Vi joggar olika

Vi joggar olika

Att jogga är en härlig form av motion. Den kräver ett par bra skor och en stabil bh (om du är kvinna). Sedan är det bara att ge sig ut. Det kan du göra var som helst och när som helst. Själv gillar jag att vara utomhus och genom joggingen kombinera motion med andra typer av upplevelser som vacker natur, spännande städer eller intressanta människor. Hur då tänker du kanske, du träffar väl knappast människor när du joggar för dig själv. Jo, så här upplever jag mina medjoggare. Perspektivet är måhända stereotypt, men varför inte. Fantasin får sitt.

Min absolut mest frekventa löparrunda, alla kategorier, är den runt Cap d’Antibes. Jag vet inte hur många mil jag har tillryggalagt just här, ganska ointressant detalj men många är det. Sträckan är en knapp mil och sträcker sig runt halvön mellan Antibes och Juan-les-Pins. Trots att rundan är identisk varje gång innehåller den nya upplevelser. Den kanske allra viktigaste är skiftningarna i naturen beroende på årstid och väder. Jag kommer aldrig att tröttna på variationen i Medelhavets färger. Det måste finnas ett oändligt antal varianter. En annan intressant upplevelse av en helt annan karaktär är att studera alla andra joggare. Det gör jag också och har liksom placerat in dem i ”fack” och här följer min personliga kategorisering.

Motionsjoggaren – den kanske vanligaste typen vilken jag själv också anser att jag är. Inom kategorin återfinns båda könen i olika åldrar. Människor som likt mig själv oförtrutet går upp på morgonen för att få sin regelbundna motion. Tråkiga kanske men pålitliga. Många återkommer och skiner upp i ett leende när vi möts.

Teknikfreaken – de som är laddade upp till tänderna med diverse utrustning. Det kan vara pulsklockor, musikprylar, vätskebälten, specialkläder etc. Dessa personer ha sannolikt järnkoll på sina tider, jämförelser med andra och klara ambitioner för vad de ska åstadkomma med sin träning. Antagligen snabbare än kategorin innan. Och mer intressant att titta på.

Exibitionisten – personer som gillar att visa upp sin vackra (subjektiv uppfattning) och vältränade kropp. I den här gruppen ingår mest män enligt den omfattande studie som genomförts av mig under många år. Det är personer som har minimalt med kläder och dem de har sitter tight. Ofta handlar det om att springa med bar, oftast solbränd, överkropp. Den mest utmanande varianten är de som är iförda badbyxor av den typ som inte lämnar något åt fantasin.

Nu jäklar ska jag börja tränatypen – det är äntligen semester och då ska jag inte bara ligga på stranden. Den här kategorien är vanligast förekommande under vår och sommar. Det är personer som sannolikt tränat då och då men som legat på latsidan, av olika skäl, under en längre period. Personer som ur garderoben plockar fram sina gamla träningsskor och har bestämt sig – nu ska jag komma igång igen. Hur det går med dessa träningsambitioner i förlängningen framgår inte av min okulära studie.

Tillsammans – semester med familjen. Vi ska göra saker tillsammans, något som förenar och där alla kan delta. Detta är en trevlig syn. Mamma, pappa och ett par barn på väg att bli ungdomar. Det gäller att passa på och hålla igång något som är vettigt innan nästa period i livet. Då det är pubarna i Juan som gäller och föräldrarna har att hantera trötta tonåringar som definitivt inte kliver upp innan åtta för att motionera, särkilt inte tillsammans med pinsamma föräldrar.

Inom alla kategorier finns varianter och givetvis överlappar de varandra.  Ta det för vad det är. Att iaktta människor är i alla fall spännande och förgyller en helt vanlig motionsrunda. Det finns också andra reflektioner att göra. Till exempel hur vi möts och vem som väjer för vem. En intressant studie i vem som för tillfället kontrollerar situationen och bestämmer. Jag brukar roa mig med att testa. Ibland vägrar jag att flytta på mig och ”vinner” alltid. Vissa gånger springer jag åt sidan, psykologin i sammanhanget är intressant och ytterligare ett område att utforska Vi joggar olika och sporten har fler dimensioner än vad de flesta kanske tror.

