Jag ville ju så gärna komma in

”Bärig, örtig, mycket frisk smak med inslag av smultron, hallon, lavendel och röda vinbär. Serveras vid 8-10°C till sallader, till rätter av fisk eller kyckling eller som sällskapsdryck” . Så lyder Systembolagets beskrivning av Miraval Rosé som även kallas Pink Floyd. Namnet kommer av att Pink Floyd spelade in albumet The Wall på Chateau Miraval på 70-talet när slottet ägdes av en fransk jazzpianis som lät bygga en inspelningsstudio.Om du bor i Sverige och vill köpa vinet, finns det i skrivande stund att tillgå på 22 Systembolagsbutiker. Det finns t ex 60 flaskor i Malmö, 13 i Karlstad och 2 i Stockholm. Så skynda om du vill prova. Vinet kostar 159 kronor. Det är organiskt, gjort på en blandning av druvorna cinsault, grenache och rolls, typiska druvor för trakten. Det är mycket högt rankat av vinexperter och ansedda vinmagasin.

Tidigare i våras fick vi en flaska i present av några goda vänner och i förrgår kväll provade vi det. Ja, det var verkligen supergott. Igår hade vi en planerad utflykt till den mycket trevliga byn Cotignac i Provence och då tänkte vi passa på att åka förbi Chateau Miraval som ligger intill byn Correns alldeles i närheten av Cotignac. Nu är detta inte vilken vingård som helst. Den ägs av paret Jolie-Pitt tillsammans med en namnkunnig vinmakare vid namn Perrin. Trots detta närde jag en svag och naiv förhoppning om att vi skulle få komma in. Ibland är jag osedvanligt godtrogen och det tror jag grundar sig i att jag oftast är möjlighetsorienterad. Jag såg framför mig att vi skulle få prova vinet och Brad Pitt skulle titta föbi. Vi skulle byta några ord och vi skulle få ta några bilder. Ja, ja – det är tillåtet att drömma och fantisera.

Det är enkelt att hitta till vinslottet och efter lunch gled vi upp utanför Chateau Miravals gigantiska grindar. Vi stannade och var precis på väg att ringa på porttelefonen när en kraftigt byggd, vänlig men bestämd vakt dök upp. No, no,  längre än fram till grinden skulle vi inte komma. Jag frågade om det fanns möjlighet att boka besök men inte heller det skulle vara en framkomlig väg ( har dock inte gett upp detta än). För att inte åka helt lottlösa därifrån så frågade vi om vinet var möjligt att köpa. Och det visade det sig vara. Vakten hänvisade till en vinbutik i Brignoles och sa att det nog även skulle finnas i en Cave i Cotignac.

Mycket riktigt i den välsorterade vinbutiken i Cotignac hittade vi vinet. Det kostade 14 Euro. De hade dessutom ett rött vin från 2013, som vi inte vet så mycket om, men enligt vinhandlaren ska det vara ”himmelskt”. Vem kan motstå den beskrivningen. Vi köpte några flaskor för 21 Euro styck. Provsmakning kommer att ske de närmaste dagarna. Trots att vinet är ungt är det fullt drickbart enligt uppgift. Som ni ser på bilden är flaskorna dessutom mycket dekorativa. Även om doft och smak är vikigast så ska inte utseendet underskattas. Det är trevligt att servera ur vackra flaskor.

Vad är väl en bal på slottet? Gå in och njut av bilderna på hemsidan och dröm lite. Det gör jag.

 

5 thoughts on “Jag ville ju så gärna komma in

  1. Träffa Pitt hade väl inte varit så dumt, men vad är han egentligen mot Sven-Erik Magnusson, Gunilla? Härligt att läsa att ni har det bra nere i solen. Vi var nyss ett par veckor i Pyrennerna, och prövade de lokala vinerna, inte dumma de heller. Men 40 grader är lite i överkant, tror ni har det skönare vid kusten. Sveriges blandsommar är inte heller så dum, nu blir det slödagar med rabattrensning, potatisskörd, läsning och lite kreativt arbete. Är övertygad om att det går utmärkt att fylla dagarna utan förvärvsarbete. Den mest ihärdiga förvärvsarbetaren i Tomta by är dock Åke trots att han går på sitt 67e år nu. Inte säkert vem av oss som blir pensionär först. Ha en fortsatt skön sommar och hälsa alla barn och Sven-Bertil.

  2. Aj så snopet när man nu så gärna vill in och smaka på all det goda och få en liten annan relation och förståelse av vinen. Helen och jag var i Alsace i juli och besökte gamla känningar som Trimback och Hugel samt en del andre mindre producenter. Jag hade även planerat in ett besök hos Domaine Zind-Humbrecht som gör en fantastisk Gewurztraminer från sin Grand Cru mark Goldert. Men icke – trots kontakt innan gick det inte att komma in på gården och snopen fick vi ställa in besöket på en av de absolut bästa producenterna.  Well, vinen går att köpa ibland på systemet så det får man hålla sig tillgodo med.

    • Visst är det en speciell känsla, som dessutom består, att prova vinet på plats. Roligt att ni också gillar Alsace. Testa gärna Kienzler och Leon Beyer nästa gång. Båda producerar fantastisk riesling.

Kommentera