Teknik och politik

Teknik och politik

Suck – tekniken är verkligen en möjliggörare för mycket men den är också komplicerad. Jag är stor tillskyndare av det mesta som den nya tekniken erbjuder, men jag är samtidigt frustrerad över att jag inte är tillräckligt kunnig och intresserad för att behärska det jag behöver för t ex min blogg. Av erfarenhet vet jag att jag inte är ensam, vilket i och för sig är en klen tröst. Just nu har jag i alla fall min äldste son, Magnus på besök. Han är mycket ”IT-mogen” och fick sin första dator, en 286:a när han var i 10-årsåldern. Gemensamt bestämde vi oss för att ta tag i projektet ”utveckla hemsidan för Rivieramoments”. Det har vi och särskilt han ägnat en stor del av eftermiddagen och kvällen åt. Ni som varit inne på bloggen under kvällen kan ha mötts av viss förvirring på sajten. Det visade sig vara mer komplicerat och tidskrävande än vi trott. Tack och lov hade Magnus tagit en back-up på den gamla sajten och nu är ordningen för tillfället återställd. Jag återkommer lite längre fram med ny layout och struktur.
Nu övergår jag från teknik till politik. I går avslutades kommunalvalet i Frankrike. Under två söndagar har franska kvinnor och män gått till valurnorna för att rösta fram sina borgmästare. I vissa kommuner, bl a i Antibes avgjordes valet redan förra söndagen, men i de flesta fall behövdes en omgång till. Det blåser högervindar i Frankrike och idag tillkännagavs att premiärministern avgår efter katastrofval. I den kommun vi bor i är det borgerligt styre med en ledarare som är återvald. Han har varit borgmästare sedan 1995 och verkar sitta säkert. Avsikten med mitt inlägg är dock inte att belysa den politiska arenan eller kommentera det politiska läget. Jag kanske återkommer kring det när jag blivit lite mer hemma i den franska politiken. Det som slog mig i morse och som jag vill berätta om är den bild, som mycket visuellt, beskriver vilka ledare vi har i Alpes Maritimes kommuner. I Nice Matin, som är den stora dagstidningen härnere fanns idag den bild som jag bifogar. Kolla in den – av 74 kommuner är det 9 som har kvinnliga ledare!? Det känns beklämmande och jag kommer att rota vidare i varför det är på det sättet. Jag har givetvis tankar kring problemet, bl a har jag redan upplevt hur kvinnor inte tas på samma allvar som män här. Under många år har jag drivit jämställdhetsfrågor i Sverige och jag tycker att det har skett vissa framsteg även om jag är långt ifrån nöjd. I Frankrike verkar det finnas ännu mer att ta tag i. För egen del inser jag att mina språkliga begränsningar utgör ett hinder. Som ni redan vet är det något jag jobbar med, men jag vill verkligen in i matchen.
Carpe Diem

Carpe Diem

Jag fortsätter i njutningens tecken. Idag har vi fantastiskt väder här i Antibes. Det känns ungefär som svensk sommar. Just nu har vi besök av min mamma Margareta och min son Magnus med familj. Familjen består, förutom av Magnus, av Erica och lilla Greta som är tre månader. Idag begav vi oss till strandpromenaden i Juan-les-Pins för att avnjuta en lunch i solen.

Ja, det är ett av mina privilegier just nu – att fånga dagen och att ta emot och umgås med nära och kära. Idag är det visserligen söndag, men det kunde lika gärna ha varit vilken vanlig veckodag som helst. Jag nyper mig själv i kinden lite då och då för att känna att det verkligen är sant. Så långt från alla måsten, tider att passa och semesterdagar att hålla koll på.

Jag har inga som helst problem med att inte ha en inrutad tillvaro. Många frågar om jag inte har abstinens, från fullbokad agenda till fri tid. Visst hade jag funderat på hur det skulle kännas och det hade kanske varit mer ”politiskt korrekt” att säga att jag ”började klättra på väggarna” efter några veckor. Faktum att jag efter ganska kort tid som icke anställd har anpassat mig utmärkt till mitt nya liv. En orsak till det tror jag är att jag faktiskt alltid haft rejält med distans till min roll som anställd. Jag har alltid varit klarsynt och insett att jag varit efterfrågad i egenskap av medarbetare, chef eller nyckelperson i något avseende. Ett företag är ett företag. Den dagen du går ut genom dörren så är du en parentes. Tro aldrig något annat. Du kan ha skapat bra personliga relationer och genom jobbet fått vänner för livet, men själva företaget har ingen själ. Här har jag en mycket krass inställning. Jag citerat mig själv från ett tidigare inlägg ”ett jobb är ett jobb”. Se till ha roligt på jobbet och en bra arbetsgivare, men bygg inte hela din tillvaro kring ett företag där du är anställd.

