Perspektiv, distans, frihet och möjligheter

Vi är snart på väg ner till Antibes igen, efter en skön augusti i Sverige. Första tiden var till och med varmare än på Franska Rivieran, men nu känns det som om hösten är på gång. Vindarna är svalare och vädret betydligt mer instabilt än för bara en vecka sedan. Nu längtar jag ner till värmen för att tillbringa hösten i ett varmare klimat. Det är helt nytt och något jag ser fram emot.

Förra hösten var ganska tuff, kan jag medge nu med lite perspektiv. Jag vet att jag inte är ensam när jag säger att fenomenet är ganska vanligt. Mitt uppe i prövande situationer uppbådar vi styrka och kraft och tar oss igenom och framåt. Det har hänt mig många gånger och efteråt har jag tänkt – hur fixade jag detta? Vi människor är starkare och tåligare än vad vi ibland själva tror. Nu var förra hösten inte jättejobbig, men lite. Jag slutade jobba, vi sålde huset och flyttade till Frankrike samtidigt som vi byggde i Stockholms skärgård. Förra hösten blev alltså ett ganska omfattande projekt och vi njöt aldrig av tillvaron. Det blev mest logistik, packande och tunga lyft. Nu ska vi njuta. Observera – att njuta för mig är inte samma sak som att vara lat och passiv. Det handlar om frihet att styra min tid.

I tisdags kom vi till Stockholm efter nästan två veckor på Göta kanal. Vi hade en ganska tuff sista sträcka på grund av vädret, eller rättare sagt ovädret och valde att sticka tidigt på morgonen från Oxelösund. Vi tog vägen via Mälaren för att undvika kuling på Mysingen. När vi passerat Södertälje bestämde vi oss för att vi var värda en braklunch och började inventera lämpliga sjökrogar. Vi bestämde oss för Sjöpaviljongen i Bromma och det visade sig vara ett utmärkt val www.sjopaviljongen.se . Efter att ha knutit fast båten precis utanför gjorde vi vårt bästa för att fixa till oss. Vi hade ju varit ute ganska länge med båten och i princip levt i shorts och T-shirt, vilket i sig är härligt. Sjöpaviljongen är dock ett ställe där många äter affärslunch så det fick bli en skrynklig kjol för mig och chinos och skjorta för Sven-Bertil. Vi ville ju inte uppträda alltför avvikande och jag tror att vi lyckades.

Vart vill jag nu komma undrar ni? Jo, vi hamnade som sagt på en krog dit många går för att äta affärslunch. Det här var också den vecka när många är tillbaka på sina jobb och hjulen börjar rulla igen. Så har det varit för mig också i alla år, men inte nu. Jag ska inte tillbaka till något kontor och sparka igång maskineriet igen. Nej, jag ska hitta på andra saker och det är jag själv som bestämmer, frihetskänsla! Vid bordet bredvid oss satt tre män som var djupt inbegripna i ett samtal kring ett gemensamt projekt. Några bord längre bort hade ett litet större sällskap samlats och verkade ha ett litet uppstartsmöte. I mitt blickfång, några meter framför mig, noterade jag en bjudlunch mellan en kund och en leverantör. Leverantören jobbade nog i närheten och hade koll på menyn. Min reflektion, utifrån perspektivet distans, var att jag kände igen mig så väl och tänkte att det var mindre än ett år sedan. Att se och höra andra människor djupt inbegripna i sina yrkesroller är ganska intressant och manar till eftertanke.

Jag har alltid gjort, och kommer förmodligen alltid att göra, det jag företar mig med stort engagemang och hög intensitet. Lagom är liksom inte min grej. När jag var anställd jobbade jag mycket och gick alltid in för mina roller med stort allvar. Det är kanske därför som jag drar lite på munnen när jag ser alla som så hårt går in i sina yrkesroller att det blir lite teater över det hela. Jag skriver inte det för att kritisera, men som en reflektion över att det ibland kan vara nyttigt att kliva ur sin roll och titta på sig själv med lite andra ögon. Framförallt är det viktigt att inte ta sig själv på för stort allvar när det gäller sitt professionella liv. Du är alltid ersättlig och dina affärsbekanta är inte dina vänner (kan givetvis finnas undantag – men oftast inte).

Nu satt jag där på Sjöpaviljongen och konstaterade att jag ska ha en spännande höst, som inte kommer att likna någon tidigare. Jag kommer säkert också att äta en och annan affärslunch utifrån uppdrag som jag har och kontakter som jag vill odla, men jag har klivit ner från själva scenen och hoppar bara in vid speciella tillfällen. Friheten är obetalbar och hösten kommer att bli händelserik. Jag kommer att fortsätta att skriva och jag har en idé om en bok som jag kommer att påbörja. Lektionerna i franska ska återupptas och vi kommer också att fortsätta vår upptäcktsresa i Frankrike. Till det blir det givetvis familj och vänner. Bara roliga saker helt enkelt.

Ja, nu känner jag att jag har distans såväl till förra hösten som till livet som anställd. Då och då får jag frågor och kommentarer kring mitt livsval. Frågorna kommer från de som själva funderar på att byta livsstil och kommentarerna kommer oftast från de som gjort samma sak som jag. Ingen, och jag menar ingen, av de jag haft kontakt med har ångrat sig. Att släppa taget och pröva sina vingar ger bara möjligheter.

Kommentera