Hemvistintyg är bra att ha

Hemvistintyg 3Hemvistintyg är något viktigt. Det är ett intyg om var en person har sin fysiska hemvist. Att flytta till ett annat land innebär att tappa fotfästet i ett antal avseenden och att under en period inte tillhöra något land kan vara lite frustrerande. Det gick med blixtens hastighet att bli utskriven från Sverige men att bli inskriven i Frankrike har inte varit något självspelande piano. I ärlighetens namn har vi inte lidit så mycket av det, men det bygger på att vi båda är någorlunda grundtrygga och hanterar eventuella problem när de uppstår. Vart vill jag nu komma med denna inledning? Jo, jag vill berätta lite om vår flytt, som just nu befinner sig i skedet – vi har fått hemvistintyg i Frankrike. Det hände igår och så här gick det till.

Ett hemvistintyg kan du få först när du lämnat din första deklaration i ditt nya land. Här liksom i Sverige ska den lämnas in i maj. Som ni förstår är konsekvensen av det att du är hemvistlös under ett antal månader, något som ingår i projektet. Ja, jag tycker faktiskt att en flytt är ett projekt per definition. Det passar mig som drivit många omfattande och komplicerade projekt, för här får jag möjligheten att dra nytta av min kunskap och mina erfarenheter fast nu på det privata planet. Hur som helst, i maj lämnade vi vår första deklaration och har sett fram emot att få våra intyg. Enligt den advokat som hjälpt oss bör det gå relativt snabbt, vad det nu kan innebära. Varje dag har jag förväntansfullt öppnat postboxen och verkligen längtat efter ett brev från den franska skattemyndigheten, men blivit lika besviken varje gång. Jag ber advokaten att kolla upp – hon stöter på myndigheterna men ingenting händer. Inte förrän i förrgår.

När vi kommer hem efter en utflykt och öppnar mejlboxen har vi fått ett meddelande från vår advokat. Hon meddelar att det franska skatteverket,Hemvistintyg 4 eller rättare sagt den tjänsteman som ansvarar för vårt ärende, påstår att de inte fått vår deklaration. Suck, den har bevisligen skickats och sannolikt kommit bort någonstans i den franska byråkratin. I det här landet finns inga personnummer, e-legitimationer och e-deklarationer så det finns liksom inget ”system” för registrering. Vad gör vi nu då? Jag ringer och konsulterar advokaten och vi kommer överens om att vi ska lämna en ny deklaration. Att driva frågan om att myndigheten slarvat kommer inte att vara en framgångsrik metod, det är vi också rörande överens om.

Vi skrider snabbt till verket. Åker till Nice och skriver under en ny deklaration och tar kopior på mejlväxling mellan handläggaren på skatteverket och vår advokat. Utrustade med detta beger vi oss till Juan-les-Pins där Centre des Finances Publiques är beläget. Exakt 13.30, när de öppnar efter sedvanlig lunchstängning är vi där. Vi är nummer två i kön. Väl framme vid receptionsdisken försöker vi på knagglig franska att förklara vårt ärende och ber att få prata med Monsieur handläggare, vi har dock inte avtalat tid. Det kan nog gå ändå och vi får slå oss ner med en kölapp. Vi är då de enda besökarna och det går snabbt. Vårt nummer kommer upp och vi blir eskorterade av en vänlig dam till tjänstemannens rum. Han tar emot oss och vi känner båda – yes, äntligen!

Hemvistintyg 2Redan innan hade vi bestämt oss för att vara utsökt trevliga, trots att han förmodligen slarvat bort vår deklaration. Han är också trevlig, tillmötesgående och tjänstvillig. Tar emot deklarationen och säger att han omgående är beredd att stämpla och skriva under vårt hemvistintyg. Nu infinner sig nästa lilla problem. Han har slarvat bort de original som vi skickat till honom i början av året. Suck igen, trots att han letar igenom några av sina många pappershögar går våra dokument inte att finna. Vi resonerar lite fram och tillbaka och kommer fram till att blanketten borde gå att hämta elektroniskt. Då får vi veta något intressant.

På franska skatteverket har tjänstemännen inte tillgång till Internet, bara det egna Intranätet. Inget privatsurfande här inte. Tänk om det skulle vara så i Sverige – då skulle det bli uppror av dignitet. Hur gör vi nu då – här gäller det att vara konstruktiva. Vi är ju nästan i mål. Snabbast och enklast måste vara att vi åker hem, laddar ner, fyller i och skriver ut dokumenten. Och så blev det. Vår man lovade att ta emot oss igen senare under eftermiddagen. Snabba som kobror kastade vi oss i bilen, körde hem, fixade dokumenten och återvände. Nu kände receptionisten igen oss och vi fick lära oss ett nytt uttryck – rebonjour. Den här gången behövde vi inte ta någon kölapp.

