En gourmetrestaurang i Luberon

En gourmetrestaurang i Luberon

Amuse-bouche

Amuse-bouche

Strax utanför byn Loumarin, som ligger i Luberon, finns ett litet hotell som är värt en utflykt. Det heter Auberge la Fenière. Där är det mysigt att bo och

Saint Pierre aux truffes

de har en gourmetrestaurang som är belönad med en stjärna i Guide Michelin. Första gången 1995. Och jag förstår varför.

Vi bodde där en natt för en vecka sedan och vi satt på vårt rum och resonerade om vad vi skulle äta till middag. Det fanns en ”vanlig” meny och så fanns det en avsmakningsmeny med åtta eller nio rätter. Vi bestämde oss för att gå ”all in” och ta hela menyn med alla imagerätter. Det fick bära eller brista. Nio rätter innebär mycket mat å ena sidan. Å andra sidan brukar rätter i detta sammanhang vara små, så vi chansade. Ingen av oss är någon storätare men vi gillar att prova nytt och älskar välkomponerad mat baserad på fina råvaror. Och vi blev inte besvikna.

I köket är Reine Sammut chef sedan 1975, respekt. Hon har lärt sig imageden ädla kokkonsten av sin mormor som inspirerats genom sina resor i imagevärlden. Maten är baserat på Medelhavsköket och rätterna är tillagade av inhemska råvaror. Maten är glutenfri eftersom Reines dotter Nadia är glutenintolerant.

imageDet är inte  särskilt vanligt att det finns en kvinnlig chef på en stjärnrestaurang, vilket gör denna lite extra intressant.

Vi njuter verkligen genom hela imagemåltiden. Varje rätt är omsorgsfullt tillagad, med perfekta kombinationer och proportioner. Mycket? –  javisst men inte för mycket. Vi fick i oss det mesta. Dagen efter valde vi dock att avstå från frukosten.

Innan vi började äta hade jag bestämt mig för att ta en bild på varje rätt. Det innebar att jag inte fick börja äta innan den var förevigad. I de flesta fall gick det bra. Någon gång misslyckades jag och fick försöka göra en efterkonstruktion.

imageDet här är ett ställe som vi kommer att återkomma till. Nästa gång kommer det att bli på sommaren. Vi hade en fin balkong med utsikt imageöver bergen och odlingarna, men det blåste så vi höll oss inomhus. Trädgården var också jättefin, med pool och sköna stolar. Verkligen ett ställe att njuta imageav på många sätt. För matens skull är det dock inte fel att äta inomhus. Särskilt inte i den här trevliga matsalen. Var sak har sin tid.image

Belles Rives – ett kinderägg bland hotellbarer

Belles Rives – ett kinderägg bland hotellbarer

Bardisken - miljö och utbud

Bardisken – miljö och utbud

Att besöka hotellbarer är ett underskattat nöje, vilket ni som följer min blogg redan vet att jag tycker. Det är så prisvärt att slinka in och ta något uppfriskande och på köpet få tillgång till alla faciliteter (inte minst toaletterna) och i förkommande fall även få en kulturupplevelse. Dit jag nu kommer att ta er är verkligen någonting extra i alla avseenden och det är dessutom lättillgängligt. Om du är på Rivieran alltså. Hotel Belles Rives ligger centralt i Juan-les-Pins i början av vägen ut mot Cap d’Antibes (och hotel du Cap som jag skrivit om tidigare).

Det finns knappast något hotell, med tillhörande bar, som så tydligt speglar det ljuva livet vid förra sekelskiftet. Hotellet är inte gigantiskt och har månat om att behålla sin ursprungliga prägel, vilket ger en speciell känsla. Här kombineras det vackra som människan skapat med ett enastående läge intill vattnet. När du går in genom entrén möts du av den tidstypiska inredningen i kombination med en bländande utsikt över badorten Juan-les-Pins.

Hotellet, som ursprungligen byggdes som privatbostad, hette från början Villa Saint-Louis. Scott och Zelda Fitzgerald hade denna exklusiva

Lite historia från en svunnen tid

Lite historia från en svunnen tid

fastighet som privatbostad under åren 1925-1926. Det var här Scott Fitzgerald skrev Natten är ljuv (Tender is the night), som är en av hans mest uppskattade böcker. Själv

