Ät två – betala för en

Ät två – betala för en

Jag fortsätter på mattemat. Mitt förra inlägg om Alain Llorca har haft många läsare, så god mat intresserar. När jag ändå är inne på ämnet tänker jag skriva om en annan stjärnkrögare nämligen Christian Morisset som sedan ett antal år driver restaurangen Le Figuier de Saint Esprit i gamla stan i Antibes. Den enda restaurangen i centrala Antibes som har en stjärna i Guide Michelin.

Första gången som jag kom i kontakt med Morissets kokkonst var när han drev den tvåstjärniga restaurangen La Terrasse på Hotel Juana i Juan-les-Pins. Det måste ha varit 17 år sedan. Vi var fem ”tjejer” som hade sparat i fonder som gått mycket bra under en period. Och nu skulle vi festa upp pengarna. Utrustade med 5.000 Franc i kontanter gick vi till Juana och åt en fantastisk måltid. Många rätter var det och paradnumret var en i lera inbakad lammfilé. Lerförpackningen var numrerad och vi fick med resterna hem i ett litet paket som souvenir. Det var då det.

Morisset har inte lyckats återta sina två stjärnor, men enligt uppgift har han ambitionen att nå dit igen. Vi har varit på Le Figuier de Saint esprit ett antal gånger och tycker att maten är fantastiskt vällagad och god. Själva stället har också hög mysfaktor. Jag kan inte bedöma vad som krävs för två stjärnor. Tror dock att de mycket trevliga men lite orutinerade kyparna måste bli lite mer uppmärksamma för att restaurangen ska ta ytterligare i kliv i ranking. Jag kommer att följa utvecklingen.

Men nu till ett fint erbjudande som gäller fram till 29 maj. Det omfattar söndag kväll, måndag lunch och kväll.( Jag tror dock inte att erbjudandet gäller under påskhelgen.) Den meny som kostar 83 euro kan vid dessa tider åtnjutas för halva priset om det är två i sällskapet. Ät två menyer men betala för en alltså. Det är riktigt prisvärt. För pengarna får du; amuse bouche, förrätt, varmrätt, dessert och kakor. Du blir garanterat mätt och portionerna är ganska rikliga. Menyn byts då och då och går att kolla in på hemsidan.

All mat är god och omsorgsfullt tillagad på fina råvaror. Dessutom är den vackert upplagd vilket framgår av bilderna. Deras vinlista har ett stort urval och det finns mycket gott att välja bland.

Bon appétit.

Lyxlunch till rimligt pris

Lyxlunch till rimligt pris

Dagens meny

Att äta goda luncher är många gånger prisvärt i Frankrike. Det är dessutom av andra skäl bättre att äta en rejäl långlunch än en sen middag med många rätter. Både plånboken och magen mår bra av att satsa på lunchen.

Första gången vi besökte Alain Llorca var i Mougins 2003. Han hade då övertagit den välrenommerade  restauragen Moulin de Mougins efter Roger Vergé. En av Frankrikes

Varför inte ett glas champagne?

mesta namnkunniga kockar, som drivit verksamheten i hela 34 år. Verkligen ett anseende att förvalta. Tyvärr missade vi Vergé, men Llorca fick vi uppleva ett antal gånger. Fantastiska luncher i en outstandig miljö.

Nu driver Alain Llorca ett antal restauranger mellan Vallauris och

En förrätt med sparris

Nice. Stax nedanför Saint Paul de Vence, i Colle-sur- Loup ligger krogen som just heter Restaurant Alain Llorca. Den har en stjärna i Guide Michelin och är Llorcas ”flaggskepp” Att äta lunch där är en upplevelse för alla sinnen. Här serveras vällagad, välkomponerad  och vacker mat. Lokalt producerad och alltid färsk. Desserterna är i en division för sig. Det är konstverk komponerade av brodern, Jean-Michel Llorca. Givetvis har de också en förstklassig vinlista.

M sommelier

Vi var där för en vecka sedan med goda vänner. Mottagande är som det sig bör på den här typen av restaurang. Ett antal personer som har olika roller tar hand om oss på bästa sätt. Detta var en dag när regnet vräkte ner och istället för att njuta av den vackra utsikten på terassen kunde fick vi uppleva mysstämning när det smattrade på taket.  Helt okej det också.

