Två stjärnor – bästa besöket på lunchen

Två stjärnor – bästa besöket på lunchen

Inget vanligt bröd

Inget vanligt bröd

 

I Frankrike finns det gott om restauranger som har stjärnor i den välrenommerade Guide Michelin. Den guidebok som rekommenderar och betygssätter såväl restauranger som hotell sedan 1900 (finns numera även andra typer av guideböcker under det varumärket). Boken som ges ut årligen har alltså överlevt osedvanligt länge. Ursprungstanken som bröderna Michelin hade var att ge stöd till bilister, genom att ge råd om bl a bra ställen att övernatta på. En naturlig utveckling av verksamheten för en däcktillverkare.

En av varmrätterna

En av varmrätterna

Och en till....

Och en till….

En dessert

En dessert

Vi har genom åren haft stor nytta och glädje av boken, som numera går att köpa som app. Ungefär varannat år har vi köpt den franska utgåvan och visst är det roligt att bläddra även om det är mer rationellt

Och en till.....

Och en till….

att alltid ha informationen tillgänglig elektroniskt.  Givetvis går det utmärkt med en kombination och i mitt fall har jag laddat ner Europaversionen, men har den franska ”Guiden” i bokform. Det går att skriva mycket om detta fenomen och som alltid är det viktigt att inte sluka allt som står med ”hull och hår”. Men boken ger ofta en bra vägledning. Det jag nu tänker leda er in på är möjligheten att hitta riktigt bra lunchställen där det erbjuds gourmetmat till rimligt pris.

image

Härlig miljö, fin utsikt och snygga tjejer

Då och då går vi på restaurang i vår närmiljö. Dit räknar jag Antibes med omnejd, dvs så  där fem mil härifrån. För det mesta är det faktiskt luncher som vi äter ute och det av flera skäl. Under delar av året när det det inte är högsommarvärme är det ett bra tillfälle att sitta ute och njuta av vädret tillsammans med god mat i trevlig miljö. Det är också bättre att bli riktigt mätt på dagen än på kvällen. Sist men inte minst är det oftast mer prisvärt med luncher.  Detta gäller särskilt ”finkrogar” som har en eller flera stjärnor i Guide Michelin.  Många gånger går det att njuta av en riktigt spännande meny till ett pris som är betydligt lägre än vad det är på kvällen. I vissa menyer, på vissa restauranger, ingår även vin i priset vilket det nästan aldrig gör i en kvällsmeny.

Här tillsammans med Le Chef

Här tillsammans med Le Chef

Jag har aldrig varit på någon trestjärnig restaurang, men på ett antal som har två.  Och nu tänker jag ta med er till La Palme d’Or på hotel Martinez i Cannes. Det hotell som är bas för Filmfestivalen  och utmärkelsen Guldpalmen (la Palme d’Or). Ni vet ju att jag gillar dessa härliga och vackra hotell (ja, i första hand hotellbarerna) som det finns relativt gott om på Franska Rivieran och det här är ett av dem. Och det här hotellet har dessutom en fantastisk tvåstjärning restaurang som serverar en specialkomponerad lunchmeny – La Croissete en Mouvement. Till det i sammanhanget facila priset av 69 Euro, vilket inkluderar fem rätter, en halv flaska vin samt kaffe. Till det serveras, som alltid på bättre restauranger, amuse bouche. Ja, visst är det mycket pengar men det är value for money. Jag lovar.

Det är inte bara maten det handlar om. Besöket här är en helhetsupplevelse och du kan dessutom spara in middagspengarna. När du kommer in i den vacka matsalen, som om vädret tillåter, delvis är utomhus och med utsikt över Cannesbukten, möts du av ett antal mycket vänliga kypare som alla ha olika roller. De är extremt artiga och behandlar alla gäster lika väl. När jag var där senast tillsammans med några väninnor fick vi till och med en särskild ”stol” för våra handväskor. Nu till maten, som inte bara är en njutning för gommen utan även för ögat. Varje rätt och varje brödbit är ett litet konstverk. Det tre timmar långa lunchen blir verkligen en helhetsupplevelse som rundas av med att kocken går runt till varje bord för att byta några ord och få lite feedback på sin prestation. Som pricken över i:et får vi varsin chokladask som stilfullt överlämnas vid utgången.

