Inte bra SvD

Till att börja med. Nej, jag har inte slutat blogga men just nu är det lite längre mellan varje inlägg. Det beror inte på att jag slutat skriva, tvärtom. Jag skriver som aldrig förr, men jag är mitt i ett bokprojekt som slukar en stor del av min tid just nu. Ni får veta mer längre fram.

Just nu är jag i Sverige, bl a för att jobba med boken tillsammans med en kollega. Veckan har varit intensiv och avrundats med att umgås med barnbarnen, mina  tre fina småtjejer som nu börjar att ha riktigt roligt tillsammans. Själv har jag i natt delat säng med Greta och det var mysigt tills hon vaknade vid fyratiden och ville inte somna om. Jag förstår varför den biologiska klockan fungerar som den gör. Det är ganska tröttsamt att inte få full nattsömn. Nu är jag relativt pigg till min natur så jag klarar några sömnsvaga nätter.

Under eftermiddagen har jag i alla fall varit med mig själv och suttit och jobbat tills jag kände att jag behövde sticka mellan med något annat. Kreativiteten avtog vid sextiden och jag bestämde mig för att ge mig på ”Profilen”. Det handlar alltså om Svenska Dagbladets söndagskorsord, som alltid kretsar kring en viss person. När vi bodde i Sverige hade vi prenumeration på papperstidningen och löste korsordet så gott som varje söndag. Nu har vi en elektronisk version av tidningen och det går att lösa korsordet vi paddan. Så fick det bli idag, men jag kom av mig.

Dagens profil visade sig vara Annika Falkengren, vd och koncernchef på SEB. Roligt tyckte jag som arbetat hela mitt yrkesverksamma liv inom den finansiella sektorn och dessutom under ett antal år arbetat inom SEB. Annika är ju också den mäktigaste affärskvinnan i Sverige.

Nu kommer jag till min reaktion. Jag ger mig på korsordet och börjar fylla i det jag kan. Men, så plötsligt kommer jag till en fråga som får mig att studsa till och att skriva detta inlägg. Frågan lyder: var x mammaledighet – min förvåning är total. Svaret har jag inte ännu, men det kommer att bli ett antal månader. I korsord kan det finnas en del krystade eller knepiga frågor, vilka många gånger kan vara roligt och uppiggande. Men det här är något annat.

Jag har aldrig sett en liknande korsordsfråga. Tänk er att den skulle dyka upp om en manlig företagsledare var profil. Hur många pappamånader har han tagit ut? Kan du tänka dig den frågan? Jag tror inte att det kommer att hända. Skulle det komma att hända kan det möjligen motivera att frågan tas upp även när det gäller framgångsrika kvinnor. Nu är det en uppenbar obalans när det gäller män och kvinnor i ledande befattningar så det är knappast aktuellt.

Ni kan tycka att min reaktion är överdriven och att det handlar om en oskyldig petitess. Men, även om det är en liten  detalj i ett korsord så är det i en av Sveriges största dagstidningar. Det borde inte ha slunkit igenom. För mig är den här typen av slentrian något som för mig är mycket irriterande. Den person som skapat korsordet har säkert inga dåliga avsikter, men effekten blir ett subtilt bidrag till att konservera könsroller. Annika Falkengren leder en av Sveriges storbanker och det måste vara helt ointressant hur länge hon varit föräldraledig. Barnet har dessutom två föräldrar. Hur många pappadagar har cheferna för de andra bankcheferna tagit ut?

Det är viktigt att media, även om det är i korsordsformat, tänker på vilka signaler de sänder.

 

 

 

0

 

Balans och ökad jämställdhet – ett möte som gav energi

Balans och ökad jämställdhet – ett möte som gav energi

Sedan jag slutat vara anställd och inte längre har en arbetsgivare som betalar medlemsavgifter och deltagande i olika sammankomster gäller det att välja med omsorg. Det faktum att jag dessutom bor i Frankrike och bara då och då är i Sverige begränsar också tidsmässigt mina möjligheter att vara närvarande vid seminarier och arrangemang. För att ändå få inspiration, uppdatering och odla det svenska nätverket är det viktigt att prioritera några organisationer och aktiviteter. Just nu är jag särskilt glad för att jag fortsatt att vara medlem i Styrelsebalans och att jag bestämde mig för att närvara vid Styrelsebalansdagen igår.

