Jag har i tidigare inlägg skrivit om den förträffliga restaurangen Café Royal i Antibes .  Restaurangen är en av de absolut bästa i

området och jag har, i olika sammanhang, spenderat många måltider här. Det här med olika sammanhang är en poäng eftersom stället verkligen är allround. Här har jag suttit ensam under ljumma septemberkvällar. Vi har varit här i större sällskap på vintern och då suttit inomhus. Om solen skiner går det att sitta ut vid lunchtid året om vilket jag gjort otaliga gånger tillsammans med min man, min familj eller med vänner. Det går att nöja sig med en lätt rätt eller äta sig igenom en hel meny. Chefskocken, Gigi, som ansvarar för köket och är en av mina absoluta favoritkockar. 

Vid några tillfällen har jag sagt till Sven-Bertil att jag gärna skulle spendera några timmar tillsammans med Gigi i köket för

att få ta del av hans kokkonst och några av hans knep och hemligheter. Jag är särskilt nyfiken på hur han lyckas med pastan och allahanda fiskrätter. Tack vare en omtänksam man och en samarbetsvillig kock så fick jag i år en extra trevlig födelsedagspresent – en stund i köket på Café Royal. Nu har jag inkasserat min present och tänker dela mina upplevelser med er.

Jag (och övriga i familjen) har en särskild favoriträtt som inte längre finns på menyn, men som Gigi alltid fixar till ändå på

speciell begäran. Det handlar om ”Pasta Poulpe”, dvs bläckfisk med pasta tillagad i en underbar tomatsås. Det är en rätt som jag verkligen skulle vilja kunna tillaga. Nu hade jag ett löfte om att få ta del av detta recept. Och mycket riktigt, Gigi var förberedd och nu vet jag hur jag ska gå tillväga för att få till denna kulinariska upplevelse. Har dock inte provat i hemmamiljö ännu, men alla moment är väldokumenterade på bild så jag borde ha förutsättningar att lyckas. Givet att jag får tag i rätt typ av Poulpe såklart.

Mitt besök i köket började i alla fall med att jag fick ansluta mig vid 10-tiden på förmiddagen för att delta i förberedelserna inför lunchen. Restaurangen har en fastställd meny men varje dag finns några ”suggestion du jour” som alltid varierar. Jag

frågade Gigi hur han bestämmer vilka rätter som ska ingå. Det är lite olika – svarade han. Ibland kan han vakna på natten

och få idéer, ibland hämtar han inspiration från något magasin och ibland dyker det bara upp nya mat- och smakkombinationer ” i skallen”som han vill pröva. Han har fria händer att leda arbetet på restaurangen, som förutom han själv är bemannad med fyra personer. Totalt är det fem anställda men någon är alltid ledig. Själv jobbar Gigi sex dagar i veckan och verkar inte tycka att det är för mycket. Han älskar sitt jobb säger han. I tio år har han arbetat som kock och det märks att han trivs med sitt jobb och sin arbetsplats.

Väl inne i köket blir jag medveten om hur trångt det är och att jag inte får vara i vägen. Det handlar också om säkerhet med

tanke på varma plåtar, kokande vatten och het olja. Allt är dock mycket välorganiserad och ordningen är i det närmaste perfekt. Gigi visar stolt upp alla delar av köket och han är särskilt noga med att poängtera hur rent det är överallt. Annars skulle jag inte kunna visa upp allt – säger han. Och det är verkligen ett mycket fräscht kök. Allt ifrån

lagerutrymmen, fläktar och den olja som används att fritera i. Jag som i och för sig aldrig har tvivlat på detta får nu med egna ögon se hur väl råvarorna hanteras och hur personalen hela tiden håller ordning genom att diska och torka upp efter sig. Tankarna går till mitt eget kök där det efter att ha tillagats en middag med många ingredienser kan vara rena kaoset.

På dagens agenda stod bl a att tillaga lamm med en god sås och att förbereda en tonfisktartar med tillhörande mousse –

förutom min Pasta Poulpe såklart. Såsen som skulle serveras till lammet innehöll Guinness, balsamvinäger, honung och diverse grönsaker och kryddor. Efter reducering silades såsen och jag fick smaka – mums. Såsen avsmakades också av några

i serveringspersonalen – det verkade vara en rutin för sås är viktigt. Till pastan förbereddes tomatsåsen i en stor kastrull

och bläckfisken kokades i en ännu större. När det var klart fick jag komponera ihop slutresultatet. Även det blev supergott. Dagens kulinariska höjdare blev dock tonfisktartaren med tonfiskmousse som serverades på mörk Foccacia. Bland det godaste jag smakat på länge.

När det började närma sig lunchtid gick jag hem, bytte om och hämtade resten

av den familj som var på plats just nu. Med den goda inblick som jag nu hade av vad som skulle serveras var valet enkelt – det blev tonfisk idag. En strålande dag för övrigt när vi kunde sitta ute och njuta av den goda maten och av

havsutsikten.

•