Jag måste säga att det här är en restaurang som ”håller hela vägen” – från början till slut. Ingenting lämnas åt slumpen och den totala upplevelsen är väl värda sin pengar. Kolla gärna in en kvällsmeny och jämför.

Välj rätt chef

CV bildDe allra flesta har en chef (nu  har jag yrkeslivet som utgångspunkt). En person att rapportera till men också att se upp till och inspireras av. Är du mitt i ditt yrkesverksamma liv är din chef betydelsefull person i flera avseenden. Det är någon som sätter din agenda under en stor del av din vakna tid och som också beslutar om din lön och dina karriärmöjligheter – åtminstone i det korta perspektivet. Men det kan även påverka möjligheterna långsiktigt. Om du inte gillar, respekterar eller kommer överens med din chef bör du omgående byta. Det kan givetvis vara lättare sagt än gjort, men det är ditt liv och du äger din egen framtid. Om det av olika anledningar är svårt att agera direkt bör planeringen för ett byte få hög prioritet. Min erfarenhet är att alltför många går kvar i gamla hjulspår, trots att det borde göra något annat. Ibland kan det vara bekvämt att vara lat och låta tiden ha sin gång, men är du missnöjd med din chef är det fel situation att vara händelsestyrd i. Låt den viljestyrda delen inom dig få ta kommandot.

Det finns några insikter som fler borde ta till sig. Den första är – det finns ingen rättvisa. Subjektiva bedömingar är förhärskande. Du kan i princip ”dö med lagen på din sida”, men vad hjälper det dig? Nästa insikt är – du kan inte ändra på en person som är din överordnade. Har det gått snett i relationern är det ofta svårt att hitta vägen fram. Och den allra viktigaste är – med rätt chef kan du utvecklas och få stöd för att nå nya höjder.

Jag skriver som ni förstår utifrån egen erfarenhet, dels som medarbetare och dels som chef. Låt mig börja med utgångspunkten att vara medarbetare. När jag tänker tillbaka på mitt yrkesverksamma liv och funderar över var jag trivts, utvecklats och lyckats bäst så kommer jag hela tiden tillbaka till ledarskapet. Chefer som inspirerat, stöttat och haft förmågan att skapa framgångsrika team är de som kommer högst på min hitlist. Det är också chefer som varit generösa i den meningen att de tillåtit mig att växa och att synas.  Jag har också varit starkt beroende av att arbeta mot tydliga visioner och i en sund företagskultur. Att verka inom ett företag med en bra så kallad värdegrund blev med åren allt viktigare för mig när jag var anställd.

Som ni förstår har jag haft fantastiska chefer, urusla chefer och några medelmåttor. Värderingarna har varit mina personliga, men jag vill påstå att min syn i de flesta fall delats av andra. Vad har jag då gjort när jag haft en i min mening usel chef? Jo, jag har bestämt mig för att byta och satt igång den processen när jag insett att ”det inte kommer att lösa sig”. Av en före detta mentor och numera vän fick jag tidigt rådet att omprioritera min arbetstid – lägg 50% på jobbet och ägna resten av tiden åt att leta nytt jobb. Och var lite street smart. En krass och pragmatisk inställning och ett råd som jag nyttjat vid några tillfällen. Tänk på dig själv  – det är din framtid. Företaget klarar sig alltid utan dig och även om företaget har en själ så har det inga känslor och inget minne.

Nu har jag också haft ett antal fantastiska chefer som jag verkligen sett upp till och än idag kan se som förebilder. En röd tråd för dessa chefer har varit att de haft energi som de lyckats sprida, modet att fatta beslut och genomförandekraft  – och de har också lyckats få sitt medarbetarlag att vilja ge allt för att förtaget ska bli framgångsrikt. I samtliga fall har det varit personer ”med glimten i ögat”. Jag har svårt att respektera slätstrukna chefer. Ja, nu kommer jag in på medelmåttorna. De som inte gör fel, men inte heller kommer att bli ihågkomna. Jag lämnar dem med en gäspning.

