jag aldrig ångrat. Under åren har denna anläggning kommit att bli en slags baby för mig och för övriga som deltagit på omvandlingsresan.
Idag är Djurönäset långt ifrån bara ett konferenshotell. Det är en plats för många typer av möten. Anläggningen är uppbyggd kring en huvudbyggnad och ett antal mindre hus avsedda för konferens, boende, fester mm. Smart konstruerat av de som tänkte till på sjuttiotalet. Potentialen och alternativen är många. Förutom att Djurönäset är perfekt för professionella möten under veckorna så är det idag ett ställe för rekreation och fest på helgerna och under sommaren.

Kvällssol vid Sjöboden

Kvällssol vid Sjöboden

Under sommaren händer det mycket på Djurönäset. En av de stora attraktionerna är härliga Sjöboden. En sommarkrog i västerläge med båthamn och bara några hundra meter från busshållplatsen. För många Värmdöbor är det dessutom cykelavstånd. Flera gånger i veckan kommer populära artister på besök och underhåller gästerna med glad musik. Förra veckan var vi där och lyssnade på Jan Johansen. Det blev en riktig ”feel good” kväll. Vem kan motstå att tralla med i ”Se på mig” eller sjunga ut i ett mellopotpurri. Vi rycktes i alla fall med av den goda stämningen. Dessutom hade vi denna kväll vädrets makter på vår sida. Svensk sommar när den är som bäst.

I år händer något extra. Då slår Djurönäset upp dörrarna för


Snart dags för invigning av Folkparken.

Snart dags för invigning av Folkparken.

Folkparken. Vem vill inte passa på att besöka den? Så vitt jag vet byggs det inte så många nya i Sverige. Jag var där för några dagar sedan och kollade in byggnaden och nu är verksamheten i full gång. Ser fram emot att gå dit nästa gång när jag är i Sverige. För mig som är uppväxt i Värmland med små och stora folkparker i min närhet är detta en riktig höjdare. Om en dryg vecka är det Skärgårdsfestival och det är ett tillfälle att upptäcka och få del av allt som Djurönäset har att erbjuda och då har Folkparken en central roll. Jag vill verkligen rekommendera alla som har möjlighet att åka dit. Där erbjuds, underhållning, lekar, god mat och dryck mm. En riktig happening för alla. Kolla in detaljerna på hemsidan.

God mat, trevlig miljö och trevligt sällskap.

God mat, trevlig miljö och trevligt sällskap.

Idag är Djurönäset verkligen en mötesplats med många möjligheter. Där finns ett helt nyöppnat bastulandskap med en tjugofem meter lång pool, behandlingar av diverse slag, vedeldad bastu, badstrand, loungebar, vinotek, restaurang, AW på fredagar under terminerna, julbord, midsommarfirande etc. etc.

Det bästa med allt är den ständiga utvecklingen. Tack vare en engagerad ledning kommer nya förslag ständigt på styrelsens bord och det finns en omfattande plan där måsten av underhållskaraktär varvas med nya

Ny småbåtshamn på gång.

Ny småbåtshamn på gång.

kliv framåt. Ett av de senaste är den pågående utbyggnaden av en båthamn i sydvästra delen av Kanholmsfjärden (nedanför den byggnad som kallas Seregården). Den kommer att innebära nya möjligheter för livet i skärgården. Håll ögonen på den.
Nu har jag efter åtta år lämnat styrelsen, men jag kommer att följa utvecklingen med stort intresse. Jag är övertygade om att vi kommer att få se många spännande utvecklingssteg i takt med tiden och med respekt för det vackra läget i naturen. Mellan skog, himmel och hav.

En dagsvandring i ”Les Calanques”

En dagsvandring i ”Les Calanques”

imageDet finns många trevliga vandringsalternativ på Franska Rivieran. Så många att det kan vara svårt att välja. Utbudet är tack och lov väl beskrivet i böcker och i broschyrer som finns på turistbyråer, i bokhandeln och hos de stora sportvarubutikerna.

För att komma i väg och framförallt hitta nya alternativ är det en bonus att bli inbjuden av goda vänner som gjort en plan. Bara att hänga med alltså och nu ska ni få del av upplägget.

Vid den lilla pittoreska fiskebyn Cassis, som är belägen mellan Toulon imageoch Marseille, finns Kalankerna eller Les Calanques som de heter på originalspråket. Det är höga klippor som faller stuprätt ner i havet och bildar en formation av vikar. Enastående vackert. Det är givetvis många som är medvetna om det och det har växt upp en vandringsindustri i området. Jag kan förstå varför. Det finns många alternativ, dels går det att göra dagsturer dels finns det mer avancerade klättringsmöjligheter och det går att göra båtturer.

imageVi hade valt att göra en dagstur utmed en vandringsled. Den utgick från en parkeringsplats i utkanten av Cassis. Och nu kommer mitt första råd. Kom tidigt på morgonen för att få en parkeringsplats. Det blir snabbt fullt, särskilt under högsäsong och helger. Mitt andra råd är därför att boka hotellrum i mycket god tid om du vill övernatta i själva byn.