voile blanche 1

Idag gick vi i alla fall till Juan-les-Pins för att äta lunch. Antibes och Juan-les-Pins är samma kommun och det tar ungefär 15 minuter att promenera emellan. Vi valde min favoritrestaurang på strandpromenaden, nämligen La Voile Blanche, www.plagevoileblanche.com, vilket betyder det vita seglet. Det är en supermysig familjeägd restaurang (och plage). Tidigare har familjen drivit restauranger i Paris och Le Vieux Murs i Antibes. Nu står pappan, som haft stjärnor i Guide Michelin, i köket och dottern driver rörelsen. De har en prisvärd tvårättersmeny som oftast innehåller fiskrätter. Till det kommer ett trevligt och förekommande bemötande. Vi kände oss välkomna och sedda.

Jag är fortfarande proppmätt och sitter på balkongen, med markisen nere som skydd mot solen, och skriver. Under förmiddagen fick jag hjälp av min son Magnus att utveckla en del funktioner på min bloggsida. Det där med teknik är inte min starka sida men jag är bra på att ta hjälp. Så kära läsare – ni kan förvänta er att allt inte är perfekt men jag jobbar som alltid med ständiga förbättringar.

photo3

Vingårdsbesök

Vingårdsbesök

Vi köper aldrig vin i butiker i Frankrike och nästan aldrig på Systembolaget i Sverige. Ett stort nöje vi har är att besöka olika odlare och ta del av deras spännande utbud.  Det fullkomligen kryllar av vingårdar i Frankrike, allt ifrån små familjeföretag till stora vinindustrier. De allra flesta är mycket gästfria och berättar gärna stolt om sina viner och det finns alltid möjlighet att provsmaka. I undantagsfall  krävs tidsbokning men nästan alla producenter tar emot drop-in-gäster. Var aldrig rädd för att göra ett nedslag på en vingård som väcker ditt intresse. Tänk dock på att många har lunchstängt mellan 12 och 14.

Som ni ju vet befinner jag mig i Sydfrankrike och jag tänker berätta lite kort om Provencalska viner och om en utflykt vi gjorde nyligen. Provence är Frankrikes sjunde största vinregion (Bordeaux är störst) och området stäcker sig från Rhones mynning till italienska gränsen. Produktionen av roséviner dominerar med ca 80%. Côtes de Provence är den AOC-appellation (appellations d’origine contrôlées) som ligger närmast Antibes och den är också den största appellationen i Provence. Det innebär att vi inom 10 mil har tillgång till ett stort utbud av intressanta viner. Nu närmar vi ju oss rosésäsongen och inför den är det rena julafton att åka runt och köpa goda viner. Jag vill dock slå ett slag för att det även finns fantastiskt många goda och välgjorda vita och framförallt röda viner.

Häromdagen valde vi att besöka området kring La Garde-Freinet, som ligger i trakten kring Saint Tropez söder om Vidauban. Vi nosade upp fyra bra vingårdar.  Först besökte vi Château Verez, www.chateau-verez.com. En gård som producerar goda viner till rimliga priser. Vi valde att köpa några Chateau Verez AOP Rouge 2011 för € 10.50 . Det är gott och prisvärt tycker jag. Av en slump hamnade vi sedan på Chateau des Bertrands, www.chateaudesbertrands.com Det är en anrik  och vackert belägen vingård i hjärtat av naturreservatet ”des Maures”. Vi blev guidade av en mycket trevlig engelsktalande kvinna (ja, min franska är fortfarande inte helt perfekt) som bl a berättade att gården för bara något år sedan köptes av samma person som också driver det mer kända vinslottet Château de Berne. Här fanns det många godsaker, bl a mycket pisvärda roséviner, men även delar av Bernes mer exklusiva sortiment. På Bertrand har de en tilltalande prissättning, med ganska kraftiga mängdrabatter. Innan den mysiga lunchen på torget i La Garde-Freinet hann vi också med att besöka Chateau des Launes, www.chateaudeslaunes.com, som gör goda kvalitetsviner. De röda görs alltid på Cabernet Sauvignon och Syrah. Vi valde dock att köpa deras vita Chateau des Launes, gjord på Rolle och lite Ugni blanc, pris 11:50. Dagens sista besök gjorde vi på Château Saint-Maur, www.chateausaintmaur.com, som är en av 15 Cru Classégårdar i Côtes de Provence. En vacker och stilren byggnad med utsökta viner. Vi fastnade för L’excellence rosé. Den kostar  14 och förutom att vinet är utsökt så bidrar den vackra flaskan till att förhöja upplevelsen.

