Barnbarn, barnvakt och bord

 

Barnvakt till världens finaste

Barnvakt till världens finaste

Nej, jag har inte slutat blogga. Jag har varit barnvakt och dessa båda sysselsättningar är inte förenliga. Särskilt inte om det ingår en flytt mellan två bostäder och en transport av ett bord mellan Sundsvall och Stavsnäs. Sedan jag skrev mitt senaste inlägg, det som slutade med att jag hade en älg utanför fönstret, har det varit minst sagt full fart.

Vi, jag och min man, gillar att samla nära och kära omkring oss. Det har just nu fått till följd att vi de senaste två månaderna endast har haft några få kvällar på tu man hand. Vi klagar inte över det, motsatsen hade varit betydligt värre. I kväll tror vi att det bara blir vi, men det går inte att vara helt säker.

I fredags kväll grillade vi tillsammans med några av våra barn, deras respektive och det äldsta barnbarnet, Tyra drygt ett och ett halvt år gammal. Vi hade det trevligt och laddade för en flytt dagen därpå, som vi alla på olika sätt skulle vara inblandade i. Det var Maria (min dotter), Per (hennes man) och Tyra som skulle flytta. Min roll i projektet var att vara barnvakt till Greta, som är det yngsta barnbarnet drygt fyra månader. Gretas pappa Magnus (min son) skulle hjälpa till med flytten och Erica (hans fru) skulle på möhippa och för första gången lämna sin lilla dotter. Till mycket trygga händer om jag får säga det själv. Som medhjälpare hade jag Maria och Henrik (min son) och Tyra deltog också. Hänger ni med? Dagen förlöpte utan incidenter. Det enda som tillstötte var att lilla Greta, som alltid är glad och godmodig, absolut inte var intresserad av bröstmjölksersättning. Hon blev helt enkelt förbannad när jag försökte fresta med lite mjölkersättning i tetrapack. Jag tror att hon med det visade prov på ett inneboende temperament. Något jag säkert får anledning att återkomma till.

På lördagskvällen följde Tyra med mig hem för att bo hos oss – utan föräldrar. De sov första natten i sitt nya hus – utan barn. Dels för att kunna pusta ut och få en ordentlig nattsömn och dels för att snabbt komma i gång med allt pyssel som det innebär att skapa ett nytt hem. Tyra som hjälpreda skulle dessutom sannolikt ha komplicerat arbetet. Hon fick istället bli sällskap till oss under söndagen. Vi skulle bila upp till Sundsvall för att hämta ett köksbord. Ett bord med en egen i historia.Bord 1

Jag växte upp i Skoghall, utanför Karlstad. Vi bodde under många år i tjänstebostäder som tillhörde Uddeholmsbolaget eftersom min pappa var tjänsteman på Skoghallsverken. Den hierarki och de strukturer som fanns i detta typiska brukssamhälle på den tiden är en historia för sig att återkomma till. Mina föräldrar bestämde sig dock för att i början av 70-talet bygga en egen villa och till denna villa införskaffades ett nytt furubord. Det var inte vilket bord som helt. Materialet var rivningsvirke från Klarakvarteren i Stockholm och var designat av Roland Wilhelmsson, Ågesta. Bordet kom så småningom att bli mitt och vi hade det i köket i Umeå, där vi bodde när barnen var små. Under ett antal år har bordet haft en undanskymd plats i en lada utanför Sundsvall i väntan på en lämpligare placering.

Och nu har tillfället infunnit sig. Bordet ska få en ny hedersplats i vårt kök i Stavsnäs. Det ska bli en plats för barnbarnen att äta, rita och baka. Visst är det roligt när gamla ting som har en historia får en ny chans och tänk om de kunde berätta. Så många middagsdiskussioner, hemliga samtal, barnkalas, gräl och partyn som just det här föremålet fått ta del av. Det är nog tur att det är väl förborgade hemligheter som är gömda i det massiva träet.

