Sedan jag slutat vara anställd och inte längre har en arbetsgivare som betalar medlemsavgifter och deltagande i olika sammankomster gäller det att välja med omsorg. Det faktum att jag dessutom bor i Frankrike och bara då och då är i Sverige begränsar också tidsmässigt mina möjligheter att vara närvarande vid seminarier och arrangemang. För att ändå få inspiration, uppdatering och odla det svenska nätverket är det viktigt att prioritera några organisationer och aktiviteter. Just nu är jag särskilt glad för att jag fortsatt att vara medlem i Styrelsebalans och att jag bestämde mig för att närvara vid Styrelsebalansdagen igår.

Styrelsebalans är en organisation som funnits i åtta år och arbetar för att få bättre balans i ledningar och styrelser. Det jag särskilt gillar med den här organisationen är att den verkligen präglas av en äkta vilja att åstadkomma skillnad. Genom debatt, ökad kunskap och aktivt nätverkande drivs verkligen jämställdhetsfrågan på ett konstruktivt sätt – prestigelöst och med kvalitet. Det gillar jag. Jag gillar också på det sätt verksamheten utvecklas. Den växer med en tydlig affärsidé och på ett kontrollerat sätt.

I år var det tredje gången som Styrelsebalansdagen arrangerades. Programmet var fullspäckat med intressanta föreläsare och spännande rubriker. Nu tänker jag berätta om det som gjorde mest intryck på mig.

Till att börja med vill jag ge en eloge till grundarna; Anki Kling och Lena Gustafsson. De inledde också seminariet genom att berätta om verksamheten. Stolta kunde de presentera den geografiska organisation som växt fram. Och att det nu finns verksamheter runt om i Sverige. Det finns också internationella ambitioner, med det är ännu så länge i sin linda.

Jag har i tidigare inlägg skrivit om boken Bortom glastaket. Författad av just Lena Gustafsson tillsammans med Ulrika Sedell. Under seminariet delade de med sig av slutsatser och citat. En bok som glädjande nog fått stor uppmärksamhet och spridning. Lena och Ulrika strålade verkligen av självförtroende när de berättade. Läs gärna det jag tidigare skrivit och framförallt läs boken.

Anna Wahl lärde och inspirerade

En annan intressant föreläsare var Anna Wahl, professor i genus, organisation och leding vid KTH. Hon talade under rubriken – Ökad medvetenhet men långsam förändring. Och det blev en bra sammanfattning av det hon talade om. Hon refererade till tre olika utredningar 1993, 2002 och 2014 och visst har det rört sig sakta framåt och medvetenheten har ökat. Anna poängterade vikten av en bra analys av problemet. Varför ser det ut som det gör? Hon refererade till sammanfattningar av olika intervjuer. En viktig slutsats tycker jag är att kvinnliga företagsledare måste gå från att vara förebilder till att bli förändringsaktörer. Det tar jag till mig och det ligger i linje med min grunduppfattning. Framgångsrika kvinnor måste ta ytterligare ett kliv framåt och våga stå upp. Men också att inte acceptera allt, kraven på kvinnor i karriären är många gånger alltför höga. Det som gör mig lite bekymrad under denna föreläsning är de unga chefernas syn på jämställdhet. Om vi tror att det kommer att bli bättre när ”gubbarna” går i pension är vi farligt ute. Många unga chefer idag har bristande kunskap och medvetenhet, jämställdhet är på något sätt en icke-fråga. Farligt, farligt – här behövs ännu fler förändringsaktörer. Det går inte att slå sig till ro.

Så var det dags för eftermiddagens huvudtalare, Fredrik Reinfeldt. Hans rubrik var – tid för jämställt ledarskap. Det var en personlig, öppen och inspirerande före detta statsminister som vi fick nöjet att lyssna till. Han kom ganska snabbt in på frågan om hur rekryteringsprocesser går till eller snarare bör gå till. Detta exemplifierades med hur den förra regeringen systematiskt arbetat med transparens, öppenhet och tydliga rekryteringsprocesser när det gällde t ex att tillsätta Generaldirektörer och styrelseledamöter i

En lysande Fredrik Reinfeldt

statliga bolag. Efter det övergick han till att prata om det kan kallade ”omsorgstrycket” och nu blev det fler personliga reflektioner. Han lyfte frågan om ökad flexibilitet – under en stor del av livet måste vi ägna oss åt omsorg av olika slag. Det är inte bara bebisar som behöver föräldrarnas tid och närvaro. Att t ex ha en sjuttonåring har också sina utmaningar, liksom att ha åldrande föräldrar. Fredrik bjöd också på några beskrivningar av vardagssituationer, som många nickade igenkännande åt. Vem i familjen är det som tar upp lappen i barnens rycksäck, där det står att det är matsäck som gäller idag? Med det ville han säga att allt inte går att lösa via föräldraförsäkringen. Han valde att slänga in några nya infallsvinklar i debatten, något som han kan unna sig nu utan direkt politiskt ansvar. Jag och många med mig ansåg att detta var ett av hans absolut bästa framträdanden. Synd att politiker måste vara så korrekta.

Azita Shariati – vilken kvinna, med makt att förändra

Så var det dags för Azita Shariate, Vd för Sodexo AB i Sverige och Danmark och utsedd av Veckans Affärer till årets mäktigaste affärskvinna. Hon öppnade sitt fantastiska anförande med att säga – jag kom till Sverige på grund av kärlek. Azita som kommer från Iran gav oss en personlig berättelse som hennes liv och karriär. Hon är precis en sådan förebild, eller kanske hellre förändringsaktör, som jag gärna skulle se fler av. En kvinna, dessutom med utländsk bakgrund, som tagit sig fram på sitt sätt och visat att det går. Hon återkom flera gånger till uttrycket ”från ord till handling”. I hennes ledarskap är det viktigt att vara värderingsstyrd och ha företagets grundvärderingar att luta sig mot. Men, handlingskraft och värderingar måste gå hand i hand. Att ta tuffa beslut är lättare om det är tydligt på vilken grund företaget står. Mångfald i kombination med lönsamhet och affärs nytta var något som Azita med stor trovärdighet reflekterade över. Jag tror också att gav oss alla en tankeställare när det gäller fördomar och förutfattade meningar. Hon avslutade sitt ”tal” med orden – handling ljuger aldrig.

Eftermiddagen övergick till kväll och det blev dags för lite mat och mingel. Full av positiva intryck och framtidstro var det sedan dags att avrunda.