Hur har jag då själv agerat som chef och hur kan jag ha uppfattats av mina medarbetare? Ja, det är ju en fråga att ställa sig. Och svaret kan inte jag lämna. Det jag kan skriva några ord om är hur försökt agera och vilken ledarfilosofi jag haft. Väl medveten om att jag både haft nöjda och missnöjda medarbetare. I vissa fall stämmer inte heller den så kallade personkemin. Min utgångspunkt har i alla fall alltid varit att försöka skapa fungerande team. Jag har alltid trott på dynamik och på synergier när ett antal människor jobbar tillsammans mot gemensamma mål. Jag har  också försökt vara prestigelös. Sist men inte minst har det varit viktigt att stå upp för det jag tror på, trots att jag är relativt diplomatisk och alltid verkat i mer eller mindre ”politiska organisationer”

Nu är jag min egen chef och jag får ofta frågan – vad gör du hela dagarna? Svaret på det kräver ett ett eget inlägg så det återkommer jag till.

Titta in hos Livia Fontana – sjunde generationens vinmakare i Barolo

Titta in hos Livia Fontana – sjunde generationens vinmakare i Barolo

Livia framför sina vinodlingar

Livia framför sina vinodlingar

Tryffel i allmänhet och den vita tryffeln i synnerhet har i min värld alltid varit lite mytomspunnet. Det handlar om en exklusiv råvara som bara går att finna på vissa speciella platser under vissa perioder på året. I Alba, som ligger i Piemonte i Italien, skördas det åtråvärda vita tryffeln och det är skördetid några veckor i oktober/november. Vi begav oss dit ganska aningslösa, mest nyfikna, för att uppleva stämningen och för att komma i närheten av de goda Barolovinerna. Vi är vinintresserade, men har hittills haft ganska vaga kunskaper om italienska viner. Nu har vi påbörjat vår kunskapsresa. Den tog verkligen ett rejält kliv framåt under vår härliga vistelse i nordvästra Italien. I distriktet Piemonte som ligger i regionen Langhe.

Livia 1

Snyggt, rent och estetiskt tilltalande

Barolo är en by, omgiven av ett antal andra byar, bl a La Morra, Monforte och Castigliono Falletto. De flesta ligger på kullar och i hela trakten är det vinodlingar så långt ögat når. Barolo är också benämningen på ett rödvin. Ett vin som är känt för att vara kraftfullt, fylligt och lagringsbart. Mycket mer än så visste vi inte när vi begav oss. Hur gjorde vi då för att öka på vår kunskap? Som vanligt fick det bli en kombination av research och fotarbete. Jag hade lite tur den här gången. Det visade sig att jag hade sparat ett nummer av Munskänkarnas tidning som hade flera inslag från trakten, vilket var mycket användbart. Det visade sig dock inte vara lika enkelt att slinka in på privata visningar/provningar som t ex i Provence eller Alsace. Hur som helst lyckades vi göra några nedslag. Det finns dessutom utmärkta Enotec och Vincooperativ i området. Nu ska ni i alla fall få mitt bästa tips på ett vingårdbesök. Följ med till Livia Fontana http://www.liviafontana.it/

Mitt i vindistriktet, närmare bestämt i Castiglione Falletto, ligger denna lilla vingård. Den ägs och drivs av Livia Fontana, numera tillsammans med sin söner, sjunde respektive åttonde generationens vinmakare. Egendomen består av drygt nio hektar mark och de producerar årligen ca 70.000 flaskor och knappast någon av dem når den svenska marknaden. Jag älskar verkligen små producenter (om de är bra alltså). Dels för att vinet är unikt och skapat med känsla och dels för det personliga inslaget i själva mötet med ägarna. När vi kom fram till Livias fina egendom, vackert belägen bland vinrankorna kände vi oss verkligen välkomna. Hon kom genast fram, tog oss i hand och erbjöd sig att berätta och visa oss runt.

Livia gillar att berätta. Hon är stolt och glad.

Livia gillar att berätta. Hon är stolt och glad.