BordI söndags begav vi oss till Sundsvall. Med oss hade vi Tyra. Efter fyra timmar och femton minuter var vi framme. Tyra somnade vid Gävle och vaknade inte förrän vi var framme. Härligt att klara sträckan non stop trots barn i bilen, vilket vi var mycket nöjda med. Ja – hon fick mat direkt när vi kom fram och hon fick lite färdkost innan hon somnade. Väl framme baxade vi upp bordet på biltaket med tacksam hjälp av Peter och min syster Karin. Vid den tidpunkten var det mycket spring i Tyras ben och vi hann med såväl lekpark som att vända upp och ner på Karins lägenhet. När vi senare på kvällen satt och åt middag sa min man – jag förstår mig inte på män i sextioårsåldern som väljer att skaffa nya barn.

I går åkte vi hem med bordet på taket. Under den här resan blev det matstopp i Hudiksvall och sedan somnade Tyra. När hon vaknade igen behövde hon underhållning – tack och lov för att det finns Spotify. Det är förövrigt ganska trevligt att lyssna på och sjunga med i barnvisor. Imse vimse spindel är just nu favoriten. När vi sedan kom hem var det som att släppa ut en kalv på grönbete. Det gick inte att missta sig på lyckan i Tyras blick när vi släppte ut henne på vår tomt fylld av jordhögar. Efter lite mat och en dusch kom hennes pappa och hämtade henne och klockan nio sov vi gott.

Nu har ni förklaringen till varför det blev lite lång tid mellan inläggen och ändå har ni bara fått den korta versionen.

Stockholm, Luther och Actionaid

Stockholm vårJust nu befinner jag mig i Sverige. Vilken timing med tanke på den fantastiskt vackra våren och det underbara vädret. Med åren blir det här med väder och ljus allt viktigare. Detta faktum kräver en egen utläggning och ett eget blogginlägg så jag återkommer i frågan. I vilket fall var jag i centrala Stockholm under förmiddagen.

För mig är det lite märkligt att strosa runt i innerstaden, mitt på dagen en vanlig vardag, utan att vara mer eller mindre stressad. I alla år har jag varit på väg mellan möten och har sällan haft tid att njuta av de många intryck som erbjuds. Den här årstiden tänker jag speciellt på blommande träd i Kungsträdgården och alla uteserveringar som också blommar upp. Jag har inte heller haft, eller tagit mig, tid att botanisera i alla spännande affärer. Med Luther på axeln har det fått anstå till helgerna. Trots att jag nu inte har någon direkt tidspress kommer jag på mig själv med att småspringa. Jag tror att det är vanans makt, men jag ska ta mig i kragen. Förmodligen behövs någon typ av nedtrappning för att inte chocka kroppen alltför hårt.

När jag var klar med det jag skulle göra begav jag mig till Slussen för att ta bussen till Stavsnäs. Klockan var då omkring tolv och på vägen dit funderade jag på om jag skulle sätta mig ner på någon av uteserveringarna i Gamla Stan och äta lunch. Nej, det får duga med en varm korv tänkte jag och så fick det bli. Jag ville ju hem och så är jag ibland rationell i överkant. Det jag inte hade kollat var busstidtabellen och när jag kommer fram till hållplatsen visar det sig att det är glest med avgångar kring lunchtid. Nästa buss skulle gå om en dryg timme. Suck – vad skulle jag göra nu. Till saken hör att jag hade ett antal kassar att släpa på, men det var inte ett tillräckligt starkt skäl för att sitta still och vänta en timme.

Jag begav mig med mina kassar upp på planen utanför Slussens station. Det första jag får se är en variant på gatukök som säljer stekt strömming. Jag älskar stekt strömming och blev sur på mig själv för att jag nyss stoppat i mig en korv. Ja, ja trist men inget att hänga läpp för. Jag bestämde mig för att gå till Mc Donalds och ta en kaffe. Inte för att det är särskilt mysigt där, men det var närmast. På vägen dit blir jag stoppad av en ung kvinna som spände ögonen i mig och undrade om jag hade tid att lyssna en stund. I vanliga fall brukar jag reflexmässigt avstyra den typen av propåer. Jag brukar inte ha tid och jag brukar inte vara intresserad. Nu hade jag bevisligen tid och eftersom jag inte visste vad hon tänkte berätta om så kunde jag inte veta om det var intressant eller inte. Jag bestämde mig för att stanna upp och lyssna.