Styrelsebalans är en organisation som funnits i åtta år och arbetar för att få bättre balans i ledningar och styrelser. Det jag särskilt gillar med den här organisationen är att den verkligen präglas av en äkta vilja att åstadkomma skillnad. Genom debatt, ökad kunskap och aktivt nätverkande drivs verkligen jämställdhetsfrågan på ett konstruktivt sätt – prestigelöst och med kvalitet. Det gillar jag. Jag gillar också på det sätt verksamheten utvecklas. Den växer med en tydlig affärsidé och på ett kontrollerat sätt.

I år var det tredje gången som Styrelsebalansdagen arrangerades. Programmet var fullspäckat med intressanta föreläsare och spännande rubriker. Nu tänker jag berätta om det som gjorde mest intryck på mig.

Till att börja med vill jag ge en eloge till grundarna; Anki Kling och Lena Gustafsson. De inledde också seminariet genom att berätta om verksamheten. Stolta kunde de presentera den geografiska organisation som växt fram. Och att det nu finns verksamheter runt om i Sverige. Det finns också internationella ambitioner, med det är ännu så länge i sin linda.

Jag har i tidigare inlägg skrivit om boken Bortom glastaket. Författad av just Lena Gustafsson tillsammans med Ulrika Sedell. Under seminariet delade de med sig av slutsatser och citat. En bok som glädjande nog fått stor uppmärksamhet och spridning. Lena och Ulrika strålade verkligen av självförtroende när de berättade. Läs gärna det jag tidigare skrivit och framförallt läs boken.

Anna Wahl lärde och inspirerade

Anna Wahl lärde och inspirerade

En annan intressant föreläsare var Anna Wahl, professor i genus, organisation och leding vid KTH. Hon talade under rubriken – Ökad medvetenhet men långsam förändring. Och det blev en bra sammanfattning av det hon talade om. Hon refererade till tre olika utredningar 1993, 2002 och 2014 och visst har det rört sig sakta framåt och medvetenheten har ökat. Anna poängterade vikten av en bra analys av problemet. Varför ser det ut som det gör? Hon refererade till sammanfattningar av olika intervjuer. En viktig slutsats tycker jag är att kvinnliga företagsledare måste gå från att vara förebilder till att bli förändringsaktörer. Det tar jag till mig och det ligger i linje med min grunduppfattning. Framgångsrika kvinnor måste ta ytterligare ett kliv framåt och våga stå upp. Men också att inte acceptera allt, kraven på kvinnor i karriären är många gånger alltför höga. Det som gör mig lite bekymrad under denna föreläsning är de unga chefernas syn på jämställdhet. Om vi tror att det kommer att bli bättre när ”gubbarna” går i pension är vi farligt ute. Många unga chefer idag har bristande kunskap och medvetenhet, jämställdhet är på något sätt en icke-fråga. Farligt, farligt – här behövs ännu fler förändringsaktörer. Det går inte att slå sig till ro.

Så var det dags för eftermiddagens huvudtalare, Fredrik Reinfeldt. Hans rubrik var – tid för jämställt ledarskap. Det var en personlig, öppen och inspirerande före detta statsminister som vi fick nöjet att lyssna till. Han kom ganska snabbt in på frågan om hur rekryteringsprocesser går till eller snarare bör gå till. Detta exemplifierades med hur den förra regeringen systematiskt arbetat med transparens, öppenhet och tydliga rekryteringsprocesser när det gällde t ex att tillsätta Generaldirektörer och styrelseledamöter i

