Balans och ökad jämställdhet – ett möte som gav energi

Balans och ökad jämställdhet – ett möte som gav energi

Sedan jag slutat vara anställd och inte längre har en arbetsgivare som betalar medlemsavgifter och deltagande i olika sammankomster gäller det att välja med omsorg. Det faktum att jag dessutom bor i Frankrike och bara då och då är i Sverige begränsar också tidsmässigt mina möjligheter att vara närvarande vid seminarier och arrangemang. För att ändå få inspiration, uppdatering och odla det svenska nätverket är det viktigt att prioritera några organisationer och aktiviteter. Just nu är jag särskilt glad för att jag fortsatt att vara medlem i Styrelsebalans och att jag bestämde mig för att närvara vid Styrelsebalansdagen igår.

Styrelsebalans är en organisation som funnits i åtta år och arbetar för att få bättre balans i ledningar och styrelser. Det jag särskilt gillar med den här organisationen är att den verkligen präglas av en äkta vilja att åstadkomma skillnad. Genom debatt, ökad kunskap och aktivt nätverkande drivs verkligen jämställdhetsfrågan på ett konstruktivt sätt – prestigelöst och med kvalitet. Det gillar jag. Jag gillar också på det sätt verksamheten utvecklas. Den växer med en tydlig affärsidé och på ett kontrollerat sätt.

I år var det tredje gången som Styrelsebalansdagen arrangerades. Programmet var fullspäckat med intressanta föreläsare och spännande rubriker. Nu tänker jag berätta om det som gjorde mest intryck på mig.

Till att börja med vill jag ge en eloge till grundarna; Anki Kling och Lena Gustafsson. De inledde också seminariet genom att berätta om verksamheten. Stolta kunde de presentera den geografiska organisation som växt fram. Och att det nu finns verksamheter runt om i Sverige. Det finns också internationella ambitioner, med det är ännu så länge i sin linda.

Jag har i tidigare inlägg skrivit om boken Bortom glastaket. Författad av just Lena Gustafsson tillsammans med Ulrika Sedell. Under seminariet delade de med sig av slutsatser och citat. En bok som glädjande nog fått stor uppmärksamhet och spridning. Lena och Ulrika strålade verkligen av självförtroende när de berättade. Läs gärna det jag tidigare skrivit och framförallt läs boken.

Anna Wahl lärde och inspirerade

Anna Wahl lärde och inspirerade

En annan intressant föreläsare var Anna Wahl, professor i genus, organisation och leding vid KTH. Hon talade under rubriken – Ökad medvetenhet men långsam förändring. Och det blev en bra sammanfattning av det hon talade om. Hon refererade till tre olika utredningar 1993, 2002 och 2014 och visst har det rört sig sakta framåt och medvetenheten har ökat. Anna poängterade vikten av en bra analys av problemet. Varför ser det ut som det gör? Hon refererade till sammanfattningar av olika intervjuer. En viktig slutsats tycker jag är att kvinnliga företagsledare måste gå från att vara förebilder till att bli förändringsaktörer. Det tar jag till mig och det ligger i linje med min grunduppfattning. Framgångsrika kvinnor måste ta ytterligare ett kliv framåt och våga stå upp. Men också att inte acceptera allt, kraven på kvinnor i karriären är många gånger alltför höga. Det som gör mig lite bekymrad under denna föreläsning är de unga chefernas syn på jämställdhet. Om vi tror att det kommer att bli bättre när ”gubbarna” går i pension är vi farligt ute. Många unga chefer idag har bristande kunskap och medvetenhet, jämställdhet är på något sätt en icke-fråga. Farligt, farligt – här behövs ännu fler förändringsaktörer. Det går inte att slå sig till ro.