Fäviken – en upplevelse för alla sinnen

Fäviken – en upplevelse för alla sinnen

Just nu ligger jag i min hotellsäng och det känns som om jag aldrig mer ska äta eller dricka. Aldrig mer. Igår kväll besökte vi Fäviken. Sveriges just nu mest spännande och sannolikt bästa restaurang. Fäviken som har två stjärnor i Guide Michelin är också topprankad i Europa och i världen. Jag förstår varför. En kväll på Fäviken är en helhetsupplevelse  som inte lämnar något åt slumpen eller övrigt att önska. Maten är fantastisk, i en division för sig, men allt runt omkring är också genomtänkt, genomarbetat och väl genomfört. Och jag kan lova att vi blev mätta. Jag har nog aldrig varit så mätt (och belåten) som efter detta besök.

Att ta sig till Fäviken är ett projekt som sträcker sig över viss tid och innehåller ett antal moment. Nummer ett är att bestämma sig. Det är nämligen inget billigt kalas och det gäller att betrakta det hela som något annat än bara en måltid. Nästa steg är att boka bord och det är inte det enklaste. Restaurangen har bara 24 platser, varav 8 är vid ett långbord. De ”släpper” platserna vid vissa givna tider och då gäller det att hänga på låset. Ungefär som att boka biljetter till en rockkonsert eller motsvarande. Om du blir lycklig nog att få plats så gäller det att betala inom en vecka annars ryker bokningen. Jag var först lite skeptisk till detta, men med facit i hand kan jag säga att jag förstår principen och att upplevelsen var värd varenda krona. Efter genomförd bokning är det dags att fixa boende. Intill restaurangen finns några få rum och där fick vi inte plats. Det blev Åregården och taxi istället, ett mycket bra alternativ.

Jag bokade den 30 april och den 4 augusti var det dags. Vi var på plats i Åre under eftermiddagen och laddade upp genom att vara så hungriga som möjligt. Under resan dit lyssnade vi på Magnus Nilssons sommarprogram från 2015. Det var också en bra uppladdning. Han berättar om sin dröm om att driva världens bästa restaurang. Vidare förklarar han kärleken till bygden och respekten för det hantverk som matlagning, med alla dess komponenter, är. Intressant, tänkvärt och inspirerande.

Själva måltiden är verkligen närproducerad. I princip alla råvaror kommer från trakten, inklusive de detaljer som används vid tillagningen, typ björkkol, granbarr och enekvistar. Jag lägger upp en bild på menyn så får du själv läsa. Innan besöket hade jag en viss farhåga om att maten skulle vara så komplicerad att den skulle vara svår att ta till sig. Men glöm det, allt var så spännande och alla sinnen fick verkligen sitt.

Vi kom dit klockan sju och möttes då att ett antal medarbetare, inklusive Magnus Nilsson, som alla hälsade och önskade oss en trevlig kväll. Direkt blev vi anvisade varsin plats framför brasan tillsammans med ett mycket trevligt norskt par från Lillehammer. Vi drack champagne tillsammans och njöt av Fävikens mycket speciella snacks. Vad sägs till exempel om: vilda blommor i varmt skal av torkat grisblod eller buljong av röktorkat renkött, tjesmus och jästa kråkbär. Mums. Efter detta fick vi vårt bord en trappa upp och då vidtog en show utan dess like. Rätt efter rätt kom in med jämna mellanrum och presenterades i ett bra tempo. Det hände något hela tiden.

Efter avslutad måltid gick vi återigen ner till vår plats vid brasan och återförenades med våra nyvunna norska vänner. Då var det dags för kaffe och ”godis” av typen älgörtskaramell och torkade rönnbär. Vid halv tolv var kalaset över, då kom vår taxi och efer en knapp halvtimme låg vi i våra sängar. Mätta, nöjda och mycket belåtna.

Efter att ha läst detta förstår du vad jag tycker om besöket på Fäviken, det går inte att missförstå eller hur? Nu ska känna efter – kommer jag att orka äta frukost?

image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image image