Att köpa bostad på Franska Rivieran

Att köpa bostad på Franska Rivieran

Ja, det är en del att tänka på. Framförallt är det viktigt att att förstå hur såväl systemet, processen som marknaden fungerar. Det är inte som i Sverige. Som svensk är det lätt att vara starkt kritisk till hur irrationellt det kan tyckas fungera. Nu är det ingenting att reta upp sig på – det är bara att förhålla sig till de spelregler som gäller. För mig som har arbetat mycket med utvecklingsfrågor och stora projekt måste jag erkänna att det skulle vara en härlig utmaning att få kasta sig över uppdraget ”effektivisera den franska fastighetsmarknaden”. Nu tror jag inte det kommer att komma en sådan beställning. Vem skulle tjäna på en förändring? Med svenska mått mött skulle svaret bli – kunden. Men det finns sannolikt ingen som skulle ta på sig att utmana systemet. Intressenterna som vill behålla strukturen är alltför starka och att utmana etablissemangen är som alltid ingen lätt uppgift.

Hur går det så till att köpa och vad bör jag som köpare tänka på. Nummer ett är givetsvis att välja så rätt som möjligt. Allra viktigast är, som alltid, läget. Sedan gäller  det  såklart att övriga kriterier är uppfyllda så långt som möjligt. Att tänka på är att transaktionskostnadena är höga och det kan bli dyrt att ”gå fel”. Hur hittar jag då rätt i den djungel som råder? Det finns ju inget Hemnet eller motsvarande och det finns inga öppna visningar. I annonser, kataloger och skyltfönster samt på webbsajter framgår aldrig heller var objektet är beläget. Det finns sällan några planritningar och bilderna är många gånger av dålig kvalitet. Styling förekommer inte heller, på gott och ont. Att en säljare skulle rensa ut sina privata ägodelar för att göra bostaden mer attraktiv inför en fotografering och visning är ingenting som är vanligt. Strider antagligen kraftigt mot den franska stoltheten och integriteten.

Varje objekt som är till salu går att köpa via flera mäklare. Ensamrätt eller ”exclusivite” är relativt ovanligt och innebär i alla fall att en annan mäklare kan bli inblandad. Mäklararvodena är relativt höga jämfört med Sverige och det är ofta fler som ska dela på kakan. Omsättningstakten är av förklarliga skäl ganska låg och det är också relativt (Sverige) långa försäljningsprocesser. Mäklarna får ofta jobba mycket och länge med varje objekt, eftersom det ska visas individuellt varje gång. Som köpare kan du därför med fördel välja en mäklare som hjälper dig att leta och att förhandla. Kostnaden  blir densamma för dig. Alternativet är att själv gå runt och leta i skyltfönser, broschyrer eller kolla till salu-skyltar som hänger på balkonger eller staket.

Hur är då prisbilden just nu? Ja, priserna har gått ner något de senaste åren och det kan vara köpläge. Det som också är intressant är att det sällan sker budgivning uppåt. Vanligt är att den som är intresserad av att köpa ett objekt lägger ett bud under begärt pris och sedan uppstår en förhandling. Många objekt har legat ute länge och då kan det vara läge att pruta. Bra bostäder i attraktiva områden kan dock försvinna snabbt och då gäller det att vara på hugget.

När du så småningom har hittat ditt objekt kvarstår en hel del byråkrati och du måste räkna med ca tre månader innan du har nycklarna. En del i den byråkratiska processen är att affären ska passera en Notaire, som är en jurist med särskild auktorisation .  Detta är obligatoriskt och bekostas av köparen (alltså något att räkna in i den totala budgeten). Jag tycker att systemet är bra för det skapar trygghet. Notairen säkerställer att affären går rätt till så att du slipper obehagliga överraskningar efteråt.

imageÄgandeformen när det gäller lägenheter är också annorlunda än i Sverige. Bostadsrätter finns inte utan du äger din lägenhet. Det finns för och nackdelar med båda formerna. Fördelen är att du inte köper in dig i en gemensam balansräkning med lån etc. Nackdelen är att det inte finns medel avsatta för renoveringar av fastigheten utan måste finansieras när behovet uppstår. Men, som med allt annat i sammanhanget – det gäller att förhålla sig till de franska spelreglerna. Och även om det är en del byråkrati så tycker jag att det mesta fungerar bra. Lite annorlunda än i Sverige, men det är också en en del av charmen.

Är du sugen på någonting innan sommaren är det hög tid att börja leta nu. Hör gärna av dig till mig om du vill ha lite mer guidelines. Franska Rivieran är en härlig del av världen.

Har du koll på var du har din pension?

