Vår fina balkong med utsikt över byn

Bordeaux är Frankrikes största och mest kända vinregion. Det är också ett område som av många anses som världens mest framstående när det gäller att producera röda kvalitetsviner. Vi har besökt Bordeaux tidigare och inser att det finns hur mycket som helst att göra och att vi förmodligen skulle kunna tillbringa resten av våra liv med att besöka vingårdar om vi inte gjorde en tydlig avgränsning. Nu hade vi bara ett par dagar till förfogande, vilket inte är mycket. Det gällde alltså att hårdprioritera. Och vi bestämde oss för att satsa på Saint-Émilion den här gången.

Jag har ju berättat att vi bilat runt i Europa och att vi missade ursprungsplanen som innebar att vi skulle till Champagne. Detta på grund

Vinrankor nästan överallt

av att besöket skulle infalla på en söndag, vilket är ytterst olämpligt om man som vi är intresserad av att göra nerslag hos olika producenter. En resa genom Frankrike bör alltid innehålla ett besök i en vinregion och nu fick det bli Bordeaux istället. Det gäller att se möjligheterna och ha förmåga att tänka om när det inte går enligt plan. Läs för övrigt detta utmärka blogginlägg skrivet av min kompis som också heter Gunilla. http://forasustainableworld.com/2014/september/battre-att-vara-positiv-och-lugn-an-negativ-och-stressad.html

Tillbaka efter 22 år

För tjugotvå år sedan var jag i Saint-Émilion på en fantastisk resa (och det avgjorde valet av ort den här gången). Jag var medlem i Lady Circle i Umeå. Varje år anordnades ett internationellt konvent och 1992 var det Bordeaux och Saint-Émilion som gällde. Vi var fem pigga tjejer som bestämde oss för att åka och vi hade hur trevligt och roligt som helst. Först nu när jag återvänder inser jag vilket enastående program de franska kvinnorna hade ordnat. Någonstans innerst inne förstod jag säkert det annars skulle jag inte ha en så bra minnesbild av vad vi gjorde. Det finns många episoder från den resan (vi fortsatte sedan till Paris utan konvent) som skulle kunna bli en hel novell, eller näst intill en bok. Så händelserik och rolig var den resan. Nu väljer jag att berätta ett litet fragment.

Ett av de ställen vi besökte var vingården Beau Sejour-Bécot mitt i Saint-Émilion (en by och en vinappellation). Där åt vi lunch och fick prova deras utsökta viner. Några av oss, bl a jag, fick för oss att köpa varsin trälåda med sex flaskor i, vilket vi också genomförde. På den tiden fick man inte ta med sig så många flaskor till Sverige och dessutom hade vi redan utnyttjat vår maxvikt (samt att vi även skulle till Paris), så jag vet faktiskt inte hur vi tänkte, förutom att vi hade en positiv inställning och var möjlighetsorienterade.  Jag glömmer aldrig

Caroline BECOT – den nya generationens vinmakare

ångesten när jag tittade på den dyra lådan som vid två tillfälle fick åka bagageband tillsammans med resväskorna. Kommer flaskorna att hålla? De gjorde de. Till saken hör att vi fick betala övervikt och det var inte gratis och väl framme på Arlanda var vi  dessutom tvungna att gå på rött genom tullen. Det gick inte att dölja lådan. Resväskan var ju full med annat. Vinet som redan vid inköpet var ganska dyrt hade nu blivit mycket dyrt. Men gott var det och storyn finns ju kvar även om vinet är urdrucket sedan länge.

Nu var jag tillbaka och givetvis ville vi uppsöka http://www.beausejour-becot.com/ När vi kom fram insåg vi att det här var ett mycket

Alternativ användning av ståltank- lokal konstnär får lite utrymme

exklusivt ställe. Det fanns inga skyltar som talade om att de ville ha besökare, så vi gick runt huset och träffade på en ung kvinna som undrade om vi hade bokat tid för visning. Vi insåg genast att det inte bara var att knalla in, vilket det oftast är i t ex Provence där vi är lite mer hemma. Bemötandet var dock mycket trevligt och när jag berättade att jag varit där tidigare fick vi förslaget att komma på besök följande dag kl 11.00.  Vi återvände då och fick en personlig visning av Caroline Becot som tillhör den yngsta generationen i familjen Becot, som äger vingården sedan någon gång på 1800-talet. En mycket trevlig och kunnig kvinna. Hon berättade bl a att hon studerat till oenolog i åtta år, men att den bästa skolan var den på hemmaplan. Så stolt, proffsig och vaken hon var. Hon gav verkligen energi. Efter visningen fick vi prova några viner. Den här gången köpte jag bara två flaskor av deras prestigevin, trots att vi hade bil och inga tullproblem heller. Vinet hade blivit så dyrt. Med insikteten om prisutvecklingen borde jag ha sparat innehållet i trälådan från 1992. Själva lådan är dock kvar, mest som minne.

