Dubbelgångaren – konstverk i Boren, vackert

Innan vi begav oss på resan fixade jag till naglarna, filade och målade dem röda. Vad hade jag för det?Naglarna liksom händerna i övrigt har fått veta att de lever. Jag som är en riktig skrivbordsmänniska har inte ställs inför denna prövning tidigare och blev liksom tagen på sängen. Ja, det är ju jag som är besättningen ombord och en av mina viktigaste sysslor är att hoppa i land och sköta slussningen. Igår blev det hela 16 stycken och vi befinner oss nu i Borensberg 73 meter över havet. Just nu försöker jag vårda mina slitna händer och avser att köpa ett par, för ändamålet anpassade handskar, i Motala. Det har jag sett att proffsen har.

Våra tyska slusskompisar

En roligt del i helhetsupplevelsen är alla spännande människor som vi stöter på. När man går in i en sluss sker det oftast tillsammans med några andra båtar, typ ytterligare tre, och vi följs sedan åt under dagen. Igår slussade vi tillsammans med en tysk familj,

Bergs slussar

mamma, pappa och ett litet barn. En familj som påminde om en kombination av gröna vågen och flower power, fast i modern tappning. Båten var rikligt målad och det fanns säkert någon mening med motivet. På däck hade de små krukor med kryddväxter. Jag kunde inte låta bli att tänka på Sällskapsresan SOS (Ulla Skoog i träbåt) när jag såg dem.

Gårdagens stora upplevelse var i alla fall att ta sig uppför Bergs slussar, vilket fenomenalt byggnadsverk och

Dags för handskar

vilken attraktion. Jag kände mig lite som skådespelare när jag skulle agera genom slussarna, beskådad av massor med turister. Turister som många gånger stod i vägen, givetvis för att de ville komma så nära som möjligt. Hela uppslussningen blev en slags show, men puh det gick bra. Hittills har vi inte upplevt något debacle, förorsakat av oss eller någon annat. Om det händer så lovar jag att berätta.

På kvällen valde vi att besöka Göta Hotell i Borensberg. Vilken toppenkrog det visade sig vara. En riktig gourmetrestaurang med väl komponerade menyer. Jag kan verkligen rekommendera ett besök. Själva hotellet verkade också jättemysigt.

Idag räknar vi med att ta oss över Vättern, men det går aldrig att vara säker. Tiderna för slussning går inte att förutsäga och det har sin charm. Det är bara att vänta på sin tur och njuta av tillvaron.