Kvinnan kom från organisationen Actionaid och hon kunde prata, både på ut- och inandning. Jag blev både matt och imponerad. Hon beskrev organisationen i allmänhet och berättade om ett av deras fokusområden, kvinnors rättigheter. Medan hon pratade kom hon allt närmare och i den lilla bubbla som vi befann oss i fanns det massor av energi. Hon var en engagerad volontär som verkligen brann för utsatta människor i världen. När hon pratat klart frågade hon om jag ville bli månadsgivare. Det ligger inte i min natur att okritiskt ge mig in i den typen av engagemang så jag tackade artigt för informationen och begav mig till Mc Donalds. Så typiskt mig – att vara avvaktande även om jag tagit ett steg i rätt riktning genom att åtminstone lyssna.

Det första jag gjorde när jag köpt min kopp kaffe var att leta reda på Actionaids hemsida www.actionaid.se. Ja, det verkar vara en seriös organisation. Då infinner sig frågan: vilka organisationer ska jag stötta och hur gör jag utvärderingarna. I samma ögonblick bestämde jag mig för att bli månadsgivare. Jag tror på den engagerade kvinnan som jag mötte. På vägen tillbaka till busshållplatsen bestämde jag mig för att leta upp henne och berätta att jag bestämt mig, men tyvärr var hon inte kvar och det var trist. Hon hade gjort mig glad och delat med sig av sin energi och jag hade gärna gjort henne glad tillbaka. Har jag tur så läser hon det här när jag skickar länken till organisationen.

Sensmoralen av dagen hittills blir då följande. För det första ska jag i fortsättningen njuta mer av att strosa runt i Stockholm och träna på att inte alltid vara på språng.  För det andra har jag tagit ett steg mot att öppna ögonen för nya intryck men det återstår att bli snabbare på återkoppling.

Nu sitter jag i Stavsnäs By och skriver och utanför fönstret står en älg – intressant dag.

Regelverk och ledarskap

Gunilla regelverkIdag tänker jag skriva om fenomenet regelverk. Jag kommer att ta utgångspunkt i min bakgrund från försäkring och bank, men jag vet att det jag kommer att ge uttryck för delvis är generiskt åtminstone när det gäller stora företag. Min ambition är därför inte att luta mig mot statistik eller åberopa forskningsresultat utan beskriva mina egna erfarenheter och kombinera dem med uppfattningar jag fångat genom mitt kontaktnät, som finns representerade i olika branscher. Utifrån det drar jag mina egna slutsatser och hoppas givetvis på reaktioner.

Det är viktigt med regelverk, särskilt i förtroendebranscher som hanterar människors pengar. När jag började min yrkesbana 1980 var det inom liv- och pensionsförsäkring. På den tiden var det förhållandevis enkla regelverk, förmodligen därför att marknaden var hårt reglerad i grunden. I takt med avregleringarna som började på 90-talet växte behovet av nya och anpassade regelverk fram. Jag har under åren rört mig inom såväl försäkring som bank och kan konstatera att banksektorn alltid, av förklarliga skäl, varit mer kringgärdad av regelverk än vad försäkringsbranschen varit – även innan avregleringen och den ökande samverkan mellan branscherna.

Successivt har regelverksfrågorna fått allt större betydelse även inom försäkring. Mycket beroende på allt fler direktiv från framförallt EU men även på amerikansk lagstiftning som får påverkan på bl a Sverige. Dessa regelverk och lagar ska sedan tolkas och anpassas av den svenska Finansinspektionen och branschens aktörer.

