En bokhylla mot fjorton flaskor öl

En bokhylla mot fjorton flaskor öl

Det här inlägget handlar om tillfälligheter som skapar möjligheter. I

Pretty Nice

Pretty Nice

julas kom vår svärson hem med några flaskor färsköl, bryggt på ett litet lokalt så kallat microbryggeri. Jag har inget starkt personligt intresse i öl, men tycker att det är roligt och spännande med trenden kring lokalproduktion. I min omgivning finns ett antal personer som verkligen uppskattar god öl och det är något som förenar dem. Och vi andra som hellre tar ett glas vin, gör det gärna tillsammans med öldrickarna. Det öl som nu är aktuellt heter Lou Soulèu.  Men nu släpper jag ölen för en stund för att berätta om en bokhylla.

Numera är detta Davids bokhylla

Numera är detta Davids bokhylla

När vi köpte lägenheten i Antibes var den utrustad med en bokhylla. Och inte vilken bokhylla som helst, detta var en gigant som i princip var platsbyggd. Den har fyllt sin funktion, men nu var det dags att byta utformningen av rummet – bokhyllan blev till salu. Jag valde att lägga ut den på en Facebookgrupp, som heter  ”Antibes Buy it, Sell it, Rent it”. Bokhyllan var gratis mot nedmontering och hämtning, och svaren kom snabbt. Allra snabbast var en spansk kille och han skulle bli den lycklige ägaren av denna möbel. Innan jag lämnade ut våra skarpa kontaktuppgifter valde jag dock att googla lite på honom. Förutom att han verkade ha en avundsvärd IT-kompetens var han också vd för ett bryggeri, nämligen Lou Soulèu. Vilket sammanträffande.

Denna person visade sig dessutom vara utomordentligt trevlig och sympatisk och det var ett sant nöje att ge honom bokhyllan. Han fick dock slita för det

var ingen enkel pjäs att baxa hem. Det tog två kvällar att genomföra projektet. Första kvällen fick han med sig hälften och vi fick ett par öl att prova. Riktigt god lager tycker även jag. Andra kvällen hade han med sig en vän och då fick vi ytterligare tolv flaskor och en liten pratstund.

David, som han heter, kom till Sofia Antipolis för ett par år sedan och började arbeta som ingenjör. Efter en tid mötte han, via gemensamma vänner, ett par killar från Canada respektive New York. En av dem hade en kontakt med ett bryggeri och ville starta ett samarbete. Det resulterade i Lou Soulèu som är ett litet bryggeri nära Menton.

och Pretty Nice

och Pretty Nice

Det här är ungdomar som tror på en idé och har en tydlig strategi om hur de tänker vinna marknaden. De tjänar i dagsläget mindre pengar än om de hade fortsatt sina utstakade karriärer. Ölet är gott och de har en plan för hur de ska komma in i de stora varuhuskedjorna med sina produkter. Vi önskar dem all lycka och framgång – och vi tror på dem.

Sensmoralen i detta inlägg är – du vet aldrig var möjligheterna finns. Och tillfälligheter är ibland öppnare för nya idéer. Jag tänker alltså inte starta ett bryggeri, men jag ser öppningar till intressanta aktiviteter, som ölprovning och kanske lite svensk import, vi får se. I vilket fall, vi fick en trevlig bekantskap med ambitioner, ett gott öl och en bokhylla som kom till nytta.

 

Nygammalt namn och franskt körkort

Nygammalt namn och franskt körkort

Jag tog körkort 1976 och då hette jag Gunilla Gustafsson. Detta körkort har förnyats med jämna mellanrum och jag har bytt efternamn två gånger. På det körkort jag hade, tills för några dagar sedan, stod det Gunilla Forsmark Karlsson. Det namn som jag haft i snart trettio år.

Nu bor jag ju i Frankrike och sakta men säkert ökar min relation till landet. Jag har tidigare berättat om hemvistintyg och registrering av bil. Och nu är det dags för körkort. Mitt svenska körkort var på väg att gå ut och jag läste på hur jag skulle göra för att få ett franskt körkort. Det fanns tydliga instruktioner, personbevis, med intyg om ”flicknamn” från Skatteverket, intyg om körkort från Transportstyrelsen, två franska körkortsblanketter, EDF-faktura, fotografier och id-handling.

Jag måste förklara detta med EDF-faktura. Det är helt enkelt fakturan från det franska elbolaget. En handling som är gångbar i många sammanhang som bevis på att en person har en bostad i landet. Ha alltid en sådan till hands om du har ett boende här, oavsett om du är skriven i Frankrike eller inte.

Rustad med med rätt dokument begav jag mig, i december, till Grasse där vår sk Sous Préfecture har sitt kontor. Efter några veckor fick jag ett brev som talade om att mitt körkort var klart och att jag kunde komma och hämta det. Processen hade varit snabb och smidig. Jag åkte dit, legitimerade mig, fick lämna mitt svenska körkort och mottog det nya. Allt var frid och fröjd med ett väsentligt undantag. På mitt nya körkort heter jag Kerstin Gunilla Gustavsson (flicknamn med den stavning som jag aldrig använt men som finns i personregistret) Hur kunde det nu bli så?

I Frankrike är ens efternamn som ogift alltid viktigt. Det har jag fått erfara även i andra sammanhang. Men, att på ett körkort som samtidigt är en id-handling ha ett namn som jag absolut inte kallas känns lite märkligt. Jag vill inte beteckna det som en identitetskris, men jag känner mig inte helt bekväm med situationen.  Nu är detta absolut ingenting att göra åt, bara att förhålla sig till. Och jag har ett svenskt pass där jag heter Gunilla Forsmark Karlsson.

Jag har inga direkta synpunkter på systemet och jag kan förstå logiken i att det namn som du har när du föds följer dig genom livet. I Frankrike används inte personnummer som identifikation och jag antar att ens ”ursprungsnamn” därför blir extra viktigt. Liksom att ditt första förnamn har en framskjuten plats.

Nu ska jag se om jag kan fixa en EU-legitimation med mitt riktiga namn. När jag är i Sverige kommer inte mitt franska körkort att gillas och att ha med sig pass i alla lägen känns inte helt naturligt.