Den läckra inredningen

Den läckra inredningen

har jag läst boken både på både svenska och engelska och de finns båda i vår bokhylla i Antibes. Och medan jag nu skriver bestämmer jag mig för att det är dags för att återigen ge mig på denna klassiker, som verkligen speglar livet på Rivieran under början av 1900-talet. Åtminstone den delen av historien som handlade om människor som levde ”la dolce vita”. I deras bostad, sedemera hotell, lär den tidens stora karaktärer t ex Hemingway, Picasso och Valentino, varit gäster hos paret Fitzgerald. Tänk om jag hade fått vara en fluga på tapeten. På senare tid förekommer också stjärnglans genom att nutida kändisar väljer att bo på detta superläckra hotell. Läs gärna mer på hotellets hemsida med tillhörande broschyr www.bellesrives.com  Där får du också tillgång till fantastiska bilder på livet under ”la belle epoque” http://www.bellesrives.com/download/brochure-br-2013.pdf

Nu är det dags för baren eller rättare sagt barerna. Jag börjar med Fitzgerald bar som är en klassisk pianobar. Pianobaren är den som har mest karaktär. Den är inredd i klassisk Art Decostil, med vackra tidstypiska möbler, konst och mängder med kitschiga detaljer. Det är verkligen en upplevelse att slå sig ner där och beställa en drink. Varför inte en Hemingway eller Gatsby. Här finns även ett riktigt bra utbud av goda teer. Och givetvis allt annat som brukar erbjudas på välsorterade barer. Som på alla lite finare hotellbarer så ingår det även rikligt med bra snacks. Men det

Dukat för middag - inget dumt alternativ det heller

Dukat för middag – inget dumt alternativ det heller

Belle 5

Hundar är alltid välkomna i Frankrike och Wille trivs liksom vi.

baren framförallt bjuder på är rikligt med atmosfär. En atmosfär som förstärks av att en pianist kommer in och spelar något tidstypiskt. Du kan riktigt leva dig in i känslan hur det måste ha varit under glansens dagar.

Det finns även en bar utomhus, i anslutning till restaurangen le Passagère. Där sitter du på terrassen och blickar ut över havet och det är inte så trist det heller. Och varför välja – de går att besöka båda, vilket är speciellt trevligt under den varmare delen av året.

Det är lätt att förstå att såväl yttre som inre miljö inspirerat den tidens kulturpersonligheter. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Belles Rives, som är lite av ett levande museum och unikt i sitt slag.

Carltons hotellbar är en oas med puls och atmosfär

Carltons hotellbar är en oas med puls och atmosfär

Entrén

Entrén

Jag tycker om att besöka Cannes och gör det då och då. Ofta blir det en shoppingrunda längs affärsgatan rue d’Antibes. I Cannes finns det mesta av allt. När det gäller shopping kan du hitta alla stilar och prisnivåer. Det finns allt från rena lågprisbutiker som vräker ut konfektion, till de mest exklusiva märkesaffärerna. Allt ryms inom en relativt liten yta, vilket gör att du på kort tid kan scanna in det mesta som finns i modeväg. Ja, när jag pratar om shopping handlar det mest om kläder. Det vet ju ni som följer min blogg.

De olika stilar som finns i butiksutbudet återspeglar sig också bland alla som rör sig på Cannes gator. Det är verkligen ett eldorado för den som är

Karin trivs

Karin trivs

intresserad av människor och mångfald. I alla fall när det handlar om varianter av image. Jag inser när jag skriver att mångfald kanske är fel uttryck i sammanhanget, men jag hittade inget bättre och jag tror att ni förstår vad jag menar. Här kan du låta dig fascineras av personer i de mest spektakulära utstyrslar. Allt från extremt dyrt (ibland snyggt och ibland gräsligt men intressant) till back packers som också njuter att exponera sin valda livsstil. Cannes är helt enkelt staden för de som vill visa upp sig, oavsett vad du står för och ett eldorado för alla som gillar att kolla in trender. Här finns utrymme för allt.

Just nu är min syster på besök och hon gillar att besöka Cannes och efter den obligatoriska shoppningen blir det ett lika obligatoriskt besök på

Hotel Carlton och dess bar. Hotellbarer är ju en av mina hobbies som innehåller flera dimensioner. Förutom att köpa något gott att dricka får jag tillgång till intressanta miljöer och människor.

Hotel Carlton är ett riktigt landmärke på Franska Rivieran. Den stora vita och vackra byggnaden lyser som den självklara stjärnan utefter Croisetten. Och det är inte för inte som hotellet under filmfestivalen i maj är en central plats för filmstjärnor och övriga VIP-gäster. Hotellet uppfördes 1909 under slutet av la belle Carlton 4epoque och är en riktig stilstudie i sitt slag. Enligt en legend är byggnadens två torn formen av en kvinnas behag. En kvinna som lär ha uppskattats av arkitekten Det är ett riktigt lyxhotell som minner om det ljuva livet kring förra sekelskiftet. Och det bästa av allt är att det är öppet för oss alla och baren är alltid lika välkomnande, liksom dess personal. Bland de hotellbarer som jag brukar frekventera är Carlton en av de mest tillgängliga. Den ligger längs promenadstråket och det är enkelt att bara glida in. Följ med mig in på ett barhäng.