Som ni förstår var vi långt ifrån ensamma på denna vandring, som tog ca. fyra timmar. Men det var bara trevligt. Hur som helst var utsikten strålande och vi fick också rejält med motion eftersom stigningen var relativt kraftig och underlaget delvis mycket steningt. Vi hade denna dag valt att ta med oss matsäck som vi avnjöt  i en fin glänta medan vi tittade ut över vackra Medelhavet. Efter avslutad vandring gick vi till hamnen för att unna oss en öl eller ett glas vin. Det var fler än vi som hade tänkt den tanken, men vi lyckades ändå hitta ett bord med vy över båthamnen.

imageJag kan verkligen rekommendera en utflykt till Cassis. Det är en riktigt mysig by med massor atmosfär och puls. Nästa gång jag kommer dit ska jag sätta av tid till att strosa runt bland alla små fina butikerna och jag ska äta lunch eller middag vid hamnen. Men, då ska jag boka boende och bord i god tid.

Är det någon som varit i Aubagne? Det är en stad, ganska nära Cassis, men av en helt annan karaktär. En stad som de flesta bara passerar utan att stanna till. Här hade vi bokat boende och middag. Det blev långt ifrån den mysiga småstadskänska som präglas Cassis, men vi hade ändå en helt igenom lyckad kväll. Beroende på sällskapet och att vi hade hittat en lite udda restaurang med fantastisk mat. Långt från turistfällestråken. Under vistelsen fick vi också inspiration att lära oss mer om främlingslegionen och på morgonen besökte vi stadens museum. Mycket intressant.

Som på de flesta utflykter i det här området ingår ett och annat

Nej, det här vinet var inte till salu men av etiketten framgår att de 1953 producerade "ekologiska" viner. Dock utan certifiering på den tiden. Det här var det naturliga sättet att producera på.

Nej, det här vinet var inte till salu men av etiketten framgår att de 1953 producerade ”ekologiska” viner. Dock utan certifiering på den tiden. Det här var det naturliga sättet att producera på.

vingårdsbesök. Den gär gången blev det några nedslag i det lilla distriktet Cassis och det mer omtalade Bandol. Där finns det många bra vinproducenter på liten yta. Väl värt ett besök i sig.

Ja, det finns mycket att se, utforska och njuta av här nere. Det är bara tiden som sätter gränser.

En gourmetrestaurang i Luberon

En gourmetrestaurang i Luberon

Amuse-bouche

Amuse-bouche

Strax utanför byn Loumarin, som ligger i Luberon, finns ett litet hotell som är värt en utflykt. Det heter Auberge la Fenière. Där är det mysigt att bo och

Saint Pierre aux truffes

de har en gourmetrestaurang som är belönad med en stjärna i Guide Michelin. Första gången 1995. Och jag förstår varför.

Vi bodde där en natt för en vecka sedan och vi satt på vårt rum och resonerade om vad vi skulle äta till middag. Det fanns en ”vanlig” meny och så fanns det en avsmakningsmeny med åtta eller nio rätter. Vi bestämde oss för att gå ”all in” och ta hela menyn med alla imagerätter. Det fick bära eller brista. Nio rätter innebär mycket mat å ena sidan. Å andra sidan brukar rätter i detta sammanhang vara små, så vi chansade. Ingen av oss är någon storätare men vi gillar att prova nytt och älskar välkomponerad mat baserad på fina råvaror. Och vi blev inte besvikna.

I köket är Reine Sammut chef sedan 1975, respekt. Hon har lärt sig imageden ädla kokkonsten av sin mormor som inspirerats genom sina resor i imagevärlden. Maten är baserat på Medelhavsköket och rätterna är tillagade av inhemska råvaror. Maten är glutenfri eftersom Reines dotter Nadia är glutenintolerant.

imageDet är inte  särskilt vanligt att det finns en kvinnlig chef på en stjärnrestaurang, vilket gör denna lite extra intressant.

Vi njuter verkligen genom hela imagemåltiden. Varje rätt är omsorgsfullt tillagad, med perfekta kombinationer och proportioner. Mycket? –  javisst men inte för mycket. Vi fick i oss det mesta. Dagen efter valde vi dock att avstå från frukosten.

Innan vi började äta hade jag bestämt mig för att ta en bild på varje rätt. Det innebar att jag inte fick börja äta innan den var förevigad. I de flesta fall gick det bra. Någon gång misslyckades jag och fick försöka göra en efterkonstruktion.

imageDet här är ett ställe som vi kommer att återkomma till. Nästa gång kommer det att bli på sommaren. Vi hade en fin balkong med utsikt imageöver bergen och odlingarna, men det blåste så vi höll oss inomhus. Trädgården var också jättefin, med pool och sköna stolar. Verkligen ett ställe att njuta imageav på många sätt. För matens skull är det dock inte fel att äta inomhus. Särskilt inte i den här trevliga matsalen. Var sak har sin tid.image