Sommaren är kort och snabbt går det. Vi tillbringade vår i Sverige men är sedan någon vecka tillbaka i Antibes. Sverige var fantastiskt men lite kallt. Hel okej för oss som får njuta av medelhavsklimatet hela hösten.

Det har inte blivit något bloggande under sommaren. Framför allt därför att jag har varit lat. Umgåtts med familj och goda vänner istället för att skriva. Jag tror också att det är en konsekvens av att jag skrivit en bok och bloggat intensivt under några år. Behövde nog en paus helt enkelt.

Igår träffade jag några goda vänner här i Antibes. De pratade så entusiastiskt om en kvarterskrog nära oss. Den har varit i kraft något år och vi har provat den, men vi har inte blivit frekventa gäster. Mycket beroende på att vi är ganska traditionella och väljer våra gamla stamställen.

Idag är jag ensam och funderade på om jag skulle gå dit och äta lunch. Jag har haft diskussionen med flera vänninor om hur det är att gå ut och äta ensam. Lunch är en sak – men middag? Jag tog chansen, det var ju trots allt lunch. Slog mig ner, fick menyn och kände mig mycket bekväm. De vänner jag träffade igår hade lyriskt berättat om att de ätit stekt ”poulpe”, något som jag älskar. Givetvis slog jag till på det och nu sitter jag i en stol på balkongen, skriver och är proppmätt.

Kvarerskrogen Brasserie de l’Ilette höll verkligen måttet. Maten var rejäl, vällagad och god. När jag tittade mig omkring såg jag också många andra trevlig maträtter. De har dessutom goda viner, i ett stort urval. Och det går att få riktigt bra vin på glas.

Många krogar kör på i gamla hjulspår och vinlistan brukar sällan förnyas. Här verkar de ha bra känsla för urvalet. Flera av vinerna är ekologiska, även de på glas.

Nu är jag så lyckligt lottad att jag sällan behöver äta middag ensam, men det händer ibland. Då är det här ett perfekt ställe att gå till. Även på kvällen. Folkligt och opretentiöst men ända vällagat med hög kvalitet. Resten av hösten ska jag fortsätta att prova nytt. Återkommer med nya inlägg.