Hemvistintyg är bra att ha

Hemvistintyg 3Hemvistintyg är något viktigt. Det är ett intyg om var en person har sin fysiska hemvist. Att flytta till ett annat land innebär att tappa fotfästet i ett antal avseenden och att under en period inte tillhöra något land kan vara lite frustrerande. Det gick med blixtens hastighet att bli utskriven från Sverige men att bli inskriven i Frankrike har inte varit något självspelande piano. I ärlighetens namn har vi inte lidit så mycket av det, men det bygger på att vi båda är någorlunda grundtrygga och hanterar eventuella problem när de uppstår. Vart vill jag nu komma med denna inledning? Jo, jag vill berätta lite om vår flytt, som just nu befinner sig i skedet – vi har fått hemvistintyg i Frankrike. Det hände igår och så här gick det till.

Ett hemvistintyg kan du få först när du lämnat din första deklaration i ditt nya land. Här liksom i Sverige ska den lämnas in i maj. Som ni förstår är konsekvensen av det att du är hemvistlös under ett antal månader, något som ingår i projektet. Ja, jag tycker faktiskt att en flytt är ett projekt per definition. Det passar mig som drivit många omfattande och komplicerade projekt, för här får jag möjligheten att dra nytta av min kunskap och mina erfarenheter fast nu på det privata planet. Hur som helst, i maj lämnade vi vår första deklaration och har sett fram emot att få våra intyg. Enligt den advokat som hjälpt oss bör det gå relativt snabbt, vad det nu kan innebära. Varje dag har jag förväntansfullt öppnat postboxen och verkligen längtat efter ett brev från den franska skattemyndigheten, men blivit lika besviken varje gång. Jag ber advokaten att kolla upp – hon stöter på myndigheterna men ingenting händer. Inte förrän i förrgår.

När vi kommer hem efter en utflykt och öppnar mejlboxen har vi fått ett meddelande från vår advokat. Hon meddelar att det franska skatteverket,Hemvistintyg 4 eller rättare sagt den tjänsteman som ansvarar för vårt ärende, påstår att de inte fått vår deklaration. Suck, den har bevisligen skickats och sannolikt kommit bort någonstans i den franska byråkratin. I det här landet finns inga personnummer, e-legitimationer och e-deklarationer så det finns liksom inget ”system” för registrering. Vad gör vi nu då? Jag ringer och konsulterar advokaten och vi kommer överens om att vi ska lämna en ny deklaration. Att driva frågan om att myndigheten slarvat kommer inte att vara en framgångsrik metod, det är vi också rörande överens om.

Vi skrider snabbt till verket. Åker till Nice och skriver under en ny deklaration och tar kopior på mejlväxling mellan handläggaren på skatteverket och vår advokat. Utrustade med detta beger vi oss till Juan-les-Pins där Centre des Finances Publiques är beläget. Exakt 13.30, när de öppnar efter sedvanlig lunchstängning är vi där. Vi är nummer två i kön. Väl framme vid receptionsdisken försöker vi på knagglig franska att förklara vårt ärende och ber att få prata med Monsieur handläggare, vi har dock inte avtalat tid. Det kan nog gå ändå och vi får slå oss ner med en kölapp. Vi är då de enda besökarna och det går snabbt. Vårt nummer kommer upp och vi blir eskorterade av en vänlig dam till tjänstemannens rum. Han tar emot oss och vi känner båda – yes, äntligen!

Hemvistintyg 2Redan innan hade vi bestämt oss för att vara utsökt trevliga, trots att han förmodligen slarvat bort vår deklaration. Han är också trevlig, tillmötesgående och tjänstvillig. Tar emot deklarationen och säger att han omgående är beredd att stämpla och skriva under vårt hemvistintyg. Nu infinner sig nästa lilla problem. Han har slarvat bort de original som vi skickat till honom i början av året. Suck igen, trots att han letar igenom några av sina många pappershögar går våra dokument inte att finna. Vi resonerar lite fram och tillbaka och kommer fram till att blanketten borde gå att hämta elektroniskt. Då får vi veta något intressant.

På franska skatteverket har tjänstemännen inte tillgång till Internet, bara det egna Intranätet. Inget privatsurfande här inte. Tänk om det skulle vara så i Sverige – då skulle det bli uppror av dignitet. Hur gör vi nu då – här gäller det att vara konstruktiva. Vi är ju nästan i mål. Snabbast och enklast måste vara att vi åker hem, laddar ner, fyller i och skriver ut dokumenten. Och så blev det. Vår man lovade att ta emot oss igen senare under eftermiddagen. Snabba som kobror kastade vi oss i bilen, körde hem, fixade dokumenten och återvände. Nu kände receptionisten igen oss och vi fick lära oss ett nytt uttryck – rebonjour. Den här gången behövde vi inte ta någon kölapp.

