Bäst i mitt brödtest

Bäst i mitt brödtest

Bröd är gott och det är viktigt i Frankrike. Det är en given del av varje måltid och boulangerier och pâtissierer är också mycket frekventa runt om i landet. Många gånger kan det vara en upplevelse att bara titta och dofta. De trängs i affärsstråket tillsammans med fastighetsmäklare och apotek.

I Antibes finns ett antal bagerier och de flesta bakar utmärkt bröd. Under ett antal år av research har vi just nu fastnat för några som vi tycker särkilt mycket om. Och för att göra det hela lite mer komplicerat eller avancerat så gillar vi olika. Det vill säga en viss typ av bröd är bättre på vissa ställen enligt vår privata testpanel.

Låt mig börja med morgonen. Då är en färsk croissant ett oemotståndligt bakverk. Här har vi provat oss fram och testat många alternativ. Det som är tur för oss är att de absolut bästa finns på vårt närmaste bageri, Boulangrie de l’Ilette. De bakar hela tiden och ibland är de så färska så att de inte bör stoppas ner i en påse, med risk för att deformeras. Jag inser att svagheten för croissanter inte är någon höjdare för figuren och svagheten tilltar dessvärre med åren. Detta får kompenseras med några extra steg under dagen. Det här bageriet har för övrigt också utmärkta matpajer. Perfekta till lunch tillsammans med en sallad.

När vi sedan kommer till baguetterna har vi ett annat favoritbageri. Det ligger i gamla stan och heter Aux Délices Antibois. Där köper vi en variant som kallas ”tradition”. Den är fantastiskt god, lite seg inuti och med en fin yta. Till skillnad från croissanter som i huvudsak äts på morgonen är baguetter något som funkar dygnet runt. På detta bageri bakar de kontinuerligt och när jag vill ha färskt bröd till middagen så köper jag brödet så sent som möjligt. Oftast är det varmt.

Till drinktilltugg har jag en fäbless för något som kallas ”four sale”. Det är små eleganta bakverk som inte är söta utan salta. De kan till exempel innehålla oliver, skinka eller ost. Mycket mumsigt tycker jag. Dessa köps med fördel på au Palais de la Friandise, ett pâtisserie i gamla stan som förutom dessa salta godsaker även tillverkar chokladpraliner. De gör också förföriskt goda kolor.

Bröd är billigt i Frankrike. En baguette kostar cirka en euro och det gör även croissanterna. Jag vet inte huruvida det förekommer subventioner. Tror att det var så tidigare innan EU-regleringarna, men jag låter detta vara osagt.

En annan aspekt på brödfrågan, i dessa tider av dieter typ GI, är om det är lämpligt att äta bröd över huvud taget? Jag tror att det är det i lagom omfattning. För den som inte är allergisk eller glutenintolerant såklart. Jag ser många smala franska människor som köar till boulangerierna och som går omkring och knaprar på en baguette. Allt gott kan ätas i lagom omfattning. Den gamla tallriksmodellen står sig vill jag hävda. Och så färskt, naturligt
och ”hemlagat” som möjligt.

Ät två – betala för en

Ät två – betala för en

Jag fortsätter på mattemat. Mitt förra inlägg om Alain Llorca har haft många läsare, så god mat intresserar. När jag ändå är inne på ämnet tänker jag skriva om en annan stjärnkrögare nämligen Christian Morisset som sedan ett antal år driver restaurangen Le Figuier de Saint Esprit i gamla stan i Antibes. Den enda restaurangen i centrala Antibes som har en stjärna i Guide Michelin.

Första gången som jag kom i kontakt med Morissets kokkonst var när han drev den tvåstjärniga restaurangen La Terrasse på Hotel Juana i Juan-les-Pins. Det måste ha varit 17 år sedan. Vi var fem ”tjejer” som hade sparat i fonder som gått mycket bra under en period. Och nu skulle vi festa upp pengarna. Utrustade med 5.000 Franc i kontanter gick vi till Juana och åt en fantastisk måltid. Många rätter var det och paradnumret var en i lera inbakad lammfilé. Lerförpackningen var numrerad och vi fick med resterna hem i ett litet paket som souvenir. Det var då det.