Hennes son Michele fanns också på plats och hjälpte till att lotsa oss genom historien, företagets filosofi och berättade om vinerna. Vi fick också en liten rundvandring, bland ståltankar, ekfat och buteljer. Allt var mycket välskött och estetiskt tilltalande. Det är en kvinna i toppen av det här företaget och det har satt sin speciella prägel. Ja, jag påverkas även av sådant. Det är som alltid helhetsintrycket, bestående av många detaljer som är avgörande. Den här släkten har alltså drivit gården i snart 200 år, sedan 1820, och det inger respekt. Det handlar om traditioner och om utveckling, att vårda och att aktivt förvalta arvet. Livia beskriver själv att hon och hennes söner har olika roller och kompetenser som i kombination gör att de producerar utmärkta viner. Ledorden är energi, entusiasm, kompetens och passion. Ord som kunde vara hämtade ur vilken proffsig affärsplan som helst. De känns moderna trots den anrika historien. Intrycket är också att de lever sina värderingar. En riktigt härlig företagarfamilj.

Vad gör de då för viner? På deras odlingar, som alla omger själva gården, odlas fyra sorters druvor, Nebbiolo, Barbera, Dolcetto och Arneis. Av dessa druvor produceras sedan ett antal olika viner. De flesta är röda, men de gör även ett vitt på druvan Arneis (enkelt, men gott och prisvärt -8.50 €) ett rosé (som vi inte provade) och ett sött mousserande dessertvin (riktigt gott det också). Nu till de röda, som givetvis är höjdpunkten. Vi valde att köpa tre sorter:

Den första var en Barbera d’Alba DOC Superiore 2011, ganska rund, mjuk och lättdrucken. Ett riktigt bra, prisvärt – 12€ och användbart

Livia med söner - en affisch på väggen

Livia med söner – en affisch på väggen

allroundvin. Nummer två blev en blandning av Nebbiolo- och Barberadruvan, Insieme kallas den och årgången är 2011. Vinet är kraftfullt, men ändå relativt moget och kostade 17€. Det blev min favorit och vi har provat det sedan vi kom hem – mums tillsammans med tryffel såklart (färskt tryffel håller sig bara en dryg vecka så det gällde att passa på). Sist ut blev en Barolo DOCG Villero 2009. De hade tre typer av Baroloviner, som alltid innehåller 100% Nebbiolo. Den här uppskattade vi mest. Prislappen var 30€, vilket är mycket men får anses om ett riktigt bra pris för den här typen av utsökt kvalitetsvin.

Femlitersflaskor med etiketter designade av Livias väninna frn Köpenhamn.

Femlitersflaskor med etiketter designade av Livias väninna från Köpenhamn.

Om du har vägarna förbi den här trakten får du inte missa denna pärla och du blir garanterat väl bemött. Trakten har i övrigt också mycket annat att erbjuda så stanna gärna några dagar. Bland annat så finns det utmärka vandringsleder i området, som är slående vackert. Vi hade förmånen att ägna en hel dag åt att promenera upp och ner mellan kullarna och njuta av de vackra höstfärgerna som nu även nått vinbladen i norra Italien. Nästa gång vi åker till trakten stannar vi nog ännu längre. Det här gav mersmak.

[isi] – ett unikt restaurangkoncept i Nice som ger mersmak

[isi] – ett unikt restaurangkoncept i Nice som ger mersmak

imageIgår var det det sämsta vädret i den här trakten som skådats på många år. Det åskande oavbrutet och regnet vräkte ner under ett helt dygn. Och då menar jag vräkte. Till detta var det tidvis storm i byarna. Nästan all flygtrafik var inställd på Nice flygplats under hela dagen, vilket är mycket ovanligt. Mitt i detta väderkaos skulle vi besöka restaurangen [isi] i Nice www.isirestaurant.com. Om det inte hade varit för att vi skulle delta i en organiserad skaldjursmiddag med vinprovning, som vi dessutom hade betalat i förväg hade vi säkert avbokat. Nu bestämde vi oss för att genomföra projektet trots klass 2-varning. Vi var ju motiverade. På med stövlar och med paraplyet i högsta hugg begav vi oss för att ta bussen de ca två milen till områdets huvudstad. Från busstationen skulle vi sedan gå en bit för att komma till gamla stan där restaurangen var belägen. Tack mina fina och mycket ändamålsenliga stövlar. De gjorde att jag kunde vandra torrskodd genom en stad där det tidvis var flera decimeter vatten att vada igenom. Så gott som alla restauranger hade stängt på grund av vädret, men inte [isi].

