Alla rätt – Le 61
by

Alla rätt – Le 61

Mumsigt

Söndagar är en trevlig lunchdag. Att ta en långpromenad och avsluta med något gott att äta har  blivit en trevlig tradition, oavsett årstid och väder. När det är fint

Fullsatt

Dagens rätter

väder har vi haft för vana att sätta oss vid någon strandrestaurang i Juan-les-Pins. Just nu lyser dessa med sin frånvaro men vi ser fram emot att det sjudande strandlivet tar fart igen någon gång i vår. Den här söndagen bestämde vi oss i alla fall för att gå till Golfe Juan och leta lunchställe. En promenad dit, fram och tillbaka, blir cirka 15.000 steg och vi bedömde att vi var värda lite mer än en sallad. Vi har inte så bra koll på utbudet så vi strosade runt och kollade. Efter att ha kikat in på diverse restauranger, kollat frekvensen av besökare, menyer och mysfaktor bestämde vi oss för att prova Bar a Vin, Le 61. En liten krog som verkade helt fullsatt. Men – ett par lämnade och vi tog chansen. En chansning som visade sig vara lyckosam. Vi knep det sista lediga

bordet.

Öppet kök

Hummerpasta och haklapp är en bra kombination

Alla rätt för att vara en kvarterskrog. Trevligt och uppmärksamt bemötande, härlig och livlig stämning, god och vällagad mat, samt vin till rimligt pris. Menyn var

spännande, den hade inspiration från både Italien och Japan, förutom det lokala såklart. Det blev riktigt svårt att välja. Dagens rätt var marulk som låg på en bädd av ärtpuré. Såg himmelskt gott ut men när det var vår tur att beställa var den slut, så vi fick tänka om. Möjligen dagens enda minus. Men det fanns bra alternativ. Jag valde kalvkotlett med tryffelpasta och Sven-Bertil satsade på hummerpasta. Vi är bortskämda med god pasta eftersom vår kvarterskrog där vi bor är italiensk. Trots detta chansade vi. Ett bra beslut visade det sig. Vi blev båda mycket nöjda, pastan var perfekt kokt och båda rätterna smakfullt tillagade.

Vi väljer alltid vatten karaff, här i trevlig förpackning

Hit kommer vi att återvända. Hela menyn såg intressant ut och vi vill gärna prova oss igenom den, åtminstone delvis. De hade bland annat ett intressant utbud av hamburgare i diverse varianter. Vi vill också prova att sitta utomhus. Den här restaurangen, liksom flera andra i Golfe Juan, ligger på båda sidor om vägen. Utomhusservering intill vattnet och inomhus (inklusive kök) på andra sidan gatan. En i sig spektakulär placering eftersom personalen hela tiden måste passera över vägen för att kunna servera.

Jag vill tillägga att stället verkligen kändes ”feel good”. Utan att riktigt veta så tror jag att det är en familjerestaurang. Engagemanget tyder på det. Allt ifrån servicen, uppläggningen av maten och det allmänna bemötandet. Inte konstigt att det var fullsatt och att det bara var den lokala befolkningen som kom hit för att äta söndagslunch.

Sälj och köp begagnat
by

Sälj och köp begagnat

Vi har ett nytt projekt. Har köpt en lägenhet i Antibes som vi håller på att rusta upp för uthyrning, www.hyra-rivieran.com . Hemsidan innehåller än så länge inte så mycket information. Men håll ut – det kommer mera. Jag kommer också att skriva om den på den här bloggen längre fram.

Poängen med det här inlägget är inte lägenheten i sig. Det jag vill lyfta fram är möjligheten att sälja och köpa begagnade varor. Möbler i detta fall. När vi övertog lägenheten ingick allt. Det vill säga även möbler husgeråd med mera. Inte för att vi ville ha allt detta utan för att gjort överenskommelsen att vi själva skulle röja. Ganska snart insåg jag att en hel del av det som var lämnat skulle gå att sälja. Något som är bra av flera skäl, dels inbringar det lite pengar dels kommer möblerna att återanvändas istället för att slängas. Som en extra bonus fick vi se många glada ungdomar som fick fina saker till ett lågt pris.

Hur gör jag då när jag vill hitta en marknadsplats som fungerar på Rivieran? Jag valde Facebook och något som kallas marketplace. En ikon längst ner på sidan. Den är intuitiv, det går snabbt och den är lättmanövrerad. Jag la ut en hel del objekt och nu är nästan allt sålt. Och roligt har det varit. Vi har fått kontakt med många trevliga franska personer, framför allt ungdomar. I den kontakten har jag också fått ta del av franska smsförkortningar. Jag som kämpar med att förbättra min franska fick nu lite extra bonuskunskaper.