Väl inne i tjänstemannarummet, för andra gången den här dagen, möter vi en leende byråkrat. Han är verkligen mycket trevlig och sympatisk, menHemvistintyg 1 jag är inte helt säker på att han har rätt jobb. Ordning och reda verkar liksom inte vara hans grej. Inte vårt problem – nu är vi nära. Vi lämnar fram våra handlingar och han stämplar och signerar – äntligen. Tacksamt önskar vi trevlig semester – han jobbar sin sista arbetsdag på fredag. Det finns även lite utrymme för small talk. Han berättar att han har en god vän i Helsingborg och vi lär honom några enkla svenska fraser.

Kontentan av det här inlägget är inte att kritisera den franska byråkratin. Jag vill bara belysa hur det kan fungera utan att egentligen lägga några värderingar kring systemet, mer än att konstatera att det finns stora olikheter mellan länderna. I Sverige är det betydligt mer kontroll och struktur, medan det i Frankrike fungerar lite mer manuellt. Båda systemen har för och nackdelar. En annan slutsats är att det inte finns någon manual typ – så här göra du när du ska flytta från Sverige till Frankrike. Om du vill göra det är det bara att kasta sig in i matchen. Det är roligt och lärorikt samtidigt som det ibland kan vara frustrerande. Att ha förmånen att få bo i Antibes – numera med hemvistintyg – är värt besväret.

Rösta i EU-valet – och lite annat

Svenska konsulatet i Nice

Svenska konsulatet i Nice

Det är spännande på många sätt att bosätta sig i ett nytt land. Lite av tjusningen är faktiskt att inte riktigt ha koll på allting. Innan det stora beslutet att flytta är det givetvis viktigt att ta reda på så mycket som möjligt, men samtidigt vara medveten om att det inte går att veta allt i förväg. Som alltid är det viktigt att göra en bra riskanalys och bedöma sannolikheter och konsekvenser. Här har jag stor nytta av min yrkesbakgrund. För ett ögonblick uppskattar jag alla de riskworkshops jag har genomfört. Ja, jag ser en modell framför mig som i förenklad form även kan användas i privatlivet. Vill du förändra måste du våga ta risker – medvetna risker. Att flytta innebär mängder av förändringar och det finns ingen manual. Jag har alltid gillat projektformen som arbetsmodell och den är ibland gångbar även på privata initiativ. I något annat sammanhang på bloggen har jag skrivit om att arbeta iterativt och det gäller i högsta grad det här projektet.

Igår hade vi, vad jag skulle kalla en administrativ dag när vi ägnade oss åt viktiga måsten, som en del i vårt flyttprojekt. Den fysiska hanteringen görs i vårt fall oftast från Nice, som är det administrativa centret i området.

Vi började dagen hos vår blivande husläkare. Just nu lever vi lite ”in between”. Vi är utskriva från den svenska Försäkringskassan men har ännu inte kommit in i det franska sjukförsäkringssystemet. Det är dock inga problem att som EU-medborgare komma i kontakt med den franska sjukvården. Vi har provat det tidigare som turister och vi har alltid blivit väl omhändertagna. Här går det till och med att få medicin på apoteketen om du är trovärdig när du förklarar din belägenhet. En gång när jag hade urinvägsinfektion, vilket inte var första gången och gick jag till apoteket och frågade om de kunde skriva ut penicillin. Apotekaren ställde några frågor och därefter fick jag ut någon typ av vätska som jag skulle dricka vid ett enda tillfälle. It will work trust me – sa han. Och jag blev bra såklart. Nu har vi i alla fall skaffat en husläkare. En kvinna i min ålder som är fransyska men har pluggat på Karolinska och kan svenska. Det är en perfekt kombination och vi har haft kontakt med henne tidigare i samband med en bilolycka som vi var med om 2006. Den händelsen kräver ett eget inlägg, som jag kanske skriver

längre fram.

Nästa punkt på dagens agenda var att rösta i EU-valet. Mot bakgrund av de kalla och främlingsfientliga vindar som nu blåser i Europa känns det här valet extra viktigt. Min allmänna

Jag lägger min röst

Jag lägger min röst

uppfattning när det gäller valdeltagande är att alltid rösta. Det är en rättighet och en skyldighet. Demokrati är ingen självklarhet och som del av ett demokratiskt system är det självklart att använda sin rösträtt. I Frankrike blåser de främlingsfientliga vindarna starka. Den skickliga och intelligenta Marine le Pen väntas få en bit över 20% av fransmännens röster. Hon håller på att tvätta bort den negativa bilden som finns av partiet och vinner ständig terräng. Nu röstar vi som svenska medborgare i Sverige och inte i Frankrike och det är väl så viktigt. Med Sverigedemokraterna som etablerat parti har den politiska kartan ritats om. Någonstans hörde jag att det aldrig startats så många nya partier i Europa som nu och de flesta är främlingsfientliga. Jag har använt min röst för demokrati och öppenhet och hoppas att du som läser inte är soffliggare. Förra gången var valdeltagande ca 45%  bland svenskarna.  Det är för lågt, eller hur – gör din röst hörd!