Efter ett antal år av gradvis förflyttning har nu regelverksfrågorna kommit att dominera styrelse- och ledningsarbetet hos finansbranschens aktörer. Jag tycker att det är rätt, riktigt och nödvändigt med god styrning och kontroll – allt för att säkerställa enskilda kunders integritet, trygghet och möjlighet till god avkastning på sina pengar. Det är dock tur att inte alla kunder vet och förstår vilka enorma summor som idag plöjs ner i stora projekt och uppbyggnad av kontrollorganisationer. Går det verkligen att räkna hem kundnyttan?

Det har väl alltid varit så att pendeln slår åt ett visst håll för att sedan slå tillbaka. Sannolikt kommer det att bli så även i det här fallet. Det är inte rimligt med den obalans som håller på att uppstå i organisationer mellan de delar som driver affärsutveckling och kundnytta framåt och de delar som hanterar regelverks- och kontrollfrågor. Risker kommer det alltid att finnas i den här typen av verksamhet och det går inte att förutse och förebygga allt. Tänk om en del av de pengar som företagen satsar på intern styrning och kontroll skulle läggas på att sänka priset till kunderna istället. Det skulle kunna handla om lägre premier, sänkta fondavgifter eller förbättrad ränta. Oj –vilken vild tanke.

Den fråga i sammanhanget som bekymrar mig mest är trots allt ledarskapsfrågorna. Jag brinner för det goda ledarskapet och är bekymrad över, att vi med en växande kontrollkultur, ökar risken för att vi får ledare som bara månar om att aldrig göra fel. Det är en icke oväsentlig risk som, såvitt jag vet, inte så ofta finns med i företagens riskbedömningar. Gör du aldrig fel så gör du sannolikt ingenting innovativt heller och det kan vara risk ur företagets synvinkel. En rädd ledare släpper inte fram kreativiteten och då riskerar företaget sin framtida konkurrenskraft.

Vilka ledare vill vi ha och vilka vill vara ledare? Här ser jag en risk på lite längre sikt. Om kontrollkulturen får ytterligare utbredning kan vi räkna med fler höga chefer som har sin styrka inom den här typen av frågor. I nästa steg kan vi därför utgå ifrån att chefsförsörjningen kommer att ha sin grund i ”inte göra fel kulturen”. Med den teorin, som jag vill betona är min högst personliga, kan det utarma bank- och försäkringsbranschen och andra stora organisationer med liknande utmaningar på kreativa och modiga ledare.

Så till frågan om vilka som vill vara ledare. Med de krav som idag ställs på chefer bl a när det gäller att ta in den enorma mängd material som var och en måste läsa och förstå finns risken att de mest kreativa ledarbegåvningarna finner för gott att göra något annat. Enligt min uppfattning ska en god ledare vara duktigt på att ta fram visioner och engagerat driva verksamheten framåt. En god ledare ska också ha mod och empati och ha förmågan att ta tillvara kompetensen och lusten hos sina medarbetare. Men – chefer är trots allt också människor som har 24 timmar om dygnet att disponera och det gäller, som för alla, att prioritera.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen framåt. Vilka kommer att bli framtidens bank- och försäkringsdirektörer? Jag är i grunden en möjlighetsorienterad person och tror att det kommer ut något gott ur det mesta. Min teori är därför att vi kommer att få se fler entreprenörer och fler nya företag. Fler unga, välutbildade och drivna personer som väljer att använda sin tid och energi till att skapa något istället för att kliva på karriärtåget i en stor organisation. Livsvalsfrågorna kommer att få ännu större betydelse.

Snygga, prisvärda eller hållbara – varför måste jag välja

La Naturelle 1Nej, bilden där jag badar i mitt förra inlägg är inte tagen i år. Jag fick frågan av en person angående detta och det är bara att vara ärlig. Bilden finns i vårt digra arkiv med Antibesbilder och är tagen i juli för snart två år sedan. Men visst ser det härligt ut – och snart är det dags igen.