Så var det dags för eftermiddagens huvudtalare, Fredrik Reinfeldt. Hans rubrik var – tid för jämställt ledarskap. Det var en personlig, öppen och inspirerande före detta statsminister som vi fick nöjet att lyssna till. Han kom ganska snabbt in på frågan om hur rekryteringsprocesser går till eller snarare bör gå till. Detta exemplifierades med hur den förra regeringen systematiskt arbetat med transparens, öppenhet och tydliga rekryteringsprocesser när det gällde t ex att tillsätta Generaldirektörer och styrelseledamöter i

En lysande Fredrik Reinfeldt

En lysande Fredrik Reinfeldt

statliga bolag. Efter det övergick han till att prata om det kan kallade ”omsorgstrycket” och nu blev det fler personliga reflektioner. Han lyfte frågan om ökad flexibilitet – under en stor del av livet måste vi ägna oss åt omsorg av olika slag. Det är inte bara bebisar som behöver föräldrarnas tid och närvaro. Att t ex ha en sjuttonåring har också sina utmaningar, liksom att ha åldrande föräldrar. Fredrik bjöd också på några beskrivningar av vardagssituationer, som många nickade igenkännande åt. Vem i familjen är det som tar upp lappen i barnens rycksäck, där det står att det är matsäck som gäller idag? Med det ville han säga att allt inte går att lösa via föräldraförsäkringen. Han valde att slänga in några nya infallsvinklar i debatten, något som han kan unna sig nu utan direkt politiskt ansvar. Jag och många med mig ansåg att detta var ett av hans absolut bästa framträdanden. Synd att politiker måste vara så korrekta.

Azita Shariati - vilken kvinna, med makt att förändra

Azita Shariati – vilken kvinna, med makt att förändra

Så var det dags för Azita Shariate, Vd för Sodexo AB i Sverige och Danmark och utsedd av Veckans Affärer till årets mäktigaste affärskvinna. Hon öppnade sitt fantastiska anförande med att säga – jag kom till Sverige på grund av kärlek. Azita som kommer från Iran gav oss en personlig berättelse som hennes liv och karriär. Hon är precis en sådan förebild, eller kanske hellre förändringsaktör, som jag gärna skulle se fler av. En kvinna, dessutom med utländsk bakgrund, som tagit sig fram på sitt sätt och visat att det går. Hon återkom flera gånger till uttrycket ”från ord till handling”. I hennes ledarskap är det viktigt att vara värderingsstyrd och ha företagets grundvärderingar att luta sig mot. Men, handlingskraft och värderingar måste gå hand i hand. Att ta tuffa beslut är lättare om det är tydligt på vilken grund företaget står. Mångfald i kombination med lönsamhet och affärs nytta var något som Azita med stor trovärdighet reflekterade över. Jag tror också att gav oss alla en tankeställare när det gäller fördomar och förutfattade meningar. Hon avslutade sitt ”tal” med orden – handling ljuger aldrig.

Eftermiddagen övergick till kväll och det blev dags för lite mat och mingel. Full av positiva intryck och framtidstro var det sedan dags att avrunda.

Med Gigi i köket på Café Royal

Med Gigi i köket på Café Royal

Jag har i tidigare inlägg skrivit om den förträffliga restaurangen Café Royal i Antibes .  Restaurangen är en av de absolut bästa i

Pasta Poulpe

Pasta Poulpe

På väg in

På väg in

området och jag har, i olika sammanhang, spenderat många måltider här. Det här med olika sammanhang är en poäng eftersom stället verkligen är allround. Här har jag suttit ensam under ljumma septemberkvällar. Vi har varit här i större sällskap på vintern och då suttit inomhus. Om solen skiner går det att sitta ut vid lunchtid året om vilket jag gjort otaliga gånger tillsammans med min man, min familj eller med vänner. Det går att nöja sig med en lätt rätt eller äta sig igenom en hel meny. Chefskocken, Gigi, som ansvarar för köket och är en av mina absoluta favoritkockar. 

Vid några tillfällen har jag sagt till Sven-Bertil att jag gärna skulle spendera några timmar tillsammans med Gigi i köket för

att få ta del av hans kokkonst och några av hans knep och hemligheter. Jag är särskilt nyfiken på hur han lyckas med pastan och allahanda fiskrätter. Tack vare en omtänksam man och en samarbetsvillig kock så fick jag i år en extra trevlig födelsedagspresent – en stund i köket på Café Royal. Nu har jag inkasserat min present och tänker dela mina upplevelser med er.