Isak in action

Isak in action

Via kontakter på Facebook har jag läst om restaurangen, som öppnade så sent som i augusti i år. Det jag hittills läst hade givit mersmak. Någonting i konceptet hade också väckt stor nyfikenhet. Ja, det är ett koncept och om jag väljer att använda ett ord i tiden, så skulle jag benämna stället som coolt. Till att börja med är det litet och kring det rustika matbordet ryms maximalt 12 personer och det var vi denna kväll. Tappra människor som trotsat elementen och tagit sig hit.

Restaurangen ägs och drivs av den unga kocken Isak Oldenburg, som är svensk men trots sin ålder (vet inte riktigt men skulle tippa kring 25 år) har internationell erfarenhet och bor sedan 2009 i Nice. Han har också deltagit i svenska juniorkocklandslaget och vunnit framgångar. Isak berättade lite om det, men valde att vara ganska lågmäld. På en blogg skriven av en vän till honom www.womenshealth.se/blogs/foreverfit/isi-restaurant-en-parla-pa-den.htm framgår att han varit med och vunnit guld i matlagnings-OS. Det sa han inte till oss. Nu har han alltså startat ett helt unikt koncept. Ett slags hemma hos. Ett ställe att boka för mindre grupper av olika slag, men även en traditionell restaurang som serverar lunch och middag. Till lunch går det bra att slinka in och kolla om det finns några lediga platser – inget eget bord , här sitter vi tillsammans. Middagsplatser måste bokas i förväg.

Namnet [isi], vad kommer det ifrån undrande vi som var där och det gör säkert ni också. Det är en lek med ord. Dels kan man associera till det franska ordet ici och det engelska easy och dels var det Isaks smeknamn när han var yngre.

Oavsett på vilket sätt och i vilket sammanhang du väljer att besöka [ISI] är du i Isaks kök. Han tillagar maten framför gästerna som verkligen känner sig som gäster. Menyn komponeras varje dag utifrån vilka råvaror som finns att tillgå. Varje morgon går Isak till marknaden och handlar och utifrån det tillagar han dagens ”surprisemeny”. Helt baserad på färska och lokala råvaror. När han pratar om upplägget märks att han har en passion för det han håller på med -”jag vill vara ärlig med maten” säger han. Och det märks att han vill vara ärlig mot sig själv och mot sina gäster.

Joel bredvid restaurangens enda bord

Joel bredvid restaurangens enda bord

Den här kvällen var det som sagt skaldjur som var temat och därtill provning av några i sammanhanget lämpliga viner. Till sin hjälp den här kvällen hade Isak  Joel Bergström Agerskov. Han är utbildad sommelier och har bl a arbetat hos den svenske ambassadören i Paris. Skickligt, intressant och trevligt lotsade dessa killar oss genom nya smakupplevesleser. Vi fick bl a testa ett par varianter av ”såser” till ostronen. En som benämndes pickleslag och en med lite mer asiatisk touch. Även jag som är lite matkonservativ och föredrar ostron ” au naturel ” öppnades mina sinnen för dessa nya intryck. Till räkorna fick vi en ny variant av majonnäs, som innehöll lite soja, en bra smakhöjare. Vi provade också fyra viner, varav en druva var helt ny för mig, liksom för de övriga i sällskapet. Den heter Piquepoul och odlas i södra Frankrike. Vinet var friskt, torrt och lite rundare än t ex Muscadet. Lämpade sig bra till skaldjuren.

Som ni förstår blev det en lyckad kväll med hög och god stämning. Trots att de flesta av oss som var där inte kände varandra innan så kom samtalen runt bordet snabbt igång och höll i sig hela kvällen. Förutom att det var trevliga gäster, utmärkta värdar och god mat med dryck så bidrog själva rummet. Lite svårt att beskriva så mina råd är att kolla in hemsidan för att sedan göra ett besök. Jag är övertygad om att det lite längre fram kommer att behövas framförhållning för att på plats. När konceptet fått spridning kommer det snabbt att bli fullbokat, så passa på.

Härligt med unga duktiga och ambitiösa personer som vill och vågar.