Väl inne i tjänstemannarummet, för andra gången den här dagen, möter vi en leende byråkrat. Han är verkligen mycket trevlig och sympatisk, menHemvistintyg 1 jag är inte helt säker på att han har rätt jobb. Ordning och reda verkar liksom inte vara hans grej. Inte vårt problem – nu är vi nära. Vi lämnar fram våra handlingar och han stämplar och signerar – äntligen. Tacksamt önskar vi trevlig semester – han jobbar sin sista arbetsdag på fredag. Det finns även lite utrymme för small talk. Han berättar att han har en god vän i Helsingborg och vi lär honom några enkla svenska fraser.

Kontentan av det här inlägget är inte att kritisera den franska byråkratin. Jag vill bara belysa hur det kan fungera utan att egentligen lägga några värderingar kring systemet, mer än att konstatera att det finns stora olikheter mellan länderna. I Sverige är det betydligt mer kontroll och struktur, medan det i Frankrike fungerar lite mer manuellt. Båda systemen har för och nackdelar. En annan slutsats är att det inte finns någon manual typ – så här göra du när du ska flytta från Sverige till Frankrike. Om du vill göra det är det bara att kasta sig in i matchen. Det är roligt och lärorikt samtidigt som det ibland kan vara frustrerande. Att ha förmånen att få bo i Antibes – numera med hemvistintyg – är värt besväret.

10 thoughts on “Hemvistintyg är bra att ha

  1. Intressant som vanligt med olika erfarenheter! Vår är att detta med hemvistintyg inte alls är nödvändigt i Frankrike. Här visar man upp sin elräkning och/eller så småningom sin deklaration om man i olika sammanhang i början behöver ”bevisa” att man är permanentbosatt här. Som att öppna bankkonto eller telefonabonnemang t.ex. Vår mäklare ordnade vårt elabonnemang och följde med till banken första gången ich sen dess var det inga problem. Vi behövde RIB från banken vid ett antal tillfällen i början, precis som nu men det skriver man ju lätt ut själv.

    Det är SVERIGE som årsvis kräver sk ”levnadsintyg” för att man ska få sin pension utbetald från Sverige. Detta är och har varit något förbryllande för de franska myndigheterna men vår borgmästare och hans personal har nu lärt sig att vi kommer varje år för att få stämpel på att vi är i livet:-). Formuläret vi använder är ett gammalt, nu utgånget, framtaget av svenska skatteverket men det funkar hos oss och går hem i Sverige!

    Vet inte när du ska använda ett ”hemvistintyg” eller om fu menar just ett levnadsintyg avsett att användas för wbenskt bruk. Har du nu deklarerat i Frankrike räcker ju detta, du får då ett ”social security number” och har du dessutom fått ditt Carte Vitale som ju är öppningen till allt inom den franska sjukvården så är ni helt inne det franska systemet.

    Att en fransk tjänsteman slarvar bort er deklaration tillhör verligen sällsyntheterna, iallafall om den skickats till rätt skatteinstansadress. La ni den själva på lådan eller gjordes det via advokaten? Det kan finnas anledning att fundera över det, i synnerhet som andra dokument också saknades? Du är inte ensam om att beskriva just det här.

    Ett tips för att verkligen känna att ni ingår i det franska systemet är att registrera er vid det lokala borgmästeriet. Detta gjorde vi för att få röstkort till både de kommunala valen men också till det timade EU-valet. Det som behövdes då var enbart kopior på vår senaste franska deklaration. Något annat ”hemvistintyg” än det behövdes inte. I höst får ni ju ert skattebesked, där framgår allt ni behöver.

    Med reservation för det du skriver, att saker och ting kan variera mellan olika franska kommuner, borgmästerier och skattekontor så håller jag med om att det är en intressant process att flytta från ett land till ett annat. Man skulle kunna tro att det vore homogent inom EU men så är det ju verkligen inte! Vår erfarenhet är att svenska myndigheter inte är helt uppdaterade och vi har haft mera problem med dem än med de franska!

    PS. E-deklarera kan du mycket smidigt göra i Frankrike när du väl gjort det första gången. Googla på impots och gouv.fr!

    • Stort tack för dina kommentarer. Värdefullt eftersom du, såvitt jag förstår, har bott här ett antal år. Ja, erfarenheterna är ju olika liksom upplevelserna. Ett hemvistintyg är för oss viktiga handlingar.
      Jag visste inte att det går att e-deklarera, men det ska vi prova nästa gång, liksom att gå till borgmästaren.

  2. Kompletterar min egen felaktiga uppgift. De sk levnadsintygen som ffa Försäkringskassan kräver kommer i december varje år från dem och är utformade på franska så det är bara för borgmästaren att stämpla och skriva under.

