När jag var 24 år fick jag mitt första barn. Ung med dagens mått mätt och relativt ung utifrån vad som var gängse 1982. Inom 18 månader kom mitt andra barn till världen och efter ytterligare 7 år såg mitt yngsta barn dagens ljus. Jag är idag mamma till tre fantastiska unga vuxna som har skapat sina egna liv och jag är både mormor och farmor till två helt underbara små flickor. Det är verkligen så speciellt. Att få rå om, skämma bort, lära ut och delta i deras utveckling är en ynnest.

Genom åren har jag fått många frågor och haft otaliga samtal med unga personer om val vi ställs inför i livet. Den allra viktigaste frågan är när det passar att skaffa barn och planeringen kring det. Mitt råd är alltid detsamma – skaffa barn om du/ni vill och kan och gör det när det känns bra och planera inte för mycket. Jag upplever att det är många som idag medvetet väntar med att skaffa barn. Det är så mycket som ska göras först. Som om livet skulle ta slut den dagen jag blir förälder. Sluta tänka så.

Att få barn innebär en stor förändring i livet jämfört med att ha levt ensam eller i tvåsamhet. Den förändringen är stor oavsett när i livet det inträffar. Det är en förändring som är svår att planera inför och det är faktiskt det som är tjusningen. Helt plötsligt har du någon att ta ansvar för och någon som kommer att påverka dig resten av ditt liv. Du växer med uppgiften och livet förändras.

Som kvinna kan jag förstå att frågeställningen är extra knepig. Hur blir det med min framtida karriär och hur kommer jag att uppfattas av min arbetsgivare om jag ”blir med barn”? Jag kommer ihåg när jag blev gravid första gången och skulle berätta det för min chef. Det var pirrigt. Jag var den enda kvinnan som hade den typen av jobb (sålde liv- och pensionsförsäkringar som jag berättat om tidigare) så det fanns inga rutiner. Då, när jag befann mig här och nu, var jag nervös och osäker. Samtidigt hade jag en inre trygghet och jävlar anamma som gav mig kraft att inte tvivla på min möjlighet att utvecklas i min yrkesroll. Jag visste också att jag ville vidare i min karriär.

Att kombinera barn och karriär är givetvis inte oproblematiskt. Det underlättar om du har en bra partner och det är en fördel att bo i ett land som Sverige, med en väl utbyggd föräldraförsäkring och en förhållandevis jämställd syn på hur föräldraledighet och vård av sjuka barn fördelas. Om du under några år trappar ner för att ägna tid åt barn och familj behöver det inte heller innebära en katastrof. Välj i så fall att se det som en möjlighet. Framtiden finns kvar och som förälder får du den bästa utbildning i ledarskap som finns. Se bara till att ha en arbetsgivare som har rätt inställning.

Jag vill också passa på att hänvisa till mitt tidigare inlägg, som handlade om energi. I det här sammanhanget tycker jag att sällskap och sammanhang är extra viktigt. Lyssna inte på domedagsprofeter utan ta stöd och råd av människor som ger dig energi i den riktning som du väljer att gå.

Själv är glad för att jag hade förmånen att få mina barn när jag var relativt ung. Att få barn är ingen självklarhet och att vänta alltför länge kan försvåra möjligheterna. Det jag eventuellt missade i form av självförverkligande när jag var yngre tar jag igen nu. Nu styr jag över min tid. Jag kan skriva om mina erfarenheter, bidra i styrelsearbete, klura på affärsidéer och jag har utrymme att umgås med barn och barnbarn.