 

Vi valde bus och tryffel

Vi valde bus och tryffel

Jag har aldrig varit någon anhängare av hallowentraditioner, sannolikt beroende på att jag tillhör fel generation. I det avseendet alltså. Annars är jag nöjd med min årgång. Nu har det i alla fall varit alla helgons helg, även i Frankrike och i Italien där jag varit i några dagar. Och nu har jag funnit en anledning att busa till det, godis är inte min grej. Inte i det här sammanhanget.

Från Antibes till Alba, som ligger i området Piemonte i norra Italien, är det bara ca 25 mil. För någon vecka sedan läste jag en artikel om att det just nu är tryffelsäsong och möjlighet till riktiga högtidsstunder för älskare av den åtråvärda vita tryffeln. Efter att ha kollat upp det hela lite närmare kunde jag konstatera att det just nu är tryffelmarknad under några veckor i den vita tryffelns högborg, Alba. Jag tycker om tryffel, men jag vill inte påstå att jag kan särskilt mycket om denna delikatess eller är en hängiven dyrkare av densamma. Varför inte göra en resa och ta reda på lite mer. I området finns det dessutom Barolo- och Barbarescoviner.

Sagt och gjort  – vi började med att kolla lediga hotellrum. Det var inte det enklaste. Efter några försök lyckades vi förmodligen pricka in ett återbud via booking.com på ett bra hotell i centrala Alba. Här hade vi tur, för det var fler än vi som tänkte bege sig hit den här helgen. Värre var det att boka bord på någon trevlig restaurang i närheten. Som vanligt korsläste jag diverse guider med Tripadvisor och vi hittade ett ställe som vi fastnade för och det var givetvis fullbokat. Vi ringde flera gånger och vi mejlade, men tji – stället verkade populärt. Det var helt kört och vi provade några ytterligare ställen, men utan framgång. Till slut bestämde vi oss för att åka ändå och försöka hitta något middagsställe på plats.

När vi kom fram till Alba så checkade vi in (Hotel Savona – ett bra val) och kastade oss sedan direkt ut i vimlet och besökte bl a tryffelmarknaden. Det visade sig bli en riktigt trevlig upplevelse med många intryck. Överallt såldes det tryffel, såväl färsk som i diverse förädlade former. Färsk vit tryffel betingar det häpnadsväckande priset av 1.900 Euro per kilo. Jag köpte två pyttesmå och som komplement köpte jag även några oljor, tryffelsmör och tryffelpasta.

Så småningom blev det så dags att gå ut för att äta middag och vi hade ju inte lyckats boka något bord. Vi gick runt lite i staden och kände oss en aning förvirrade. De verkade minst sagt fullbokat överallt. Och nu kommer vi till buset, ja det var ju faktiskt halloween. Du, sa jag till Sven-Bertil – jag har ett förslag. Vi går till den restaurang som vi verkligen ville besöka och säger att vi har bokat ett bord. Kan man göra så? Tja, vad är det värsta som kan hända och vi skadar ingen i något avseende. Ingen kommer att lida varken fysisk eller ekonomisk skada.

Vi stålsatte oss. Med högburna huvuden gick vi klockan åtta in på restaurangen. Välkomna  – har ni bokat bord? Ja, sa vi, Karlsson, två personer. Tre personer började febrilt att leta i bokningsboken. De konverserade med varandra och skakade på huvudet. Det måste ha blivit något fel. Är ni säkra på att det är rätt restaurang? Ja, sa vi. Vi ringde för en dryg vecka sedan och ni välkomnade oss idag. Lite jobbigt att ljuga så där rakt upp och ner, men vi körde spelet. Går det så går det. Vi undvek att titta på varandra utan valde att beskåda den italienska konversation som uppstod framför oss. Skulle de lösa situationen? Och det gjorde de. De bad så mycket om ursäkt (här kände vi oss under en bråkdel av en sekund lite skamsna) och undrade om vi kunde komma tillbaka om en knapp timme. Då skulle de hinna fixa till ett bord. Nu gällde det att undvika att göra glädjetjut. Vi tackade för hjälpen och sa lugnt att det var ok för oss.

När vi kom tillbaka åt vi en härlig meny, som innehöll tryffel och vi hade hur trevligt som helst.

Förlåt kära restaurang för detta moraliskt tveksamma tilltag. Å andra sidan, vi åt, drack och betalade och jag kommer att ge bästa omdömet på Tripadvisor.