En lysande Fredrik Reinfeldt

En lysande Fredrik Reinfeldt

statliga bolag. Efter det övergick han till att prata om det kan kallade ”omsorgstrycket” och nu blev det fler personliga reflektioner. Han lyfte frågan om ökad flexibilitet – under en stor del av livet måste vi ägna oss åt omsorg av olika slag. Det är inte bara bebisar som behöver föräldrarnas tid och närvaro. Att t ex ha en sjuttonåring har också sina utmaningar, liksom att ha åldrande föräldrar. Fredrik bjöd också på några beskrivningar av vardagssituationer, som många nickade igenkännande åt. Vem i familjen är det som tar upp lappen i barnens rycksäck, där det står att det är matsäck som gäller idag? Med det ville han säga att allt inte går att lösa via föräldraförsäkringen. Han valde att slänga in några nya infallsvinklar i debatten, något som han kan unna sig nu utan direkt politiskt ansvar. Jag och många med mig ansåg att detta var ett av hans absolut bästa framträdanden. Synd att politiker måste vara så korrekta.

Azita Shariati - vilken kvinna, med makt att förändra

Azita Shariati – vilken kvinna, med makt att förändra

Så var det dags för Azita Shariate, Vd för Sodexo AB i Sverige och Danmark och utsedd av Veckans Affärer till årets mäktigaste affärskvinna. Hon öppnade sitt fantastiska anförande med att säga – jag kom till Sverige på grund av kärlek. Azita som kommer från Iran gav oss en personlig berättelse som hennes liv och karriär. Hon är precis en sådan förebild, eller kanske hellre förändringsaktör, som jag gärna skulle se fler av. En kvinna, dessutom med utländsk bakgrund, som tagit sig fram på sitt sätt och visat att det går. Hon återkom flera gånger till uttrycket ”från ord till handling”. I hennes ledarskap är det viktigt att vara värderingsstyrd och ha företagets grundvärderingar att luta sig mot. Men, handlingskraft och värderingar måste gå hand i hand. Att ta tuffa beslut är lättare om det är tydligt på vilken grund företaget står. Mångfald i kombination med lönsamhet och affärs nytta var något som Azita med stor trovärdighet reflekterade över. Jag tror också att gav oss alla en tankeställare när det gäller fördomar och förutfattade meningar. Hon avslutade sitt ”tal” med orden – handling ljuger aldrig.

Eftermiddagen övergick till kväll och det blev dags för lite mat och mingel. Full av positiva intryck och framtidstro var det sedan dags att avrunda.

Bortom glastaket – en viktig och riktigt bra bok

Bortom glastaket – en viktig och riktigt bra bok

Intervju med några av bokens huvudpersoner

Intervju med några av bokens huvudpersoner

Jag har förmånen att få lära känna Lena Gustafsson. Ja vi känner inte varandra särskilt väl, men genom organisationen Styrelsebalans och våra olika aktiviteter på sociala medier har vi förenats. Vi har blivit nyfikna på varandra och vi har helt enkelt börjat nätverka. En konsekvens av det är att jag fick förmånen att skriva några rader som förord i den bok som Lena skrivit tillsammans med Ulrika Sedell. Jag var också inbjuden till den release av boken som var förra veckan och kände mig glad och stolt över förtroendet att ha fått läsa boken innan alla andra.

Här nedan följer den text som jag skrev om boken och en del av den återfinns som förord.

Den här boken fyller verkligen ett tomrum i flera avseenden. Viktiga och intressanta berättelser från framgångsrika kvinnor som berättar öppet om sina liv och vägen till makt och inflytande. De berättar, öppet och professionellt, hur just de tänkt, agerat och vilka drivkrafter som varit vägledande. Jag är övertygad om att boken kommer att tjäna som stöd till många, framförallt unga kvinnor som vill göra karriär. Förhoppningsvis kommer den också att läsas av män i ledande positioner och öka deras kunskap om hur kvinnor tänker, fungerar och agerar. Kunskapen om genusfrågor är katastrofalt låg hos de flesta manliga chefer jag träffat genom åren. Nu är ju inte kvinnor ett kollektiv, liksom män är vi individer. Det framgår dock i boken att det finns ett antal gemensamma nämnare som av författarna samlat i det som i boken kallas för karriärnycklar. Huvudet på spiken tycker jag som har egna erfarenheter i likhet med de intervjuade kvinnorna. Karriärnycklarna beskriver så väl vad som gjort dessa personer så framgångsrika och jag känner igen mig själv i många av berättelserna. Tänk om den här boken funnits när jag var yngre, vilket stöd den hade varit.