  3. Jag vet inte riktigt varför du behöver ett hemvistintyg. Det måste vara svenska skattemyndigheten som kräver detta. Som sagt i Frankrike behövs det inte och de flesta franska myndigheter ställer sig också, med all rätt, frågande till detta. Varför intyga att någon har sin hemvist här innan den första deklarationen gjorts och slutlig skatt fastställts?

    Normalt utfärdas eller skrivs numera heller inte på den sortens dokument förrän man deklarerat i maj och sedan fått sin slutskattsedel till hösten. Om er advokat gett er en annan bild är den faktiskt inte korrekt. Och om det är via hen er deklaration skickats till fransk skattemyndighet är du välkommen att privat kontakta mig för kompl upplysningar.

    Du kan också googla på begreppet på Consulat de Nice så får du en viss uppfattning om den begreppsförvirring som råder just kring detta.

    Till syvende og sisdt är det svensk skattemyndighet som avgör om ni uppfyller alla kriterier för att anses vara utflyttade ur Sverige. Är ni det återstår frågan om ni ska SINK-skatta i Sverige eller fullt ut skatta i Frankrike. Vilket är fallet om man uppbär pension från privata arbetsgivare. Har man haft statliga eller kommunala sådana skattar man 25 procent SINK i Sverige vilket inte verkara ert fall då ni ju nu deklarerat i Frankrike.

    Det gläder mig om våra och andras erfarenheter kan vara dig till glädje och nytta. Vi är nu inne på vårt sjunde år i Frankrike och har numera sällan problem med myndigheter här. Det är faktiskt Sverige som inte är riktigt EU-pålästa och krånglar till det.

    Vet inte om du ser min mailadress i kommentarsfältet, annars är du välkommen att kontakta mig på monica.axen@orange.fr. Du får gärna fråga om det är något du funderar över framöver!

  4. Hur det nu än ligger till med hemvistintyg, Gunilla, så var det ju en riktigt underhållande beskrivning! Och jag är säker på att det var en intressant dag för er! Det viktigaste är att ni känner er riktigt hemma i ert nya liv. Själv har jag – och även Åke som varit mantalsskriven här sedan 2005! – nu blivit hjärtligt välkomnade till Norrtälje kommun per välkomstbrev undertecknat av självaste Starke Man (m) i kommunen. ( Jag tycker ni är modiga och roliga! )

    • Visst är det roligt att kasta loss från det gamla och prova något nytt. Det är så lätt att fastna i gamla hjulspår. Och visst är det lite intressant att komma till ett annat land och försöka förstå hur vi ska ta oss fram. Det som är viktigt är ändå kopplingar och relationer bakåt i tiden. Som jag skrev om och som du så välformulerat kommenterade. Hoppas att du får det riktigt bra i Norrtälje och att du fortsätter att känna dig välkommen. Jag är övertygad om att du kommer att göra avtryck på din nya hemort.

  5. Apropå att ta sig fram i nytt land och kopplingar tillbaka i tiden. Befinner mig just nu i Alicante där jag ska ”ta mig fram” med min ringrostiga spanska några veckor och följa en kurs för oss som behöver hotta upp vår förmåga att konversera. Det slog mig nyss att du och jag semestrade här för ganska exakt 38 (!) år sedan. Det var vår första charterresa, minns du? Hursomhelst – så nyttigt det är att uppleva hur det är att begränsas av språket! Språk är verkligen makt. Och att inte riktigt hänga med är en inte helt angenäm upplevelse, det står klart för mig nu. Inte kan man ta genvägen över engelskan heller. Jag antar att ni tar er fram rätt bra på franska vid det här laget?

    • Jag glömmer aldrig Alicante. Och som ofta när jag blir påmind kommer jag ihåg ganska väl. Den hör resan är inget undantag och jag minns ett antal episoder. Inget jag kommer att skriva om här, dock. Det är minnen mellan oss – roligt hade vi när vi nyfikna provade oss fram i det spanska nöjeslivet. När det gäller språket så önskar jag att jag hade tagit franskan på allvar tidigare. Nu hankar vi oss fram och går på undervisning. Just nu har vi sommarlov för fröken är i Sverige. Jag håller med om att språk är makt och skulle önska att jag kunde kasta mig in i t ex vår typ bostadsrättsförening. För tidigt än men jag jobbar på det.

  6. Gunilla, så bra att SIINK-skatten nu sänkts något iallafall. Det är en fråga som drivits länge av utlandsvenskarna som berörs. Har ni funderat på att gå med i Rivieraklubben, eller ni kanske redan är medlemmar? Trevlig förening för rivierasvenskar med tillgång till rådgivning men också många trevliga aktiviteter. De finns i Cagnes sur mer, inte så långt från er.

    Till din väninna Eva vill också jag säga: Välkommen till Norrtälje! Den har varit och är vår fasta punkt under alla våra skärgårdsår och just nu tillbringar vi de svenska sommarveckorna här i denna idyll som vi trivs fantastiskt bra i!

Kommentera