Jag kan rekommendera alla fyra vingårdarna som trevliga utflyktsmål. Goda viner, trevliga miljöer i ett enastående vackert landskap.

 

Dagens Rivieramoment

Dagens Rivieramoment

Här har Sven-Bertil fångat ett härligt Rivieramoment. Jag har inte hunnit skriva idag och ni förstår säkert varför.

Petite Reserve i graven

Petite Reserve i graven

En epok har gått i graven. Det lilla rosa, anrika och mysiga hotellet Petite Reserve i Antibes existerar inte längre. Hotellet som har ett av Antibes absolut bästa lägen går nu en osäker framtid till mötes. Avtalet med de två svenska kvinnorna som drivit hotellet under ett antal år är uppsagt och så vitt jag vet är det oklart vad den franske ägaren vill göra med fastigheten. Den kan komma att rivas, eller säljas om prislappen blir tillräckligt hög.

Många svenskar har bott här genom åren och den mest kände var Evert Taube. Han hade hotellet som skrivarlya mellan 1951 och 1971. Han bodde alltid i samma rum, som var litet, enkelt och hade inte den strålande utsikt som flera andra av rummen har. När hotellet sedan drevs av Linda och Christina vårdade de kulturarvet och byggde bl a upp ett Tauberum . Jag och många  med mig tycker att det är tråkigt och mycket beklagligt att hotellet nu är stängt. Jag skulle nästan kunna drista mig till att använda ordet skandal. Det är faktiskt en del av det svenska kulturarvet som har raserats. Dessvärre verkar det inte finnas någon som helst förståelse för det hos ägaren till fastigheten.

Det faktum att hotellet nu är stängt drabbar också många svenska besökare. Under stora delar av året har hotellet varit fullbelagt och en stor del av gästerna har återkommit år efter år. Nu har i alla fall Linda och Christina valt att hyra ut semesterbostäder istället och jag vill gärna göra reklam för dem. Jag får ofta frågan om vi hyr ut vår lägenhet och det gör vi inte. Tidigare har jag inte haft tillräckligt bra koll på vart jag ska hänvisa förfrågningar. Nu kan jag med varm hand överlämna dem till www.petitereserve.com.

 

 

 

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig

Från början tänkte jag använda rubriken ”det blir inte alltid som man tänkt sig”, men så kom jag på mig själv. Jag har ju  bestämt mig för att alltid skriva i jag- eller viform, och undvika att använda det diffusa ordet man. I mitt förra inlägg berättade jag att jag samlat på mig mycket lärdom genom att ta intryck av kloka personer genom åren. Ett förhållningssätt som jag knyckt med stolthet är att aldrig säga ”hur är det tänkt”. Det är alltid någon eller några som tänkt. ”Det” är inte tänkt , ”man” tänker inte heller  Jag gillar i det avseendet det raka språket och att ta ansvar för tankar och agerande. Om jag går fel i min ambition när jag skriver på bloggen får ni gärna korrigera mig.

Vi har en trevlig lägenhet i Antibes, med utrymme att ta emot gäster. I den period vi nu befinner oss har vi planerat in besök av släkt och vänner i en omfattning som känns bra. Mitt i detta ringer min dotter Maria och undrar om hon inte kan få komma ner med lilla dottern Tyra, som har barnastma och skulle må bra av Medelhavsklimatet. Det skulle förövrigt bli hennes sjunde resa till Antibes under hennes 18 månader långa liv. Hur lätt hade jag att säga nej till en sån propå? Jag kan vara tuff och bestämd, men är extremt svag för mina barnbarn så mitt hjärta veknade.  Från den ena dagen till den andra så var de här. Tyra, som hade varit sjuk en längre tid och hade jobbigt med andningen när hon kom blev successivt bättre. Då kom nästa fråga – kan vi få stanna en vecka till för det snöar i Sverige och det är inte bra för astman? Vi skulle visserligen få besök av goda vänner från Sverige, men jag tyckte inte att det var något större problem, även om vi tänjde på gränserna. Maria och Tyra kunde ju klara sig själva medan vi umgicks med våra vänner.