Pensionsfrågan är ett outtömligt ämne, som tål att skrivas om och diskuteras hur mycket som helst. Det görs också i diverse forum och det gäller för den som inte behärskar ämnet fullt ut, vilket är få förunnat, att ha en kritisk blick och lyssna selektivt. Många gånger blir jag förundrad över när kvällstidningarna slår upp stora rubriker som indikerar att gemene man kan få massor med matnyttig information genom att köpa lösnummer. Dessa försök att ge råd brukar dyka upp när det är nyhetstorka och min rekommendation är att läsa kritiskt eller inte alls. Det är knappast någon som tar ansvar för de råd som lämnas.

Jag har varit i branschen mer eller mindre under hela mitt yrkesverksamma liv men måste ändå erkänna att jag har kunskapsluckor. Särskilt inom området som handlar om hur pensionspengarna ska placeras. Det är en svår fråga för många och här gäller det att ta råd av någon som du har stort förtroende för, alternativt skaffa egen kompetens. Tidigare byggde ju pensionssystemet på att varje yrkesverksam person skulle få en viss procent av slutlönen (förmånsbestämt system). Det skulle komma att bli alltför kostsamt och idag är en stor del av pensionsavsättningarna istället premiebaserade. Vilket innebär att det egna ansvaret för hur den egna pensionen placeras har ökat väsentligt med åren.

En marknad som uppstått på senare tid är den så kallade flyttmarknaden. Det vill säga att det idag är möjligt att flytta visst försäkringskapital från ett bolag till ett annat. När provisionerna successivt har minskat på grund av ökad konkurrens och transparens finns det många aktörer som har detta som en ny inkomstkälla. För försäkringsbolagen är det idag viktigare än någonsin att ha mycket förvaltat kapital. Alla kämpar för att behålla sina kunder – stoppa utflytt och verka för inflytt. Ett argument som många använder är att det är bra att samla så mycket som möjligt i ett bolag. Bra för bolaget givetvis, men det betyder inte att det per automatik är bra för kunden/individen. Jag har skrivit om just detta tidigare och mitt råd kvarstår – flytta inga pengar om du inte vet vad du gör. Kolla t ex upp vilka avgifter du drabbas av och om villkoren försämras om du gör förändringar.

Nu tänker  jag ta upp en annan sak på temat pensioner, nämligen när det är dags för utbetalning. Detta kan vara intressant att läsa för dig som står i begrepp att börja lyfta dina pengar eller för dig som har nära och kära som kan behöva lite stöd. Genom ett långt yrkesliv har de flesta, förutom den allmänna pensionen, samlat på sig diverse pensioner knutet till sin anställning och i vissa fall även gjort privata avsättningar. Många har haft olika arbetsgivare och ibland kan det också förekomma att speciella lösningar gjorts. Det kan t ex handla om så kallad löneväxling eller bonusar som placerats i försäkring. I vilket fall är det inte alltid lätt att komma ihåg allt när det är dags att skörda frukterna.

I min omgivning har jag ett exempel på en person som under ett antal år helt missat utbetalningar från en pensionsutbetalarare. Därför att personen helt enkelt inte hade koll och försäkringsbolaget inte hade uppmärksammat att det var dags att börja betala ut. Nu har detta rättats till, men pengarna kunde lika gärna ha frusit inne. Det här exemplet är ganska skrämmande och jag vill uppmana alla att inför utbetalning verkligen höra av sig till alla bolag, premiecentraler, stat/kommun eller vad det vara månde för att säkerställa att ingenting går förlorat. Om du redan har pensioner under utbetalning kan det också finnas anledning att kolla en extra gång att allt verkligen finns med. Du som har anhöriga som litar på ”systemet” och där du känner på dig att de kanske inte har tagit reda på allt de borde – ställ frågor och säkerställ att får ut allt de har rätt till.

Utgå inte ifrån att allt löser sig till det bästa. Det är väl investerad tid att ägna tid åt pensionsfrågan. Och det bör du göra lite då och då under livets olika skeden. Tråkigt kanske men så viktigt. Givetvis är det bra att skaffa en bra rådgivare, men du måste ändå själv förstå vad du gör.

Rött kvalitetsvin från Provence – bäst i mitt test

Rött kvalitetsvin från Provence – bäst i mitt test

imageVid ett antal tillfällen tidigare har jag skrivit om olika vingårdsbesök, framförallt i Provence. Detta vindistrikt som främst är känt för sina roséviner. Drygt 80% av allt vin som produceras här i södra Frankrike är rosé. För en tid sedan hade jag en liten diskussion på bloggen om huruvida distriktet har förmåga att producera riktigt bra kvalitetsviner eller inte. Jag hävdade att det görs och lovade att återkomma i frågan. Nu ska jag berätta om den vingård som eimagenligt min erfarenhet gör det bästa rödvinet i Provence. Följ med till Chateau de Palayson.

