Roxette – många hits i ösregnet

Roxette – många hits i ösregnet

Kontrasterna är stora den här sommaren. När det gäller vädret menar jag. Det var faktiskt lite av en chock att komma till Stockholm från Franska Rivieran förra veckan. Temperaturen i södra Europa är ovanligt hög och här är den ovanligt låg. Nåväl, vi klagar inte och kontraster är bra ur många synvinklar. Nu till saken. Vi hade fått biljetter till Roxettes konsert i Stockholm. En konsert som skulle hållas utomhus på Sjöhistoriska. Vi kollade vädret och vilken app vi än valde så var svaret entydigt. Det skulle vräka ner  – och det gjorde det. Under tre timmar stod vi tillsammans med 13.000 andra personer på den leråker som gräsmattan utanför museet förvandlats till.

Blött men glatt

Blött men glatt

Nu var det faktiskt värt besväret. Så snart de körde igång (efter förbandet) var det lätt att komma in i rätt sinnesstämning. Det blir också uppenbart hur många hits som duon producerat. Jag har stor beundran för det och erkänner gärna att jag är en stor fan av Per Gessle. I sammanhanget Roxette är det ett speciellt sound och Marie Fredrikssons röst gör mycket. Även under denna show gjorde Marie en stark insats. Inledningen var lite trevande men efter några låtar lyfte showen.

Jag ljuger inte om jag skriver att varenda låt som framfördes har varit

Röda, fina och vattentäta

Röda, fina och vattentäta

riktiga hits och publiken sjöng med hela tiden. En riktig nostalgitripp för oss som fick vara med. De bästa låtarna under kvällen var,  It must have been love (tänk att detta svenska par gjort soundtracket till en av världens mest sedda filmer – Pretty woman), Joyride och The Look. The Look var det sista extranumret och väntan på den gjorde att de flesta stod kvar under hela den regniga konserten. Ville inte missa den höjdpunkten.

Tack och lov hade vi klätt oss någorlunda ändamålsenligt. Och jag vill slå ett slag för gummistövlar. Ett utmärkt plagg som jag genom åren använt alldeles för lite. Torrskodda men ganska blöta återvände vi sedan hemåt.

 

Sola, bada och njut av god mat

Sola, bada och njut av god mat

Maria och Tyra. Det är lilla Astrid som är på den stora bilden.

Maria och Tyra. Det är lilla Astrid som är på den stora bilden.

 

En av mina absoluta favoriter är La voile blanche (det vita seglet) i Juan-les-pins. Det är något så unikt som en riktig gourmetrestaurang i kombination med en mysig strand och sköna madrasser på en ponton där det fläktar. Vi har varit där ganska många gånger i olika sammanhang och under alla årstider. Under lågsäsong serverar de fantastiskt prisvärda lunchmenyer. När det är nationaldag dukar de med vita dukar på pontonen, ett stenkast från själva tilldragelsen. Och vill vi njuta av att tillbringa en dag på en strandstol med perfekt service är detta ett riktigt bra alternativ.

I Antibes finns bara en Beach Club, Royal Beach, som jag skrivit om i tidigare inlägg. Den är också riktigt bra, men i Juan-les-Pins finns det mer att välja mellan och den sunda konkurrensen gör att priserna är något lägre.

Råbiff med extra god pommes frites

Råbiff med extra god pommes frites

Själv gillar jag familjeägda ställen som är lite mindre och där servicen är mer personlig. För några dagar sedan var jag där med Maria och hennes familj. När barn ingår i sällskapet blir det strandstol i sanden istället för på pontonen. Egentligen är jag inte särskilt förtjust i sandläge men var sak har sin tid. Lyckan att sitta precis vid strandlinjen och mer eller mindre bo i vattnet tillsammans med barnbarnen uppväger med råge de nackdelar det innebär att få sand överallt. Lunchen vi åt var som vanligt läcker och tillagad med omsorg. Jag brukar välja fisk, för det är deras bästa gren tycker jag. Svärsonen Per var dock modig som valde råbiff trots att termometern visade 35 grader.

Fiskfilé med goda tillbehör - skuggorna på bilderna beror på soltakets konstruktion

Fiskfilé med goda tillbehör – skuggorna på bilderna beror på soltakets konstruktion

Maten är verkligen riktigt bra här och hantering av råvaror är A och O. I köket står M Romano, en före detta välrenommerad ”chef” på bl a en stjärnkrog i Paris. Han hade tänkt dra sig tillbaka men när dottern Nathalie köpte Voile Blanche så ställde båda föräldrarna upp. Detta var 2007 och på den vägen är det.

