När ska de upptäcka att jag är en bluff?

AgentVad kommer nu detta att handla om undrar några, medan vissa anar vad som döljer sig bakom rubriken. Det var ju ett tag sedan jag skrev om makt och karriär. Hela den härliga sommaren har ju inbjudit till att skriva om ännu viktigare saker i livet (än makt och karriär alltså). Nu är det i alla fall dags igen och visst är det kombinationen av och dynamiken i nöjen, allvar, glädje, sorg, diverse utmaningar, jobb och privatliv som gör livet så intressant och spännande. Jag vill alltså inte på något sätt förringa att det finns mycket positivt med makt och karriär, men det gäller att ha distans och se till att dra nytta av alla de fördelar som erbjuds en person med inflytande. Alltför många skördar heller inte frukterna av ett långt yrkesliv, trots att möjligheterna finns.

Hur är det då med bluffen? Jo, jag har många gånger under mitt yrkesliv funderat på varför jag har tagit mig fram så väl. Jag har visserligen inte nått den allra högsta toppen, men ändå lyckats klättra ganska bra. Givetvis har jag också åkt på smällar, halkat ner några pinnhål för att sedan knalla vidare. Det har varit motgångar som ibland fått mig att tvivla på mig själv, men jag har ändå lyckats ta mig upp. Många gånger har jag tänkt att det är ju inget speciellt med mig. Det finns så många som är mycket smartare, mer drivande, bättre ledare, mer visionära och framförallt mer analytiska än jag. Undrar när någon ska peta hål på bubblan? Komma fram till mig en dag och säga – det har blivit fel. Du är inte alls så bra som vi trodde – du har bara varit bra på att spela teater.

Jag vet att jag delar de här tankarna med många. En gång när jag lyssnade på en föreläsning av en konsult, inom ledarskap, berättade hon att det var den vanligaste oron som hennes klienter hade – när ska de upptäcka att jag är en bluff. Själv har jag genom åren pratat med flera framgångsrika personer (kvinnor mestadels) i min bekantskapskrets som också tänker likadant. Hur kommer det sig att det går så bra för mig? Jag är ju inte särskilt speciell.

Puh – nu är jag i mål. Jag har lagt karriären bakom mig och hoppat av alldeles frivilligt. Innan någon upptäckt att jag är en bluff. Framåt kanske jag gör någon annan typ av karriär – vem vet. Den kommer i så fall att bli betydligt annorlunda.

Varför har jag och många med mig tänkt och tänker de här tankarna? Jag vet faktiskt inte, men det bottnar sannolikt i att ha höga krav på sig själv. Det i kombination med en övertro på andra människors kapacitet och förmåga – det finns alltid de som är bättre. Min känsla är också att det är vanligare bland kvinnor än bland män. Det klassiska exemplet är ju att män söker jobb även om de bara uppfyller ett fåtal av de utsatta kriterierna, medan kvinnor helst vill bocka av samtliga.

Nu vill jag komma till mitt mogna råd – sluta tänka dessa tankar om du vill göra karriär. Och eftersom jag vurmar speciellt för fler kvinnor på ledande positioner så riktar jag rådet speciellt till er, unga kvinnor. Rådet gäller dock i lika hög grad unga killar. Tänk att jag duger. Jag är duktig, jag har idéer och jag vill skapa något. Med makt kommer inflytande och det är bra. Med makt kommer också ansvar och det förpliktar. Våga använda din kreativitet och din drivkraft, men se till att ha en stark inre kompass. I den värld vi nu lever i är det allt viktigare. Det finns många regler och det finns mycket att förhålla sig till. Det finns också många orättvisor och mycket som behöver förändras. Världen behöver modiga ledare. Har du tagit dig till en maktposition är du (i de allra flesta fall) duktig. Ifrågasätt aldrig det, men var lyhörd för att utvecklas och ta ditt ansvar.

Tyvärr finns det också ett antal maktpersoner som inte duger och som faktiskt är en bluff. Jag har stött på några genom åren. Vissa blir kvar för att de är skickliga på att spela spelet, glida runt och säga de rätta sakerna och vissa för att de har de rätta kontakterna. Inte alltför sällan i kombination. De flesta av dessa är män och samtliga är fega och deras chefer är ännu fegare. Jag genom åren stött på ett antal exempel där höga chefer gjort ett rejält dåligt jobb, alternativt varit mer eller mindre psykopater (ja jag vet att det är ett dumt begrepp men ni förstår vad jag menar) men ändå lyckats klamra sig kvar. Receptet kallas ofta svågerpolitik.

Jag undrar ibland vad det beror på att jag tagit mig fram i yrkeslivet, helt utan kontaktnät från början. I grunden tror jag att det handlar om självkänsla och självförtroende i kombination med massor av energi. Hos mig har det skapat en inre trygghet och det har gjort att jag vågat och haft förmågan att dra nytta av medgångar och hantera motgångar.

Hoppas att dessa tankar och reflektioner kan bidra var du än befinner dig i livet. Om du själv, eller någon i din nära omgivning, tvivlar på din/sin förmåga, se till att skaffa ett bra nätverk. Sök upp de som ger dig energi och stimulans. Spänstiga möten med intressanta människor är det bästa som finns.

6 thoughts on “När ska de upptäcka att jag är en bluff?

  1. Tack för detta inlägg! Vad bra att du delar med dig av din rika erfarenhet! Så sant, så sant! Har också ägnat snart 30 år av yrkeslivet att få ”high potentials” och många ledare att uppleva just detta!
    Och sett och observerat dem som lyckats ”bluffa sig fram” !

    • Bra att Stelena arbetar med att coacha och stötta människor med potential och hjälper dem att våga. Världen behöver absolut fler modiga ledare och specialister. Stereotyper utan integritet och civilkurage klarar vi oss utan.

  2. Ju mer man närmar sig toppen på maktens berg desto tydligare blir det att det blåser allra hårdast högst upp. Att inneha makt innebär att tvingas ta ansvar för sina insikter, analys är då ett viktigt verktyg. Gillar man inte att leva i styv kuling får man ta konsekvenserna därav, blir beslutet som följer personligt uppfattas man som klok. Blir det styrelsens beslut känns det som ett nederlag och ses ofta som det av omgivningen i svensk arbetsmarknadskultur.
    Jag har överlevt 12 år som Vd i en organisation och på nära håll sett skillnaden på manliga och kvinnliga drivkrafter. Ett antal kvinnor med kapacitet för högre ledarskap har jag stöttat till nya uppgifter och därmed bättre lön. Dessa kvinnor har oftare än sina manliga kollegor tvivlat på sin förmåga och ibland valt att stanna halvvägs på väg mot snålblåsten på toppen. En del män som ser sig som självutnämnda toppbestigare får ge sig, min efterträdare hoppar efter 18 mån. Jag är övertygad om att en del av nämnda tjejer hade klarat klimatet på toppen längre än så.

  3. Mycket intressant. (Dessutom extra givande att höra från någon med erfarenhet!) Blufftanken har jag diskuterat med flera relativt nyexade jämngamla personer (i åldrarna 25-30), fastän ingen av oss just idag har särskilt höga karriärsambitioner. När kan man egentligen säga att man kan något? Man kan ju alltid lära sig mer…

    • Man är alltid ”något” och blir aldrig färdig. Det gäller att vid vare steg av framgång tro på sig själv och sin förmåga. Självkänslan är viktig liksom att skaka av sig övertron på att det finns så många som är bättre. Självförtroende och en lagom portion ödmjukhet är en bra kombination.

Kommentera