Ondskans makt – en lördagsreflektion

Vi besökte Auschwitz igår och jag tänker skriva några rader om den upplevelsen. Det blir inget reportage om själva besöket och inga bilder. De har ni sett tidigare i olika sammanhang. Det blir mina reflektioner kring de tankar som besöket väckte hos mig.

När vi närmade oss denna plats som är en skamfläck i Europas historia kändes det märkligt i magen. En känsla svår att beskriva. Väl framme ställde vi oss i den ringlande kön och regnet öste ner. Vi frös och blev blöta och jag tänkte då på alla människor som deporterats hit och också stått i kö för att komma in. Komma in för att möta tortyr och död. Vi kom in för att uppleva och vandrade runt på egen hand. Ingen av oss fann någon anledning att fördjupa oss i detaljer. För oss var besöket ett sätt att med egna ögon se att koncentrationslägret var verkligt och att allt stämde med de historiebsekrivningar som vi fått oss till livs genom åren. Inte för att vi någonsin tvivlat, men för att ha sett med egna ögon.

Det finns människor som idag förnekar att Förintelsen ägt rum. Något som för mig är fullständigt obegripligt. Med detta minnesmärke som bevarats till eftervärlden borde ingen tvivla. Jo, de som vill tvivla kan givetvis göra det genom att skapa sin egen beskrivning av historien. Men, alla vi andra måste hjälpas åt att värna om den sanna bilden. Detta för att den aldrig ska upprepas.

Det finns också människor idag som bekänner sig till olika extrema politiska yttringar. Jag kan inte förstå det. I min värld är det fullständigt omöjligt att begripa hur intelligenta människor kan välja att rösta på extrema ytterlighetspartier. Såväl åt vänster som åt höger om jag slarvigt utgår från gamla ideologier, men jag tror att ni förstår vad jag menar. Jag menar egentligen att jag avskyr när makten tar sig onda uttryck. Och när fega och egoistiska människor använder sin förmåga att styra och leda på fel sätt. Genom att använda missnöjet dupera de som inte vet bättre än att följa en diktator.

Vi måste vårda och utveckla demokratin och den europeiska gemenskapen. Den är inte självklar och ingenting kommer av sig själv. Det är lätt att klaga på politiker, men jag har stor beundran för de demokratiska ledare som väljer att ge en stor del av sitt liv för att leda samhället. Visst drivs de av makt, men det är inte fel om makten används på ett bra sätt. Det behövs starka ledare som är villiga att använda sin makt till att forma det goda samhället.

Under vårt besök i Auschwitz mötte vi många skolklasser från olika länder. Även om utflyktsmålet är en vidrig plats så är den ett faktum och det är bra att ungdomar får möjlighet att på detta påtagliga sätt få ta del av historien. Snart finns det inte längre människor kvar som med egna ögon bevittnat andra världskrigets fasor. Nuvarande och kommande generationer måste ta ansvar för att motverka grymhet och ondska.

Nästan som semester – på bilresa österut

Nästan som semester – på bilresa österut

BilenEn höjdpunkt för mig har alltid varit att packa bilen och bege sig på semester genom Europa. Vi gjorde det när jag var barn. Jag fortsatte med det när jag fick egna barn och det pågår fortfarande. Ja, nu har jag ju inte semester i den meningen längre, men just nu känns det faktiskt så ändå. Jag har varit i Sverige i en månad och den perioden avslutades med ett styrelsemöte i Solna inklusive lunch. Efter den blev jag hämtad av Sven-Bertil, som packat bilen med saker som vi ville ta med från Sverige till Antibes. Ibland tror jag att livet går ut på att transportera prylar som ständigt är på fel ställe. I vilket fall är det fortfarande en speciell känsla att bege sig iväg på en längre bilresa. Den här gången kommer resan att gå genom östra Europa, via norra Italien och avslutas hemma i Antibes.