Jag tror också att boken kommer att tjäna ett ännu högre syfte, nämligen att äntligen på allvar börjar bygga nätverk som inte har utgångspunkt i att vi ska lära oss (männens) spelregler för att bli framgångsrika. När jag fick mitt första chefsjobb, för drygt tjugofem år sedan, bestämde jag mig för att ta mig fram som den jag var. Det var ju därför jag blev utvald. Jag vill inte vara en dålig kopia av manliga chefer – jag är originalet och jag vill göra skillnad. Nu som då. För mig har det alltid varit viktigt att vara och stå för den jag är. Integritet, mod och empati har alltid väglett mig, liksom att jag är kvinnlig och agerar på mitt sätt. Det är givetvis viktigt att förstå hur spelplanen fungerar och lära sig att känna igen härskartekniker, men det är ännu viktigare att skapa en stark förändringsrörelse för att bryta mönstret. Vi skriver 2015 och 2,5% av börsens Vd:ar är kvinnor – siffran talar för sig själv. Det innebär att 97,5% är män. Varför är det så och varför sker förflyttningen så långsamt? Brist på kompetenta kvinnor är det definitivt inte.

En fördomsfull skröna är den om att kvinnor inte stöttar andra kvinnor. Det är fel anser jag. Däremot är min uppfattning att vi kan bli mer professionella när det gäller nätverksbyggande. Att verkligen utnyttja våra kontakter för att stötta och aktivt bidra till att fler kvinnor får plats i maktens korridorer. Gemensamt kan vi också med större kraft verka för att slå hål i glastaket. Den här boken har gett mig i knuff i rätt riktning och förhoppningsvis kommer jag inte att vara ensam.

Bortom glastaket

BOKEN ÄR VIKTIG OCH Så BRA – LÄS DEN

Underskatta inte procenten

Underskatta inte procenten

Den här veckan är extra intressant. På söndag är det internationella kvinnodagen och det präglar en del av veckans händelser. Allt ifrån innehåll i Radio och TV, artiklar och inlägg i media, rapporter som släpps mm. Och givetvis vill jag göra ett inspel på bloggen. Det verkar för övrigt ha gått mer eller mindre inflation i så kallade temadagar, vad sägs tex om ”semikolonets dag”, ”gelehallonets dag” eller ”sjusovardagen”. Det är inget fel med att uppmärksamma olika händelser, saker eller fenomen, men det finns vissa dagar som är viktigare än andra. Internationella kvinnodagen är för mig en sådan och det finns många anledningar att stanna upp, reflektera och argumentera.

Själv ska jag den här veckan delta i tre aktiviteter som tar sin utgångspunkt i ökad jämställdhet och bättre balans mellan könen. Igår kväll deltog jag i ett medlemsmöte arrangerat av organisationen Styrelsebalans www.styrelsebalans.com där jag är medlem. Mötet ägde rum på SvD och jag återkommer till det. I kväll ska jag delta i Veckans Affärers event där Näringslivets mäktigaste kvinna kommer att utses. Jag återkommer till det också senare i veckan. På torsdag ska jag göra något extra spännande. Jag ska gå på ett releaseparty för en ny bok ”Bortom glastaket”. Boken är skriven av Lena Gustafsson och Ulrika Sedell och innehåller bl a intervjuer med 26 framgångsrika kvinnor. Jag har haft förmånen att förhandsläsa boken för att skriva några kommentarer. Boken är så intressant och spännande och jag kommer att berätta mer om den i kommande inlägg.

En av veckans intressanta läsningar är AllBrightrapporten www.allbright.se Den konstaterar hårdkokt att det går utför när det gäller jämställdheten i de svenska börsbolagen. Och antalet kvinnor på Vd-poster är t ex färre än förra året. Det finns mycket intressant statistik, analys och slutsatser i rapporten. Resultatet är i alla fall rejält nedslående. Det går åt fel håll. Några bolag har blivit bättre och några har blivit sämre och så många som 79 bolag har inga kvinnor alls i sin ledningsgrupp. Hallå – det är 2015. Vi har pratat och pratat i så många år, men det hjälper uppenbarligen inte.