Idag tänker jag fortsätta att berätta om Antibes och en butik som jag tycker mycket om och som heter La Naturelle  www.lanaturelle.fr . Även i det här sammanhanget vill jag gå tillbaka till värderingar som jag har, men som delvis fått stå tillbaka under alla år som hårt arbetande. De har fått stå tillbaka på det sättet att jag många gånger prioriterat tid före kvalitet och det erkänner jag. Det handlar i det här fallet om hållbarhets- och miljöfrågor. När jag var yngre var jag också politiskt aktiv och miljöfrågorna engagerade mig mycket på den tiden. Jag kommer bl a ihåg att jag drev en studiecirkel som hette ”framtiden i våra händer”. Under uppväxten var vår mamma före sin tid och var alltid noga med att undvika mat med för mycket e-medel i, till exempel fick vi alltid Heinz ketchup i glasflaska istället för Felix i plast. Då, på 60- och 70-talet var sannolikt inte matfusket lika utbrett som idag, men det fanns trots det en stor medvetenhet hos vår mamma.

Men, det är aldrig för sent att skärpa sig. På grund av att jag nu har mer fri tid och är mormor och farmor är återigen den här typen av frågor mycket mer närvarande i min vardag. När det gäller kläder måste jag tillstå att jag aldrig ägnat särskilt många tankar åt att fundera över mina val ur ett miljöperspektiv.

En butik som fått mig att tänka till är just La Naturelle som ligger i gamla stan i Antibes. Den har funnits i nuvarande tappning i ungefär tre år och det är en riktig karamell. När jag kommer in i butiken associerar jag genast till godis i milda färger eller till gamla tiders tresmaksglass, rosa, choklad och vanilj – ni minns eller hur. Kollektionen bygger på ett antal ”bestsellers” som finns kvar varje år men som vidareutvecklas. Till det kommer nya plagg i nya färger. Konceptet är starkt och växande. I Frankrike finns det butiker i Antibes, Nice, St Tropez och i CoLa Naturelle 2llioure. Sedan en tid finns också en shop i Miami och kläderna exporteras till fristående butiker i England, Spanien, Italien, Tyskland och Norge. Det finns stora planer på fortsatt expansion framförallt i USA.

Kläderna, som jag skulle beteckna som fritidskläder, är snygga, prisvärda, av god kvalitet – och sköna. Många goda vänner, barn med respektive och mamma shoppar gärna loss här. Förra sommaren gjorde jag en tjejresa till Antibes tillsammans med min dotter, min kompis och hennes dotter. När vi kom till lägenheten och klädde på oss det vi köpt tyckte jag att vi påminde om barnen von Trapp i filmen Sound of Music. Kommer ni ihåg när Julie Andrews sydde kläder av gardiner till alla barnen? Alla fick olika modeller men från samma tyg – lika men annorlunda helt enkelt.

 

I vilket fall har jag blivit lite nyfiken på konceptet och bestämde mig för att byta några ord med Maxine som förestår butiken. Det är en mycket snygg och trevlig kvinna som kommer från England men har bott i Frankrike i 19 år. Hon talar gärna och engagerat om sin butik och om verksamhetens idé. Det märks att hon trivs och brinner för det hon håller på med. Hon bär dessutom upp kläderna på ett sätt som gör att jag och många med mig blir inspirerade. Det hon särskilt lyfter fram är miljö- och hållbarhetstanken. Kläderna produceras i en fabrik i Indien som de är noga med att kvalitetssäkra ur alla aspekter. Det gäller allt ifrån arbetsförhållanden till hur tygerna produceras. Givetvis görs kläderna av naturmaterial som bomull och linne. Maxine förklarar att de är noga med att använda minimalt med kemikalier. Lite behövs till själva färgningen.

Något som också gör mig intresserad och som knyter an till det jag skriver om ledarskap mm är på vilket sätt verksamheten drivs. Det finns en huvudägare, som förutom att han har god smak och förmåga att utveckla konceptet, är en god ledare. Han har byggt ett bra team som bygger på delaktighet och han tar tillvara den kompetens som finns hos sina medarbetare. Alla som arbetar här är passionerade försäkrar Maxine.La Naturelle 3

Jag har inte betalt för att skriva det här om ni tror det, men jag tycker att kläderna är mycket bra i kombination med en bra och sund affärsidé. Förhoppningsvis får du också upp ögonen lite extra för hållbarhetsfrågorna. Titta gärna in i någon av butikerna om du har vägarna förbi och kolla gärna in katalogen på hemsidan.

