55-plussare – viktiga individer på arbetsmarknaden

God fortsättning på det nya året alla läsare. Själv har jag haft en härlig nyårshelg tillsammans med vänner i ett Antibes som är så soligt och vackert att det väcker vårkänslor. Just nu är himlen absolut klarblå och solen håller på att värma upp luften. Januari är ofta en fin månad här nere och i år har det börjat extra bra. Den enda smolken i glädjebägaren är de segdragna förkylningar som vi drog på oss i Sverige. Vi tror att vårt besök på Junibacken kan ha orsakat att vi blev smittade. Att träffa så många barn koncentrerat i flera timmar var sannolikt en riktig bacillchock. Men roligt var det, särskilt roligt var det att dela lilla Tyras lycka (barnbarn). Det fanns mycket spännande att leka med och sagotåget var fascinerande. Själva saknade vi sagofigurernas närvaro i leklandet. Någon Pippi dök t ex inte upp och jag har förstått att det handlar om upphovsrättsfrågor. Trist, tyckte vi men Tyra fick en (överprissatt)   Pippidocka så hon var glad ändå. Tänk på det ni som besöker Junibacken. Den docka som vi köpte visade sig vara 40 procent dyrare än i en vanlig leksaksaffär.

Nåväl, jag tänkte glida över i ett resonemang om ålder med fokus på 55 plus. Som en P3-övergång kan jag kanske få godkänt för en inledning som beskriver möjligheterna med åldern i den meningen att vissa då har förmånen att få barnbarn. Som jag själv till  exempel. I brist på barnbarn har säkert de flesta andra närstående barn i lämplig ålder att umgås med. Att då och då vara tillsammans med barn är ett utmärkt sätt att hålla sig vital i alla avseenden. Jag försäkrar det för du har inget val i umgänget med de kvicka små krabaterna.

Vi är tyvärr ganska åldersfixerade idag. Det är lätt att placera människor i fack utifrån deras biologiska ålder. Inte så konstigt att det blir så, men det gäller att undvika de negativa konsekvenserna och just nu tänker jag på en särskild – nämligen problemet för många som passerat 55 ( och 50 med för den delen) att få jobb. Eftersom jag själv befinner mig i den här åldern så innebär det att många av mina bekanta också gör det. Det innebär också att jag har kompetens inom ålderssegmentet. Ursäkta  – nu faller jag in i mitt gamla jobbvokabulär.

Att vara typ 55 innebär (generellt uttryckt) att du har lång och gedigen erfarenhet av yrkeslivet och har sannolikt skaffat dig fortsatt utbildning och kompetensutveckling. Du som är förälder har inte längre ansvar för barnens fostran och har därmed mer tid och behöver inte vabba. De flesta väljer också att satsa på sin fysiska hälsa och är många gånger vältränade, starka och friska. Med ålder och erfarenhet kommer också förmågan att snabbt kunna sätta sig in i nya situationer och att jobba lite mer ”smart”, dvs prioritera. Du är också tryggare och kan lita på dig själv och har utvecklat förmågan att se vilka du i övrigt kan lita på.  Är du specialist är du antagligen riktigt vass i din roll och är du chef har du samlat på dig en gedigen ledararfarenhet.

Varför är det då så svårt för många människor i den här åldern att få nya jobb. Jag har givetvis inget entydigt svar på det men jag har några tankar. Den första är att det kam finnas en inbyggd fördom om att ”äldre” inte skulle vara lika hungriga och därmed inte prestera lika bra. Fel, fel, fel – genom att ha erfarenhet går det att topprestera utan att alltid utstråla iver i alla lägen. Den andra tanken är rädslan hos en arbetsgivare att bli sittande med en person som är dyr att bli av med. Det kan givetvis stämma, men det är en konstig utgångspunkt. En person som sökt sig till ett jobb i den här åldern är givetvis intresserad av att stanna och att prestera. Arbetsmoralen är sannolikt hög. En ytterligare tanke är att kostnaden (lön och pensionsavsättningar) anses för hög. Då är det dags att tänka value for money. En person som bara kan kliva in och omgående göra ett bra jobb är många gånger guld värt för företaget.

Nu får ni inte missförstå mig. Jag tycker inte att hela arbetsmarknaden ska bestå av personer i min egen ålder bara för att jag själv tycker att den är mycket bra. Nej, jag tror och har alltid trott på blandade grupper, med olika kön, kompetens och ålder. Givetvis gärna även en blandning av etniskt ursprung. Det senare har jag inte själv varit särskilt bra på att åstadkomma måste jag självkritiskt tillägga. Bra team som leds av någon som har förmågan att ta tillvara olikheter för att optimera resultatet är de absolut bästa. Det ställer dock krav på ett modigt och moget ledarskap. Jag tycker att det är lika viktigt att släppa fram unga personer som ännu inte skaffat sig erfarenhet. Någonstans måste det ju börja och vad kan vara bättre än att utnyttja synergierna mellan yngre och äldre.

Själv har jag ju valt att sluta min anställning för att pröva mina vingar på annat sätt, men alla har ju inte den möjligheten eller vill helt enkelt fortsätta sin yrkesbana. Du som läser detta och är rekryterande chef – se till att inte sålla bort 55 plussarna. Bjud in till intervju med öppna ögon och utan fördomar. Ett nyårslöfte kanske?

Kommentera