När jag nu håller på med försäljningarna kom jag på att det faktiskt finns saker som vi behöver köpa. Så jag kastade mig in i det också. Hittade bland annat ett vackert genuint matbord med fyra stolar. Det såldes av en äldre dam med hjälp av hennes trevliga barnbarn. Jag köpte också en kitschig lampa för nästan inga pengar alls.

Alla blir vinnare.

Det jag också vill lyfta fram är hur juste allt har gått till. I samtliga fall har alla kommit på utsatt tid (eller varit på plats när enligt överenskommelse). Varorna har betalats direkt med kontanter. I Frankrike finns inte Swish ännu. Ingen har heller diskuterat priset.

Jag är imponerad över hur väl det här fungerar. Bra för plånboken, miljön och det ger dessutom trevliga upplevelser och vidgade vyer.

Uber – proffsigt agerat
by

Uber – proffsigt agerat

Det är vanligt att företag gör kundundersökningar av olika slag. Vi är många som får frågor i samband med kontakt med kundcenter eller vid inköp/service. Budskapet är ofta att det är viktigt för företaget att veta vad kunden tycker eller hur upplevelsen varit. Ibland tar vi oss tid och besvarar frågorna men ytterst sällan resulterar det i någon typ av respons och än mindre i åtgärder. Det gälller de flesta typer av verksamheter.

Förra veckan gjorde vi en resa med Uber. Vi beställde en bil till vår bostad i Antibes och hade lagt in önskat resmål i beställningen. När vi begav oss tyckte jag att chauffören åkte åt fel håll och övervägde att påtala detta. Min man sa då att det inte var så smart att tala om för en fransman hur han skulle sköta sitt jobb. Jag teg, men efter ett tag frågade jag diskret vilken väg han hade tänkt sig. Motorvägen – sa han, den är snabbast. Ok tänkte jag, men den snabbaste vägen upp till motorvägen valde han definitivt inte. Men jag sa ingenting.

Vi kom i alla fall fram till vårt resmål och när jag kollade kvittot noterade jag att det blivit dyrare än inom det prisintervall som uppgavs vid beställningen. Där angavs 27-36 Euro och resan slutade på 42. När jag sedan i vanlig ordning ombads att sätta betyg på föraren gav jag bara två stjärnor. Kände en viss irritation men brydde mig inte så mycket. Hade inte heller några förväntningar på återkoppling.

Men döm av min förvåning. Efter en kort stund fick jag en fråga om varför jag satt så låg rankning och blev ombedd att förklara mitt ställningstagande. Vilket jag gjorde. Tämligen omgående fick jag ett svar. De hade kollat färdvägen och konstaterat av valet inte varit det bästa. Därefter krediterades jag 11 Euro. Resan kostade alltså 31 Euro, vilket var inom det angivna spannet. Snabbt och proffsigt agerat. Detta leder mig till två kommentarer:

1. Alla företag som säger sig sätta kunden i centrum har mycket att lära. Att agera snabbt, obyråkratiskt och fånga kundens synpunkter är tämligen sällsynt enligt min erfarenhet. Många undersökningar hamnar i byråkratin och leder sällan till handling. Vilken möjlighet det finns att överträffa kundens förväntningar.

2. Uber behövs. Jag vet att det finns kritik mot bolaget och min inställning är att företag ska följa lagar och regler. Men det är bra med utmanare, inte minst när det gäller på franska rivieran. Här är det svårt att få tag i taxibilar och priset är ofta mycket högt. Jag har många exempel på det som jag inte ska trötta er med nu.

 

 

 

Ensam kvinna på restaurang
by

Ensam kvinna på restaurang

Då och då är jag ensam men vill ändå gå ut och äta. Det är trevligt att få god lagad mat och vara i ett sammanhang. Under några dagar har jag varit ”singel” och testat ett par lunchalternativ i Antibes. Slutsatsen är att det är väl så viktigt vad du får för mottagande som hur maten smakar. Givetvis ska maten vara bra men inte på bekostnad av hur du blir bemött.

Igår bestämde jag mig för att gå till La Cour des Thés. En liten kvarterskrog på en fin innergård i Antibes. Jag har hört talas om restaurangen och att den ska vara bra och mysig. Nu var det dags att testa. Solen sken och alla förutsättningar var bra. Jag gick fram och frågade efter ett ledigt bord. Kände direkt att jag var till besvär när jag pekade på ett bord som jag tyckte passade. Nej, det bordet fick jag inte ta och blev ganska nonchalant hänvisad till ett annat. Jag accepterade det och slog mig ned. Strax efter det kom ett sällskap på tre personer som direkt fick bordet jag frågat efter. Vill samtidigt påpeka  att jag har respekt för behovet att optimera platser, men dessa bord var exakt lika stora.

