Vi besökte Auschwitz igår och jag tänker skriva några rader om den upplevelsen. Det blir inget reportage om själva besöket och inga bilder. De har ni sett tidigare i olika sammanhang. Det blir mina reflektioner kring de tankar som besöket väckte hos mig.

När vi närmade oss denna plats som är en skamfläck i Europas historia kändes det märkligt i magen. En känsla svår att beskriva. Väl framme ställde vi oss i den ringlande kön och regnet öste ner. Vi frös och blev blöta och jag tänkte då på alla människor som deporterats hit och också stått i kö för att komma in. Komma in för att möta tortyr och död. Vi kom in för att uppleva och vandrade runt på egen hand. Ingen av oss fann någon anledning att fördjupa oss i detaljer. För oss var besöket ett sätt att med egna ögon se att koncentrationslägret var verkligt och att allt stämde med de historiebsekrivningar som vi fått oss till livs genom åren. Inte för att vi någonsin tvivlat, men för att ha sett med egna ögon.

Det finns människor som idag förnekar att Förintelsen ägt rum. Något som för mig är fullständigt obegripligt. Med detta minnesmärke som bevarats till eftervärlden borde ingen tvivla. Jo, de som vill tvivla kan givetvis göra det genom att skapa sin egen beskrivning av historien. Men, alla vi andra måste hjälpas åt att värna om den sanna bilden. Detta för att den aldrig ska upprepas.

Det finns också människor idag som bekänner sig till olika extrema politiska yttringar. Jag kan inte förstå det. I min värld är det fullständigt omöjligt att begripa hur intelligenta människor kan välja att rösta på extrema ytterlighetspartier. Såväl åt vänster som åt höger om jag slarvigt utgår från gamla ideologier, men jag tror att ni förstår vad jag menar. Jag menar egentligen att jag avskyr när makten tar sig onda uttryck. Och när fega och egoistiska människor använder sin förmåga att styra och leda på fel sätt. Genom att använda missnöjet dupera de som inte vet bättre än att följa en diktator.

Vi måste vårda och utveckla demokratin och den europeiska gemenskapen. Den är inte självklar och ingenting kommer av sig själv. Det är lätt att klaga på politiker, men jag har stor beundran för de demokratiska ledare som väljer att ge en stor del av sitt liv för att leda samhället. Visst drivs de av makt, men det är inte fel om makten används på ett bra sätt. Det behövs starka ledare som är villiga att använda sin makt till att forma det goda samhället.

Under vårt besök i Auschwitz mötte vi många skolklasser från olika länder. Även om utflyktsmålet är en vidrig plats så är den ett faktum och det är bra att ungdomar får möjlighet att på detta påtagliga sätt få ta del av historien. Snart finns det inte längre människor kvar som med egna ögon bevittnat andra världskrigets fasor. Nuvarande och kommande generationer måste ta ansvar för att motverka grymhet och ondska.