Vi bestämde oss för att ta nattfärjan från Trelleborg. Ingen höjdarupplevelse,image men det är praktiskt. Ett tips är att ta med sig mat och äta i hytten. Captains buffé med vin i kran var ingen höjdare. Redan klockan sju på morgonen var vi i all fall startklara i Travemünde och i Dresden kunde vi sedan njuta av en lunch i solen. Jag har aldrig varit förtjust i att åka Autobahn men jag måste säga att den sträckning som går österut via Berlin är riktigt bra. Väl underhållen och inte så hysteriskt mycket trafik. Det är fortfarande en speciell känsla att åka in i det forna Östtyskland. Vi gjorde det för första gången 1990, året efter att muren hade fallit och jag minns att det ibland kändes surrealistiskt och lite kusligt. Tänk om de skulle ändra sig och vi blir inspärrade i en diktatur – resonerade vi. Nu blev det tack och lov inte så. När vi reser idag blir vi dock påminda om den före detta kommunisteran. Inte minst via alla de bostadsfastigheter som dyker upp som stora grå lådor lite överallt i byarna som vi passerar.

imageI förrgår kom vi i alla fall till Dresden, vilket visade sig vara en mycket spännande stad i stark förvandling. Staden som under slutskedet av andra världskriget totalbombades och låg mer eller mindre i ruiner men som är uppbyggd igen. En uppbyggnad som inte är helt färdig, men staden är ändå imponerande. Vacker, modern och gammal på samma gång. Här finns massor av gamla kulturskatter och typiska tyska restauranger blandade med moderna butiker och trendiga kök. Det kanske mest imponerande är trots allt Frauenkirche. Kyrkan som totalbombades men som sedan 2006 är återuppbyggd och utgör ett enastående landmärke för staden. Det finns massor av kultur att ta del av. Vi hade alltför ont om tid och hann bara skrapa på ytan. Dock hann vi besöka palatset och njuta av de vackra konstskatterna. Nästa gång ska vi ha mer tid och då skulle jag också vilja besöka Semperoper, men då gäller det att ha framförhållning. Biljetter behöver köpas ett år innan föreställning. Läs gärna den utmärkta artikel om Dresden som jag hittat http://www.popularhistoria.se/artiklar/dresden/ i tidskriften Populärhistoria.

Här fick jag nöja mig med att fota en bok. Inte ens handväskan fick följa med in på det hårdbevakade museet.

Här fick jag nöja mig med att fota en bok. Inte ens handväskan fick följa med in på det hårdbevakade museet.

Nu ska även få ett riktigt bra hotelltips. Vi bodde på Hotel Suitess som ligger mitt emot Frauenkirche. Det är femstjärnigt men kostade under tusenlappen, otroligt prisvärt. De hade fantastiska rum, bra service och mer centralt läge får du leta efter.

Just nu är vi i Krakow och är på väg att besöka Auschwitz. Någon som känns viktigt som jag har stor respekt inför. Jag vet inte om jag kommer att skriva om besöket. Får se om det känns rätt eller inte. Jag återkommer i alla fall från denna resa lite länge fram.

Umeå i mitt hjärta – vilken spännande stad i ständig förändring

Umeå i mitt hjärta – vilken spännande stad i ständig förändring

Jag har varit på en liten turné i norra Sverige. Det är därför det blivit tunt med inlägg den senaste tiden. När jag får frågan var jag kommer ifrån vet jag inte alltid vad jag ska svara. Jag är född i Söderhamn och är uppväxt i Skoghall utanför Karlstad. I fjorton år bodde jag i Umeå efter det blev Lidingö och sedan Antibes. Min pappa var född i Sävar utanför Umeå och mina tre barn föddes när jag bodde i Umeå. Det är också där jag har tillbringat många somrar. Och från den tiden har jag många soliga och roliga minnen.

Då och då besöker jag Umeå. Tyvärr missade jag kulturhuvudstadsåret 2014, men kulturen finns ju kvar, vilket jag med glädje upptäckte den gångna helgen. Det har verkligen hänt massor med denna intressanta stad som hela tiden verkar genomgå en spännande utveckling. Nu är jag givetvis färgad av min redan tidigare positiva uppfattning, men icke desto mindre är jag övertygad om att Umeå måste vara en av Sverige absolut bästa städer att leva i. Här finns en dynamik och en puls som känns, smittar av sig och skapar stämning. Det väcker också nyfikenhet och upptäckarglädje.