Vi går in genom stora entrén. Det känns som en bra och ståndsmässig start på besöket. Längre ner i byggnaden finns även en utomhusbar som har egen ingång direkt från gatan. Den är också trevlig, men erbjuder inte samma atmosfär som den som finns inomhus, men det är bara att välja – eller välj båda. Vad är det värsta som kan hända med det. Väl inne i hotellet finner du receptionen på höger sida och direkt efter den ligger baren. Jag gillar möbleringen. Stolarna har vita träkarmar och är klädda i blå sammet. Mattan på golvet går ton i ton. Kyparna är utsökt artiga och trevliga och gör aldrig skillnad på folk och folk. Vi väljer varsitt glas rosé – lågoddsare – och till det serveras rejält med snacks.

Jag vet inte vad skillnaden mellan folk och folk skulle vara. En skiljelinje skulle kunna gå mellan dem som har shoppningkassar från exklusiva

Det går att beställa drinkar också

Det går att beställa drinkar också

märkesbutiker och de som shoppat loss på rean. Den här tiden på året är det ”tokrea” och det går att hitta kläder till vrakpriser. När vi tittar oss omkring i den inte alltför fullsatta baren lägger vi märke till just valet av varumärken. Bredvid oss sitter ett sällskap som har stora, blanka och välfyllda kassar som det står Chanel, Gucci och Louis Vitton på. Själva har vi varit i lite enklare butiker och det mest ståndsmässiga är Desigual och Sephora. Vi skäms inte för det – vi har gjort stora fynd under dagen.

Fotografering mot spegel blir sådär - men jag vill gärna visa damrummet

Fotografering mot spegel blir sådär – men jag vill gärna visa damrummet

En, ibland underskattad, förmån som hotellbargäst är tillgången till toaletterna. De på Carlton skäms inte för sig. För de tio Euro jag betalat för mitt vinglas, som var välfyllt och innehöll gott och svalt vin, får jag också nyttja etablissemangets fina damrum. Bara det är en upplevelse och betydligt trevligare att besöka än alternativen på stan.

Alltså – Carlton funkar alltid. Så även denna gång. Nöjda knallar vi ut samma väg som vi kom och åker hem till Antibes och botaniserar bland fynden i våra kassar. Det blev nästan gratis.

Shopping och barbesök är en perfekt kombination

Shopping och barbesök är en perfekt kombination

En hotellbar värd en omväg – Hotel du Cap Eden Roc

En hotellbar värd en omväg – Hotel du Cap Eden Roc

Kung i baren

Kung i baren

25-årig bröllopsdag

25-årig bröllopsdag

Middag på restaurangen - fin present av barnen

Middag på restaurangen – fin present av barnen

Ett udda intresse som jag odlar är att besöka vackra och intressanta hotellbarer. Genom att frekventera barer blir hotell, som jag inte skulle drömma om att bo på, helt plötsligt tillgängliga. Här nere på den franska Rivieran finns ett antal anrika hotell, väl värda ett besök. Många av hotellen är också historiskt och arkitektoniskt intressanta och tänk om väggarna kunde tala. Jag är har en romantiserad bild av la Belle Epoque och brukar försöka fantisera kring hur rika, kända och vackra människor kan ha levat.

För några veckor sedan skrev jag om Negresco, vilket du kan hitta i arkivet från maj 2014, eller under rubriken Livet på Rivieran/Hotellbarer

Idag tänker jag berätta lite om Hotel du Cap-Eden-Roc www.hotel-du-cap-eden-roc.com, min favorit. Hotellet ligger längst ut på halvön Cap d’Antibes, mellan Antibes och Juan-les-Pins och det är et

t riktigt landmärke. Fastigheten köptes 1869 av tidningen Le Figaros grundare Auguste de Villemessant och han lät uppföra en byggnad som då kallades Villa Soleil, avsedd att användas av författare som sökte inspiration. Tjugo år senare köptes fastigheten av en italienare som öppnade le Grand Hôtel du Cap och idag ägs hotellet av paret Oetker, en tysk industrifamilj.

