Ensam kvinna på restaurang

Ensam kvinna på restaurang

Då och då är jag ensam men vill ändå gå ut och äta. Det är trevligt att få god lagad mat och vara i ett sammanhang. Under några dagar har jag varit ”singel” och testat ett par lunchalternativ i Antibes. Slutsatsen är att det är väl så viktigt vad du får för mottagande som hur maten smakar. Givetvis ska maten vara bra men inte på bekostnad av hur du blir bemött.

Igår bestämde jag mig för att gå till La Cour des Thés. En liten kvarterskrog på en fin innergård i Antibes. Jag har hört talas om restaurangen och att den ska vara bra och mysig. Nu var det dags att testa. Solen sken och alla förutsättningar var bra. Jag gick fram och frågade efter ett ledigt bord. Kände direkt att jag var till besvär när jag pekade på ett bord som jag tyckte passade. Nej, det bordet fick jag inte ta och blev ganska nonchalant hänvisad till ett annat. Jag accepterade det och slog mig ned. Strax efter det kom ett sällskap på tre personer som direkt fick bordet jag frågat efter. Vill samtidigt påpeka  att jag har respekt för behovet att optimera platser, men dessa bord var exakt lika stora.

Nåväl, efter en lång väntan fick jag in menyn. Under tiden fick övriga sällskap någon som kom fram till bordet berättade om dagens rätter (vilket aldrig presenterades för mig). Ingen brydde sig om mig. Till slut fick jag beställa. Det blev en caesarsallad och ett glas vitt vin för mig. Och det var inget fel på vare sig mat eller dryck. När jag ätit klart var det ingen som tog notis om mig. Jag funderade på om jag skulle ta en kaffe men bestämde mig för att avstå. Bad då att få in notan och det tog en stund. Sedan hände absolut ingenting . Kollade om jag hade jämna pengar, men tyvärr. Jag måste tillkalla servitören. Betalde exakt belopp och sedan gick jag besviken därifrån.

Idag gick jag till mitt gamla stamställe Hotel Royal i Antibes. Ett ställe som varierat i kvalitet. Framför allt hade de en svacka för ett par år sedan när deras fantastiske ”chef” slutade. Nu tycker jag att de är på väg tillbaka även om maten inte håller samma toppklass som tidigare. Men bemötande är bra. Direkt när jag kommer in blir jag omhändertagen och de frågar om jag vill sitta inne eller ute. När jag slagit mig ner kommer ett glas prosecco innan jag hinner blinka. Jag får menyn direkt och och dagens rätter presenteras för mig. Valde en laxtartar som var utmärkt. Sedan beställde jag kaffe och fick notan snabbt och smidigt.

I mitt förra inlägg om restaurangbesök i Nice beskrev jag hur vi (tre kvinnor) kände oss tveksamt behandlade. Att vara ensam kvinna kan var ännu värre. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte lämnade restaurangen direkt när jag inte kände mig väl bemött. Det gjorde vi i Nice. Jag tänker på alla som oftare än jag går ut och äter på egen hand. Det är inte okej att bli särbehandlad. Jag kommer aldrig mer acceptera det.

Vilken höjdare i Nice

Vilken höjdare i Nice

Oj så mycket mat.

I går var jag tillsammans med två vänninor i Nice och vi skulle bland annat äta lunch. Vädret var fantastiskt och vi var överens om att välja en strandrestaurang, trots att de inte alltid har den bästa maten. Vi begav på restaurangspaning efter strandpromenaden. Första anhalt blev Beau Rivage, som brukar vara bra. Där fick vi inget trevligt bemötande och ombads nonchalant att vänta ungefär en halvtimme. Det hör till saken att efter oss kom fyra personer (varav två män) som fick en betydligt trevligare behandling. Vi kände oss särbehandlade och irriterade så vi gick med raska steg därifrån för att leta vidare. Stan är full av restauranger.

Efter att ha strosat runt en stund bestämde vi oss för att titta

Le Galet – centralt belägen

närmare på en ”italiensk” restaurang, Le Galet. Vi hade valt bort den i första omgången för vi tyckte att den såg oansenlig ut och verkade mest servera pizza. Men nu skulle denna uppstickare få en chans. Vi närmade oss menyn och konstaterade att utbuden var lite bredare än vad vi från början trodde. När vi kom lite närmare själva restaurangen såg vi att den hade puls, var fräsch och de maträtter som passerade våra ögon var så tilltalande. Det skulle bli svårt att välja.

Maten hade räckt till fler. Doggybag kan rekommenderas.

Vi bestämde oss. Här ville vi äta. En trevlig hovmästare tog raskt hand om oss och trots att stället var tämligen fullt fick vi ett fint bord med vacker utsikt. Vi fick uppmärksamhet och trevligt bemötande. Nu var det dags att välja på menyn. Bredvid oss åt de flesta pasta i olika varianter. Allt såg gott ut. Vi resonerade först om att dela på en förrätt men med facit i hand var det klokt att avstå. Portionerna vi fick in var gigantiska. Det var så goda och snyggt upplaga. Vår servitör var också förekommande och trevlig under hela måltiden. Vilken höjdarmåltid och en trevlig totalupplevelse.

Fräscha toaletter.

Jag vill också passa på att berätta lite om själva stället. Det är vackert inrett med snygga möbler i fint material och färgsättningen är genomtänkt. Atmosfären är härlig och det finns både loungemöbler och solstolar för den som vi softa här en eftermiddag eller så. Något som jag kommer att göra inom kort om vädret fortsätter i den här stilen. Jag måste också säga något om toaletterna. De är de fräschaste jag upplevt någonsin på en strandrestaurang.

När jag kom hem så blev jag nyfiken och försökte skaffa lite mer information. Jag kom fram till att Le Galet öppnade i påskas och att de är en del i en kedja som har ytterligare ett antal restauranger i Nice. Le Galet lär ha öppet för lunch året om och under sommarperioden är det också kvällsöppet.

Jag kan varmt rekommendera er att gå hit och äta. Men kom dit rejält hungrig. Portionerna är gigantiska.