Under mitt fyra dagar långa besök hann jag med ganska mycket och allt tänker jag inte berätta om. Men det som kan vara av lite mer allmänt intresse tänkte jag delge er. För det första gjorde jag ett besök på Norrlandsoperan http://www.norrlandsoperan.se/sve Det hade jag verkligen längtat efter – det var så länge sedan. Jag såg deras uppsättning av Figaros bröllop, som har fått både ris och ros. För mig som inte är någon riktig operanörd var den här operan perfekt. Glad, lättsam och på svenska. Och jag fick njuta av den helhetsupplevelse som det innebär att besöka en fullsatt Norrlandsopera.

Ni vet ju att jag även är förtjust i god mat och en kväll tog mina vänner mig till restaurangen Köksbaren http://www.koksbaren.com/hem. Den ligger i den legendariska restaurangen Skyttens gamla lokaler. Även om jag ibland kan bli lite nostalgisk så uppskattade jag verkligen denna förändring. Maten var fantastiskt god och inramningen i form av personal, inredning och stämning var också på topp. Jag kan verkligen rekommendera ett besök.

Tantarmen

Tantarmen

Något jag sett fram emot att besöka var det nya Kulturhuset Väven. Detta spektakulära byggnadsverk som är integrerat med Stora Hotellet – ett gammalt landmärke som genomgått en total förändring. Från ett traditionellt stadshotell till ett designhotell med sjörövartema. Som dessutom har fått fina priser för sin design. På den innegård som skapats ligger restaurangen Gotthards. Och jag hade rikligt med tur under detta besök. Det pågick nämligen en matmässa, som innebar av det fanns stationer med olika maträtter att besöka och med ett inköpt ”klippkort” gick det bra att shoppa loss bland diverse lokal smårätter. Ett par vinimportörer hade också letat sig dit. Nästan som på Franska Rivieran.

Längre in, i direkt anslutning till Gotthards, ligger det nya stadsbiblioteket.image Ganska typiskt Umeå att låta kultur av olika slag hänga ihop utan dörrar och andra hinder. Lite längre upp i byggnaden låg i alla fall den absoluta höjdpunkten vid detta besök, Kvinnohistoriskt museum http://www.kvinnohistoriskt.se . Många gånger är det minst väntade det som överraskar mest positivt. Vi gled in på utställningen Tantfullness, som visade sig vara starka berättelser om ålder, kvinnor och historia. Tyvärr var detta utställningens sista dag, men ni får några bilder att njuta av och förhoppningsvis dyker den upp igen någon annanstans. Jag har förstått att skaparen av utställningen Susanna Arwin, har sina rötter i Småland.

imageKultur finns det i massor i Umeå. Det nya Bildmuseet vid Umeälvens strand är absolut värt ett besök. Och Skulpturparken vid Umedalen är värd en resa. Som den sanna kulturstad som Umeå är så är det fri entré överallt.

Det är fascinerande att se en stad som förändrats så till det bättre. När jag reflekterar över varför jag gillar Umeå så mycket så landar jag i – kombinationen av det välkända och den ständiga förändringen. Det är precis sådan jag är. Jag gillar nostalgi, rötter och historia. Men jag gillar inte när saker och ting står still. Ständig utveckling av bra grundförutsättningar är min melodi.

Till alla er som inte har en relation till Umeå så vill jag säga – gör ett besök. Tidig sommar när björkarna är gröna och solen knappt går ner är det allra bästa tiden, men funkar inte det så har Umeå ett utbud för alla tillfällen och årstider.

Bortom glastaket – en viktig och riktigt bra bok

Bortom glastaket – en viktig och riktigt bra bok

Intervju med några av bokens huvudpersoner

Intervju med några av bokens huvudpersoner

Jag har förmånen att få lära känna Lena Gustafsson. Ja vi känner inte varandra särskilt väl, men genom organisationen Styrelsebalans och våra olika aktiviteter på sociala medier har vi förenats. Vi har blivit nyfikna på varandra och vi har helt enkelt börjat nätverka. En konsekvens av det är att jag fick förmånen att skriva några rader som förord i den bok som Lena skrivit tillsammans med Ulrika Sedell. Jag var också inbjuden till den release av boken som var förra veckan och kände mig glad och stolt över förtroendet att ha fått läsa boken innan alla andra.

Här nedan följer den text som jag skrev om boken och en del av den återfinns som förord.

