Suck – tekniken är verkligen en möjliggörare för mycket men den är också komplicerad. Jag är stor tillskyndare av det mesta som den nya tekniken erbjuder, men jag är samtidigt frustrerad över att jag inte är tillräckligt kunnig och intresserad för att behärska det jag behöver för t ex min blogg. Av erfarenhet vet jag att jag inte är ensam, vilket i och för sig är en klen tröst. Just nu har jag i alla fall min äldste son, Magnus på besök. Han är mycket ”IT-mogen” och fick sin första dator, en 286:a när han var i 10-årsåldern. Gemensamt bestämde vi oss för att ta tag i projektet ”utveckla hemsidan för Rivieramoments”. Det har vi och särskilt han ägnat en stor del av eftermiddagen och kvällen åt. Ni som varit inne på bloggen under kvällen kan ha mötts av viss förvirring på sajten. Det visade sig vara mer komplicerat och tidskrävande än vi trott. Tack och lov hade Magnus tagit en back-up på den gamla sajten och nu är ordningen för tillfället återställd. Jag återkommer lite längre fram med ny layout och struktur.
Nu övergår jag från teknik till politik. I går avslutades kommunalvalet i Frankrike. Under två söndagar har franska kvinnor och män gått till valurnorna för att rösta fram sina borgmästare. I vissa kommuner, bl a i Antibes avgjordes valet redan förra söndagen, men i de flesta fall behövdes en omgång till. Det blåser högervindar i Frankrike och idag tillkännagavs att premiärministern avgår efter katastrofval. I den kommun vi bor i är det borgerligt styre med en ledarare som är återvald. Han har varit borgmästare sedan 1995 och verkar sitta säkert. Avsikten med mitt inlägg är dock inte att belysa den politiska arenan eller kommentera det politiska läget. Jag kanske återkommer kring det när jag blivit lite mer hemma i den franska politiken. Det som slog mig i morse och som jag vill berätta om är den bild, som mycket visuellt, beskriver vilka ledare vi har i Alpes Maritimes kommuner. I Nice Matin, som är den stora dagstidningen härnere fanns idag den bild som jag bifogar. Kolla in den – av 74 kommuner är det 9 som har kvinnliga ledare!? Det känns beklämmande och jag kommer att rota vidare i varför det är på det sättet. Jag har givetvis tankar kring problemet, bl a har jag redan upplevt hur kvinnor inte tas på samma allvar som män här. Under många år har jag drivit jämställdhetsfrågor i Sverige och jag tycker att det har skett vissa framsteg även om jag är långt ifrån nöjd. I Frankrike verkar det finnas ännu mer att ta tag i. För egen del inser jag att mina språkliga begränsningar utgör ett hinder. Som ni redan vet är det något jag jobbar med, men jag vill verkligen in i matchen.
Skönt att du får hjälp av Magnus!
Intressant läsning. Jag kan efter att ha haft förmånen att spendera en stor del av mitt liv i Frankrike instämma i det du skriver. Alla de gånger som du och jag har varit och ätit eller dylikt och männen tror att vi är där och lyxar medan männen är hemma och tjänar våra pengar.. Visst vi kan tycka att vi i Sverige har en lång bit kvar till jämställdhet (vilket vi har) men här uppmärksammas det i alla fall om männen tar för stor plats. Min fråga, gör fransk media det? Skriver de om att det är så få kvinnor med maktpositioner?
Jag vet inte riktigt hur media belyser frågan, men det här var en tankeställare som gör att jag kommer att följa debatten. På fredag har vi veckans fransklektion och då tänker jag ta upp frågan med vår lärare.
Och det här var ett av skälen till att jag tröttnade på Frankrike… Jag som var en riktig ”frankophil” i min ungdom – du kan fråga din man. Talade en gång språket så gott som flytande, pluggade franska en vinter i Paris, hade så gott som klippkort på SAS till Paris under några år och var nästan, nästan på väg att flytta dit och arbeta, älskade allt som hade med Frankrike att göra – från musiken via sniglar, grodlår och ostron till konsten. Och så för en femton år sedan så gott som tvärdog kärleken. Lite snårigt att förklara varför, men politiken, jämställdheten och rasismen är vägande skäl. Kände att jag älskade Frankrike, men att Frankrike inte älskade mig… Jag försöker återuppväcka kärleken – har två franska TV-kanaler på TV och så snart jag ser en vilsen turist på stan som ser lite fransk ut så ger jag mig på den. Dessutom, inför min jämna födelsedag hade vi långt gångna planer på att resa till Frankrike. Men det fick som sagt bli trygga Karlstad istället. Vågar inte riskera nå’t. Men en gång ska det väl bli dags att återuppliva francophilen i mig – för hon finns därinne någonstans, det vet jag.
Ja, det finns en hel del negativa sidor med landet och dessvärre är möjligheten att påverka ytterst begränsad. Jag har dock bestämt mig för att kämpa lite i ”det lilla”. I den fastighet där vi äger vår lägenhet har vi en riktig mansgris som förvaltare. Han är ganska oförskämd mot mig när jag har frågor och synpunkter. Det som är ännu värre är att han även uppträder arrogant mot en äldre dam i huset som är mycket kompetent, driven och engagerad i fastighetens förvaltning. Jag har bestämt mig för att stötta henne. För mig/oss överväger kärleken till landet. Det finns så mycket att njuta av härnere. Hör av dig om du någon gång tänker testa att väcka liv i francophilen.