Morisset har inte lyckats återta sina två stjärnor, men enligt uppgift har han ambitionen att nå dit igen. Vi har varit på Le Figuier de Saint esprit ett antal gånger och tycker att maten är fantastiskt vällagad och god. Själva stället har också hög mysfaktor. Jag kan inte bedöma vad som krävs för två stjärnor. Tror dock att de mycket trevliga men lite orutinerade kyparna måste bli lite mer uppmärksamma för att restaurangen ska ta ytterligare i kliv i ranking. Jag kommer att följa utvecklingen.

Men nu till ett fint erbjudande som gäller fram till 29 maj. Det omfattar söndag kväll, måndag lunch och kväll.( Jag tror dock inte att erbjudandet gäller under påskhelgen.) Den meny som kostar 83 euro kan vid dessa tider åtnjutas för halva priset om det är två i sällskapet. Ät två menyer men betala för en alltså. Det är riktigt prisvärt. För pengarna får du; amuse bouche, förrätt, varmrätt, dessert och kakor. Du blir garanterat mätt och portionerna är ganska rikliga. Menyn byts då och då och går att kolla in på hemsidan.

All mat är god och omsorgsfullt tillagad på fina råvaror. Dessutom är den vackert upplagd vilket framgår av bilderna. Deras vinlista har ett stort urval och det finns mycket gott att välja bland.

Bon appétit.

Lyxlunch till rimligt pris

Lyxlunch till rimligt pris

Dagens meny

Att äta goda luncher är många gånger prisvärt i Frankrike. Det är dessutom av andra skäl bättre att äta en rejäl långlunch än en sen middag med många rätter. Både plånboken och magen mår bra av att satsa på lunchen.

Första gången vi besökte Alain Llorca var i Mougins 2003. Han hade då övertagit den välrenommerade  restauragen Moulin de Mougins efter Roger Vergé. En av Frankrikes

Varför inte ett glas champagne?

mesta namnkunniga kockar, som drivit verksamheten i hela 34 år. Verkligen ett anseende att förvalta. Tyvärr missade vi Vergé, men Llorca fick vi uppleva ett antal gånger. Fantastiska luncher i en outstandig miljö.

Nu driver Alain Llorca ett antal restauranger mellan Vallauris och

En förrätt med sparris

Nice. Stax nedanför Saint Paul de Vence, i Colle-sur- Loup ligger krogen som just heter Restaurant Alain Llorca. Den har en stjärna i Guide Michelin och är Llorcas ”flaggskepp” Att äta lunch där är en upplevelse för alla sinnen. Här serveras vällagad, välkomponerad  och vacker mat. Lokalt producerad och alltid färsk. Desserterna är i en division för sig. Det är konstverk komponerade av brodern, Jean-Michel Llorca. Givetvis har de också en förstklassig vinlista.

M sommelier

Vi var där för en vecka sedan med goda vänner. Mottagande är som det sig bör på den här typen av restaurang. Ett antal personer som har olika roller tar hand om oss på bästa sätt. Detta var en dag när regnet vräkte ner och istället för att njuta av den vackra utsikten på terassen kunde fick vi uppleva mysstämning när det smattrade på taket.  Helt okej det också.

Men nu till maten och det förmånliga luncherbjudandet. För 62 euros får du en trerätters meny, som även inkluderar två varianter av amuse bouche och kakor till kaffet. Vin, vatten och kaffe ingår också. För den som avstår från vinet är priset 42 euros. Bland rätterna finns det tre val att göra i varje kategori. Och det är inga lätta val. Den här gången var vi ett sällskap på sex personer och eftersom vi valde olika fick vi en test av samtliga nio varianter. Allt var supergott. Själv var jag mest nöjd över att ha valt Boulette d’agneau au foie gras (lammköttbulle med gåslever) till varmrätt. Den var ”one of a kind”.