Antibes ici Antibes

Jag träffar många som har planer på att skaffa sig någonting ”utomlands”. Några letar efter semesterboende och andra har funderingar på att bosätta sig mer permanent. För många blir det här en tvåstegsraket. Först semesterboende, för att känna in om det blev rätt val av land och ort, och sedan eventuell flytt. Möjligheten att kunna hyra ut är också viktig för många. Det innebär en känsla av ekonomisk trygghet även om det inte alltid blir aktuellt.

Vi har alltid tyckt om Frankrike och bilat runt i landet många gånger. Första gången för mig var i början på 70-talet när mina föräldrar tog oss med till Normandie i norra Frankrike. Den resan gav mersmak och när jag så småningom bildade egen familj begav det sig igen. I fullpackad bil reste vi runt med våra barn till diverse ställen runt om i Frankrike. Till att börja med höll vi oss i de norra delarna men förflyttade oss med tiden längre söderut. Vid ett flertal tillfällen hyrde vi sedan en lägenhet i Antibes och här stortrivdes vi från första början. När vi sedan började umgås med tanken på att köpa något eget föll valet snabbt på Antibes – därför att…

yachthamnDet är nära till Nice flygplats, som är Frankrikes näst mest trafikerade. Från flygplatsen tar det ca 30-40 minuter med buss och det behövs ingen hyrbil för att snabbt ta sig till sin bostad. Flyget tar ca tre timmar och idag kör både SAS och Norwegian direkt. Kommunikationen var viktig för oss och gav möjligheten att även göra kortare visiter.

Antibes är den bästa av världar när det gäller att få del av såväl Côte d’Azur som Provence. Någon har sagt att ”Antibes är som en provencalsk by som är nedflyttad till havet” och det är en bra beskrivning. En genuin gammal stad som ligger vid kusten. Här finns fina badstränder precis intill den gamla stadskärnan och läget är bedövande vackert. Det går inte att tröttna på den storslagna vy som du kan se på bilden till min hemsida.

För oss var det viktigt att komma till en stad som är levande året om, vilket Antibes verkligen är. Aktiviteten går ner något i november för att öka igen till jul och nyår. Januari och februari är också något stillsammare men från mars ökar tempot igen för att peaka under sommarmånaderna. Det finns med andra ord tillfällen året om att trivas. Grön och lummig vår, pulsen på sommaren, den varma sköna hösten eller den krispiga och klara vintern. Ja – det kan regna och blåsa också. Det väljer jag dock att förtränga just nu och det är sällan långvarigt.

Marché ProvencalSafranierkvartenenGaroupe

Bargatan i AntibesI Antibes finns det gott om restauranger och massor av bra shopping. Personligen tycker jag att det är det bästa shoppingorten i området. Nice och Cannes får ursäkta. Den stora fördelen är alla små butiker. Här slipper du stora kedjor med stereotypt sortiment. Så är det också när det gäller att att köpa mat. Här finns massor av små bagerier, grönsakshandlare och slaktare. Marknaden som säljer färskvaror inte att förglömma. Den har öppet varje förmiddag utom måndagar.

Om du bor i Antibes är det nära till så mycket och kommunikationerna är bra. Med tåg tar det 10 minuter till Cannes och 20 minuter till Nice. Om du vill åka skidor en bit upp i bergen tar det en dryg timme med bil. I trakten finns också massor av fina vandringsleder, pittoreska byar, trevliga vingårdar mm.

