Rolling Stones – jag var där!

Keith Richards i högform

Keith Richards i högform

Jag har länge velat uppleva Rolling Stones live, men hade lite gett upp hoppet. Det blir nog inga fler konserter, trodde jag. Gubbarna är ju över sjuttio år och borde vara ganska slitna vid det här laget. Pengar kan ju knappast heller vara ett incitament för att dra ut på turné. Ok, jag får stå mitt kast har jag tänkt vid ett antal tillfällen när jag slagits av att jag missat världens, genom tiderna, bästa och mest seglivade rockband.

En morgon i Antibes för någon månad sedan satt jag och googlade på Rolling Stones, i den händelse att det möjligen skulle bli en ny

Regnet öste ner, tur att det var en inomhuskonsert

Regnet öste ner, tur att det var en inomhuskonsert

turné. Det jag inte kände till vid det tillfället var ”The Rolling Stones 14 on fire tour”. Möjligen en konsekvens av att bo Frankrike och inte alltid ha koll på vad som händer i Sverige. I vilket fall konstaterade jag att de skulle spela i Stockholm den 1 juli och då skulle vi vara i Sverige. Snabb som en kobra kollade jag upp biljettläget och givetvis var det utsålt och den möjlighet som fanns var att köpa på andrahandsmarknaden. Hjärnan fick vid detta tillfälle helt stå tillbaka till förmån för hjärtat, som fick maximalt utrymme. Som om denna dag var den sista kastade jag mig över de två biljetter jag hittade via företaget Ticket2, bokade och betalade. Nu var detta

Biljetterna kom och de var äkta

Biljetterna kom och de var äkta

andrahandsmarknaden och priset var därefter, men ok det skulle det vara värt. Min man som är lite mer kritisk än jag, i lägen som detta, började genast att kolla upp företaget. Omdömena gick isär och jag bestämde mig för att trots att lita på att biljetterna skulle komma och att de skulle vara äkta.

Väl tillbaka i Sverige kom så småningom ett rekommenderat brev som innehöll två biljetter. De såg äkta ut, vilket de tack och lov visade sig vara. På biljetterna framgick även ursprungspriset, suck. Men, jag står mitt kast. Jag var inte på hugget när biljetterna släpptes.

Igår kväll var det dags. I hällande regn begav vi oss i god tid till Tele2 Arena. Vi var i så god tid att vi fick plats i parkeringsgaraget. Väl ute ur det möttes vi av en ringlande kö och det var guldläge för alla som säljer regnponchos. Vi avstod kön, eftersom vi hade numrerade biljetter, och hittade istället ett trevligt matställe där vi kunde sitta och äta i lugn och ro. Ja, lugn och ro var förresten fel uttryck. Uppvärmning inför konserten är mer lämpligt. Stämningen i hela området var hög och det fullkomligt kryllade av människor överallt. Människor som verkligen kommit dit för att de älskar Rolling Stones.

Som alltid vid stora konserter är det mycket runt omkring. Det är försäljning av prylar och av mat och dryck. Innan huvudartisterna RS 9kommer in på scenen är det också ett eller flera förband. Vi bänkade oss vid halv nio och strax efter nio drog de igång inför en fullsatt arena, vilket innebär ca fyrtiotusen människor. Jag måste ge en eloge till själva arenan. All logistik fungerade utmärkt och allt det som är viktigt vid själva framträdandet var excellent. Du ser och hör bra var du än befinner dig i den gigantiska lokalen. Trots att vi satt en bra bit från scenen så kändes allt mycket närvarande.

Och vilken show det blev. Värd varenda krona.

Charlie Watts in action

Charlie Watts in action

De drog igång i högt tempo med ”Jumping jack flash”. Tempot höll i sig under hela den drygt två timmar långa rockkonserten. Ja, det var verkligen rock and roll när det är som allra bäst. Utförd av ett band som nästa år stått på scen tillsammans i femtio år – respekt. Själv är jag en stor beundrare av Mick Jagger och att få uppleva honom live och i högform var en ren njutning. Han har en helt osannolik kropp och spelar trots sina dryga sjuttio år på sin sexighet. Konstigt vore det annars, det är ju en del av hans varumärke. Jag noterar särskilt hans långärmade svarta, lite lätt genomskinliga, T-shirt. Subtilt och precis lagom utmanande, givetvis väl genomtänkt. När han pojkaktigt hoppar omkring på scenen så exponerar han verkligen sin läckert androgyna gestalt. Håret ser ut som på en tonåring, lagom självlockigt och nytvättat. Det liksom fladdrar naturligt när han som en gymnast rör sig, utan att verka nämnvärt trött – inte ens efter två timmar.

Under uppträdandet framför de många gamla godingar och några lite nyare. Min favorit under kvällen var trots allt Gimme shelter som var helt brilliant framförd. Honky tonk women lämnade inte heller någon besviken. Jag var också glad att få lyssna på Angie, som är en av mina absoluta favoritlåtar ever. Allt var proffsigt och framfört med inlevelse och engagemang. Inramningen var tämligen avskalad och vi slapp onödiga specialeffekter. Fenomenet Rolling Stones stod på scenen och det var fullt fokus på bandet.

En reflektion utanför själva programmet. Hur kommer det sig att dessa herrar fortfarande kan leverera i absolut världsklass. Det är inte en fråga om image, de är verkligen i toppformRS 11 hela gänget. Frågan är om det är en lycklig kombination av medicinska förutsättningar eller något annat. Jag har bl a läst en relativt nyutkommer bok om Mick Jagger och det är knappast en skolbok i konsten att leva hälsosamt. Livet är inte rättvist. Igår var det i alla fall rättvist emot mig. Jag fick förmånen att verkligen njuta av fantastisk kväll.

Får jag tillfället igen så kommer jag att göra om det, men då tänker jag köpa ståplats så att jag kan rocka loss ordentligt!

2 thoughts on “Rolling Stones – jag var där!

  1. Hej Gunilla! Vi är sååå….avundsjuka på er som var där!!! Tyvärr missade vi också biljettsläppet, men det var kul att läsa din recension. Det är härligt att uppleva äkta musiker som ”bär ” utan att ta till specialeffekter.

Kommentera