Gigi in action

Gigi in action

Jag (och övriga i familjen) har en särskild favoriträtt som inte längre finns på menyn, men som Gigi alltid fixar till ändå på

Jag jobbar på med tomatsåsen

Jag jobbar på med tomatsåsen

speciell begäran. Det handlar om ”Pasta Poulpe”, dvs bläckfisk med pasta tillagad i en underbar tomatsås. Det är en rätt som jag verkligen skulle vilja kunna tillaga. Nu hade jag ett löfte om att få ta del av detta recept. Och mycket riktigt, Gigi var förberedd och nu vet jag hur jag ska gå tillväga för att få till denna kulinariska upplevelse. Har dock inte provat i hemmamiljö ännu, men alla moment är väldokumenterade på bild så jag borde ha förutsättningar att lyckas. Givet att jag får tag i rätt typ av Poulpe såklart.

Mitt besök i köket började i alla fall med att jag fick ansluta mig vid 10-tiden på förmiddagen för att delta i förberedelserna inför lunchen. Restaurangen har en fastställd meny men varje dag finns några ”suggestion du jour” som alltid varierar. Jag

frågade Gigi hur han bestämmer vilka rätter som ska ingå. Det är lite olika – svarade han. Ibland kan han vakna på natten

Lunchens specialrätter

Lunchens specialrätter

och få idéer, ibland hämtar han inspiration från något magasin och ibland dyker det bara upp nya mat- och smakkombinationer ” i skallen”som han vill pröva. Han har fria händer att leda arbetet på restaurangen, som förutom han själv är bemannad med fyra personer. Totalt är det fem anställda men någon är alltid ledig. Själv jobbar Gigi sex dagar i veckan och verkar inte tycka att det är för mycket. Han älskar sitt jobb säger han. I tio år har han arbetat som kock och det märks att han trivs med sitt jobb och sin arbetsplats.

Ordning och reda

Ordning och reda

Väl inne i köket blir jag medveten om hur trångt det är och att jag inte får vara i vägen. Det handlar också om säkerhet med

tanke på varma plåtar, kokande vatten och het olja. Allt är dock mycket välorganiserad och ordningen är i det närmaste perfekt. Gigi visar stolt upp alla delar av köket och han är särskilt noga med att poängtera hur rent det är överallt. Annars skulle jag inte kunna visa upp allt – säger han. Och det är verkligen ett mycket fräscht kök. Allt ifrån

Den fantastiska moussen

Den fantastiska moussen

lagerutrymmen, fläktar och den olja som används att fritera i. Jag som i och för sig aldrig har tvivlat på detta får nu med egna ögon se hur väl råvarorna hanteras och hur personalen hela tiden håller ordning genom att diska och torka upp efter sig. Tankarna går till mitt eget kök där det efter att ha tillagats en middag med många ingredienser kan vara rena kaoset.

På dagens agenda stod bl a att tillaga lamm med en god sås och att förbereda en tonfisktartar med tillhörande mousse –

Tonfisktartar på gång

Tonfisktartar på gång

förutom min Pasta Poulpe såklart. Såsen som skulle serveras till lammet innehöll Guinness, balsamvinäger, honung och diverse grönsaker och kryddor. Efter reducering silades såsen och jag fick smaka – mums. Såsen avsmakades också av några

i serveringspersonalen – det verkade vara en rutin för sås är viktigt. Till pastan förbereddes tomatsåsen i en stor kastrull

Ingen dålig lunch

Ingen dålig lunch

och bläckfisken kokades i en ännu större. När det var klart fick jag komponera ihop slutresultatet. Även det blev supergott. Dagens kulinariska höjdare blev dock tonfisktartaren med tonfiskmousse som serverades på mörk Foccacia. Bland det godaste jag smakat på länge.

När det började närma sig lunchtid gick jag hem, bytte om och hämtade resten

Maria och Tyra var med och åt

Maria och Tyra var med och åt

av den familj som var på plats just nu. Med den goda inblick som jag nu hade av vad som skulle serveras var valet enkelt – det blev tonfisk idag. En strålande dag för övrigt när vi kunde sitta ute och njuta av den goda maten och av

havsutsikten.

Barnvakt en hel dag i Antibes

Barnvakt en hel dag i Antibes

Säker bilresa

Säker bilresa

Det finns fina lekparker i Antibes – denna har till och med havsutsikt

Tur att jag är snabb och någorlunda flexibel. Att ha ansvar för två små barn under en hel dag är som ett rejält motionspass med mångsidig träning. Tyra är drygt två och ett halvt år och ett riktigt kvicksilver.