 

Oj – nu blev det mycket sammanfattad reklam för Antibes. Min tanke är att bygga på med inlägg som är mer specifika. De inläggen kommer jag att skapa pedagogiska flikar för när jag får hjälp nästa gång. Hittills har ni t ex kunnat läsa om två vingårdsresor och två restauranger.  Ja, så här tänkte vi och här är vi nu. Det finns andra fina ställen på jorden, men för oss passar Antibes perfekt. Den bästa av världar helt enkelt.Antibes 5

Barn och karriär

Mormor och farmor

När jag var 24 år fick jag mitt första barn. Ung med dagens mått mätt och relativt ung utifrån vad som var gängse 1982. Inom 18 månader kom mitt andra barn till världen och efter ytterligare 7 år såg mitt yngsta barn dagens ljus. Jag är idag mamma till tre fantastiska unga vuxna som har skapat sina egna liv och jag är både mormor och farmor till två helt underbara små flickor. Det är verkligen så speciellt. Att få rå om, skämma bort, lära ut och delta i deras utveckling är en ynnest.

Genom åren har jag fått många frågor och haft otaliga samtal med unga personer om val vi ställs inför i livet. Den allra viktigaste frågan är när det passar att skaffa barn och planeringen kring det. Mitt råd är alltid detsamma – skaffa barn om du/ni vill och kan och gör det när det känns bra och planera inte för mycket. Jag upplever att det är många som idag medvetet väntar med att skaffa barn. Det är så mycket som ska göras först. Som om livet skulle ta slut den dagen jag blir förälder. Sluta tänka så.

Att få barn innebär en stor förändring i livet jämfört med att ha levt ensam eller i tvåsamhet. Den förändringen är stor oavsett när i livet det inträffar. Det är en förändring som är svår att planera inför och det är faktiskt det som är tjusningen. Helt plötsligt har du någon att ta ansvar för och någon som kommer att påverka dig resten av ditt liv. Du växer med uppgiften och livet förändras.

Som kvinna kan jag förstå att frågeställningen är extra knepig. Hur blir det med min framtida karriär och hur kommer jag att uppfattas av min arbetsgivare om jag ”blir med barn”? Jag kommer ihåg när jag blev gravid första gången och skulle berätta det för min chef. Det var pirrigt. Jag var den enda kvinnan som hade den typen av jobb (sålde liv- och pensionsförsäkringar som jag berättat om tidigare) så det fanns inga rutiner. Då, när jag befann mig här och nu, var jag nervös och osäker. Samtidigt hade jag en inre trygghet och jävlar anamma som gav mig kraft att inte tvivla på min möjlighet att utvecklas i min yrkesroll. Jag visste också att jag ville vidare i min karriär.

Att kombinera barn och karriär är givetvis inte oproblematiskt. Det underlättar om du har en bra partner och det är en fördel att bo i ett land som Sverige, med en väl utbyggd föräldraförsäkring och en förhållandevis jämställd syn på hur föräldraledighet och vård av sjuka barn fördelas. Om du under några år trappar ner för att ägna tid åt barn och familj behöver det inte heller innebära en katastrof. Välj i så fall att se det som en möjlighet. Framtiden finns kvar och som förälder får du den bästa utbildning i ledarskap som finns. Se bara till att ha en arbetsgivare som har rätt inställning.

Jag vill också passa på att hänvisa till mitt tidigare inlägg, som handlade om energi. I det här sammanhanget tycker jag att sällskap och sammanhang är extra viktigt. Lyssna inte på domedagsprofeter utan ta stöd och råd av människor som ger dig energi i den riktning som du väljer att gå.

Själv är glad för att jag hade förmånen att få mina barn när jag var relativt ung. Att få barn är ingen självklarhet och att vänta alltför länge kan försvåra möjligheterna. Det jag eventuellt missade i form av självförverkligande när jag var yngre tar jag igen nu. Nu styr jag över min tid. Jag kan skriva om mina erfarenheter, bidra i styrelsearbete, klura på affärsidéer och jag har utrymme att umgås med barn och barnbarn.Klappa fint

