Maria och Tyra. Det är lilla Astrid som är på den stora bilden.

En av mina absoluta favoriter är La voile blanche (det vita seglet) i Juan-les-pins. Det är något så unikt som en riktig gourmetrestaurang i kombination med en mysig strand och sköna madrasser på en ponton där det fläktar. Vi har varit där ganska många gånger i olika sammanhang och under alla årstider. Under lågsäsong serverar de fantastiskt prisvärda lunchmenyer. När det är nationaldag dukar de med vita dukar på pontonen, ett stenkast från själva tilldragelsen. Och vill vi njuta av att tillbringa en dag på en strandstol med perfekt service är detta ett riktigt bra alternativ.

I Antibes finns bara en Beach Club, Royal Beach, som jag skrivit om i tidigare inlägg. Den är också riktigt bra, men i Juan-les-Pins finns det mer att välja mellan och den sunda konkurrensen gör att priserna är något lägre.

Råbiff med extra god pommes frites

Själv gillar jag familjeägda ställen som är lite mindre och där servicen är mer personlig. För några dagar sedan var jag där med Maria och hennes familj. När barn ingår i sällskapet blir det strandstol i sanden istället för på pontonen. Egentligen är jag inte särskilt förtjust i sandläge men var sak har sin tid. Lyckan att sitta precis vid strandlinjen och mer eller mindre bo i vattnet tillsammans med barnbarnen uppväger med råge de nackdelar det innebär att få sand överallt. Lunchen vi åt var som vanligt läcker och tillagad med omsorg. Jag brukar välja fisk, för det är deras bästa gren tycker jag. Svärsonen Per var dock modig som valde råbiff trots att termometern visade 35 grader.

Fiskfilé med goda tillbehör – skuggorna på bilderna beror på soltakets konstruktion

Maten är verkligen riktigt bra här och hantering av råvaror är A och O. I köket står M Romano, en före detta välrenommerad ”chef” på bl a en stjärnkrog i Paris. Han hade tänkt dra sig tillbaka men när dottern Nathalie köpte Voile Blanche så ställde båda föräldrarna upp. Detta var 2007 och på den vägen är det.

I Frankrike är det alltid stora fyrverkerier i samband med nationaldagen den 14 juli. Det går att ha synpunkter på detta ur ett miljöperspektiv. På den positiva delen av vågskålen står dock att många människor får njuta av rejäla skådespel och det kan ses som en form av skatteåterbäring. Själva aktiviteten skapar också en trevlig gemenskap och puls. Alla går ”man ur huse” Hur vi än ser på denna företeelse så väljer vi också att ta del av det som bjuds. Och in år valde vi alltså att sitta på första parkett, tillsammans med några goda vänner. Menyn som serverades var delikat.

När du vandrar längs strandpromenade i Juan-les-Pins ligger restaurangerna som ett pärlband och de allra flesta är riktigt bra. Strax efter bryggan där båtarna går till t ex Monaco och St Tropez ligger La Voile Blanche. Det är också en av få restauranger som trotsar höststormarna och har öppet en stor del av året. Den kanske allra bästa tiden att gå hit är i januari och då njuta av solen.  Så här års är det parasoll som gäller. Men som sagt – var sak har sin tid.