Nåväl, efter en lång väntan fick jag in menyn. Under tiden fick övriga sällskap någon som kom fram till bordet berättade om dagens rätter (vilket aldrig presenterades för mig). Ingen brydde sig om mig. Till slut fick jag beställa. Det blev en caesarsallad och ett glas vitt vin för mig. Och det var inget fel på vare sig mat eller dryck. När jag ätit klart var det ingen som tog notis om mig. Jag funderade på om jag skulle ta en kaffe men bestämde mig för att avstå. Bad då att få in notan och det tog en stund. Sedan hände absolut ingenting . Kollade om jag hade jämna pengar, men tyvärr. Jag måste tillkalla servitören. Betalde exakt belopp och sedan gick jag besviken därifrån.

Idag gick jag till mitt gamla stamställe Hotel Royal i Antibes. Ett ställe som varierat i kvalitet. Framför allt hade de en svacka för ett par år sedan när deras fantastiske ”chef” slutade. Nu tycker jag att de är på väg tillbaka även om maten inte håller samma toppklass som tidigare. Men bemötande är bra. Direkt när jag kommer in blir jag omhändertagen och de frågar om jag vill sitta inne eller ute. När jag slagit mig ner kommer ett glas prosecco innan jag hinner blinka. Jag får menyn direkt och och dagens rätter presenteras för mig. Valde en laxtartar som var utmärkt. Sedan beställde jag kaffe och fick notan snabbt och smidigt.

I mitt förra inlägg om restaurangbesök i Nice beskrev jag hur vi (tre kvinnor) kände oss tveksamt behandlade. Att vara ensam kvinna kan var ännu värre. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte lämnade restaurangen direkt när jag inte kände mig väl bemött. Det gjorde vi i Nice. Jag tänker på alla som oftare än jag går ut och äter på egen hand. Det är inte okej att bli särbehandlad. Jag kommer aldrig mer acceptera det.

Vilken höjdare i Nice
by

Vilken höjdare i Nice

Oj så mycket mat.

I går var jag tillsammans med två vänninor i Nice och vi skulle bland annat äta lunch. Vädret var fantastiskt och vi var överens om att välja en strandrestaurang, trots att de inte alltid har den bästa maten. Vi begav på restaurangspaning efter strandpromenaden. Första anhalt blev Beau Rivage, som brukar vara bra. Där fick vi inget trevligt bemötande och ombads nonchalant att vänta ungefär en halvtimme. Det hör till saken att efter oss kom fyra personer (varav två män) som fick en betydligt trevligare behandling. Vi kände oss särbehandlade och irriterade så vi gick med raska steg därifrån för att leta vidare. Stan är full av restauranger.

Efter att ha strosat runt en stund bestämde vi oss för att titta

Le Galet – centralt belägen

närmare på en ”italiensk” restaurang, Le Galet. Vi hade valt bort den i första omgången för vi tyckte att den såg oansenlig ut och verkade mest servera pizza. Men nu skulle denna uppstickare få en chans. Vi närmade oss menyn och konstaterade att utbuden var lite bredare än vad vi från början trodde. När vi kom lite närmare själva restaurangen såg vi att den hade puls, var fräsch och de maträtter som passerade våra ögon var så tilltalande. Det skulle bli svårt att välja.

Maten hade räckt till fler. Doggybag kan rekommenderas.

Vi bestämde oss. Här ville vi äta. En trevlig hovmästare tog raskt hand om oss och trots att stället var tämligen fullt fick vi ett fint bord med vacker utsikt. Vi fick uppmärksamhet och trevligt bemötande. Nu var det dags att välja på menyn. Bredvid oss åt de flesta pasta i olika varianter. Allt såg gott ut. Vi resonerade först om att dela på en förrätt men med facit i hand var det klokt att avstå. Portionerna vi fick in var gigantiska. Det var så goda och snyggt upplaga. Vår servitör var också förekommande och trevlig under hela måltiden. Vilken höjdarmåltid och en trevlig totalupplevelse.

Fräscha toaletter.

Jag vill också passa på att berätta lite om själva stället. Det är vackert inrett med snygga möbler i fint material och färgsättningen är genomtänkt. Atmosfären är härlig och det finns både loungemöbler och solstolar för den som vi softa här en eftermiddag eller så. Något som jag kommer att göra inom kort om vädret fortsätter i den här stilen. Jag måste också säga något om toaletterna. De är de fräschaste jag upplevt någonsin på en strandrestaurang.

När jag kom hem så blev jag nyfiken och försökte skaffa lite mer information. Jag kom fram till att Le Galet öppnade i påskas och att de är en del i en kedja som har ytterligare ett antal restauranger i Nice. Le Galet lär ha öppet för lunch året om och under sommarperioden är det också kvällsöppet.

Jag kan varmt rekommendera er att gå hit och äta. Men kom dit rejält hungrig. Portionerna är gigantiska.

