Vi har varit i Alba och upplevt vit tryffel. Det är den dyraste och mest exklusiva tryffeln. Den finns att tillgå under en begränsad tid under hösten. Den svarta tryffeln är mer tillgänglig för den som bor på Rivieran. Trots att vi vistats och bott här nere i många år har vi hittills aldrig upplevt en tryffelmarknad, men förra veckan var det dags. Vi behövde en knuff och lite handfast guidning.

Ett par av våra goda vänner som är riktiga tryffelentusiaster frågade om vi skulle göra en gemensam utflykt till Aups. Det är en liten by strax norr om Lorgues som varje torsdag förmiddag under säsongen har en tryffelmarknad. Säsongen pågår mellan slutet av november och till början av mars. Den här dagen var en riktig vinterdag med rivieramått mätt. Temperaturen låg kring nollstrecket och himlen var klarblå. Riktigt kyligt men vackert. Under färden gällde det också att hålla koll på eventuella isfläckar. Vid tiotiden var vi framme och började med att besöka det lokala tryffelmuseet och vi inhandlade en ”affettatartuffi”. Det är en tryffelmandolin, vilket är ett måste för att få ut det mesta av den svarta knölen. Tunna skivor gör att vi kan få ut mesta möjliga eftersom det är ytorna som ger den karaktäristiska smakupplevelsen. Det gäller alltså att få ut så många skivor som möjligt. Vi var ju inställda på att handla så mandolinen blev en given start på vår tryffeldag.

Nästa moment blev ett besök på ett café ”Tryffelgrisen”. Ett typiskt litet café med tryffelrelaterade väggdekorationer. Den mest utmärkande är tryffelgrisen som tittade på oss medan vi avnjöt var sin kaffe med croissant. Innan besöket på marknaden ville vi givetvis spana in det lokala utbudet av butiker. Vi fastnade snabbt i en liten affär som sålde egentillverkade föremål av olivträd. Jag fortsatte att shoppa och här blev det bland annat en fin skärbräda eller snarare uppläggningsfat.

Och nu var det dags för marknaden. Där fanns ett antal stånd där tryffel såldes av olika lokala tryffelplockare. Dagspriset på varan, tuber melanosporum, låg mellan 80 och 90 € per kilo, vilket innebar att en liten tryffel kostade cirka 15€. Vi köpte en sån som vi lindade in i hushållspapper och förvarar i en glasburk. Den ska dock ätas inom en vecka. Det kommer vi att göra och jag ser fram emot att testa mandolinen. På marknaden fanns också en del förädlade produkter av typen tryffeltapenade, tryffelolja och tryffelrisotto. Det doftade gott i den röda Volvon kan jag berätta.

Efter marknaden besökte vi en lokal ostbutik som givetvis sålde ostar med tryffel i. Även här shoppade vi loss. Sedan var det dags att åka tillbaka mot Lorgues där vi hade bokat bord på det legendariska restaurangen Chez Bruno. Men på vägen passerade vi några vingårdar och bestämde oss för att göra ett nedslag på Chateau Thuerry i Villecroze. En bra vingård med goda viner. Vi köpte Les Abeillons Rouge 2011. Vet inte om det passar till tryffel men vi kommer att testa.

Dagens sista stopp var alltså Chez Bruno. Denna omtalade enstjärniga restaurang som bara serverar tryffelmenyer. Det är alltså tryffel i allt. Eftersom tryffel trivs med grädde, potatis och ägg så förstår ni vidden av denna måltid. Allt smakade utmärkt med gav också ordet matkoma ett ansikte. Jag tror sällan att jag varit så mätt efter en måltid. Det blev ingen middag den kvällen och nästan ingen frukost dagen därpå. Nu har vi återhämtat oss och vi är så glada över att ha gjort detta besök.

Hela utflykten blev lyckad och jag kan varmt rekommendera en utflykt till Aups. För den som inte vill äta lunch hos Bruno finns det många trevliga alternativ, dels i Aups dels i de olika byarna efter vägen. Under resan befinner vi oss också i ett område med många vingårdar. Det är bara att botanisera.