Är det då intressant med statistik? Igår deltog jag alltså i ett möte på SvD där Tove Lifvendal och Maria Ludvigsson pratade under rubriken ”Jämställdhet är mer än statistik”. Det blev ett intressant möte. Vi fick lyssna på två spännande personer och det blev en hel del diskussion. Både Tove och Maria betonade starkt att det är viktigt att kvinnor inte blir betraktade som ett kollektiv utan som individer. Och att processen för ökad jämställdhet måste komma inifrån. De var därmed kritiska till att mäta och sätta mål nör det gäller könsfördelning. I den bästa av världar så vore det fantastiskt, men jag tycker att det är ett önsketänkande. Tänk om all rekrytering gjordes utifrån en objektiv syn på kompetens och ledningsgrupper och styrelser sattes samman genom att individernas kvaliteter värderades för att forma det ultimata teamet. Nu är det ju inte så det går till. Och vi måste förhålla oss till verkligheten. Därför är jag för kvotering. Inte för att det är optimalt, men för att det är ett sätt att lite snabbare förflytta oss i rätt riktning.

Det blev en del diskussion om kvotering igår och min känsla efteråt var att vi som varit med i många år och upplevt den så kallade verkligheten hade en mer krass syn i frågan. Visst är det helt rätt, rent principiellt, att driva förändringen genom påverkan och att den som vill fram måste ta plats. Verkligheten är dock en annan. Män kvoterar in män. Det är bara att läsa statistiken, som i alla fall jag tycker tillför en viss nytta.

En sak vill jag betona och det jag även gjort i tidigare inlägg. Med fler kvinnor i ledande positioner skulle näringslivet se annorlunda ut. Och då menar jag att det behövs många fler så att de/vi har möjlighet att göra skillnad. En och annan ”gisslan” klarar inte av att förändra. Även om inte jag heller vill betrakta kvinnor som ett kollektiv så finns det faktiskt skillnader mellan könen.

I tidigare inlägg har jag skrivit om SCA-härvan och att jag inte tror att det hade hänt med en kvinna på toppen. Jag vidhåller det. En kommentar som jag mött är att vi kvinnor borde ”rösta med fötterna” och bojkotta produkter från företag som vi inte gillar. Om vi satte det i system skulle det bli kännbart. Jag gjorde en annan handfast sak förra året. Jag köpte HM-aktier efter att ha lyssnat på Helena Helmersson, hållbarhetschef på HM och förra årets mäktigaste kvinna enligt VA. Det har varit en bra placering. Just nu ångrar jag mig djupt att jag inte köpt aktier i Mytronic, som har en fantastisk Vd i Lena Olving. Kolla aktiekursens utveckling i år så förstår ni vad jag menar.

Det ska bli spännande i kväll www.va.se Även om en utmärkelse inte är någon sanning så är den en signal och aktiviteten är ett utmärkt tillfälle att nätverka. Och det sätter ljus på den viktiga frågan om ökad jämställdhet i näringslivet.

Det hade inte hänt med en kvinna på toppen

Det hade inte hänt med en kvinna på toppen

Jag har delvis följt turerna kring SCA de senaste månaderna och den granskning som görs av Svenska Dagbladet. Även om det pågår utredningar och inga formella domar är fällda så känner jag ett behov av att ventilera mina synpunkter ur mitt perspektiv. Är det någon av er läsare som sett eller läst om en enda kvinna (med makt och beslutskraft) i den här härvan? Jag har i alla fall inte lyckats hitta någon. Nej, det är bara att konstatera att det är maktens män som tillsammans legitimerat diverse tveksamma handlingar.

Att det inte förekommer kvinnor i den här typen av sammanhang beror på två saker. För det första finns det inte så många kvinnliga börs-Vd:ar eller styrelseordföranden. För det andra, med kvinnor i toppen i de inblandade företagen skulle inte detta skett. Har ni någonsin hört talas om kvinnor inom ett maktnätverk som fixar jaktresor eller låter sina män använda företagets flygplan för privata ändamål?