Lammköttfärsbulle, mums

Vinet som serverades var väl utvalt och vi fick välja ett glas till förrätten och ett till varmrätten. Om så önskas går det också att få lite påfyllning. Det gäller bara att hålla sig väl med den påpasslige sommelieren.

Desserterna är som sagt i en division för sig. Vi presenterades ett urval

Dagens fina fisken

av läckerheter och det var bara att välja och vraka. Själv höll jag mig till en fruktsallad den här gången. Jag kände att jag inte pallade mer efter lammköttbullen.

För den som vill satsa på en god och festlig lunch tycker jag att detta är ett mycket bra alternativ. Maten är verkligen tillagad med all omsorg och innehåller ingenting krångligt

Kalven var inte heller så dum

eller udda. Enligt mitt sätt att resonera. Ibland kan jag tycka att vissa kombinationer blir för avancerade. Fräscha råvaror i god kombination passar mig. Det verkade ha passat hela vårt sällskap och vi åkte mätta och nöjda därifrån. För oss blev det ingen middag den kvällen.

Bonjour, s’il vous plaît och merci

Bonjour, s’il vous plaît och merci

Jag kom tillbaka till Antibes efter några veckor i Sverige och och nu möter jag våren. Vädret är fantastiskt och vi kan verkligen njuta av fina stunder utomhus. Förutom klimatet så finns det många andra olikheter mellan Frankrike och Sverige. Min utgångspunkt är alltid att ta seden dit jag kommer och försöker undvika att värdera olika beteenden eller kulturyttringar. Jag trivs verkligen både här och där. Vissa beteenden skulle dock med fördel kunna exporteras till Sverige. Det finns givetvis det som skulle kunna gå andra vägen också men det tar jag i något annat inlägg.

Nu tänker jag skriva om att vara artig och om att hälsa på varandra. Där är Frankrike ett föredöme enligt min uppfattning. Här hälsar vi på varandra när vi möts i olika sammanhang och vi säger adjö när vi lämnar. Vi tackar varandra och vi är artiga när vi handlar eller beställer. Låt mig ta några exempel.

Jag har under en tid regelbundet besökt en sjukgymnast för en axelskada. Varje gång någon kommer in i väntrummet tittar personen sig omkring och säger bonjour messieurs-dames. Vi som sitter där hälsar tillbaka. När någon lämnar lokalen säger de au revoir. Går du in i en butik så är det självklart att söka ögonkontakt med den eller de som arbetar där och hälsa på honom eller henne. Du kommer ju in i någons butik och då är det viktigt att uppträda artigt. Du är ju gäst. På motsvarande sätt tackar du för dig när du går där ifrån. När du köper bröd är det ”une baguette s’il vous plaît” som gäller. Om du åker buss så hälsar du givetvis också, men framför allt så tackar du chauffören när du kliver av. Kommer du in i en fransk frukostmatsal på ett hotell är det självklart att hälsa på övriga gäster. När vi går ut genom vår port på dagarna hälsar vi alltid på dem vi möter ”bonjour madame eller bonjour monsieur”. På kvällen är det bon soir och bon soirée som gäller. Och så vidare.

Det är trevligt att hälsa och det bidrar till stämningen i gemensamma rum och i möten mellan människor. När jag var liten var jag enligt uppgift mycket intresserad av främmande människor och slog mig gärna i slang med olika personer på bussar och tåg. Känner på flera sätt igen mig själv genom ett av mina barnbarn som gärna pratar med okända personer och hälsar på alla hon möter. Det är uppfriskande.  Även om det kan vara påfrestande med pratsamma barn så är det positivt och trevligt att bli sedd. Så fördelarna överväger eventuella nackdelar. Tyvärr är jag själv inte lika spontan längre och betydligt mer avvaktande innan jag börjar prata med någon som är helt främmande för mig.