Dominique berättar engagerat om Mangot

Klassificeringen av viner i Frankrike är en speciell historia. Den varierar mellan olika regioner. I Bordeaux är den nyligen omgjord. Finast är Premier Crus Classés A och det är bara några få som får den toppplaceringen. Nästa nivå är Premier Crus Classés B och där återfinns Beau Sejour-Bécot. Sedan kommer Grand Crus Classés och därefter Grand Crus. En sak är säker – det finns mängder av vingårdar och ingenting är billigt, bara olika dyrt.

Under vår vistelse besökte vi även Chateau Mangot http://www.chateaumangot.fr/saint_emilion/en/ även det ett familjeägt ställe som låg

Trevligt och gott på Mangot

lite lägre pris- och rankingmässigt, men som gör mycket goda och prisvärda viner, enligt vår uppfattning. Det finns också ett kooperativ http://www.udpse.com/ i utkanten av byn som säljer viner från små producenter och som vi besökte. Ett betydligt bättre alternativ än att handla i butikerna inne i själva samhället. Där är det hårdförsäljning som gäller, något som inte passar oss. Vissa handlare tillhandahåller några av de riktigt fina prestigevinerna där prisnivåerna drar iväg till femsiffriga belopp. Intressant, men svårt att förstå.

Vårt läckra sovrum med en spegel som var fördelaktig för figuren – gillas av mig

Nu är det ju inte bara vin i Saint Émilion. Det är i sig en fantastiskt vacker liten by som finns med på UNESCO:s världsarvslista. Där bor drygt 2000 människor och på sommaren besöks byn av en miljon turister, 95% av dem är amerikaner. Ett tips till dig som har möjlighet att välja tidpunkt för ett besök. Gör det i september (men undvik skördehelgen) då är det färre människor, behagligare klimat och lägre hotellpriser.

När vi gled i med vår röda Volvo i den lilla byn hade vi inte bokat boende. Det första vi möttes av var något som heter Maison de la

Amuse-Bouche

Commanderie  http://www.maisondelacommanderie.com/ . Vi går in och kollar sa vi till varandra. Killen som mötte oss berättade att det fanns tre rum, med olika prisnivåer. Spontant tänkte vi ta det billigaste men lät oss övertalas att ta en titt på alla tre. Den dyraste var en underbar liten svit och den var kraftigt rabatterad på grund av låg beläggning. Vi tittade på varandra och nickade. Den tar vi – och vilket boende vi fick. Värt varenda Euro. Allt var bra, precis allt och då är även den franska

L’éntrée

frukosten inbegripen. De hade till och med hemlagad yoghurt och egen produktion av sylter. Den som håller sig väl med mig kan bli bjuden på deras fikonmarmelad till ostbrickan.

De serverade dock inga andra måltider på hotellet men restaurangutbudet är relativt stort i närområdet. Det gäller dock att se upp för turistfällor. Första kvällen hamnade vi på ett torg, vilket sällan är bra. Detta ställe var ok och stämningen var god så miljön uppvägde maten. Lunchen dagen därpå var däremot en riktig höjdare som jag måste berätta om. Den intogs på Logis de la

Le plat

Cadene http://logis-de-la-cadene.1001menus.com/ I Frankrike är det en bra idé att besöka gourmetkrogar på lunchen. Då erbjuds ofta prisvärda menyer, som är lika bra som de på kvällen men betydligt billigare. Det här var den typen av restaurang. Hela måltiden var suverän i alla detaljer och bland det godaste jag ätit på mycket länge.

Le dessert

Det här blev ett långt inlägg och jag hade kunnat skriva ännu mer, men då är risken att du inte orkar läsa. Jag hoppas i alla fall att du tagit dig igenom hela texten och att det gett lite inspiration. Som du förstår finns det billigare nöjen än det jag berättat om, men vi är nöjda. Bra upplevelser har lång avskrivningstid.