Har man sagt A måste man säga B. I mitt förra inlägg berättade jag om Villa Nobel och lovade att återkomma med lite mer information om den cykelväg som passerar förbi. Det handlar alltså om att upptäcka en del av Ligurien i nordvästra Italien där det finns möjlighet att kombinera kultur med motion och natur. Ok då, om du startar i tid på morgonen hinner du även med lite shopping.

Som vanligt hade vi Antibes som utgångspunkt och vi valde att åka motorvägen dit och kustvägen hem. Motorvägen, som heter A8 på den franska sidan och A 10 på den italienska, är ett imponerande bygge där broar och tunnlar avlöser varandra. Personligen är jag inte särskilt förtjust i tunnlar, men det är ett smidigt sätt att snabbt ta sig fram till, i det här fallet, San Remo eller blomsterstaden som den också kallas. Jag biter alltså ihop. Målet för dagen var att hyra cyklar och cykla längs den mycket speciella cykelväg som vi bara hört talas om tidigare. Tack HF som fick oss på det spåret.

Ja, på spåret är inget dumt uttryck, kommer jag på medan jag skriver. Cykelvägen, som även går att promenera, jogga eller ta sig fram på annat sätt utan motor, är byggd längs en fd järnvägssträcka. Ett tips till nästa omgång av programmet ”På spåret” kanske. Banan som sträcker sig från Ospedaletti, som är en liten ort strax väster om San Remo till byn San Lorenzo är dryga 50 km tur och retur. När järnvägen fick en ny sträckning, med början 2001, kom någon på den kloka idén att bygga om banvallen till en väg tillägnad de som väljer att ta sig fram med egen kraft. Den första delen av sträckan invigdes 2008.

Jag har ingen stor erfarenhet att cykelvägar i allmänhet men dristar mig till att skriva att denna måste vara en av världens vackraste. På ena sidan har du Medelhavet och på den andra är det rikt med växtlighet och det är bara att njuta av det som kallas för ”blomsterrivieran”.  Till det kommer en bonus – eftersom den är byggd på en banvall är den dessutom lättframkomlig. Den som är intresserad av berg- och dalbanevarianter får välja en annan rutt. Du cyklar hela tiden på en asfalterad väg längs havet och passar under turen ett antal trevliga små byar. Om du blir hungrig eller törstig är det bara att göra en liten avstickare.

I avvaktan på att köpa egna cyklar, vilket kommer att ske snart, hyrde vi denna gång. Strax intill den gamla järnvägsstationen i San Remo finns en välutrustad cykeluthyrning. Våra cyklar var toppenbra. Både hjälm och cykelkorg ingick i priset som var €12 per person för en halvdag.

När vi beger oss tillbaka till Antibes väljer vi kustvägen, som är mycket vacker men tar tre gånger så lång tid som motorvägen. Ingenting för den som har bråttom, men det hade inte vi. Du får dock uppleva ett antal mysiga städer/byar på båda sidor om gränsen. Som ett litet bonustips kan jag nämna att i gränsbyn Latte finns en livsmedelsbutik som har relativt låga priser. Jag återkommer med fler utflyktstips längre fram.