Den här bilden tog jag under EM-finalen i fotboll. En härlig supporter som klätt sig i de franska färgerna. Vi hade gått ut i Antibes för att tillsammans med goda vänner se finalen och få del av stämningen. Trots att vi kom när matchen precis hade börjat och trots att det var knökfullt på den utomhusbar vi hade valt, fanns det plats för oss. Alla var glada och hjälpte generöst till med att skapa några platser till oss. Några glada killar delade dessutom med sig av sin öl. De flesta hejade på Frankrike men när matchen var över och Portugal stod som segrare så applåderade alla.

Jag älskar Frankrike, de franska människorna, den franska kulturen, den franska naturen, den franska maten och vinet, den franska stoltheten. Ja listan kan göras lång. Något som jag kanske uppskattar mest av allt är de gemensamma aktiviteter som förekommer ganska ofta. Där människor samlas för att delta i upplevelser tillsammans med andra. Utan att köpa biljetter eller organisera sig innan. Att bara gå dit och gemensamt skapa och uppleva stämning. Fotbollsmatcher, festivaler och nationaldagsfirande är några exempel där vi bland många andra gärna deltar.

Det som hände den 14 juli 2016 är vidrigt. Förutom det fruktansvärda som drabbat alla direkt inblandade så är det ett slag mot den öppenhet och frihet som finns i Frankrike och som de allra flesta vill ska prägla våra samhällen. Människor av olika nationaliteter i olika åldrar med olika livsåskådning och så vidare ska kunna samlas och känna sig trygga med varandra. Vi ska också dela med oss och berika varandra genom vår närvaro och sprida glädje.

Igår kväll skulle vi ha varit på jazzfestival i Juan-les-Pins. Den blev inställd. Givetvis helt självklart mot bakgrund av det som hänt. Det var en sorgens dag och nu pågår tre dagars landssorg. Något som däremot inte får hända är att vi slutar umgås i större sammanhang och börjar stänga in oss. I rädsla för att någon galning ska förstöra allt. Vi måste värna det öppna samhället och vi vill leva i det Frankrike som vi älskar.

Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva det som hänt och mina tankar går till alla drabbade och deras familjer. Många tankar går också mot framtiden. Hur ska vår värld se ut? Jag vill att mina barnbarn ska kunna leva i frihet och  i ett öppet samhälle. Oavsett var i världen de väljer att leva sina liv.