I Frankrike är det alltid stora fyrverkerier i samband med nationaldagen den 14 juli. Det går att ha synpunkter på detta ur ett miljöperspektiv. På den positiva delen av vågskålen står dock att många människor får njuta av rejäla skådespel och det kan ses som en form av skatteåterbäring. Själva aktiviteten skapar också en trevlig gemenskap och puls. Alla går ”man ur huse” Hur vi än ser på denna företeelse så väljer vi också att ta del av det som bjuds. Och in år valde vi alltså att sitta på första parkett, tillsammans med några goda vänner. Menyn som serverades var delikat.

När du vandrar längs strandpromenade i Juan-les-Pins ligger restaurangerna som ett pärlband och de allra flestaimage är riktigt bra. Strax efter bryggan där båtarna går till t ex Monaco och St Tropez ligger La Voile Blanche. Det är också en av få restauranger som trotsar höststormarna och har öppet en stor del av året. Den kanske allra bästa tiden att gå hit är i januari och då njuta av solen.  Så här års är det parasoll som gäller. Men som sagt – var sak har sin tid.

Jag ville ju så gärna komma in

Jag ville ju så gärna komma in

”Bärig, örtig, mycket frisk smak med inslag av smultron, hallon, lavendel och röda vinbär. Serveras vid 8-10°C till sallader, till rätter av fisk eller kyckling eller som sällskapsdryck” . Så lyder Systembolagets beskrivning av Miraval Rosé som även kallas Pink Floyd. Namnet kommer av att Pink Floyd spelade in albumet The Wall på Chateau Miraval på 70-talet när slottet ägdes av en fransk jazzpianis som lät bygga en inspelningsstudio.Om du bor i Sverige och vill köpa vinet, finns det i skrivande stund att tillgå på 22 Systembolagsbutiker. Det finns t ex 60 flaskor i Malmö, 13 i Karlstad och 2 i Stockholm. Så skynda om du vill prova. Vinet kostar 159 kronor. Det är organiskt, gjort på en blandning av druvorna cinsault, grenache och rolls, typiska druvor för trakten. Det är mycket högt rankat av vinexperter och ansedda vinmagasin.

Tidigare i våras fick vi en flaska i present av några goda vänner och i förrgår kväll provade vi det. Ja, det var verkligen supergott. Igår hade vi en planerad utflykt till den mycket trevliga byn Cotignac i Provence och då tänkte vi passa på att åka förbi Chateau Miraval som ligger intill byn Correns alldeles i närheten av Cotignac. Nu är detta inte vilken vingård som helst. Den ägs av paret Jolie-Pitt tillsammans med en namnkunnig vinmakare vid namn Perrin. Trots detta närde jag en svag och naiv förhoppning om att vi skulle få komma in. Ibland är jag osedvanligt godtrogen och det tror jag grundar sig i att jag oftast är möjlighetsorienterad. Jag såg framför mig att vi skulle få prova vinet och Brad Pitt skulle titta föbi. Vi skulle byta några ord och vi skulle få ta några bilder. Ja, ja – det är tillåtet att drömma och fantisera.

Det är enkelt att hitta till vinslottet och efter lunch gled vi upp utanför Chateau Miravals gigantiska grindar. Vi stannade och var precis på väg att ringa på porttelefonen när en kraftigt byggd, vänlig men bestämd vakt dök upp. No, no,  längre än fram till grinden skulle vi inte komma. Jag frågade om det fanns möjlighet att boka besök men inte heller det skulle vara en framkomlig väg ( har dock inte gett upp detta än). För att inte åka helt lottlösa därifrån så frågade vi om vinet var möjligt att köpa. Och det visade det sig vara. Vakten hänvisade till en vinbutik i Brignoles och sa att det nog även skulle finnas i en Cave i Cotignac.

Mycket riktigt i den välsorterade vinbutiken i Cotignac hittade vi vinet. Det kostade 14 Euro. De hade dessutom ett rött vin från 2013, som vi inte vet så mycket om, men enligt vinhandlaren ska det vara ”himmelskt”. Vem kan motstå den beskrivningen. Vi köpte några flaskor för 21 Euro styck. Provsmakning kommer att ske de närmaste dagarna. Trots att vinet är ungt är det fullt drickbart enligt uppgift. Som ni ser på bilden är flaskorna dessutom mycket dekorativa. Även om doft och smak är vikigast så ska inte utseendet underskattas. Det är trevligt att servera ur vackra flaskor.

Vad är väl en bal på slottet? Gå in och njut av bilderna på hemsidan och dröm lite. Det gör jag.

 

Inbrott – nej…….jo tyvärr

Inbrott – nej…….jo tyvärr

Nu var det länge sedan jag skrev ett blogginlägg, men nu är jag på gång igen. Jag vet inte riktigt varför skrivande kom av sig. Det var nog en kombination av att jag inte riktigt kände mig inspirerad och att jag haft mycket att göra (trots att jag inte är anställd längre). Med andra  ord går det ganska snabbt att fylla tiden med annat än att vara på jobbet. Den senaste månaden har jag tillbringat i Sverige och verkligen längtat ner till värmen på Rivieran. De finns de som tycker att det är för varmt och att det är för många människor här just nu, men det tycker inte jag. Varje årstid har sin charm – och just nu är det puls, varma kvällar och härliga bad som är höjdpunkterna.