Mina reflektioner blir då följande.

Det finns inte tillräckligt många kvinnor som har kompetens nog att axla roller som innebär att ta det yttersta ansvaret för ett företag – är en vanlig kommentar till den skeva könsfördelningen. Bullshit säger jag då, som egentligen inte gillar att skriva den typen av ord. Men jag hittar inget bättre i sammanhanget. Männen väljer i sina nätverk. Fallet med SCA ger mig bara mer bränsle till min uppfattning. Det är inte konstigt att många företag, inför rekryteringar, väljer det som är känt och tryggt. Att gå utanför sin komfortzon kräver mod och fantasi och det är också riskfyllt. Att släppa in de som inte tillhör den inre kretsen kan ju stöka till det. Det kan ju komma in någon som ifrågasätter invanda mönster. Jag tror att det finns en stor rädsla inför det osäkra. Ja, det är bara drygt 2% av börsens Vd:ar som är kvinnor. Den siffran talar sitt tydliga språk. Vi skriver 2015 och utvecklingen står och stampar.

Min andra fundering är något av min ”käpphäst”. Om vi ska få ett mer jämställt näringsliv där vi bejakar olikheter så måste vi snabbt få in fler kvinnor på ledande positioner. Och då menar jag kvinnor som inte är manliga kopior, utan kvinnor som utövar sitt ledarskap och använder sin makt på sitt sätt. Jag har alltför många gånger genom åren fått höra hur viktigt det är att vi kvinnor lär oss hur maktens män fungerar. Detta för att ha möjlighet att ta oss fram och manövrera i den terräng som gäller. I den ligger också att anpassa sig för att lyckas i karriären. Med fler kvinnor kommer förutsättningarna att förändras, men det behövs många fler. Ensam är inte stark och det är viktigt med nätverk som bejakar olikheter och som vågar utmana.

En ytterligare tanke, eller snarare erfarenhet, är att många kvinnor med makt har ett mycket starkt rättspatos. Jag känner många som nästan är överdrivet korrekta och kan ta en semesterdag för att uträtta privata ärenden. Eller, som arbetar under semestern men ändå rapporterar alla dagar som lediga. Många kvinnor är också mer sparsamma med att åka taxi och att bjuda affärsbekanta på lunch eller middag. Här tror jag att fler kvinnor skulle kunna ta ut svängarna lite mer. Gränsen mot att åka på privata resor i bolagets jetplan kommer ändå att ha mycket god marginal.

På senare år har området regelverk växt sig allt starkare inom näringslivet. Särskilt inom bank och försäkring där jag har mina erfarenheter, men även inom många andra branscher. Det är på många sätt bra, men det får inte ersätta det sunda förnuftet och modet att fatta beslut. Jag kan inte låta bli att reflektera över detta i fallet SCA. Det finns lagar, det finns regelverk, det finns interna policys och det finns olika koder kring uppförande. Jag har ingen uppfattning om huruvida de inblandade har brutit mot dessa formella dokument. Men, det finns också något som heter omdöme och sunt förnuft.  Ju högre upp i hierarkin någon befinner sig desto viktigare är det att ha en stark inre kompass. En person med makt är har ett stort ansvar och bör agera som en förebild för andra.

Med fler kvinnliga Vd:ar och styrelseordföranden är jag övertygad om att vi kommer att se stora förändringar. Släpp in alla som sitter på avbytarbänken och låt dem få vara med i matchen på riktigt. Vad är det värsta som kan hända med det?

 

Gott ledarskap – nu viktigare än någonsin

Jag har medvetet avstått från att göra politiska inlägg på bloggen och det kommer jag inte att göra nu heller – men jag tänker skriva om gott ledarskap och då kan jag inte låta bli att särskilt lyfta fram det politiska ledarskapet.

