Friuli – en okänd men spännande del av Italien

Djävulens bro i den longobardiska staden Cividale

Djävulens bro i den longobardiska staden Cividale

Har du hört talas om Friuli? Det hade inte jag förrän vi fick möjligheten att anmäla oss till en vinresa i området. Och nu har vi varit där, i detta spännande hörn av norra Italien. En del av landet som gränsar till Slovenien och Österike. Under några dagar med intressanta besök på olika platser, har vi också tagit del av områdets spännande historia. Kartan som den nu är ritad är ett resultat av hur makten i området förändrats genom åren. I en by gick t ex gränsen mellan Italien och Slovenien mitt emellan två gårdar som ägdes av samma familj. Många av de personer vi träffat har sina rötter i det som nu är andra länder och barnen är många gånger flerspråkiga.

Vi bodde på en härlig vingård som heter Venica och Venica. Gården, som är ett familjeföretag, ägs av syskonen Venica. Här bodde vi bra i det vackra landskapet och vi fick smaka på de goda vinerna. Det var i första hand de vita som föll oss i smaken. Området är mest känt för de vita vinet och här finns många spännande druvor som jag aldrig har hört talas om innan. Vad sägs om Fruilano,

Vi fick smaka på många viner hos Fiegl

Vi fick smaka på många viner hos Fiegl

Malvasia och Ribolla? Men här finns även mer traditionella druvor som t ex Sauvignon blanc, Pinot grigio och Chardonnay. Det produceras även röda viner i Friuli och där är det druvorna Refosco, Pignolo och Schioppettino som är typiska för distriktet. Men, det finns också gott om t ex Merlot, Cabernet sauvignon och Cabernet franc, var för sig eller i diverse blandningar.

God tapas

God tapas

Om vi inte hade haft förmånen att via vår sektion av Munskänkarna och ett par kunniga och entusiastiska medlemmar hade vi förmodligen aldrig hittat hit. Det är inget typiskt turiststråk, inte ännu i alla fall. Vår resa gick ju ut på att vi skulle botanisera bland vingårdarna och det gjorde vi. Förutom det fick vi mycket annat på köpet. Naturen här är obetalbart vacker och det finns många intressanta historiska platser. För att inte tala om all mat vi fått uppleva. Jag har sällan varit så mätt som under denna resa. Gästfriheten var stor och kokkonsten fantastisk. Vid varje måltid bjöds vi på ett antal rätter, sällan färre än sex. Allt var gott, men mäktigt.

Första dagen besökte vi vingården Il Roncal. Där

Det vackra mosaikgolvet

Det vackra mosaikgolvet

uppskattade jag de röda vinerna mest. På eftermiddagen besökte vi Aquileia och dess basilika från romartiden. Här finns ett fantastiskt mosaikgolv som är det största intakta i västvärlden. Ett ställe som verkligen är värt ett besök. Dag två inleddes med att vi besökte vinproducenten Edi Keber . En person som

Betongtankar hos Edi Keber

Betongtankar hos Edi Keber

personifierar uttrycket månskensodlare. Här är allt vin naturligt producerat och när vi kom hade hela familjen arbetat under natten därför att månen befunnit sig i rätt position. Det här är en liten producent och allt vin var slutsålt. Jag lyckades senare under dagen komma över ett par flaskor på ett Enoteque i närheten. Lunchen samma dag intog hos vinmakaren Fiegel. Ett fantastiskt ställe med många goda vita viner.

Avancerad dekantering

Avancerad dekantering hos Movia

Ni har säkert hört talas om skinkan från San Daniele. Vi fick nöjet att besöka en av de största produktionsanläggningarna i trakten. Vad sägs om en lokal där det hänger 20.000 prosciutto crudo. Under middagen räknade vi ut att värdet av de samlade skinkorna måste uppgå till minst 80 miljoner kronor. Vi fick också lära oss en del om den funktionella och prestigefyllda skärmaskinen av märket Berkel. Skinkan ska ju skäras i tunna skivor och det kräver sin utrustning. Om jag hade haft tillräckligt med plats (och pengar) hade jag gärna utrustat mitt hem med en röd sådan. Snygga och funktionella nyttoprylar för köket har jag lätt att tända till på. Nu blev det dock ingen maskin den här gången.

Resans sista dag inleddes med ett besök i Slovenien på vingården Movia.

Skinkor, skinkor och åter skinkor

Skinkor, skinkor och åter skinkor

En exklusiv och vacker anläggning som haft många prominenta gäster före oss. Vi noterade bla att det svenska kungaparet också varit där. Här åt vi en makalöst god lunch och var inte färdiga förrän en bra bit in på eftermiddagen. Och då var det dags för nästa provning. Den här gången hos en producent av enbart röda viner, nämligen Moschioni. Och även om smaklökar och mage började bli lite utmattande så tyckte jag att vinerna var enastående bra.

Hos Moschioni

Hos Moschioni

Så var det då dags att bege sig hemåt och samla ihop intrycken. Det var verkligen intressant att besöka ett område så är så okänt för de flesta. Med det följer ju att vi inte hade några föreställningar innan resan. Jag tycker till att börja med att landskapet var fantastiskt. Det som också var påtagligt var den stora generositeten som mötte oss. Vinerna var goda och lite ovanliga. Det ska bli spännande att prova det vi fraktat hem och kombinera med rätt typ av mat. Ett stort plus var också att alla vi besökte arbetade ekologiskt och vissa fall biodynamisk. Maten var typisk för området och ganska mastig. Det allra bästa var skinkorna, osten och frittatan. Jag har även viss förkärlek till polenta. En sak är säker. Åker du till Friuli blir du garanterat mätt – och otörstig.

Kommentera