På vandring i Stevensons fotspår

Ibland har jag tur. Den här gången hade jag/vi turen att få följa med imagepå en vandringsresa som arrangerats av vänner till oss, tack AL och HS för att vi blev inbjudna. Resan gick till Cevennerna (Park national des Cévennes) som ligger i den södra delen av Centralmassivet. Från Rivieran är resvägen knappt 40 mil. Ja, att bo på Rivieran innebär möjligheter att upptäcka så mycket spännande inom rimligt avstånd. Att inte längre vara anställd innebär också möjligheten att tacka ja till olika initiativ utan att fundera på hur semesterdagara ska disponeras.

Vårt hotell

Vårt hotell

Upplägget för den här resan var perfekt. Vi reste i måndags upp till området och checkade in på ett mysigt, trevligt och genuint litet hotell. La Lozerette i den lilla byn Cocurès, intill den något större byn Florac. Vi hade bokat halvpension, vilket ledde mina tankar till barndomens fjällresor. Jag måste därför lägga ut texten om detta lilla familjeägda hotell. Vi

Rätt nummer tre

Rätt nummer tre

bodde i ett underbart litet rum med balkong och utsikt mot byns kyrka. Nere i matsalen hade vårt sällskap (åtta personer) ett reserverat bord där måltiderna intogs. Middagarna bestod av välkomponerade fyrarättersmenyer och de hade ett stort utbud av av goda viner. En hel del av dessa var lokalt producerade. Frukostarna var typiskt franska, men det gick att göra tilläggsbeställningar så att vi skulle klara dagens strapatser. Luncherna bestod av baguetter fyllda med olika charkuterier, tomat och en frukt. Ett paket att ta med helt enkelt.

En liten paus

En liten paus

Jag har inte någon direkt kunskap om Robert Louis Stevenson. Det enda jag visste innan denna resa var att han skrivit boken Skattkammarön, som jag läst som barn/ungdom. Nu har jag lärt mig lite mer om denne författare som under sin korta levnad (han blev bara 44 år) även skrev ett antal andra romaner, t ex Dr Jekyll and Mr Hyde. Han var även poet och reseskildrare. Stevenson var född i Skottland, men reste mycket i övriga Europa (och i andra delar av världen) Bland annat gjorde han vandringar i Cevennerna med en åsna i sitt sällskap. Om detta har han skrivit boken – Travels with a donkey in the Cevennes. Den boken måste nu införskaffas.

Vår eminenta organisatör hade lagt upp tre förslag på dagsuturer.

Ordet fårskock har fått ett ansikte

Ordet fårskock har fått ett ansikte

Olika turer som skulle ge oss olika typer av upplevelser. Väl genomtänkt och bra planerat. Den första dagen gick vi i området ”Le Pont-de-Montvert”. Vädret för dagen var lite gråmulet och vandringen lämpade sig väl för förutsättningarna. Vi vandrade uppåt och runt i området, som onekligen har vissa likheter med de Skotska högländerna. Under vår tur passerade vi många typer av växtlighet och vi fick också träffa en riktig fårskock. När vi efter en dags vandring kom tillbaka till byn som vi utgått ifrån, drack vi varsin flaska ”Stevenson” – ett lokalt producerat färsköl – på byns enda café.

En menhir

En menhir

Dag nummer två var vädret klarare, men det blåste ganska kraftigt. Det hindrade oss dock inte från att genomföra den fantastiskt vackra vandringen runt ”Fontmort Forest”, där vi utgick från byn Les Bondons. Under denna dag gick vi bokstavligen i Stevensons fotspår. Vi gick upp till en högplatå där vi hade enastående utsikt. I denna vandring ingick också att uppleva ”les menhirs” , mäktiga stenar som rests någon gång för länge, länge sedan. Djur ingick även denna dag. Här fanns kor, får, hästar och åsnor. Och till och med en örn som hovrade över oss på nära håll. Mäktigt och lite läskigt. Efter närmare två mils vandring var vi ganska möra och kunde njuta av en välförtjänt middag.

Den tredje dagen valde vi att gå längs ”Gorges du Tarn”. Detta visade

Kompisar

Kompisar

sig vara resans mest utmanande vandring. Stigningen eller rättare sagt stigningarna, för det gick ganska mycket upp och ner, var delvis ganska krävande. Väl uppe fick vi dock vår belöning. Utsikten var mäktig och vi fick verkligen uppleva olika typer av terräng och omgivningar. Detta blev det längsta passet och det kändes rejält i kroppen efteråt. En kall öl, för den här dagen var varm, väntade på oss i byne Ste-Enimie.

St-Enimie från "ovan"

St-Enimie från ”ovan”

Att utsätta sig för fysiska utmaningar och uppleva vacker natur är en bra kombination. Pricken över i:t är dock att få avsluta varje dag med god mat och lite gott vin. Ja, som ni förstår hade vi en toppenresa, något att rekommendera till alla som gillar livets goda i olika avseenden.

Ett rum med utsikt

Ett rum med utsikt

 

 

4 thoughts on “På vandring i Stevensons fotspår

  1. Låter härligt, Gunilla!
    Att vandra är ett tillstånd, som någon vis person sa. Vi har sett Cevennererna på avstånd då vi semestrade i Sydfrankrike för några år sedan. De var mäktiga redan på håll. Kul med den litterära kopplingen. Fortsätt njuta av den härliga hösten, så hörs vi så småningom. Kram!

  2. Trevligt att läsa om era upplevelser. Vi har under nio år cyklat i olika områden i Frankrike och Tyskland och upplevt den fantastiska kombinationen av fysisk ansträngning och upplevelsen av vacker natur. Vandring har vi inte provat ännu men det låter fantastiskt trevligt.

Kommentera