För mig är gott ledarskap generiskt och fungerar i alla typer av verksamheter, såväl inom näringsliv, politik, institutioner eller organisationer. En bra ledare har mod, empati och integritet förutom nödvändiga kunskaper inom det område som hon eller han verkar. Hur ledarskapet sedan utövas påverkas av många faktorer, såväl inre som yttre. När det gäller det som jag väljer att kalla inre faktorer avser jag förutsättningarna hos ledaren som individ. Det vill säga ålder, erfarenhet, personlighet etc. Jag skrev t ex i ett tidigare inlägg om Annie Lööf som jag och många med mig valt att omvärdera. Vi måste ha respekt för att det tar tid att komma in i en tung ledarroll. Yttre faktorer kan vara själva verksamhetens förutsättningar, dvs vilka utmaningar och vilket skede verksamheten befinner sig i. En bra ledare har förmåga att anpassa sitt ledarskap till rådande omständigheter. De som rekryterar måste också beakta vilken ledarstil som behövs i varje givet läge. Dock är ett gott ledarskap alltid detsamma  – mod, empati och integritet behövs alltid.

Som ledare påverkar du många människor och det är ett stort ansvar. Rollen är inte alltid tacksam och det krävs många gånger stora ansträngningar för att klara uppdraget. Å andra sidan är det en kick att få bestämma, att synas och att få bekräftelse. På gott och ont alltså. Det som tillkommit i mycket rask takt som en ingrediens är utvecklingen inom (sociala) media och med den snabbhet som allt synas och läggs ut i realtid. En annan tillkommande faktor är det ökade inslag av regelverk inom många verksamheter. Även det har jag skrivit om i tidigare inlägg.

Vilka vill och vilka blir utvalda som ledare i den tid vi nu lever i. Om jag får sticka ut hakan – och det får jag ju – det är ju min blogg, så upplever jag brist på modiga ledare. Och vad beror det på? Jag tror att de faktorer jag precis pekat på bidrar.  När du vet att allt du gör synas och granskas och negativa uppfattningar kan delas med hur många som helst på t ex Twitter och Facebook är det enklare att inte sticka ut hakan. Och när du arbetar hårt styrd av regelverk är det mer bekvämt och karriärbefrämjande att inte utmana utan välja den säkra och enkla vägen.

Det faktum att allt idag synas och granskas är ju mest på gott, men jag tycker att vi som väljer att använda det fria ordet också har ett ansvar för att debatten får fler infallsvinklar. Ansvaret för det vilar också på journalister som givetvis fortfarande har ett mycket stort ansvar för hur bilden av våra ledare beskrivs. Inte minst gäller det våra politiska företrädare. Jag tror att det är riktigt tufft att vara politisk ledare idag och jag kan ibland uppleva att granskningen och domarna är väl hårda. Vi får de politiker vi förtjänar. I den tid vi nu lever i med ökad internationell oro och främlingsfientlighet behövs ett starkt politiskt ledarskap. Enligt min mening måste vi se till att alla typer av ytterligheter får minskad makt. Jag skulle liksom många andra se ökat samarbete mellan politiska partier med sunda värderingar och som är bredda att ta ett långsiktigt ansvar. Politik är inte att ändra kurs från dag till dag. Det handlar om att ta ansvar över tid och ge förutsättningar för alla som bor och verkar inom ett land att skapa sina liv.

I Sverige just nu är den politiska situationen allt annat än bra. Vi behöver starka och modiga ledare som kan kliva fram och ta ansvar. Som väljare och medborgare måste vi stötta det goda ledarskapet. Det är bra och viktigt med konstruktiv kritik, men det är lika viktigt att ge stöd och support.

 

Välj rätt chef

CV bildDe allra flesta har en chef (nu  har jag yrkeslivet som utgångspunkt). En person att rapportera till men också att se upp till och inspireras av. Är du mitt i ditt yrkesverksamma liv är din chef betydelsefull person i flera avseenden. Det är någon som sätter din agenda under en stor del av din vakna tid och som också beslutar om din lön och dina karriärmöjligheter – åtminstone i det korta perspektivet. Men det kan även påverka möjligheterna långsiktigt. Om du inte gillar, respekterar eller kommer överens med din chef bör du omgående byta. Det kan givetvis vara lättare sagt än gjort, men det är ditt liv och du äger din egen framtid. Om det av olika anledningar är svårt att agera direkt bör planeringen för ett byte få hög prioritet. Min erfarenhet är att alltför många går kvar i gamla hjulspår, trots att det borde göra något annat. Ibland kan det vara bekvämt att vara lat och låta tiden ha sin gång, men är du missnöjd med din chef är det fel situation att vara händelsestyrd i. Låt den viljestyrda delen inom dig få ta kommandot.