En croissant sitter aldrig fel

En croissant sitter aldrig fel

Lillasyster Astrid är drygt sju månader och betydligt lugnare. Tack och lov för det.

Det hela började med att vi gav vår svärson i present att få en heldag på vinmässan i Cagne-sur-Mer tillsammans med sin fru, min dotter. I paketet ingick bl a barnpassning, samt skjuts till och från mässan. Ursprungstanken var att både jag och Sven-Bertil skulle vara engagerade, men det blev inte så. Bra kvinna reder sig dock själv.

Det finns fina lekparker i Antibes - denna har till och med havsutsikt

Det finns fina lekparker i Antibes – denna har till och med havsutsikt

Redan strax efter tio var vi på plats utanför mässan. Därifrån körde jag sedan ensam tillbaka till Antibes med två barn i bilen. Givetvis i varsin Britax barnstol. I Antibes väntade Sven-Bertil på att jag skulle köra honom till flygplatsen. Jag tyckte faktiskt att det var en bra lösning. På det sättet kunde jag fördriva en hel timme med barnen fastbältade.

Väl tillbaka igen var det dags för lunch. Det gick bra, men att mata en medan den andra studsar omkring kräver viss simultankapacitet. Efter maten var det dags att gå ut. Då kom nästa prövning eftersom jag inte åker hiss och vi bor på tredje våningen. Jag löste det genom att skicka ner vagnen i hissen och sedna gå nerför trappan med Astrid i famnen och Tyra i handen. Även det funkade.

Vädermässigt var detta den sämsta dagen på flera veckor, men det trotsade vi. Första anhalten blev bageriet och inköp av några croissanter. Nam nam enligt Tyra och vi begav oss till strandpromenaden för att sätta oss på en parkbänk och mumsa lite.  När det var överstökat var det dags för lekparken. Tyra lekte för fullt och Astrid sov i vagnen. Jag hade fullt sjå med att springa runt med vagnen för att inte tappa Tyra ur sikte. Hon är som sagt supersnabb.

Efter en stund började det att regna – vad skulle jag hitta på nu då?

Mormor får skämma bort. En glass sitter aldrig fel.

Mormor får skämma bort. En glass sitter aldrig fel.

Astrid sov gott och jag ville inte gå hem än. Även om det var lite ruggigt ute så skulle det nog funka med en glass. Vi satte oss på en uteservering och glassen slank ner trots vädret. Tyra åt med god aptit och jag insåg att hon inte sovit middag trots art det nu började bli eftermiddag. Vad skulle jag göra åt det nu?

Vi gick hem, återigen proceduren med trappan och hissen. Väl uppe bajsade båda barnen. Medan jag bytte på Astrid sprang Tyra in i ett rum och stängde dörren. Då kom en skräckbild framför mig – tänk om hon låser in sig. Vilken mardröm det skulle vara. Tack och lov så gjorde hon inte det.

Nu blev det dags för lite mer mat och lek. Vi la pussel, tränade krypning och gjorde övningar på paddan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till att små barn använder iPad eller motsvarande. Men i denna stund bestämde jag mig för att det är en utmärkt företeelse. I det lite längre perspektivet skulle jag säga att de bör användas någorlunda restriktivt.

När klockan var drygt fem ringde telefonen. Nu började det bli dags att hämta föräldrarna. Jag bytte och klädde på barnen. en procedur som  tar en stund för en som visserligen är trebarnsmor, men lite ringrostig. Ner för trapporna och in i bilen. Efter någon minut sov Tyra, som inte vilat under hela dagen. Någon stund senare sov även Astrid. Väl framme vid mässan sov båda stenhårt. De glada och nöjda föräldrarna klev in i bilen och vi begav oss hem.

Nu kände jag att hungern började komma. Jag hade i princip glömt bort att äta under dagen. Nu förstår jag varför jag var som smalast när jag precis hade fått mina första två barn. Pizza – jag säger bara pizza. Det var jag rejält sugen på nu. Mitt ansvar hade övergått till föräldrarna och jag hade inte lust och ork att laga mat.

Tyra som sovit sen middag var givetvis pigg och ville också äta pizza. Jag förstår henne. Den var jättegod. Efter denna heldag somnade jag som en stock. Både jag och barnen hade överlevt dagen helskinnade.