Rött kvalitetsvin från Provence – bäst i mitt test

imageVid ett antal tillfällen tidigare har jag skrivit om olika vingårdsbesök, framförallt i Provence. Detta vindistrikt som främst är känt för sina roséviner. Drygt 80% av allt vin som produceras här i södra Frankrike är rosé. För en tid sedan hade jag en liten diskussion på bloggen om huruvida distriktet har förmåga att producera riktigt bra kvalitetsviner eller inte. Jag hävdade att det görs och lovade att återkomma i frågan. Nu ska jag berätta om den vingård som eimagenligt min erfarenhet gör det bästa rödvinet i Provence. Följ med till Chateau de Palayson.

Detta är inte bara en vingård. Det är också ett slott och ett kapell som renoverats minutiöst och jag vill påststå att ägarna verkligen gjort en kulturgärning. Paret Alan och Christine, han amerikan och hon svenska köpte slottet 1999. Då var det tämligen förfallet. När vi var på besök visade Alan några bilder och jag skulle kunna använda ordet sunkigt för att beskriva det vi såg. Förutom att lyfta hela stället till någonting extraordinärt läckert och smakfullt har de också arbetat med att gräva fram rester av det som är kulturhistoriskt intressant. Själva slottet är från 1500-talet, men inom ägorna finns också resterna av grunden till en romansk villa och ett imagemausoleum från år 200 före  Kristus. Alan berättar engagerat om hur de arbetat med att återskapa historiska värden  samtidigt som de renoverat med fingertoppskänsla. Och vi pratar om omfattande renoveringar. För den som är intresserad av att läsa mer finns ett reportage i Sköna Hem i slutet av 2014. Jag känner att jag har svårt att beskriva den storhet och det livsverk som paret von Eggers Rudd åstadkommit.

Chateau de Palayson ligger intill Roquebrune sur Argens, vackert beläget nedanför några röda klippformationer. Jag har varit där en gång tidigare i organiserad form och blev då mycket imponerad av såväl stället som vinet. Nu ville vi dela upplevelsen med några goda vänner och åkte dit på vinst och förlust. Inga problem, vi blev så väl mottagna. Alan visade och berättade och drygt två timmar senare åkte vi därifrån, givetvis med ett antal goda viner i bagaget.

imageSjälva vingården är relativt liten , ca 17 ha, vilket ger ca 40.000 flaskor. För att komma åt dessa dyrgripar är det säkrast att handla på plats. Det allra mesta säljs den vägen. Störst andel av produktionen utgörs av rött vin och de flesta vinerna innehåller en blandning av Syrah och Cabernet Sauvignon och vilket ger associationer till såväl Bordeaux som till södra Rhone. Deras Cuvee Christine 2009 är fantastiskt god och den nya årgången 2011 som precis börjat säljas lär vara enastående bra. Vi köpte av den utan att smaka. Det kan inte bli fel. Chateau de Palayson producerar även lite vitt och lite rosé. Vi fick smaka på den än så länge grumliga vätskan som ska säljas i vår. Trots att vinet var långt ifrån klart kände vi att detta kommer att bli något utöver det vanliga. Vi kommer att hänga på låset när försäljningen kommer igång. Slottets viner är rikligt belönade med diverse medaljer och det kan jag förstå.

Själva  slottet är en blandning av gammalt, traditionellt och modernt. Och det är vinet imageockså. Det produceras enligt traditionella metoder med respekt för naturen. Allt vin är organiskt framställt och allt arbete görs för hand. Dock är denna vingård, liksom många andra, inte certifierad. Helt enkelt beroende på att det är förenat med mycket byråkrati och höga kostnader. De som handlar här vet att de köper ett hantverk. När det gäller själva produktionsutrustningen är den ultramodern och högteknologisk. Ståltankarna är sofistikerade, men arbetet kräver ändå manuellt arbete. Lagringen på ekfat sker bara i nya tunnor. För buteljering och etikettering finns en fiffig anläggning som säkert är det senaste på området. Hela processen präglas av extrem noggrannhet, som kuriosa kan nämnas att korkarna är extra långa och flaskorna har en speciell tjocklek – allt för att kvaliteten ska bli den bästa.

Även om priset för t ex Cuvee Christine viner ligger på 22-25 Euro tycker jag att de är imagemycket prisvärda. Du vet vad du får och ägarna driver sitt slott med sina hjärtan och sina händer. Tillverkningen är så äkta och väl kontrollerad, ingenting lämnas åt slumpen. De kostnader som är nedlagda i detta projekt måste vara gigantiska. När vi frågar så svarar Alan – ”it’s a passion not a business” och så ler han karismatiskt. När vi lämnar det

Alan och Christine tillsammans med sina ekfat

Alan och Christine tillsammans med sina ekfat

trevliga paret är vi ett antal vinflaskor rikare och vi har också fått en härlig upplevelse – på denna vingård som är mycket utöver det vanliga.

Kommentera