Tanken hade jag tänkt rätt, men verkligheten blev en annan. Maria drabbades av kraftig matförgiftning och i söndags morse var hon så dålig att vi fick skjutsa henne till ett akutsjukhus där hon blev inlagd i ett och ett halvt dygn. Helt plötsligt var vi alltså barnvakter till en mycket livlig liten tjej, samtidigt som vi skulle leva vuxenliv med våra kompisar. Tack och lov har de också barn och barnbarn och hade förståelse för situationen. Då insåg vi hur givande det är att umgås med genuint positiva människor. Vi gjorde det bästa av situationen och ingen blev irriterad. När Tyra lagt sig konstaterade vi att vi fyra med all samlad erfarenhet är utmärkta barnvakter och vi är som allra bäst när föräldrarna inte är med. Vi är ju rutinerade och trygga och har dessutom barnasinnet kvar. Sista kvällen  skrattade så vi tjöt åt en ”tåramsa” som vi tränade på tillsammans. Tänk er fyra vuxna  personer sitta i en soffa med fötterna i luften och träna på att lära sig stortån, tåntån, tontillan, tillinosen och lilltuppan.

Det gäller att se möjligheterna och aldrig missa tillfälle till ett gott skratt.

 

 

 

Kvinnor, karriär och ledarskap

Jag fick frågan på bloggen om jag ville skriva om att som kvinnlig chef leda andra kvinnor och det gör jag gärna. När jag började skriva så insåg jag att ämnet är omfattande och jag gör därför ett första inlägg i hopp om att få kommentarer. På det sättet kan en spännande dialog växa fram.

Ibland, ganska många gånger faktiskt, har jag fått frågan om hur det är att vara kvinnlig chef. Jag brukar svara att eftersom jag är kvinna vet jag inte hur det är att vara manlig chef. Så jag kan berätta hur det är för mig att vara chef och mina erfarenheter kring det.

När jag blev chef för första gången bestämde jag mig för att vara mig själv. Jag utgick ifrån att jag fått uppdraget för den jag är. Det var min kompetens, mina erfarenheter och min personlighet som gjort att jag fick förtroendet. Att göra om sig och försöka bli någon annan har inte varit min grej någonsin. Mångfald och dynamik blir det om olikheter tillvaratas, inte genom att försöka skapa kopior. Det har varit min ledstjärna under åren. Med det menar jag inte att det inte går att lära av varandra. Jag har genom åren byggt upp en fantastisk erfarenhetsbank, bl a genom att ta in lärdomar från många kloka personer som jag mött genom åren.

För mig har det alltid varit viktigt att stötta och lyfta fram duktiga kvinnor. Tyvärr är det alltför många duktiga kvinnor som inte riktigt tror på sig själva och sin potential och behöver en knuff. Jag upplever också att det finns kvinnor som inte tror att det duger att vara sig själva och tror att de behöver förändra sig för att accepteras som ledare. Det bottnar givetvis i de normer som råder på många arbetsplatser, liksom på många håll i samhället i övrigt.

Det jag har försökt göra som ledare gentemot kvinnor som vill göra karriär, eller som jag bedömt har haft potential, är att stötta på olika sätt. Till att börja med har jag tagit utgångspunkt i det jag skrev inledningsvis. Duktiga kvinnor ska fram och de ska inte göra om sig. Jag har försökt uppmuntra och stärka självförtroendet hos de som tvekar. En annan viktig fråga är löner och villkor. Många kvinnor är för dåliga på förhandla. Män är generellt bättre på att lyfta fram sin egen förträfflighet och ställa krav på lön och övriga villkor. Här behöver kvinnor tuffa till sig. Barn och karriär är också något som är viktigt för många kvinnor. Själv fick jag mitt första barn när jag var 24 år. Min inställning är – skaffa barn när du vill och kan. Det kommer att bli ett pusslande hur du än gör och barn är definitivt inget hinder för karriären. Inte om du har en vettig arbetsgivare.

Jag tycker också att finns en snedvriden debatt när det gäller synen på hur kvinnor samarbetar och stöttar varandra. Visst finns det exempel på missunnsamhet bland kvinnor, men det gör det bland män också. Mina erfarenheter från såväl arbetsplatser som egna nätverk är att kvinnor många gånger pushar och gärna släpper fram varandra. De gläds också åt varandras framgångar.

Vi kvinnor har ett ansvar för att inte befästa en vrångbild bild av hur kvinnor samarbetar. Jag anser att vi har en uppgift i att stötta varandra, berömma varandra och sprida bra namn i olika nätverk och till ”headhunters”. Jag försöker leva som jag lär och jag vet att många med mig agerar likadant.