Det är givetvis en grov generalisering att påstå att alla svenskar är stela och tittar ner i backen inför mötet med de vi inte känner. Ur ett kollektivt perspektiv är det ändå ett faktum att franska personer är artigare än svenskar. Det ligger i kulturen. Jag vill absolut inte plädera för att vi alltid ska prata med okända personer om vi inte känner för det. Det är vars och ens ensak. Även om det kan vara en bra idé att ibland ta ut svängarna lite mer. Skulle dock vilja slå ett slag för artigheten. Det är trevligt med människor som hälsar på varandra i ett väntrum. Att tacka för sig när vi lämnar en butik är också en snygg gest. Jag försöker tänka franskt när jag är i Sverige. Inte alltid helt intuitivt, men det går om jag ger mig tusan på det. Kanske dags att importera lite fransk artighet till Sverige?

 

En heldag i tryffelland

En heldag i tryffelland

Vi har varit i Alba och upplevt vit tryffel. Det är den dyraste och mest exklusiva tryffeln. Den finns att tillgå under en begränsad tid under hösten. Den svarta tryffeln är mer tillgänglig för den som bor på Rivieran. Trots att vi vistats och bott här nere i många år har vi hittills aldrig upplevt en tryffelmarknad, men förra veckan var det dags. Vi behövde en knuff och lite handfast guidning.

Ett par av våra goda vänner som är riktiga tryffelentusiaster frågade om vi skulle göra en gemensam utflykt till Aups. Det är en liten by strax norr om Lorgues som varje torsdag förmiddag under säsongen har en tryffelmarknad. Säsongen pågår mellan slutet av november och till början av mars. Den här dagen var en riktig vinterdag med rivieramått mätt. Temperaturen låg kring nollstrecket och himlen var klarblå. Riktigt kyligt men vackert. Under färden gällde det också att hålla koll på eventuella isfläckar. Vid tiotiden var vi framme och började med att besöka det lokala tryffelmuseet och vi inhandlade en ”affettatartuffi”. Det är en tryffelmandolin, vilket är ett måste för att få ut det mesta av den svarta knölen. Tunna skivor gör att vi kan få ut mesta möjliga eftersom det är ytorna som ger den karaktäristiska smakupplevelsen. Det gäller alltså att få ut så många skivor som möjligt. Vi var ju inställda på att handla så mandolinen blev en given start på vår tryffeldag.

Nästa moment blev ett besök på ett café ”Tryffelgrisen”. Ett typiskt litet café med tryffelrelaterade väggdekorationer. Den mest utmärkande är tryffelgrisen som tittade på oss medan vi avnjöt var sin kaffe med croissant. Innan besöket på marknaden ville vi givetvis spana in det lokala utbudet av butiker. Vi fastnade snabbt i en liten affär som sålde egentillverkade föremål av olivträd. Jag fortsatte att shoppa och här blev det bland annat en fin skärbräda eller snarare uppläggningsfat.

Och nu var det dags för marknaden. Där fanns ett antal stånd där tryffel såldes av olika lokala tryffelplockare. Dagspriset på varan, tuber melanosporum, låg mellan 80 och 90 € per kilo, vilket innebar att en liten tryffel kostade cirka 15€. Vi köpte en sån som vi lindade in i hushållspapper och förvarar i en glasburk. Den ska dock ätas inom en vecka. Det kommer vi att göra och jag ser fram emot att testa mandolinen. På marknaden fanns också en del förädlade produkter av typen tryffeltapenade, tryffelolja och tryffelrisotto. Det doftade gott i den röda Volvon kan jag berätta.

Efter marknaden besökte vi en lokal ostbutik som givetvis sålde ostar med tryffel i. Även här shoppade vi loss. Sedan var det dags att åka tillbaka mot Lorgues där vi hade bokat bord på det legendariska restaurangen Chez Bruno. Men på vägen passerade vi några vingårdar och bestämde oss för att göra ett nedslag på Chateau Thuerry i Villecroze. En bra vingård med goda viner. Vi köpte Les Abeillons Rouge 2011. Vet inte om det passar till tryffel men vi kommer att testa.