Den här boken fyller verkligen ett tomrum i flera avseenden. Viktiga och intressanta berättelser från framgångsrika kvinnor som berättar öppet om sina liv och vägen till makt och inflytande. De berättar, öppet och professionellt, hur just de tänkt, agerat och vilka drivkrafter som varit vägledande. Jag är övertygad om att boken kommer att tjäna som stöd till många, framförallt unga kvinnor som vill göra karriär. Förhoppningsvis kommer den också att läsas av män i ledande positioner och öka deras kunskap om hur kvinnor tänker, fungerar och agerar. Kunskapen om genusfrågor är katastrofalt låg hos de flesta manliga chefer jag träffat genom åren. Nu är ju inte kvinnor ett kollektiv, liksom män är vi individer. Det framgår dock i boken att det finns ett antal gemensamma nämnare som av författarna samlat i det som i boken kallas för karriärnycklar. Huvudet på spiken tycker jag som har egna erfarenheter i likhet med de intervjuade kvinnorna. Karriärnycklarna beskriver så väl vad som gjort dessa personer så framgångsrika och jag känner igen mig själv i många av berättelserna. Tänk om den här boken funnits när jag var yngre, vilket stöd den hade varit.

Jag tror också att boken kommer att tjäna ett ännu högre syfte, nämligen att äntligen på allvar börjar bygga nätverk som inte har utgångspunkt i att vi ska lära oss (männens) spelregler för att bli framgångsrika. När jag fick mitt första chefsjobb, för drygt tjugofem år sedan, bestämde jag mig för att ta mig fram som den jag var. Det var ju därför jag blev utvald. Jag vill inte vara en dålig kopia av manliga chefer – jag är originalet och jag vill göra skillnad. Nu som då. För mig har det alltid varit viktigt att vara och stå för den jag är. Integritet, mod och empati har alltid väglett mig, liksom att jag är kvinnlig och agerar på mitt sätt. Det är givetvis viktigt att förstå hur spelplanen fungerar och lära sig att känna igen härskartekniker, men det är ännu viktigare att skapa en stark förändringsrörelse för att bryta mönstret. Vi skriver 2015 och 2,5% av börsens Vd:ar är kvinnor – siffran talar för sig själv. Det innebär att 97,5% är män. Varför är det så och varför sker förflyttningen så långsamt? Brist på kompetenta kvinnor är det definitivt inte.

En fördomsfull skröna är den om att kvinnor inte stöttar andra kvinnor. Det är fel anser jag. Däremot är min uppfattning att vi kan bli mer professionella när det gäller nätverksbyggande. Att verkligen utnyttja våra kontakter för att stötta och aktivt bidra till att fler kvinnor får plats i maktens korridorer. Gemensamt kan vi också med större kraft verka för att slå hål i glastaket. Den här boken har gett mig i knuff i rätt riktning och förhoppningsvis kommer jag inte att vara ensam.

Bortom glastaket

BOKEN ÄR VIKTIG OCH Så BRA – LÄS DEN

Hallå Telia – kundnyttan var finns den?

Hallå Telia – kundnyttan var finns den?

Det var inte länge sedan jag skrev om hur vissa företag, i olika branscher, verkar totalt ointresserade av bra och långvariga kundrelationer. Jag förstod inte då att jag så snabbt skulle få anledning att återkomma i ämnet. Idag med ett färskt och personligt exempel. Jag har just nu massor av adrenalin i kroppen och är riktigt, riktigt förbannad. Nu till saken.

Jag har haft ett mobilabonnemang via Telia sedan 1994. Under många år har det varit knutet till min anställning hos olika arbetsgivare. Eftersom jag varit nöjd med Telia har jag alltid säkerställt att få behålla mitt abonnemang även om jag bytt jobb. När jag för ett drygt år sedan slutade min anställning kändes det därför naturligt att göra ett nytt privat avtal med Telia. Så långt är allt frid och fröjd.

I höstas blev jag uppringd av en försäljare som frågade om jag ville binda mitt avtal i ett år. Det skulle innebära några fördelar för mig som jag i dagsläget inte kommer ihåg. Eftersom jag alltid har varit mobilkund i Telia så bestämde jag mig för att acceptera erbjudandet. Jag blev rent av förvånad över att de intresserade sig för en gammal kund och såg inga nackdelar med låsa upp mig i ytterligare ett år. Så godtroget agerat av mig att jag nästan skäms. För att fler inte ska gå i samma fälla ska jag berätta vilka konsekvenser det inneburit för mig.

