Att säga upp sig eller bli uppsagd

I min introduktion skrev jag att jag kommer att röra mig inom olika områden med mitt skrivande. Idag tänker jag ta upp ämnet uppsägning från en anställning. Det är något som jag tycker är intressant och där jag vill delge några av mina personliga erfarenheter och reflektioner. Som jag berättade så sa jag upp min anställning som välbetald Vd. Det var inte helt begåvat. Om jag istället hade provocerat, gjort ett dåligt resultat, brutit mot regelverk eller något annat som jag hade kunnat klandras för, hade jag kunnat bli uppsagd och fått avgångsvederlag. Jag jobbar dock inte på det sättet, dels vill jag alltid leverera och dels har jag en moralisk kompass som styr mitt agerande. För mig känns det bra att ta mina egna beslut och jag har inte fått ett öre i avgångsvederlag.

Jag har aldrig blivit uppsagd, men jag har vid ett tillfälle varit mycket nära. Det var när jag var Vd för Skandiabanken. Jag blev ”headhuntad” dit och hade höga ambitioner . Banken hade ett gott anseende och en mycket tydlig profil i marknaden. Ganska snart stod det klart att jag och bankens ordförande hade olika uppfattningar om bankens framtida strategi och som ni förstår var det ingen bra utgångspunkt för samarbetet. Så länge det var möjligt kämpade jag för det jag, med min övertygelse, gedigna erfarenhet och medarbetares stöd, tyckte var rätt för såväl banken som koncernen. Till slut gick det inte längre. Jag var helt övertygad om att jag skulle få sparken och tog kontakt med en advokat för att förbereda mig inför vad som komma skulle. Det här var, som ni säkert förstår, en jobbig tid i mitt yrkesliv. Mitt i allt detta pågick Old Mutuals uppköp av Skandia. I vilket fall fick jag möjlighet att bli återanställd i Länsförsäkringar där jag senast arbetade och det blev varken uppsägning eller avgångsvederlag. Det kände jag som en stor seger ur alla aspekter. När jag tittar tillbaka på den här tiden vill jag dock hävda att den strategi som jag och många med mig trodde på hade gynnat såväl kunder som ägare.

Det finns många exempel på personer som av olika skäl fått rejäla avgångsvederlag. Ibland sker detta med buller och bång och ibland lite mer diskret och få personer vet egentligen inte vad som hänt. Jag tycker att det är rimligt med ersättning som speglar den risk som en Vd eller motsvarande tar, men ibland finns det anledning att ifrågasätta såväl avtal som tillämpning.  Ett annat intressant fenomen är  personer som inte hållit måttet men som fått en ny fin titel och bibehållna villkor. Det bottnar ganska ofta i ”svågerpolitik” och förekommer främst bland män enligt min erfarenhet.

För mig handlar de här frågorna mycket om moral och civilkurage, men också om att vara viljestyrd. Om du vill sluta – så säg upp dig. Om du inte levererat – sök dig till ett annat jobb som passar bättre. Om du inte är överens med ägaren om den strategiska inriktningen – säg vad du tycker, men när det inte håller längre är det dags att gå vidare.

 

6 thoughts on “Att säga upp sig eller bli uppsagd

  1. Vad kul att du börjat blogga och vad duktig du är på att skriva. Ska bli kul att följa ditt liv, dina reflektioner och din klokskap. Du är en förebild med stort mod. Lycka till

  2. När en ny Vd eller annan ledningsperson kommer in i organisationen med en annorlunda moral som man inte alls delar till grund för sitt förhållningssätt till medarbetare, leverantörer och kunder, kan det vara svårt att glad kliva upp på morgonen och gå iväg till jobbet, Det är också omöjligt att med den personen tänka sig förhandla om ett bra avslut med ev. avgångsvederlag. Att då fatta sitt eget beslut att sluta och gå ut i den fria friska luften är nog riktigt om än som Du antyder i Din text lite typiskt kvinnligt.
    Av egen erfarenhet skrivet av Birgitta

    Birgitta

    • Ja, det är nog typiskt kvinnligt. För mig är det viktigt att beskriva beteenden som inte är stereotypa. Nu när jag är mer av fri tyckare så kan jag dela med mig av erfarenheter och förhoppningsvis skapa dialog och debatt.

Kommentera