Detta, ett av världens lyxigaste hotell, har alltså en drygt 140-årig historia. Ett hotell där många kända människor har bott från då och fram till nu. Och jag tror att det så kommer att förbli. Det finns något magiskt över stället och historiens vingslag känns påtagligt närvarande.

Tidigare har jag skrivit om min joggingrundor längs Cap d’Antibes. En runda där jag varje gång passerar denna vackra byggnad med omgivningar. Varje gång kollar jag om jag ska se några kändisar, vilket jag sällan gör. Till min stora glädje har jag dock

skådat Roger Moore på cykel. Han tittade på mig och log med sin gentlemannablick. Så var den dagen räddad. En annan gång mötte jag Kirk Douglas, även han på cykel. Jag sprang nedför en backe och han cyklade uppför densamma. Eftersom han hade tuffare motstånd än jag gick det lite trögt för honom.  Så jag fick verkligen en bra närbild.

Maria kollar in Reese

Maria kollar in Reese

Nu tillbaka till baren eller barerna i det här fallet. Eftersom hotellet inte ligger centralt beläget efter ett gångstråk, där det bara är att glida in, så kräver detta besök lite planering. Det går att promenera från Antibes/Juan-les-Pins, alternativt ta buss eller bil. Bilen kan du parkera på en parkeringsplats en bit nedanför den backe där jag mötte Kirk Douglas. Om du vill känna dig lite mer världsvan kan du köra in på gården och lämna nycklarna till den mycket artige man som välkomnar dig till hotellet.

Väl innanför entrén går du direkt till höger och slår dig ner i baren. Omgående kommer en kypare, klädd i vit kavaj, fram med en meny. Där väljer du förslagsvis något att dricka och oavsett vad du beställer så får du rikligt med goda tillbehör i form av oliver och diverse övrigt finsnacks. Nu kan du pusta ut och njuta. Hela byggnaden och dess inredning är slående vacker. Medan du sitter där kommer det att komma in hotellgäster och det är halva nöjet. Här kommer allt ifrån sportigt klädda personer som har eller ska spela tennis till spektakulärt uppklädda partymänniskor. Jag lovar att de extra Euro som det kostar att ta ett glas vin eller en coca cola på det här stället, jämfört med en billigare bar, är väl spenderade. Tänk att det är som att gå på bio. Miljön och människorna ingår, men du får själv fantisera ihop handlingen. Om du vill ha hjälp på traven så föreslår jag att du läser Tender is the night (Natten är ljuv) skriven av F.Scott Fitzgerald på 1930-talet.

Jag brukar inte vara så bra på att känna igen sk kändisar och det är tur att det finns andra som gör det. Under filmfestivalveckan för drygt två år sedan var jag där tillsammans med min mamma, min

Några år sedan en härlig dag

Några år sedan en härlig dag

dotter, min syster och hennes dotter (några av bilderna är från det tillfället). Då dök Reese Witherspoon upp, vilket min dotter Maria genast noterade. Noterade var milt uttryckt, hon reagerade som en duvhök. De vare båda gravida vid tillfället och det fanns något som förenade dem. Tyvärr åkte Reese direkt upp i hissen, till sitt rum förmodar jag – men vi såg henne!

När du känner dig nöjd med barbesöket infaller fas två av visiten. Då går du ut på baksidan av hotellet och blickar ut över den gigantiska park som sträcker sig ner mot vattnet. Ett förslag är då att gå den stora gången ner till restaurangen. Där finns det ytterligare en bar som ligger precis vid havet med strålande utsikt över Esterelbergen och öarna utanför Cannes. Vill du kan du göra ett stopp till där och njuta av utsikten och människorna. På sommaren går det också att äta en barmeny om hungern faller på. Lite dyrare, lite läckrare men definitivt prisvärt.

Där finns det även en pool, som jag tror att det kostar en smärre förmögenhet att bada i. Jag har inte provat, bara spanat in. Nyfikenhet är något som jag är utrustad med och som för det mesta varit till gagn för mig. Jag tycker också om att smyga omkring lite i parken. Där finns det en hel del att se och ett och annat är endast avsett för boende gäster. Att trots detta kolla läget förhöjer spänningen och totalupplevelsen. När du är färdig med besöket är det bara att stilla vandra ut genom grindarna och ta med alla intryck.

I boken ”1000 places to see before you die” står hotellet omnämnt under rubriken ”the ulitmate in glamour” och jag kan bara hålla med. Passa på att göra ett besök om du har vägarna förbi. Har du inte det så föreslår jag att du gör en omväg.

Malin, Maria, Karin och mamma

Malin, Maria, Karin och mamma

 

 

Negresco – varför inte lite barhäng?

