Jag tog körkort 1976 och då hette jag Gunilla Gustafsson. Detta körkort har förnyats med jämna mellanrum och jag har bytt efternamn två gånger. På det körkort jag hade, tills för några dagar sedan, stod det Gunilla Forsmark Karlsson. Det namn som jag haft i snart trettio år.

Nu bor jag ju i Frankrike och sakta men säkert ökar min relation till landet. Jag har tidigare berättat om hemvistintyg och registrering av bil. Och nu är det dags för körkort. Mitt svenska körkort var på väg att gå ut och jag läste på hur jag skulle göra för att få ett franskt körkort. Det fanns tydliga instruktioner, personbevis, med intyg om ”flicknamn” från Skatteverket, intyg om körkort från Transportstyrelsen, två franska körkortsblanketter, EDF-faktura, fotografier och id-handling.

Jag måste förklara detta med EDF-faktura. Det är helt enkelt fakturan från det franska elbolaget. En handling som är gångbar i många sammanhang som bevis på att en person har en bostad i landet. Ha alltid en sådan till hands om du har ett boende här, oavsett om du är skriven i Frankrike eller inte.

Rustad med med rätt dokument begav jag mig, i december, till Grasse där vår sk Sous Préfecture har sitt kontor. Efter några veckor fick jag ett brev som talade om att mitt körkort var klart och att jag kunde komma och hämta det. Processen hade varit snabb och smidig. Jag åkte dit, legitimerade mig, fick lämna mitt svenska körkort och mottog det nya. Allt var frid och fröjd med ett väsentligt undantag. På mitt nya körkort heter jag Kerstin Gunilla Gustavsson (flicknamn med den stavning som jag aldrig använt men som finns i personregistret) Hur kunde det nu bli så?

I Frankrike är ens efternamn som ogift alltid viktigt. Det har jag fått erfara även i andra sammanhang. Men, att på ett körkort som samtidigt är en id-handling ha ett namn som jag absolut inte kallas känns lite märkligt. Jag vill inte beteckna det som en identitetskris, men jag känner mig inte helt bekväm med situationen.  Nu är detta absolut ingenting att göra åt, bara att förhålla sig till. Och jag har ett svenskt pass där jag heter Gunilla Forsmark Karlsson.

Jag har inga direkta synpunkter på systemet och jag kan förstå logiken i att det namn som du har när du föds följer dig genom livet. I Frankrike används inte personnummer som identifikation och jag antar att ens ”ursprungsnamn” därför blir extra viktigt. Liksom att ditt första förnamn har en framskjuten plats.

Nu ska jag se om jag kan fixa en EU-legitimation med mitt riktiga namn. När jag är i Sverige kommer inte mitt franska körkort att gillas och att ha med sig pass i alla lägen känns inte helt naturligt.