Dagens sista stopp var alltså Chez Bruno. Denna omtalade enstjärniga restaurang som bara serverar tryffelmenyer. Det är alltså tryffel i allt. Eftersom tryffel trivs med grädde, potatis och ägg så förstår ni vidden av denna måltid. Allt smakade utmärkt med gav också ordet matkoma ett ansikte. Jag tror sällan att jag varit så mätt efter en måltid. Det blev ingen middag den kvällen och nästan ingen frukost dagen därpå. Nu har vi återhämtat oss och vi är så glada över att ha gjort detta besök.

Hela utflykten blev lyckad och jag kan varmt rekommendera en utflykt till Aups. För den som inte vill äta lunch hos Bruno finns det många trevliga alternativ, dels i Aups dels i de olika byarna efter vägen. Under resan befinner vi oss också i ett område med många vingårdar. Det är bara att botanisera.

God Jul med marknad  i Antibes

God Jul med marknad i Antibes

img_1781Var och hur skulle vi fira jul i år? Många svenskar som bor på Rivieran åker hem över jul för att njuta av svenska traditioner och umgås med nära och kära. I år hade våra barn valt andra sällskap, så vi bestämde oss för att vara kvar här nere över jul. Ett bra val har det visat sig än så länge. Hela december har hittills varit helt fantastisk. Det ligger ett stabilt högtryck över området och vi njuter av klarblå himmel varje dag. Dagar som varar några timmar längre än i Sverige så här års. Nätterna är klara och lite svala men vad gör det. I natt lyste fullmånen så starkt att jag vaknade av ljuset. Vädret är viktigt, eller hur?

Det är fint i Sverige också och vi har förmånen att kunna välja bland två bra alternativ. Jag måste dock img_1814erkänna att jag saknar de vita jularna i Sverige. Under min uppväxt i Värmland och mina fjorton år i Västerbotten var det alltid snö. Vi tog ofta vår julgran i skogen (helt lagligt) och vissa vintrar kunde det vara ner mot 30 grader minus. Det var rejält kallt, men även det förknippat med högtryck och ljus. Och det mysiga med att komma in i värmen igen.

Nu är vi i alla fall i Antibes och här är det en härlig julstämning. Det är många människor i farten och hela staden är dekorerad med ljusgirlanger i diverse format. Allt ifrån kometen vid kapellet intill fyren till trikoloren som lyser upp Fort Carré. Att ta en kvällspromenad ner på stan är ett rent nöje och det gör vi ofta.

img_1784Det allra bästa just nu är julmarknaden som i år har fått sin plats mellan muren och båthamnen. En stor öppen yta ämnad att kunna rymma olika event. Många städer har sina marknader så här års och den i Antibes är fantastiskt trevlig. Den är precis som staden, öppen, tillgänglig och lagom stor för min smak. Det som direkt drar till sig uppmärksamhet är pariserhjulet som även det är kraftigt upplyst och färgsättningen varierar. På marknaden finns också en skridskobana där personer i olika åldrar testar sin förmåga att åka. Det finns en plats för kareoke där barnen sjunger för fulla muggar. Givetvis finns också en traditionell karusell.

Nu har vi ju inga barn i vår omgivning just nu så vid våra besök fokuserar på de olika stånd som finns. img_1813Dels är det försäljning av hantverk och smycken, dels erbjuds förplägnad av diverse slag. Det finns Vin chaud, Bretzel med Alsacevin, Socca, varm choklad, goda bakverk och ett helt stånd med Nutella, med mera. Och nu till det allra bästa enligt min uppfattning, Champagne och ostron. Det är både gott och festligt och alltid rätt. Kan funka som lunch, ”eftermiddagsfika” eller förrätt innan middagen. Det är bara att välja. För det facila priset av 19 Euro får du 12 ostron och två glas vin. Svårslaget måste jag säga. Dessutom är ostronen stora och kalla.