Men nu till maten och det förmånliga luncherbjudandet. För 62 euros får du en trerätters meny, som även inkluderar två varianter av amuse bouche och kakor till kaffet. Vin, vatten och kaffe ingår också. För den som avstår från vinet är priset 42 euros. Bland rätterna finns det tre val att göra i varje kategori. Och det är inga lätta val. Den här gången var vi ett sällskap på sex personer och eftersom vi valde olika fick vi en test av samtliga nio varianter. Allt var supergott. Själv var jag mest nöjd över att ha valt Boulette d’agneau au foie gras (lammköttbulle med gåslever) till varmrätt. Den var ”one of a kind”.

Lammköttfärsbulle, mums

Vinet som serverades var väl utvalt och vi fick välja ett glas till förrätten och ett till varmrätten. Om så önskas går det också att få lite påfyllning. Det gäller bara att hålla sig väl med den påpasslige sommelieren.

Desserterna är som sagt i en division för sig. Vi presenterades ett urval

Dagens fina fisken

av läckerheter och det var bara att välja och vraka. Själv höll jag mig till en fruktsallad den här gången. Jag kände att jag inte pallade mer efter lammköttbullen.

För den som vill satsa på en god och festlig lunch tycker jag att detta är ett mycket bra alternativ. Maten är verkligen tillagad med all omsorg och innehåller ingenting krångligt

Kalven var inte heller så dum

eller udda. Enligt mitt sätt att resonera. Ibland kan jag tycka att vissa kombinationer blir för avancerade. Fräscha råvaror i god kombination passar mig. Det verkade ha passat hela vårt sällskap och vi åkte mätta och nöjda därifrån. För oss blev det ingen middag den kvällen.

En gourmetrestaurang i Luberon

En gourmetrestaurang i Luberon

Amuse-bouche

Amuse-bouche

Strax utanför byn Loumarin, som ligger i Luberon, finns ett litet hotell som är värt en utflykt. Det heter Auberge la Fenière. Där är det mysigt att bo och

Saint Pierre aux truffes

de har en gourmetrestaurang som är belönad med en stjärna i Guide Michelin. Första gången 1995. Och jag förstår varför.

Vi bodde där en natt för en vecka sedan och vi satt på vårt rum och resonerade om vad vi skulle äta till middag. Det fanns en ”vanlig” meny och så fanns det en avsmakningsmeny med åtta eller nio rätter. Vi bestämde oss för att gå ”all in” och ta hela menyn med alla imagerätter. Det fick bära eller brista. Nio rätter innebär mycket mat å ena sidan. Å andra sidan brukar rätter i detta sammanhang vara små, så vi chansade. Ingen av oss är någon storätare men vi gillar att prova nytt och älskar välkomponerad mat baserad på fina råvaror. Och vi blev inte besvikna.

I köket är Reine Sammut chef sedan 1975, respekt. Hon har lärt sig imageden ädla kokkonsten av sin mormor som inspirerats genom sina resor i imagevärlden. Maten är baserat på Medelhavsköket och rätterna är tillagade av inhemska råvaror. Maten är glutenfri eftersom Reines dotter Nadia är glutenintolerant.

imageDet är inte  särskilt vanligt att det finns en kvinnlig chef på en stjärnrestaurang, vilket gör denna lite extra intressant.

Vi njuter verkligen genom hela imagemåltiden. Varje rätt är omsorgsfullt tillagad, med perfekta kombinationer och proportioner. Mycket? –  javisst men inte för mycket. Vi fick i oss det mesta. Dagen efter valde vi dock att avstå från frukosten.

Innan vi började äta hade jag bestämt mig för att ta en bild på varje rätt. Det innebar att jag inte fick börja äta innan den var förevigad. I de flesta fall gick det bra. Någon gång misslyckades jag och fick försöka göra en efterkonstruktion.

imageDet här är ett ställe som vi kommer att återkomma till. Nästa gång kommer det att bli på sommaren. Vi hade en fin balkong med utsikt imageöver bergen och odlingarna, men det blåste så vi höll oss inomhus. Trädgården var också jättefin, med pool och sköna stolar. Verkligen ett ställe att njuta imageav på många sätt. För matens skull är det dock inte fel att äta inomhus. Särskilt inte i den här trevliga matsalen. Var sak har sin tid.image

En av de bästa i Antibes just nu

En av de bästa i Antibes just nu

imageEn riktigt bra restaurang www.lacafetierefelee.com ligger inklämd i skymundan på en liten gata i gamla stan i Antibes. Du snubblar inte på den när du är ute och promenerar och letar matställe. Och skulle du råka göra det är sannolikheten stor att de inte har några lediga bord. Det här är ett ställe där det nästan alltid är nödvändigt att boka i förväg. De planerar in sina gäster på olika tider för att klara av serveringen, som alltid är bra och personlig. Jag tycker att det just nu är en av de bästa i Antibes. De betraktar sig själva som ”la cuisine fusion”, dvs ett kök där de blandar smaker från olika länder och kulturer. På den här restaurangen blandar de framförallt franskt med asiatiskt, en perfekt kombination.