Detta är inte bara en vingård. Det är också ett slott och ett kapell som renoverats minutiöst och jag vill påststå att ägarna verkligen gjort en kulturgärning. Paret Alan och Christine, han amerikan och hon svenska köpte slottet 1999. Då var det tämligen förfallet. När vi var på besök visade Alan några bilder och jag skulle kunna använda ordet sunkigt för att beskriva det vi såg. Förutom att lyfta hela stället till någonting extraordinärt läckert och smakfullt har de också arbetat med att gräva fram rester av det som är kulturhistoriskt intressant. Själva slottet är från 1500-talet, men inom ägorna finns också resterna av grunden till en romansk villa och ett imagemausoleum från år 200 före  Kristus. Alan berättar engagerat om hur de arbetat med att återskapa historiska värden  samtidigt som de renoverat med fingertoppskänsla. Och vi pratar om omfattande renoveringar. För den som är intresserad av att läsa mer finns ett reportage i Sköna Hem i slutet av 2014. Jag känner att jag har svårt att beskriva den storhet och det livsverk som paret von Eggers Rudd åstadkommit.

Chateau de Palayson ligger intill Roquebrune sur Argens, vackert beläget nedanför några röda klippformationer. Jag har varit där en gång tidigare i organiserad form och blev då mycket imponerad av såväl stället som vinet. Nu ville vi dela upplevelsen med några goda vänner och åkte dit på vinst och förlust. Inga problem, vi blev så väl mottagna. Alan visade och berättade och drygt två timmar senare åkte vi därifrån, givetvis med ett antal goda viner i bagaget.

imageSjälva vingården är relativt liten , ca 17 ha, vilket ger ca 40.000 flaskor. För att komma åt dessa dyrgripar är det säkrast att handla på plats. Det allra mesta säljs den vägen. Störst andel av produktionen utgörs av rött vin och de flesta vinerna innehåller en blandning av Syrah och Cabernet Sauvignon och vilket ger associationer till såväl Bordeaux som till södra Rhone. Deras Cuvee Christine 2009 är fantastiskt god och den nya årgången 2011 som precis börjat säljas lär vara enastående bra. Vi köpte av den utan att smaka. Det kan inte bli fel. Chateau de Palayson producerar även lite vitt och lite rosé. Vi fick smaka på den än så länge grumliga vätskan som ska säljas i vår. Trots att vinet var långt ifrån klart kände vi att detta kommer att bli något utöver det vanliga. Vi kommer att hänga på låset när försäljningen kommer igång. Slottets viner är rikligt belönade med diverse medaljer och det kan jag förstå.

Själva  slottet är en blandning av gammalt, traditionellt och modernt. Och det är vinet imageockså. Det produceras enligt traditionella metoder med respekt för naturen. Allt vin är organiskt framställt och allt arbete görs för hand. Dock är denna vingård, liksom många andra, inte certifierad. Helt enkelt beroende på att det är förenat med mycket byråkrati och höga kostnader. De som handlar här vet att de köper ett hantverk. När det gäller själva produktionsutrustningen är den ultramodern och högteknologisk. Ståltankarna är sofistikerade, men arbetet kräver ändå manuellt arbete. Lagringen på ekfat sker bara i nya tunnor. För buteljering och etikettering finns en fiffig anläggning som säkert är det senaste på området. Hela processen präglas av extrem noggrannhet, som kuriosa kan nämnas att korkarna är extra långa och flaskorna har en speciell tjocklek – allt för att kvaliteten ska bli den bästa.

Även om priset för t ex Cuvee Christine viner ligger på 22-25 Euro tycker jag att de är imagemycket prisvärda. Du vet vad du får och ägarna driver sitt slott med sina hjärtan och sina händer. Tillverkningen är så äkta och väl kontrollerad, ingenting lämnas åt slumpen. De kostnader som är nedlagda i detta projekt måste vara gigantiska. När vi frågar så svarar Alan – ”it’s a passion not a business” och så ler han karismatiskt. När vi lämnar det

Alan och Christine tillsammans med sina ekfat

Alan och Christine tillsammans med sina ekfat

trevliga paret är vi ett antal vinflaskor rikare och vi har också fått en härlig upplevelse – på denna vingård som är mycket utöver det vanliga.