Negresco 7

Det finns fantastiska hotell runt om i världen. Här nere på Franska Rivieran är utbudet stort och många minner om den svunna tiden kring förra sekelskiftet, La

Det vackra innetaket med gigantisk kristallkrona

Det vackra innetaket med gigantisk kristallkrona

Belle Époque. Uttrycket uppstod efter första världskriget och avser perioden innan krigets utbrott. Som namnet antyder var det en positiv epok som präglades av sorglöshet och framtidstro. I allt detta fanns också en oro och sannolikt en flykt in det vackra och romantiska. Med all respekt för historien så drömmer jag mig gärna in i den här tidseran genom att titta på vackra bilder och njuta av vackra miljöer. Ett ställe att uppleva historiens vingslag är Negresco i Nice. Detta vackra landmärke som finns fotograferat näst intill oändligt antal gånger och som också utgör påtaglig symbol över en intressant tidsepok.

Helt ok barhäng

Helt ok barhäng

Hur gör jag då för att få access? De flesta kända hotell uppskattar inte att du bara går in och kollar läget. Du bör ha ett ärende och jag har ett ärende som alltid fungerar. Jag besöker hotellets bar. Ja, det är det som är nyckeln, eller entrébiljetten om du så vill, till hotellet – om du inte väljer att hyra ett rum såklart och det blir lite dyrt i längden. När du kliver in genom entrén handlar det om att se världsvan och målmedveten ut och veta vart du ska. Med den metoden tar du dig in överallt och barer är en kommersiell del av verksamheten, som inte bara är avsett för boende gäster.

Baren - en interiörbild

Baren – en interiörbild

Efter att ha genomfört diverse administration, som jag skrev häromdagen om så bestämde vi oss för att besöka Negresco. Vi har varit där förut och vet var baren är belägen så det var bara att kliva in. Den här dagen var det ganska tomt och vi kunde välja att slå oss ner var vi ville. Trots hotellets gräddbakelseliknande yttre ger den här baren egentligen ingen känsla av ”La Belle Époque” i klassisk mening. Inredningen är gjord av mörkt trä och möblerna är klädda med sammet. På golvet ligger en heltäckningmatta av typen äkta. Det vilar något tungt över den här delen av hotellet. Väl på plats kommer det blixtsnabbt fram en artig och välklädd man och delar ut menyer. Vi väljer ett glas vin och en öl, men det går lika bra att beställa te, kaffe eller mineralvatten. Personalen är lika trevlig och tillmötesgående oavsett vad du köper. Och det bästa av allt är att det ingår massor med spännande snacks. För priset av, i vårt fall, totalt € 25, får vi: entré till ett av världens mest kända lyxhotell, sitta i baren hur länge vi vill och njuta av atmosfären, dricka och tillbehör och inte minst – tillgång till de tidsenliga men fräscha toaletterna.

Tre orginalstolar från den frisörsalong som fanns när hotellet var nytt

Tre orginalstolar från den frisörsalong som fanns när hotellet var nytt

När vi var klara med baren gick var det dags för en liten rundvandring. Det här hotellet är som ett museum och inrymmer mängder av konst, antikviteter och övrig kuriosa. Negresco, som byggdes 1912, ägs av Jeanne Augier, som köpte hotellet tillsammans med sin nu framlidne make, 1957. Efter andra världskriget var hotellet nedgånget och slitet men rustades upp av familjen Augier. Madame Augier som idag är 90 år har sviktande hälsa och inga arvingar. Enligt vad jag hört är hennes förmögenhet testamenterad till en fond som bl a verkar för djurens rättigheter.

Förutom alla spännande föremål som finns att beskåda kan det vara värt att kika in i hotellets stjärnrestaurang Chantecler. Den har två stjärnor i Guide Michelin. Liksom på många andra franska stjärnkrogar serveras prisvärda luncher. Nej, det är inte precis gratis men du får mycket för pengarna och det blir betydligt billigare än att äta middag. På Negresco finns också ett, i sammanhanget, enklare brasseri som heter La Rotonde och där är det verkligen ”Belle Epoquekänsla”. Brasseriet, som ju är runt är uppbyggt som en gammeldags karusell. Fylld av cirkushästar och annan tidstypisk inredning.

Porträtt av Madame Augier och en glimt av inredningen

Porträtt av Madame Augier och en glimt av inredningen

Ja, hotellet inrymmer mycket. Det har en fantastisk exteriör som ju knappast är obekant för något, men också en insida värd att upptäcka. Till det kommer en spännande historia. Såväl den som det går att läsa om som den som du kan fantisera om. Negresco är ett inspirerande ställe.