Nästan som en blixt från en klar himmel har batteriet i min gamla mobiltelefon blivit mer eller mindre värdelöst. När jag härom kvällen var på ett event där jag tänkte ta några bilder för att sedan skriva på bloggen så var mobilen ”död”. Jag har misstänkt att batteriet varit på upphällningen men nu blev det uppenbart. Lite senare på kvällen stod jag och pratade med en vännina och hon visade sin nya iPhone 6. Nu bestämde jag mig. Jag ska köpa en ny mobil. När jag började googla på alternativ fann jag att det mest attraktiva var att utöka mitt nuvarande abonnemang. Genom att lägga till 200 kronor i månaden och acceptera en bindningstid på 2 år så skulle jag få en ny mobil. Dessutom skulle jag få dubbel surfmängd om jag bestämde mig innan 9 april. Alternativet för mig var att köpa en mobil för 6.000-7.000 kronor. Att byta operatör var ju inget alternativ eftersom jag är bunden till Telia, vilket jag var medveten om.

I morse åkte jag in till stan och tog en tidigare buss för att hinna till Telias butik innan dagens program började. Jag fick snabbt träffa en försäljare och förklarade mitt ärende – jag vill ha en iPhone 6 i enlighet med det erbjudande som Telia har just nu. Killen i butiken knappar in mitt mobilnummer och säger – du har ju ett bundet avtal och då omfattas du inte av erbjudandet. Du kan inte ändra någonting förrän i juni när det är tre månader kvar (avtalet löper ut i september). Men, säger jag förvånat, det är väl i så fall bara att lägga på några månaders bindningstid alternativt konvertera in det gamla avtalet. Hur jag än argumenterade så var svaret nej.

Jag som varit trogen Teliakund i över 20 år omfattas inte av erbjudandet om en ny iPhone 6. Detta på grund av att jag varit så korkad och binda mitt avtal. Såvitt jag kommer ihåg var det ingen som upplyste mig om just detta när jag fattade mitt beslut. Jag vet att samtalet spelades in. Det är viktigt att allt är väl dokumenterat enligt alla regler för att slippa juridiska efterspel. Och jag tänker inte stämma Telia, men jag tänker berätta om min irritation för alla. Jag har inte förbundit mig att vara tyst.

Att vara lojal kund i Telia är uppenbarligen ingenting som företaget värdesätter. Regler och erbjudanden är inte synkroniserade och de som arbetar i butikerna verkar inte heller ha mandat att göra avsteg när kunder kommer i kläm. I den allt hårdare konkurrensen verkar Telias metod vara att på olika sätt låsa in kunden och genom fyrkantiga regler vägra att se till nyttan för den enskilde. Den strategin kommer inte att hålla i längden. Var så säker på det. Med den ökade konkurrensen bland operatörer kommer enkelhet och transparens bli allt viktigare.

Som ni märker är jag rejält irriterad över hur Telia missbrukar sitt förtroende. För de tycker jag att de har gjort. Via det här inlägget kommer jag förmodligen inte att få rätt även om jag kommer att skicka länken till företagets ledning. Däremot tror jag på konsumentmakt och att ord och handling från oss som blivit dåligt behandlade leder till fler aktiva val och bortval.

Underskatta inte procenten

Underskatta inte procenten

Den här veckan är extra intressant. På söndag är det internationella kvinnodagen och det präglar en del av veckans händelser. Allt ifrån innehåll i Radio och TV, artiklar och inlägg i media, rapporter som släpps mm. Och givetvis vill jag göra ett inspel på bloggen. Det verkar för övrigt ha gått mer eller mindre inflation i så kallade temadagar, vad sägs tex om ”semikolonets dag”, ”gelehallonets dag” eller ”sjusovardagen”. Det är inget fel med att uppmärksamma olika händelser, saker eller fenomen, men det finns vissa dagar som är viktigare än andra. Internationella kvinnodagen är för mig en sådan och det finns många anledningar att stanna upp, reflektera och argumentera.