På menyn finns många spännande rätter. Jag är en ganska tråkig imageperson som när jag verkligen gillar något gärna väljer samma rätt flera gånger i rad. I det här faller har jag fastnat för deras tonfisk som är ”one of a kind” – helt oemotståndlig. Den serveras med bl.a en krämig risotto. Ni ser den på bilden högst upp. Ja, ni förstår nog vad jag menar. Den är perfekt tillagad med goda tillbehör. La cafetiere felee serverar också utmärkt wok och de har också färdigkomponerade menyer. Allt är gott. Vinlistan är också bra och de är duktiga på att föreslå det som verkligen passar till maten.

Prismässigt ligger den här restaurangen lite i det övre segmentet, men det är inte för dyrt. Här får du värde för pengarna.

För den som gillar att äta utomhus är detta inget alternativ. Vi tycker därför att det är ett perfekt ställe under alla delar av året utom sommaren då vi gärna passar på att njuta av de ljumma kvällarna.

Ett restaurangfynd i Nice

Ett restaurangfynd i Nice

Ett sagoslott i kvällsbelysning

Ett sagoslott i kvällsbelysningl

Igår gjorde vi en utflykt till Nice. Ja, det är inte särskilt långt, ungefär två mil. Till att börja med vill jag ge en eloge till kollektivtrafiken i Côte d’Azur. För endast 1,5 Euro kan du åka vart du vill. För oss innebär det alltså att vi två kan åka till och från Nice för ungefär femtio kronor. Att ställa bilen hemma blir därför ganska givet. Vi slipper kostnaden för drivmedel mm, slipper parkeringskostnader och det är mycket bättre för miljön.

När vi kommer till Nice är det framförallt tre saker som slår oss. Det imageförsta är hur vackert det är denna fantastiska decemberdag. Solen skiner från en klarblå himmel och havet glittrar. Den andra upplevelsen är att nu laddar staden för julfirande. Överallt är finns det dekorationer, stånd där det säljs allt ifrån vin chaud till handgjorda smycken. Det stora pariserhjulet finns också där tillsammans med allt möjligt annat som förvandlat Place Massena till en nöjespark. Ett nytt och jobbigt inslag i år är det stora säkerhetspådraget. Överallt ser vi tungt beväpnade militärer och poliser. När vi passerar ett område med nöjesattraktioner blir vi visiterade. Det blir vi även när vi besöker varuhuset Lafayette. Det känns bra och tryggt å ena sidan. Å andra sidan känns det så fel att det ska behövas. Vi vill ju kunna röra oss fritt och känna tillit till alla andra människor som också vi njuta av det fantastiska Nice har att erbjuda.

Pumpasoppa, mmmm

Pumpasoppa, mmmm

Att hitta bra restauranger i Nice är inte alltid det enklaste. Det kryllar av alternativ men det är lätt att hamna fel. Särkilt i gamla stan där det finns massor av turistfällor. Jag resonerar så här  – varje måltid är viktig och ska jag gå på restaurang vill jag ha value for money. Denna dag hade vi bokat bord på Bar des oiseaux, en kvarterskrog som ligger bland gränderna i gamla stan. Och det blev en fullträff som jag verkligen kan rekommendera. Vi hade egentligen bara tänkt äta en rätt, men när vi presenterades för dagens lunchmeny kunde vi inte motstå frestelsen. För 20 Euro fick vi förrätt, varmrätt  (fanns fyra av varje att välja mellan) och dessert. Vi valde pumpasoppa, olika fiskrätter och desserten var en komposition som byggde på citrussmaker. Och det var riktig finsmarkarmat, gott, vällagat och läckert upplagt. Helt enkelt mumsigt.

Det var inte nog med det. Lokalen är läckert inredd i en kombination

Risott med havets läckerheter

Risotto med havets läckerheter

av rustikt och trendigt. Miljön var varm och välkomnande och personalen snabb och serviceinriktad. En utmaning i Frankrike som vi upplever är att få in vatten. De vill gärna sälja mineralvatten, men kranvattnet duger gott. På den här restaurangen kom vattenkaraffen in på en gång och när den var slut kom det in en ny – utan att vi behövde säga till.