Fler vingårdar i Côtes de Provence

Chateau RoubineNu tänker jag ta er med till ytterligare några vingårdar i Provence.  Den här gången håller jag mig till ett område norr om motorvägen (A8). Vi åker från Antibes och svänger av vid Brignoles, som ligger vid avfart 35 och fortsätter vägen i riktning mot Cotignac. När vi kommer till Monfort-sur-Argens stannar vi till på Les Caves du Commandeur, www.caves-du-commandeur.fr. Det är ett vinkooperativ som funnits sedan 1913 och som nu har helt nya och moderna lokaler. Designen på såväl lokal som på vinflaskorna är stilren, modern och tilltalande. Produktionen är relativt stor, ca 550 ha. De har tre nivåer på sina viner, ett enklare bordsvin samt två AOC Côtes de Provence, Secrète och Dédicace. Alla finns både som vitt, rosé och rött och jag tycker att det är mycket prisvärda viner. Den här gången valde vi att köpa av deras ”finaste” röda som är Dédicace 2011, gjord på en blandning av syrah, grenache och cabernet sauvignon, till det facila priset av 9.50 Euro.

Vi fortsätter resan ytterligare några kilometer och stannar en liten bit utanför den mysiga byn Cotignac. Själva byn är pittoresk med sin genomfartsgata fylld med plataner och små restauranger. Vi hyrde ett hus här, tillsammans med några vänner, för ett antal år sedan och återvänder gärna hit för att njuta av atmosfären. Målet för den här dagen var vingården Carpe Diem www.chateaucarpediem.com. Namnet är inbjudande och tilltalande och de producerar goda lokala viner på sina 15 ha. När vi var här första gången 1999 drevs gården av familjen Adam. Francis Adam är en schweizisk tennisspelare som la racketen på hyllan i början av 90-talet, köpte vingården och byggde upp varumärket. För ett år sedan övergick äganden till en ung familj som målmedvetet satsar på att förädla denna provencalska pärla. När vi kom dit höll de på att tappa upp vin och vi blev erbjudna en privat visning. Tummen upp för det. Som många andra producenter har de tre kvalitetsnivåer och jag tycker att alla är prisvärda. Jag slår dock gärna ett slag för deras premiumviner, det vita Opus och det röda Major. Deras ”bordsrosé” är också alldeles utmärkt.

Carpe Diem

Carpe Diem

Nästa anhalt är Domaine Rabiega, www.rabiega.com,  vilket är denna resas besvikelse. Vi har varit här åtskilliga gånger, både när egendomen ägdes av Vin&Sprit under ledning av den framgångsrike vinmakaren  Lars Torstensson och sedan den övertogs av familjen Åkesson. När vi klev in i huvudbyggnaden slogs vi av att stämningen var lite tryckt och vi fick känslan av uppbrott. När vi frågade efter Anders Åkesson, som vi haft kontakt med under ett antal år, fick vi veta att han sålt och det är en ny ägare på väg in. Det ska bli spännande att se vad som kommer att hända.  Vi fick ingen närmare information och ser spänt fram emot vad som kommer att ske med denna lilla producent, 10 ha, som är så starkt förknippad med Sverige. Vad gäller vinerna är jag förtjust i deras prisvärda vita, som har en blandning av Sauvignon Blanc och Viogner. Deras röda prestigeviner Clos Dière och Le Rocher är också mycket bra. Jag håller tummarna för gårdens framtid.

Vårt sista besök på den här resan är på Chateau Roubine www.chateauroubine.com utanför Lorgues. Det är en av 15 Cru Classégårdar i Côtes de Provence som producerar utmärkta viner. Chateau Roubine har haft vinodlingar sedan 1400-talet och är därmed mycket anrik och har en spännande historia. Sedan tjugo år drivs gården, som består av 77 ha, av Valérie Rousselle. Förutom att de producerar mycket goda viner av olika kvalitet och därmed olika prisklasser är det ett mycket trevligt ställe att besöka. De är glada över att ta emot gäster och delar generöst med sig av sina kunskaper om vinet och kuriosa kring det. Här erbjuds också rejäla mängdrabatter. Ett tips är att åka tillsammans med några andra och göra gemensamt inköp. Deras Cuvée Classique (vitt, rosé och rött) kostar ca 13 Euro, men det går att komma ner till 9.50 vid köp av 60 flaskor och däremellan finns en prisskala. Min favorit är deras röda Tête du Cuvée Inspire. Det är riktigt mumsigt.