Själv ska jag den här veckan delta i tre aktiviteter som tar sin utgångspunkt i ökad jämställdhet och bättre balans mellan könen. Igår kväll deltog jag i ett medlemsmöte arrangerat av organisationen Styrelsebalans www.styrelsebalans.com där jag är medlem. Mötet ägde rum på SvD och jag återkommer till det. I kväll ska jag delta i Veckans Affärers event där Näringslivets mäktigaste kvinna kommer att utses. Jag återkommer till det också senare i veckan. På torsdag ska jag göra något extra spännande. Jag ska gå på ett releaseparty för en ny bok ”Bortom glastaket”. Boken är skriven av Lena Gustafsson och Ulrika Sedell och innehåller bl a intervjuer med 26 framgångsrika kvinnor. Jag har haft förmånen att förhandsläsa boken för att skriva några kommentarer. Boken är så intressant och spännande och jag kommer att berätta mer om den i kommande inlägg.

En av veckans intressanta läsningar är AllBrightrapporten www.allbright.se Den konstaterar hårdkokt att det går utför när det gäller jämställdheten i de svenska börsbolagen. Och antalet kvinnor på Vd-poster är t ex färre än förra året. Det finns mycket intressant statistik, analys och slutsatser i rapporten. Resultatet är i alla fall rejält nedslående. Det går åt fel håll. Några bolag har blivit bättre och några har blivit sämre och så många som 79 bolag har inga kvinnor alls i sin ledningsgrupp. Hallå – det är 2015. Vi har pratat och pratat i så många år, men det hjälper uppenbarligen inte.

Är det då intressant med statistik? Igår deltog jag alltså i ett möte på SvD där Tove Lifvendal och Maria Ludvigsson pratade under rubriken ”Jämställdhet är mer än statistik”. Det blev ett intressant möte. Vi fick lyssna på två spännande personer och det blev en hel del diskussion. Både Tove och Maria betonade starkt att det är viktigt att kvinnor inte blir betraktade som ett kollektiv utan som individer. Och att processen för ökad jämställdhet måste komma inifrån. De var därmed kritiska till att mäta och sätta mål nör det gäller könsfördelning. I den bästa av världar så vore det fantastiskt, men jag tycker att det är ett önsketänkande. Tänk om all rekrytering gjordes utifrån en objektiv syn på kompetens och ledningsgrupper och styrelser sattes samman genom att individernas kvaliteter värderades för att forma det ultimata teamet. Nu är det ju inte så det går till. Och vi måste förhålla oss till verkligheten. Därför är jag för kvotering. Inte för att det är optimalt, men för att det är ett sätt att lite snabbare förflytta oss i rätt riktning.

Det blev en del diskussion om kvotering igår och min känsla efteråt var att vi som varit med i många år och upplevt den så kallade verkligheten hade en mer krass syn i frågan. Visst är det helt rätt, rent principiellt, att driva förändringen genom påverkan och att den som vill fram måste ta plats. Verkligheten är dock en annan. Män kvoterar in män. Det är bara att läsa statistiken, som i alla fall jag tycker tillför en viss nytta.

En sak vill jag betona och det jag även gjort i tidigare inlägg. Med fler kvinnor i ledande positioner skulle näringslivet se annorlunda ut. Och då menar jag att det behövs många fler så att de/vi har möjlighet att göra skillnad. En och annan ”gisslan” klarar inte av att förändra. Även om inte jag heller vill betrakta kvinnor som ett kollektiv så finns det faktiskt skillnader mellan könen.

I tidigare inlägg har jag skrivit om SCA-härvan och att jag inte tror att det hade hänt med en kvinna på toppen. Jag vidhåller det. En kommentar som jag mött är att vi kvinnor borde ”rösta med fötterna” och bojkotta produkter från företag som vi inte gillar. Om vi satte det i system skulle det bli kännbart. Jag gjorde en annan handfast sak förra året. Jag köpte HM-aktier efter att ha lyssnat på Helena Helmersson, hållbarhetschef på HM och förra årets mäktigaste kvinna enligt VA. Det har varit en bra placering. Just nu ångrar jag mig djupt att jag inte köpt aktier i Mytronic, som har en fantastisk Vd i Lena Olving. Kolla aktiekursens utveckling i år så förstår ni vad jag menar.

Det ska bli spännande i kväll www.va.se Även om en utmärkelse inte är någon sanning så är den en signal och aktiviteten är ett utmärkt tillfälle att nätverka. Och det sätter ljus på den viktiga frågan om ökad jämställdhet i näringslivet.