Det är så lätt att snabbt bilda sig en uppfattning utifrån den bild som skapas via diverse media. Bilden må vara korrekt eller inte, men ofta är det den enkla vägen som får företräde när det gäller att välja synsätt. Den enkla vägen i kombination med den opinion som råder. Nu tänker jag berätta om hur jag ändrat uppfattning om Annie Lööf. Jag tänker också ge mig själv en rejäl känga av självkritik.
Innan jag börjar berättelsen vill jag klargöra att allt jag skriver bygger på min egen uppfattning och mina källor är de som är allmänt tillgängliga. Jag har ingen insyn i det politiska etablissemanget, varken generellt eller när det gäller Centerpartiet eller Alliansen. I inlägget försöker jag även att undvika rena politiska värderingar.
När Annie Lööf tillträdde hade jag ingen direkt uppfattning om henne. Spontant tyckte jag att det var positivt med en ung kvinna som blev partiledare. I takt med att hon kom in i rollen uppenbarade sig dock svagheterna. Hon hade ingen omedelbar framgång med att skapa positiv image kring sin person. I debatterna med grabbarna hade hon i början svårt att hävda sig. Hon framstod som oerfaren, saknade förmåga att hävda sig själv och ta utrymmet i anspråk. Och när hon yttrade sig var det så där – budskapen gick inte riktigt fram. Bristen på trovärdighet kryddades med den rejäla djupdykningen kring den idédebatt som inleddes inom Centern där bl a frågan om månggifte diskuterades. Mitt i denna debatt hade hon, säkert välförtjänt men inte så omdömesgillt, åkt på semester till Thailand.
Min och många som jag känner blev alltmer kritisk till Annie Lööf som partiledare. Hon var för ung, orutinerad och naiv. När den diskussionen kommer igång är det lätt att ösa på med bränsle och till slut kan ingen förstå hur hon kunde nå den politiska toppen så snabbt.
Men hallå – hur inskränkt har jag varit egentligen. Jag har gått emot mycket av det jag står för. Vi måste våga släppa fram kvinnor, ungdomar och det måste vara tillåtet att göra misstag. Jag tycker också att det är nyttigt och viktigt att utmana givna normer och bryta stereotypa beteenden. Det måste vara tillåtet att ge sig ut på hal is, lära sig och utvecklas. Annie är visserligen ung, men hon är av samma årgång som Gustav Fridolin. En partiledare som haft det lättare att vinna respekt. Vad kan det bero på? Givetvis handlar det om att olika individer är personligheter, men inte bara det. Jag är övertygad om att det är tuffare att vara kvinna i politiken, precis som det är i näringslivet. Det är mannen som är norm och går du utanför de ramarna är det lätt att bli ifrågasatt. Och hamnar du snett så är den negativa spiralen snabbt igång.
Nu verkar Annie Lööf ha tagit sig igenom en tuff period och framstår helt plötsligt som stark och utstrålar självförtroende. All heder åt henne för det. Hur svårt kan det inte ha varit att få utstå all kritik som förekommit, såväl den i det offentliga rummet som den som sannolikt varit internt. I de egna leden brukar de värsta olyckskorparna att finnas. Jag beundrar verkligen henne för att hon hållit ut och så målmedvetet tagit sig fram i det politiska landskapet. Mycket starkt jobbat!
För att vara extra tydlig – jag förbannar mig själv för att jag så okritiskt fallit in i kritiken mot Annie Lööf. Det kan också tyckas opportunistiskt att nu uttrycka en annan uppfattning. Mitt syfte är dock att faktiskt dra lite lärdomar. Det handlar om makt och karriär. Tänk om vi bara släppte fram de som är färdigstöpta och som inte kommer att göra några felbedömningar. Då kommer makten alltid att landa hos de som är slipade och etablerade. Att släppa fram oslipade diamanter är nödvändigt, såväl i näringslivet som i politiken. Det som är viktigt hos varje person som har makt är viljan och förmågan att utvecklas. Att våga sticka ut hakan men samtidigt kunna erkänna misstag och rätta till sin felbedömningar. Vi behöver unga människor som vill ta ansvar och som är beredda att med energi driva utvecklingen framåt. Det finns så mycket erfarenhet i maktens korridorer och det är nyttigt med friskt blod. Och tänk efter – inom etablissemanget finns det också de som gör misstag men skyddsnätet är större, eller hur?
