De allra flesta har en chef (nu har jag yrkeslivet som utgångspunkt). En person att rapportera till men också att se upp till och inspireras av. Är du mitt i ditt yrkesverksamma liv är din chef betydelsefull person i flera avseenden. Det är någon som sätter din agenda under en stor del av din vakna tid och som också beslutar om din lön och dina karriärmöjligheter – åtminstone i det korta perspektivet. Men det kan även påverka möjligheterna långsiktigt. Om du inte gillar, respekterar eller kommer överens med din chef bör du omgående byta. Det kan givetvis vara lättare sagt än gjort, men det är ditt liv och du äger din egen framtid. Om det av olika anledningar är svårt att agera direkt bör planeringen för ett byte få hög prioritet. Min erfarenhet är att alltför många går kvar i gamla hjulspår, trots att det borde göra något annat. Ibland kan det vara bekvämt att vara lat och låta tiden ha sin gång, men är du missnöjd med din chef är det fel situation att vara händelsestyrd i. Låt den viljestyrda delen inom dig få ta kommandot.
Det finns några insikter som fler borde ta till sig. Den första är – det finns ingen rättvisa. Subjektiva bedömingar är förhärskande. Du kan i princip ”dö med lagen på din sida”, men vad hjälper det dig? Nästa insikt är – du kan inte ändra på en person som är din överordnade. Har det gått snett i relationern är det ofta svårt att hitta vägen fram. Och den allra viktigaste är – med rätt chef kan du utvecklas och få stöd för att nå nya höjder.
Jag skriver som ni förstår utifrån egen erfarenhet, dels som medarbetare och dels som chef. Låt mig börja med utgångspunkten att vara medarbetare. När jag tänker tillbaka på mitt yrkesverksamma liv och funderar över var jag trivts, utvecklats och lyckats bäst så kommer jag hela tiden tillbaka till ledarskapet. Chefer som inspirerat, stöttat och haft förmågan att skapa framgångsrika team är de som kommer högst på min hitlist. Det är också chefer som varit generösa i den meningen att de tillåtit mig att växa och att synas. Jag har också varit starkt beroende av att arbeta mot tydliga visioner och i en sund företagskultur. Att verka inom ett företag med en bra så kallad värdegrund blev med åren allt viktigare för mig när jag var anställd.
Som ni förstår har jag haft fantastiska chefer, urusla chefer och några medelmåttor. Värderingarna har varit mina personliga, men jag vill påstå att min syn i de flesta fall delats av andra. Vad har jag då gjort när jag haft en i min mening usel chef? Jo, jag har bestämt mig för att byta och satt igång den processen när jag insett att ”det inte kommer att lösa sig”. Av en före detta mentor och numera vän fick jag tidigt rådet att omprioritera min arbetstid – lägg 50% på jobbet och ägna resten av tiden åt att leta nytt jobb. Och var lite street smart. En krass och pragmatisk inställning och ett råd som jag nyttjat vid några tillfällen. Tänk på dig själv – det är din framtid. Företaget klarar sig alltid utan dig och även om företaget har en själ så har det inga känslor och inget minne.
Nu har jag också haft ett antal fantastiska chefer som jag verkligen sett upp till och än idag kan se som förebilder. En röd tråd för dessa chefer har varit att de haft energi som de lyckats sprida, modet att fatta beslut och genomförandekraft – och de har också lyckats få sitt medarbetarlag att vilja ge allt för att förtaget ska bli framgångsrikt. I samtliga fall har det varit personer ”med glimten i ögat”. Jag har svårt att respektera slätstrukna chefer. Ja, nu kommer jag in på medelmåttorna. De som inte gör fel, men inte heller kommer att bli ihågkomna. Jag lämnar dem med en gäspning.
Hur har jag då själv agerat som chef och hur kan jag ha uppfattats av mina medarbetare? Ja, det är ju en fråga att ställa sig. Och svaret kan inte jag lämna. Det jag kan skriva några ord om är hur försökt agera och vilken ledarfilosofi jag haft. Väl medveten om att jag både haft nöjda och missnöjda medarbetare. I vissa fall stämmer inte heller den så kallade personkemin. Min utgångspunkt har i alla fall alltid varit att försöka skapa fungerande team. Jag har alltid trott på dynamik och på synergier när ett antal människor jobbar tillsammans mot gemensamma mål. Jag har också försökt vara prestigelös. Sist men inte minst har det varit viktigt att stå upp för det jag tror på, trots att jag är relativt diplomatisk och alltid verkat i mer eller mindre ”politiska organisationer”
Nu är jag min egen chef och jag får ofta frågan – vad gör du hela dagarna? Svaret på det kräver ett ett eget inlägg så det återkommer jag till.