55-plussare – viktiga individer på arbetsmarknaden

55-plussare – viktiga individer på arbetsmarknaden

God fortsättning på det nya året alla läsare. Själv har jag haft en härlig nyårshelg tillsammans med vänner i ett Antibes som är så soligt och vackert att det väcker vårkänslor. Just nu är himlen absolut klarblå och solen håller på att värma upp luften. Januari är ofta en fin månad här nere och i år har det börjat extra bra. Den enda smolken i glädjebägaren är de segdragna förkylningar som vi drog på oss i Sverige. Vi tror att vårt besök på Junibacken kan ha orsakat att vi blev smittade. Att träffa så många barn koncentrerat i flera timmar var sannolikt en riktig bacillchock. Men roligt var det, särskilt roligt var det att dela lilla Tyras lycka (barnbarn). Det fanns mycket spännande att leka med och sagotåget var fascinerande. Själva saknade vi sagofigurernas närvaro i leklandet. Någon Pippi dök t ex inte upp och jag har förstått att det handlar om upphovsrättsfrågor. Trist, tyckte vi men Tyra fick en (överprissatt)   Pippidocka så hon var glad ändå. Tänk på det ni som besöker Junibacken. Den docka som vi köpte visade sig vara 40 procent dyrare än i en vanlig leksaksaffär.

Nåväl, jag tänkte glida över i ett resonemang om ålder med fokus på 55 plus. Som en P3-övergång kan jag kanske få godkänt för en inledning som beskriver möjligheterna med åldern i den meningen att vissa då har förmånen att få barnbarn. Som jag själv till  exempel. I brist på barnbarn har säkert de flesta andra närstående barn i lämplig ålder att umgås med. Att då och då vara tillsammans med barn är ett utmärkt sätt att hålla sig vital i alla avseenden. Jag försäkrar det för du har inget val i umgänget med de kvicka små krabaterna.

Vi är tyvärr ganska åldersfixerade idag. Det är lätt att placera människor i fack utifrån deras biologiska ålder. Inte så konstigt att det blir så, men det gäller att undvika de negativa konsekvenserna och just nu tänker jag på en särskild – nämligen problemet för många som passerat 55 ( och 50 med för den delen) att få jobb. Eftersom jag själv befinner mig i den här åldern så innebär det att många av mina bekanta också gör det. Det innebär också att jag har kompetens inom ålderssegmentet. Ursäkta  – nu faller jag in i mitt gamla jobbvokabulär.

Att vara typ 55 innebär (generellt uttryckt) att du har lång och gedigen erfarenhet av yrkeslivet och har sannolikt skaffat dig fortsatt utbildning och kompetensutveckling. Du som är förälder har inte längre ansvar för barnens fostran och har därmed mer tid och behöver inte vabba. De flesta väljer också att satsa på sin fysiska hälsa och är många gånger vältränade, starka och friska. Med ålder och erfarenhet kommer också förmågan att snabbt kunna sätta sig in i nya situationer och att jobba lite mer ”smart”, dvs prioritera. Du är också tryggare och kan lita på dig själv och har utvecklat förmågan att se vilka du i övrigt kan lita på.  Är du specialist är du antagligen riktigt vass i din roll och är du chef har du samlat på dig en gedigen ledararfarenhet.

Varför är det då så svårt för många människor i den här åldern att få nya jobb. Jag har givetvis inget entydigt svar på det men jag har några tankar. Den första är att det kam finnas en inbyggd fördom om att ”äldre” inte skulle vara lika hungriga och därmed inte prestera lika bra. Fel, fel, fel – genom att ha erfarenhet går det att topprestera utan att alltid utstråla iver i alla lägen. Den andra tanken är rädslan hos en arbetsgivare att bli sittande med en person som är dyr att bli av med. Det kan givetvis stämma, men det är en konstig utgångspunkt. En person som sökt sig till ett jobb i den här åldern är givetvis intresserad av att stanna och att prestera. Arbetsmoralen är sannolikt hög. En ytterligare tanke är att kostnaden (lön och pensionsavsättningar) anses för hög. Då är det dags att tänka value for money. En person som bara kan kliva in och omgående göra ett bra jobb är många gånger guld värt för företaget.

Nu får ni inte missförstå mig. Jag tycker inte att hela arbetsmarknaden ska bestå av personer i min egen ålder bara för att jag själv tycker att den är mycket bra. Nej, jag tror och har alltid trott på blandade grupper, med olika kön, kompetens och ålder. Givetvis gärna även en blandning av etniskt ursprung. Det senare har jag inte själv varit särskilt bra på att åstadkomma måste jag självkritiskt tillägga. Bra team som leds av någon som har förmågan att ta tillvara olikheter för att optimera resultatet är de absolut bästa. Det ställer dock krav på ett modigt och moget ledarskap. Jag tycker att det är lika viktigt att släppa fram unga personer som ännu inte skaffat sig erfarenhet. Någonstans måste det ju börja och vad kan vara bättre än att utnyttja synergierna mellan yngre och äldre.

Själv har jag ju valt att sluta min anställning för att pröva mina vingar på annat sätt, men alla har ju inte den möjligheten eller vill helt enkelt fortsätta sin yrkesbana. Du som läser detta och är rekryterande chef – se till att inte sålla bort 55 plussarna. Bjud in till intervju med öppna ögon och utan fördomar. Ett nyårslöfte kanske?