Som svensk i Frankrike kan du skicka din röst per post eller gå till Svenska Konsulatet. Vi tyckte att det kändes bra att i en så här viktig fråga faktiskt fysiskt och lite högtidligt gå till konsulatet. Det var till och med en liten kö innan det blev vår tur och vi fick möjlighet att lämna våra röster. Nu är det gjort och vi håller tummarna inför nästa söndag.

Vår administrativa dag avslutades med att vi träffade vår advokat för att slutföra och lämna in vår självdeklaration. Innan den är inlämnad får vi inget franskt sk hemvistintyg, dvs ett intyg på att vi faktiskt bor i Frankrike. Nu är vi nära – om någon vecka bör vi få papper på att vi är inskrivna. Vi sover gott om nätterna ändå, men visst kommer det att kännas bra att bocka av ännu en aktivitet på projektlistan.

Antibes ici Antibes

Jag träffar många som har planer på att skaffa sig någonting ”utomlands”. Några letar efter semesterboende och andra har funderingar på att bosätta sig mer permanent. För många blir det här en tvåstegsraket. Först semesterboende, för att känna in om det blev rätt val av land och ort, och sedan eventuell flytt. Möjligheten att kunna hyra ut är också viktig för många. Det innebär en känsla av ekonomisk trygghet även om det inte alltid blir aktuellt.

Vi har alltid tyckt om Frankrike och bilat runt i landet många gånger. Första gången för mig var i början på 70-talet när mina föräldrar tog oss med till Normandie i norra Frankrike. Den resan gav mersmak och när jag så småningom bildade egen familj begav det sig igen. I fullpackad bil reste vi runt med våra barn till diverse ställen runt om i Frankrike. Till att börja med höll vi oss i de norra delarna men förflyttade oss med tiden längre söderut. Vid ett flertal tillfällen hyrde vi sedan en lägenhet i Antibes och här stortrivdes vi från första början. När vi sedan började umgås med tanken på att köpa något eget föll valet snabbt på Antibes – därför att…

yachthamnDet är nära till Nice flygplats, som är Frankrikes näst mest trafikerade. Från flygplatsen tar det ca 30-40 minuter med buss och det behövs ingen hyrbil för att snabbt ta sig till sin bostad. Flyget tar ca tre timmar och idag kör både SAS och Norwegian direkt. Kommunikationen var viktig för oss och gav möjligheten att även göra kortare visiter.

Antibes är den bästa av världar när det gäller att få del av såväl Côte d’Azur som Provence. Någon har sagt att ”Antibes är som en provencalsk by som är nedflyttad till havet” och det är en bra beskrivning. En genuin gammal stad som ligger vid kusten. Här finns fina badstränder precis intill den gamla stadskärnan och läget är bedövande vackert. Det går inte att tröttna på den storslagna vy som du kan se på bilden till min hemsida.

För oss var det viktigt att komma till en stad som är levande året om, vilket Antibes verkligen är. Aktiviteten går ner något i november för att öka igen till jul och nyår. Januari och februari är också något stillsammare men från mars ökar tempot igen för att peaka under sommarmånaderna. Det finns med andra ord tillfällen året om att trivas. Grön och lummig vår, pulsen på sommaren, den varma sköna hösten eller den krispiga och klara vintern. Ja – det kan regna och blåsa också. Det väljer jag dock att förtränga just nu och det är sällan långvarigt.

Marché ProvencalSafranierkvartenenGaroupe

Bargatan i AntibesI Antibes finns det gott om restauranger och massor av bra shopping. Personligen tycker jag att det är det bästa shoppingorten i området. Nice och Cannes får ursäkta. Den stora fördelen är alla små butiker. Här slipper du stora kedjor med stereotypt sortiment. Så är det också när det gäller att att köpa mat. Här finns massor av små bagerier, grönsakshandlare och slaktare. Marknaden som säljer färskvaror inte att förglömma. Den har öppet varje förmiddag utom måndagar.

Om du bor i Antibes är det nära till så mycket och kommunikationerna är bra. Med tåg tar det 10 minuter till Cannes och 20 minuter till Nice. Om du vill åka skidor en bit upp i bergen tar det en dryg timme med bil. I trakten finns också massor av fina vandringsleder, pittoreska byar, trevliga vingårdar mm.

 

Oj – nu blev det mycket sammanfattad reklam för Antibes. Min tanke är att bygga på med inlägg som är mer specifika. De inläggen kommer jag att skapa pedagogiska flikar för när jag får hjälp nästa gång. Hittills har ni t ex kunnat läsa om två vingårdsresor och två restauranger.  Ja, så här tänkte vi och här är vi nu. Det finns andra fina ställen på jorden, men för oss passar Antibes perfekt. Den bästa av världar helt enkelt.Antibes 5