Kontrasterna är stora den här sommaren. När det gäller vädret menar jag. Det var faktiskt lite av en chock att komma till Stockholm från Franska Rivieran förra veckan. Temperaturen i södra Europa är ovanligt hög och här är den ovanligt låg. Nåväl, vi klagar inte och kontraster är bra ur många synvinklar. Nu till saken. Vi hade fått biljetter till Roxettes konsert i Stockholm. En konsert som skulle hållas utomhus på Sjöhistoriska. Vi kollade vädret och vilken app vi än valde så var svaret entydigt. Det skulle vräka ner  – och det gjorde det. Under tre timmar stod vi tillsammans med 13.000 andra personer på den leråker som gräsmattan utanför museet förvandlats till.

Blött men glatt

Nu var det faktiskt värt besväret. Så snart de körde igång (efter förbandet) var det lätt att komma in i rätt sinnesstämning. Det blir också uppenbart hur många hits som duon producerat. Jag har stor beundran för det och erkänner gärna att jag är en stor fan av Per Gessle. I sammanhanget Roxette är det ett speciellt sound och Marie Fredrikssons röst gör mycket. Även under denna show gjorde Marie en stark insats. Inledningen var lite trevande men efter några låtar lyfte showen.

Jag ljuger inte om jag skriver att varenda låt som framfördes har varit

Röda, fina och vattentäta

riktiga hits och publiken sjöng med hela tiden. En riktig nostalgitripp för oss som fick vara med. De bästa låtarna under kvällen var,  It must have been love (tänk att detta svenska par gjort soundtracket till en av världens mest sedda filmer – Pretty woman), Joyride och The Look. The Look var det sista extranumret och väntan på den gjorde att de flesta stod kvar under hela den regniga konserten. Ville inte missa den höjdpunkten.

Tack och lov hade vi klätt oss någorlunda ändamålsenligt. Och jag vill slå ett slag för gummistövlar. Ett utmärkt plagg som jag genom åren använt alldeles för lite. Torrskodda men ganska blöta återvände vi sedan hemåt.