img_1795Vi tar helt enkelt seden dit vi kommer, vilket är ganska enkelt. Under själva julafton kommer vi att äta sill till lunch, men där upphör den svenska traditionen för i år. Nästa år kanske det blir Sverige med julskinka, vem vet. Var sak har sin tid och det gäller att fånga dagen så som den erbjuds.

img_1811img_1816

Une carafe d’eau s’il vous plaît

Une carafe d’eau s’il vous plaît

Kranvatten eller mineralvatten – det är frågan

Jag levde länge med uppfattningen att kranvatten “utomlands” inte gick att dricka. Detta nästan oavsett vilket land det gällde. När vi köpte lägenhet i Antibes för ett antal år sedan blev det från början en självklarhet att alltid släpa hem plastflaskor med vatten. Vid restaurangbesök likadant, vi beställde alltid in mineralvatten. Det gör vi inte längre.

När du besöker en restaurang på Rivieran är ofta den första frågan du får: vad vill ni ha för vatten, med eller utan kolsyra? Det är en fälla och ett sätt att få dig att undvika att beställa kranvatten. Gå inte på den. Marginalerna på mineralvatten är mycket höga och jag förstår betydelsen av att få sälja så mycket som möjligt. Som konsument finns det dock all anledning att inte gå på restaurangernas försäljningstrick.

Att beställa karaffvatten är inte alltid populärt och på vissa ställen blir leveransen kraftigt fördröjd och du kan behöva påminna flera gånger. Men ge inte upp. Förr eller senare får du ditt vatten. På lite enklare ställen är de oftast snabbare och serverar för det mesta vattnet kylt, eller levererar isbitar vid sidan om.

Visst finns det vissa fördelar med mineralvatten. Den främsta är att det inte smakar klor. Är du i hemmamiljö avhjälps det enkelt genom en vattenrenare. Svårare än så behöver det inte vara. Vissa restauranger erbjuder också filtrerat vatten och vi upplever att vattenkvaliteten generellt blir allt bättre. Nu kommer vi till nackdelarna, de är ganska  uppenbara

Ofta säljs mineralvatten i plastflaskor, i vissa fall i burkar och på restaurang är det mestadels glasflaskor som gäller. Oavsett förpackning bör detta alternativ undvikas. Varför ska vi köpa vatten i flaska när det finns i kranen? Den värsta förpackningsboven är antagligen platsflaskan, som är miljöovänlig ur ett antal aspekter och plast i kontakt med mat/dryck kan i vissa fall vara ohälsosam. Sedan kommer jag till transporterna. Hur vettigt är det att transportera förpackat vatten långtradare genom Europa för att försörja människor med en livsnödvändig vätska som finns i kranar i varje bostad och på varje restaurang?

Ibland finns ett motstånd mot det miljövänliga därför att det blir dyrare. Det kan till exempel vara dyrare att välja ekologiska varor än de som inte är det. När det gäller val av vatten är det alltid billigare att välja kranvatten. Och det med bred marginal. Literpriset för mineralvatten i en liten petflaska, som du köper på t.ex. bensinstation är ofta i storleksordningen 4 Euro. På en restaurang i Antibes är det inte ovanligt att en liter kostar 5 Euro. Här kan vi snacka om marginaler som i längden innebär mycket pengar för varje individ eller hushåll. (Det är givetvis billigare att köpa större förpackningar i livsmedelsbutikerna.)

Som jag berättat i tidigare inlägg har jag tillsammans med Gunilla Östberg skrivit en bok om hållbara affärer. I den beskriver vi bland annat att det finns tre kategorier samhället som kan göra skillnad; politiker, företag och konsumenter. Gunilla Ö bloggar också om hållbarhet för konsumenter, läs gärna mer på forasustainableworld. I en marknadsekonomi är det vi konsumenter som styr utbudet. Om vi slutar efterfråga förpackat vatten kommer finns det inte att finnas någon marknad. Det skulle betyda mycket ur ett hållbarhetsperspektiv och det finns ingen motsättning i förhållande till den egna plånboken. Det är precis tvärtom, här finns många tusenlappar att spara.