Nu hade jag tänkt återuppta bloggande genom att skriva något riktigt positivt, men tyvärr är detta ingen upplyftande historia. Den är däremot lärorik och nyttig att läsa. Gör det – om några dagar blir det ett inlägg om något att njuta av. Vi får se vad det blir.

Vi kom hem till vår lägenhet för några dagar sedan, strax innan tio på kvällen. Jag som aldrig åker hiss kom upp till vårt våningsplan först och insåg direkt att starten på vår sommarvistelse inte skulle bli som vi tänkt oss. Vi har ett problem – sa jag till Sven-Bertil när han klev ur hissen. Båda låsen på vår entrédörr var uppbrutna. Vi försökte öppna med det gick inte. I vår uppgång har vi en portvakt, Madame Cantisani. Vi ringde på hos henne och förklarade vad som hänt. Hon blev lika chockad som vi. Jag uppfattade också att hon kände sig kränkt. Hon som i vanliga fall har järnkoll på vilka som rör sig i huset.  I vilket fall hjälpte hon oss att ringa till polisen och kontakta en låssmed.

Låssmeden  kom relativt snabbt och vi var rejält nervösa när han med sina verktyg öppnande vår dörr. Hur skulle det se ut i lägenheten? Hade någon verkligen tagit sig in? Skulle lägenheten vara vandaliserad och vad hade de fått med sig? Frågorna var många och svaren kom snabbt. Ja, det hade varit tjuvar i lägenheten. Vi möttes av öppna skåp och lådor, urrivna garderober och väskor som de vänt ut och in på. Den enda skadegörelse som vi kunde notera var tack och lov åverkan på dörren inklusive förstörda lås. De hade fått med sig lite smycken, men resten hade de lämnat. Helt uppenbart var att de letat efter kontanter och smycken. Ett vanligt mönster enligt såväl låssmed som de poliser som också dök upp. Som av ett under hade de inte tagit mitt favorithalsband. Ett smycke som för mig har stort affektionsvärde. De tyckte nog inte att det såg tillräckligt värdefullt ut. Lite för speciellt för att få ut något tjuvmarknaden. Tack för det!

Låssmeden bytte låsen och vi diskuterade vilken alternativ dörr- och låsmodell som skulle bli den långsiktiga lösningen. Med stöd av polisernas uppfattning valde vi att nu installera en riktig ”pansardörr” med många cylindrar och med bakstycke i ogenomtränglig metall. Den varianten var givetvis den dyraste, men efter det som hänt vill vi känna oss trygga i framtiden.

Hur känns det nu då – knappt två dygn efter incidenten? Det känns givetvis obehagligt att något varit inne i lägenheten. Någon eller några som utstuderat och obehindrat vandrat runt i vårt privatliv. Det är också obehagligt att någon uppenbarligen varit mycket beräknande eftersom inbrottet måste ha skett när ingen av våra grannar på våningsplanet var hemma. Att bli av med smycken känns också trist, även om jag fick behålla min favorit. Trots allt detta är vi glada för att igen skadegörelse ägt rum. Tänk att komma in i ett vandaliserat hem. Det hade varit vidrigt. Just nu känner vi faktiskt att läget är helt ok. Vi får leva med förnedringen, men den är inte värre än att vi kan hantera den och den kommer att bli mindre med tiden.

Det finns också ett antal lärdomar att göra och jag har några råd som jag vill dela med mig av. Det är dumt att snåla när det gäller att skaffa en säker dörr. Vi tyckte inte att det behövdes för att vi bor i en bra fastighet med bra säkerhet. Det hjälpte inte den här gången. Ha aldrig kontanter, smycken eller id-handlingar i bostaden. Det är i första hand det som de flesta är ute efter. Enklelt att få med sig och omsätta. Alternativt skaffa ett riktigt säkerhetsskåp som är fast monterat. Att ha någon typ av larm är inte heller så dumt även om du bor i lägenhet. Det är då tjuvar som vågar fortsätta operationen om det börjar tjuta. Var också noggrann med vilka du släpper i i trappuppgången. Öppna aldrig för någon som du inte vet vem det är och var aldrig godtrogen.

Nu har vi fått ordning och skadeanmälan är inskickad. Klockan börjar närma sig middagsdags och vi tänker njuta av ostron i kväll. Det tycker vi att vi är värda. Nästa gång ska jag skriva om något betydligt roligare, jag lovar.