 

Vi kommer att sakna Voile Blanche
by

Vi kommer att sakna Voile Blanche

Jag har under en period hört talas om att andelen publika stränder ska öka på Franska Rivieran. Konsekvensen är att ett antal restauranger försvinner. Det är kanske bra, men det slår till ganska hårt och orättvist. När detta nu är ett faktum känns det också ganska tråkigt att ett av mina favoritställen (bad, mat och trevlig stämning) inte finns längre.

Vi blev varse att detta ”hot” nu plötsligt skulle bli verklighet för några veckor sedan. Under några dagar var hela familjen på Voile Blanche i Juan-les-Pins för att njuta av bad och god mat. Den här plagen är också perfekt när barnbarnen är på besök. Liten, avgränsad och gemytlig. Men, menyn blev plötsligt ganska begränsad, öl och glass tog slut och så vidare. Förra söndagen var deras sista dag som näringsidkare här och de hade börjat tömma förråden. Ägarna verkade ganska osäkra på sin framtid och skulle snart börja montera ner hela verksamheten.

För ett par dagar sedan tog jag en promenad för att kolla vad som hänt. Jag gick efter strandpromenaden och kunde konstatera det jag befarat. Alla större strandrestauranger, inklusive solstolar, fanns kvar. Flera av dem är knutna till hotell i närheten. Lite längre bort där de mindre näringsidkarna varit etablerade var allt borta. Det är säkert så att området kan behöva renoveras, trottoarer fixas till med mera, men nu rivs också ett antal näringsställen. Så ledsamt, för oss kunder och för de som faktiskt levt på sin verksamhet. Utan att riktigt veta får jag känslan av att det är de mindre aktörerna som blir lidande. Liksom kunder som gillar det småskaliga.

i Antibes råder motsatt situation. Där finns en enda strandrestaurang och i övrigt är det publika stränder. Konsekvensen av det är brist på konkurrens. Royal Beach är visserligen trevligt, men de är dyra. Speciellt på strandstolarna som är högre prissatta än i Juan-les-Pins. Här skulle vi välkomna åtminstone någon ytterligare aktör.

Allt det här är givetvis välfärdsproblem och vi kunder kommer att överleva. Men jag gillar inte att det är de små som slås ut. För en sund konkurrens behövs möjligheter att välja. Det behövs också långsiktiga och rättvisa spelregler för att som entreprenör att våga satsa. Min förhoppning är att Voile Blanche dyker upp som restaurang i ny tappning. Jag håller koll och återkommer i så fall.

På spaning efter bra kvarterskrogar
by

På spaning efter bra kvarterskrogar

Sommaren är kort och snabbt går det. Vi tillbringade vår i Sverige men är sedan någon vecka tillbaka i Antibes. Sverige var fantastiskt men lite kallt. Hel okej för oss som får njuta av medelhavsklimatet hela hösten.

Det har inte blivit något bloggande under sommaren. Framför allt därför att jag har varit lat. Umgåtts med familj och goda vänner istället för att skriva. Jag tror också att det är en konsekvens av att jag skrivit en bok och bloggat intensivt under några år. Behövde nog en paus helt enkelt.

Igår träffade jag några goda vänner här i Antibes. De pratade så entusiastiskt om en kvarterskrog nära oss. Den har varit i kraft något år och vi har provat den, men vi har inte blivit frekventa gäster. Mycket beroende på att vi är ganska traditionella och väljer våra gamla stamställen.

Idag är jag ensam och funderade på om jag skulle gå dit och äta lunch. Jag har haft diskussionen med flera vänninor om hur det är att gå ut och äta ensam. Lunch är en sak – men middag? Jag tog chansen, det var ju trots allt lunch. Slog mig ner, fick menyn och kände mig mycket bekväm. De vänner jag träffade igår hade lyriskt berättat om att de ätit stekt ”poulpe”, något som jag älskar. Givetvis slog jag till på det och nu sitter jag i en stol på balkongen, skriver och är proppmätt.

Kvarerskrogen Brasserie de l’Ilette höll verkligen måttet. Maten var rejäl, vällagad och god. När jag tittade mig omkring såg jag också många andra trevlig maträtter. De har dessutom goda viner, i ett stort urval. Och det går att få riktigt bra vin på glas.

Många krogar kör på i gamla hjulspår och vinlistan brukar sällan förnyas. Här verkar de ha bra känsla för urvalet. Flera av vinerna är ekologiska, även de på glas.

Nu är jag så lyckligt lottad att jag sällan behöver äta middag ensam, men det händer ibland. Då är det här ett perfekt ställe att gå till. Även på kvällen. Folkligt och opretentiöst men ända vällagat med hög kvalitet. Resten av hösten ska jag fortsätta att prova nytt. Återkommer med nya inlägg.