En höjdpunkt för mig har alltid varit att packa bilen och bege sig på semester genom Europa. Vi gjorde det när jag var barn. Jag fortsatte med det när jag fick egna barn och det pågår fortfarande. Ja, nu har jag ju inte semester i den meningen längre, men just nu känns det faktiskt så ändå. Jag har varit i Sverige i en månad och den perioden avslutades med ett styrelsemöte i Solna inklusive lunch. Efter den blev jag hämtad av Sven-Bertil, som packat bilen med saker som vi ville ta med från Sverige till Antibes. Ibland tror jag att livet går ut på att transportera prylar som ständigt är på fel ställe. I vilket fall är det fortfarande en speciell känsla att bege sig iväg på en längre bilresa. Den här gången kommer resan att gå genom östra Europa, via norra Italien och avslutas hemma i Antibes.
Vi bestämde oss för att ta nattfärjan från Trelleborg. Ingen höjdarupplevelse,
men det är praktiskt. Ett tips är att ta med sig mat och äta i hytten. Captains buffé med vin i kran var ingen höjdare. Redan klockan sju på morgonen var vi i all fall startklara i Travemünde och i Dresden kunde vi sedan njuta av en lunch i solen. Jag har aldrig varit förtjust i att åka Autobahn men jag måste säga att den sträckning som går österut via Berlin är riktigt bra. Väl underhållen och inte så hysteriskt mycket trafik. Det är fortfarande en speciell känsla att åka in i det forna Östtyskland. Vi gjorde det för första gången 1990, året efter att muren hade fallit och jag minns att det ibland kändes surrealistiskt och lite kusligt. Tänk om de skulle ändra sig och vi blir inspärrade i en diktatur – resonerade vi. Nu blev det tack och lov inte så. När vi reser idag blir vi dock påminda om den före detta kommunisteran. Inte minst via alla de bostadsfastigheter som dyker upp som stora grå lådor lite överallt i byarna som vi passerar.
I förrgår kom vi i alla fall till Dresden, vilket visade sig vara en mycket spännande stad i stark förvandling. Staden som under slutskedet av andra världskriget totalbombades och låg mer eller mindre i ruiner men som är uppbyggd igen. En uppbyggnad som inte är helt färdig, men staden är ändå imponerande. Vacker, modern och gammal på samma gång. Här finns massor av gamla kulturskatter och typiska tyska restauranger blandade med moderna butiker och trendiga kök. Det kanske mest imponerande är trots allt Frauenkirche. Kyrkan som totalbombades men som sedan 2006 är återuppbyggd och utgör ett enastående landmärke för staden. Det finns massor av kultur att ta del av. Vi hade alltför ont om tid och hann bara skrapa på ytan. Dock hann vi besöka palatset och njuta av de vackra konstskatterna. Nästa gång ska vi ha mer tid och då skulle jag också vilja besöka Semperoper, men då gäller det att ha framförhållning. Biljetter behöver köpas ett år innan föreställning. Läs gärna den utmärkta artikel om Dresden som jag hittat http://www.popularhistoria.se/artiklar/dresden/ i tidskriften Populärhistoria.
Här fick jag nöja mig med att fota en bok. Inte ens handväskan fick följa med in på det hårdbevakade museet.
Just nu är vi i Krakow och är på väg att besöka Auschwitz. Någon som känns viktigt som jag har stor respekt inför. Jag vet inte om jag kommer att skriva om besöket. Får se om det känns rätt eller inte. Jag återkommer i alla fall från denna resa lite länge fram.