Det finns några insikter som fler borde ta till sig. Den första är – det finns ingen rättvisa. Subjektiva bedömingar är förhärskande. Du kan i princip ”dö med lagen på din sida”, men vad hjälper det dig? Nästa insikt är – du kan inte ändra på en person som är din överordnade. Har det gått snett i relationern är det ofta svårt att hitta vägen fram. Och den allra viktigaste är – med rätt chef kan du utvecklas och få stöd för att nå nya höjder.

Jag skriver som ni förstår utifrån egen erfarenhet, dels som medarbetare och dels som chef. Låt mig börja med utgångspunkten att vara medarbetare. När jag tänker tillbaka på mitt yrkesverksamma liv och funderar över var jag trivts, utvecklats och lyckats bäst så kommer jag hela tiden tillbaka till ledarskapet. Chefer som inspirerat, stöttat och haft förmågan att skapa framgångsrika team är de som kommer högst på min hitlist. Det är också chefer som varit generösa i den meningen att de tillåtit mig att växa och att synas.  Jag har också varit starkt beroende av att arbeta mot tydliga visioner och i en sund företagskultur. Att verka inom ett företag med en bra så kallad värdegrund blev med åren allt viktigare för mig när jag var anställd.

Som ni förstår har jag haft fantastiska chefer, urusla chefer och några medelmåttor. Värderingarna har varit mina personliga, men jag vill påstå att min syn i de flesta fall delats av andra. Vad har jag då gjort när jag haft en i min mening usel chef? Jo, jag har bestämt mig för att byta och satt igång den processen när jag insett att ”det inte kommer att lösa sig”. Av en före detta mentor och numera vän fick jag tidigt rådet att omprioritera min arbetstid – lägg 50% på jobbet och ägna resten av tiden åt att leta nytt jobb. Och var lite street smart. En krass och pragmatisk inställning och ett råd som jag nyttjat vid några tillfällen. Tänk på dig själv  – det är din framtid. Företaget klarar sig alltid utan dig och även om företaget har en själ så har det inga känslor och inget minne.

Nu har jag också haft ett antal fantastiska chefer som jag verkligen sett upp till och än idag kan se som förebilder. En röd tråd för dessa chefer har varit att de haft energi som de lyckats sprida, modet att fatta beslut och genomförandekraft  – och de har också lyckats få sitt medarbetarlag att vilja ge allt för att förtaget ska bli framgångsrikt. I samtliga fall har det varit personer ”med glimten i ögat”. Jag har svårt att respektera slätstrukna chefer. Ja, nu kommer jag in på medelmåttorna. De som inte gör fel, men inte heller kommer att bli ihågkomna. Jag lämnar dem med en gäspning.

Hur har jag då själv agerat som chef och hur kan jag ha uppfattats av mina medarbetare? Ja, det är ju en fråga att ställa sig. Och svaret kan inte jag lämna. Det jag kan skriva några ord om är hur försökt agera och vilken ledarfilosofi jag haft. Väl medveten om att jag både haft nöjda och missnöjda medarbetare. I vissa fall stämmer inte heller den så kallade personkemin. Min utgångspunkt har i alla fall alltid varit att försöka skapa fungerande team. Jag har alltid trott på dynamik och på synergier när ett antal människor jobbar tillsammans mot gemensamma mål. Jag har  också försökt vara prestigelös. Sist men inte minst har det varit viktigt att stå upp för det jag tror på, trots att jag är relativt diplomatisk och alltid verkat i mer eller mindre ”politiska organisationer”

Nu är jag min egen chef och jag får ofta frågan – vad gör du hela dagarna? Svaret på det kräver ett ett eget inlägg så det återkommer jag till.