Barnbarn, barnvakt och bord

 

Barnvakt till världens finaste

Barnvakt till världens finaste

Nej, jag har inte slutat blogga. Jag har varit barnvakt och dessa båda sysselsättningar är inte förenliga. Särskilt inte om det ingår en flytt mellan två bostäder och en transport av ett bord mellan Sundsvall och Stavsnäs. Sedan jag skrev mitt senaste inlägg, det som slutade med att jag hade en älg utanför fönstret, har det varit minst sagt full fart.

Vi, jag och min man, gillar att samla nära och kära omkring oss. Det har just nu fått till följd att vi de senaste två månaderna endast har haft några få kvällar på tu man hand. Vi klagar inte över det, motsatsen hade varit betydligt värre. I kväll tror vi att det bara blir vi, men det går inte att vara helt säker.

I fredags kväll grillade vi tillsammans med några av våra barn, deras respektive och det äldsta barnbarnet, Tyra drygt ett och ett halvt år gammal. Vi hade det trevligt och laddade för en flytt dagen därpå, som vi alla på olika sätt skulle vara inblandade i. Det var Maria (min dotter), Per (hennes man) och Tyra som skulle flytta. Min roll i projektet var att vara barnvakt till Greta, som är det yngsta barnbarnet drygt fyra månader. Gretas pappa Magnus (min son) skulle hjälpa till med flytten och Erica (hans fru) skulle på möhippa och för första gången lämna sin lilla dotter. Till mycket trygga händer om jag får säga det själv. Som medhjälpare hade jag Maria och Henrik (min son) och Tyra deltog också. Hänger ni med? Dagen förlöpte utan incidenter. Det enda som tillstötte var att lilla Greta, som alltid är glad och godmodig, absolut inte var intresserad av bröstmjölksersättning. Hon blev helt enkelt förbannad när jag försökte fresta med lite mjölkersättning i tetrapack. Jag tror att hon med det visade prov på ett inneboende temperament. Något jag säkert får anledning att återkomma till.

På lördagskvällen följde Tyra med mig hem för att bo hos oss – utan föräldrar. De sov första natten i sitt nya hus – utan barn. Dels för att kunna pusta ut och få en ordentlig nattsömn och dels för att snabbt komma i gång med allt pyssel som det innebär att skapa ett nytt hem. Tyra som hjälpreda skulle dessutom sannolikt ha komplicerat arbetet. Hon fick istället bli sällskap till oss under söndagen. Vi skulle bila upp till Sundsvall för att hämta ett köksbord. Ett bord med en egen i historia.Bord 1

Jag växte upp i Skoghall, utanför Karlstad. Vi bodde under många år i tjänstebostäder som tillhörde Uddeholmsbolaget eftersom min pappa var tjänsteman på Skoghallsverken. Den hierarki och de strukturer som fanns i detta typiska brukssamhälle på den tiden är en historia för sig att återkomma till. Mina föräldrar bestämde sig dock för att i början av 70-talet bygga en egen villa och till denna villa införskaffades ett nytt furubord. Det var inte vilket bord som helt. Materialet var rivningsvirke från Klarakvarteren i Stockholm och var designat av Roland Wilhelmsson, Ågesta. Bordet kom så småningom att bli mitt och vi hade det i köket i Umeå, där vi bodde när barnen var små. Under ett antal år har bordet haft en undanskymd plats i en lada utanför Sundsvall i väntan på en lämpligare placering.

Och nu har tillfället infunnit sig. Bordet ska få en ny hedersplats i vårt kök i Stavsnäs. Det ska bli en plats för barnbarnen att äta, rita och baka. Visst är det roligt när gamla ting som har en historia får en ny chans och tänk om de kunde berätta. Så många middagsdiskussioner, hemliga samtal, barnkalas, gräl och partyn som just det här föremålet fått ta del av. Det är nog tur att det är väl förborgade hemligheter som är gömda i det massiva träet.

BordI söndags begav vi oss till Sundsvall. Med oss hade vi Tyra. Efter fyra timmar och femton minuter var vi framme. Tyra somnade vid Gävle och vaknade inte förrän vi var framme. Härligt att klara sträckan non stop trots barn i bilen, vilket vi var mycket nöjda med. Ja – hon fick mat direkt när vi kom fram och hon fick lite färdkost innan hon somnade. Väl framme baxade vi upp bordet på biltaket med tacksam hjälp av Peter och min syster Karin. Vid den tidpunkten var det mycket spring i Tyras ben och vi hann med såväl lekpark som att vända upp och ner på Karins lägenhet. När vi senare på kvällen satt och åt middag sa min man – jag förstår mig inte på män i sextioårsåldern som väljer att skaffa nya barn.

I går åkte vi hem med bordet på taket. Under den här resan blev det matstopp i Hudiksvall och sedan somnade Tyra. När hon vaknade igen behövde hon underhållning – tack och lov för att det finns Spotify. Det är förövrigt ganska trevligt att lyssna på och sjunga med i barnvisor. Imse vimse spindel är just nu favoriten. När vi sedan kom hem var det som att släppa ut en kalv på grönbete. Det gick inte att missta sig på lyckan i Tyras blick när vi släppte ut henne på vår tomt fylld av jordhögar. Efter lite mat och en dusch kom hennes pappa och hämtade henne och klockan nio sov vi gott.

Nu har ni förklaringen till varför det blev lite lång tid mellan inläggen och ändå har ni bara fått den korta versionen.

6 thoughts on “Barnbarn, barnvakt och bord

  1. Vad duktiga ni har varit! Förstår att allt detta tagit på krafterna, hur kul det än är. Gillar verkligen Sven-Bertils kommentar – om de män som skaffar barn vid 60. Själv brukar jag tänka med glädje i sinnet, när jag träffar ngn med sin nya unga trofé till hustru. Vänta bara, snart kryper du runt på alla fyra, kärlek vill barn……….och det passar ypperligt lite då och då som farmor, men verkligen ej jämt i 60-årsåldern!

  2. Vad härligt det låter med alla barn och barnbarn och äventyrliga projekt! Tyra verkar vara en liten gemytlig dam som säkert bidrar till att resan blir riktigt trivsam. Men visst kan man förstå att det tar ut sin rätt. Jag hoppas ni hann med en liten avstickare till mormorsmor på vägen.

    • Tyra är alltid glad och mysig – och hon är snabb som en vessla. Att ha ansvar för små barn kräver 100% hela tiden. När ansvaret övergår till föräldrarna kommer tröttheten som ett brev på posten. Men det är en behaglig trötthet.

  3. Trevligt inlägg! Jag gillade också Sven-Bertils kommentar om att skaffa barn vid sextio! Och så blev jag påmind om när min dotter Linnéa var liten och vi var ute och körde bil. Hon ville alltid lyssna på ett kassettband med Kjell Lönnå, Gnola och sjung! Med bland annat en sång om elefanter som balanserade på en spindeltråd :-). Häromdagen hittade jag kassetten i en låda – men hur ska jag kunna lyssna på bandet? Kanske hittar jag någon gammal kassettbandspelare eller så kallad Walkman…

    • Testa Spotify där finns bl a barnkammarboken och diverse spellistor. Elefanterna som balanserar finns med lite här och där. Om du inte hittar en gammal kassettbandspelare såklart.

Kommentera