Rösta i EU-valet – och lite annat

Svenska konsulatet i Nice

Svenska konsulatet i Nice

Det är spännande på många sätt att bosätta sig i ett nytt land. Lite av tjusningen är faktiskt att inte riktigt ha koll på allting. Innan det stora beslutet att flytta är det givetvis viktigt att ta reda på så mycket som möjligt, men samtidigt vara medveten om att det inte går att veta allt i förväg. Som alltid är det viktigt att göra en bra riskanalys och bedöma sannolikheter och konsekvenser. Här har jag stor nytta av min yrkesbakgrund. För ett ögonblick uppskattar jag alla de riskworkshops jag har genomfört. Ja, jag ser en modell framför mig som i förenklad form även kan användas i privatlivet. Vill du förändra måste du våga ta risker – medvetna risker. Att flytta innebär mängder av förändringar och det finns ingen manual. Jag har alltid gillat projektformen som arbetsmodell och den är ibland gångbar även på privata initiativ. I något annat sammanhang på bloggen har jag skrivit om att arbeta iterativt och det gäller i högsta grad det här projektet.

Igår hade vi, vad jag skulle kalla en administrativ dag när vi ägnade oss åt viktiga måsten, som en del i vårt flyttprojekt. Den fysiska hanteringen görs i vårt fall oftast från Nice, som är det administrativa centret i området.

Vi började dagen hos vår blivande husläkare. Just nu lever vi lite ”in between”. Vi är utskriva från den svenska Försäkringskassan men har ännu inte kommit in i det franska sjukförsäkringssystemet. Det är dock inga problem att som EU-medborgare komma i kontakt med den franska sjukvården. Vi har provat det tidigare som turister och vi har alltid blivit väl omhändertagna. Här går det till och med att få medicin på apoteketen om du är trovärdig när du förklarar din belägenhet. En gång när jag hade urinvägsinfektion, vilket inte var första gången och gick jag till apoteket och frågade om de kunde skriva ut penicillin. Apotekaren ställde några frågor och därefter fick jag ut någon typ av vätska som jag skulle dricka vid ett enda tillfälle. It will work trust me – sa han. Och jag blev bra såklart. Nu har vi i alla fall skaffat en husläkare. En kvinna i min ålder som är fransyska men har pluggat på Karolinska och kan svenska. Det är en perfekt kombination och vi har haft kontakt med henne tidigare i samband med en bilolycka som vi var med om 2006. Den händelsen kräver ett eget inlägg, som jag kanske skriver

längre fram.

Nästa punkt på dagens agenda var att rösta i EU-valet. Mot bakgrund av de kalla och främlingsfientliga vindar som nu blåser i Europa känns det här valet extra viktigt. Min allmänna

Jag lägger min röst

Jag lägger min röst

uppfattning när det gäller valdeltagande är att alltid rösta. Det är en rättighet och en skyldighet. Demokrati är ingen självklarhet och som del av ett demokratiskt system är det självklart att använda sin rösträtt. I Frankrike blåser de främlingsfientliga vindarna starka. Den skickliga och intelligenta Marine le Pen väntas få en bit över 20% av fransmännens röster. Hon håller på att tvätta bort den negativa bilden som finns av partiet och vinner ständig terräng. Nu röstar vi som svenska medborgare i Sverige och inte i Frankrike och det är väl så viktigt. Med Sverigedemokraterna som etablerat parti har den politiska kartan ritats om. Någonstans hörde jag att det aldrig startats så många nya partier i Europa som nu och de flesta är främlingsfientliga. Jag har använt min röst för demokrati och öppenhet och hoppas att du som läser inte är soffliggare. Förra gången var valdeltagande ca 45%  bland svenskarna.  Det är för lågt, eller hur – gör din röst hörd!

Som svensk i Frankrike kan du skicka din röst per post eller gå till Svenska Konsulatet. Vi tyckte att det kändes bra att i en så här viktig fråga faktiskt fysiskt och lite högtidligt gå till konsulatet. Det var till och med en liten kö innan det blev vår tur och vi fick möjlighet att lämna våra röster. Nu är det gjort och vi håller tummarna inför nästa söndag.

Vår administrativa dag avslutades med att vi träffade vår advokat för att slutföra och lämna in vår självdeklaration. Innan den är inlämnad får vi inget franskt sk hemvistintyg, dvs ett intyg på att vi faktiskt bor i Frankrike. Nu är vi nära – om någon vecka bör vi få papper på att vi är inskrivna. Vi sover gott om nätterna ändå, men visst kommer det att kännas bra att bocka av ännu en aktivitet på projektlistan.

Kommentera