Den här restaurangen har givetvis

En titt in i köket

En titt in i köket

även öppet på kvällen. Då är menyn sannolikt lite dyrare, men det finns massor av spännande rätter att välja mellan. Och om du inte vill ha tre rätter så går det alltid bra att t ex dela på en förrätt eller på desserten. Så när du är i gamal stan i Nice, välj med omsorg. Det blir inte dyrare, bara bättre.

 

Inte vilken pizza som helst

Inte vilken pizza som helst

Jag är sannolikt inte ensam. Ensam om att ha ett kluvet förhållande till pizza. Det är gott, men innehåller förödande många kalorier. Efter intag av en pizza drabbas jag ofta av lättare ångest. Jag känner mig proppmätt och maten står mig upp i halsen flera timmar efter avslutad måltid. Lika god som pizzan är att äta, lika jobbigt är det efteråt. Men, det är frivilligt och det är i högsta grad ett i-landsproblem. Jag klagar inte men just nu ångrar jag valet av lunchrätt. Denna ånger underlättas inte av att det regnar ute och den tänkta långpromenaden blir förmodligen inte av.

Och en quattro stagioni

Och en quattro stagioni

Hur som helst är pizza gott, men ska inte ätas för ofta enligt min uppfattning. Desto viktigare blir det då att välja en riktigt god pizza när det så att säga är dags. Här gäller det att prioritera. Hur tråkigt är det inte att ha klämt i sig hela dagsbehovet av kalorier och det smakade ”så där”. Nej, välj pizzaleverantör med omsorg. Det är det värt.

I Antibes har vi sedan många år en favoritpizzeria. Det är en genuin restaurang som även serverar annan god mat, men pizza är de extra bra på. Den är alltid spröd och tunn, med lagom mycket godsaker ovanpå. Min favorit är Napolitana med sardeller, kapris och oliver. Givetvis även innehållande en rejäl laddning ost (det är nog den jag just nu lider av). I Frankrike ställer de alltid in en flaska olivolja, på bordet, med chili i. Oljan droppas på pizzan i lämplig omfattning för att göra pizzan lite hetare – gott.

Restaurangen heter Le Chrono och ligger på den lilla gatan James Cloose, mitt i gamla stan i Antibes. Jag har inte lyckats hitta någon hemsida och jag tror inte att det finns någon.

Ett av mina första minnen av Chrono var när vi köpte lägenhet här för ett antal år sedan. Det var hit vi gick för att fira affären. Även den dagen var det regnigt och jag hade drabbats av illamående under natten. Sannolikt beroende på att jag ätit något olämpligt. Men tänka sig, den feta pizzan visade sig ha oanade egenskaper. Jag kommer än idag ihåg att pizzan gjorde susen – tvärt emot allt  förnuft.

Min konklusion är alltså att vara noggrann vid val av pizza och dess leverantör. Är du i Antibes är det valet enkelt.

 

Sola, bada och njut av god mat

Sola, bada och njut av god mat

Maria och Tyra. Det är lilla Astrid som är på den stora bilden.

Maria och Tyra. Det är lilla Astrid som är på den stora bilden.

 

En av mina absoluta favoriter är La voile blanche (det vita seglet) i Juan-les-pins. Det är något så unikt som en riktig gourmetrestaurang i kombination med en mysig strand och sköna madrasser på en ponton där det fläktar. Vi har varit där ganska många gånger i olika sammanhang och under alla årstider. Under lågsäsong serverar de fantastiskt prisvärda lunchmenyer. När det är nationaldag dukar de med vita dukar på pontonen, ett stenkast från själva tilldragelsen. Och vill vi njuta av att tillbringa en dag på en strandstol med perfekt service är detta ett riktigt bra alternativ.

I Antibes finns bara en Beach Club, Royal Beach, som jag skrivit om i tidigare inlägg. Den är också riktigt bra, men i Juan-les-Pins finns det mer att välja mellan och den sunda konkurrensen gör att priserna är något lägre.

Råbiff med extra god pommes frites

Råbiff med extra god pommes frites

Själv gillar jag familjeägda ställen som är lite mindre och där servicen är mer personlig. För några dagar sedan var jag där med Maria och hennes familj. När barn ingår i sällskapet blir det strandstol i sanden istället för på pontonen. Egentligen är jag inte särskilt förtjust i sandläge men var sak har sin tid. Lyckan att sitta precis vid strandlinjen och mer eller mindre bo i vattnet tillsammans med barnbarnen uppväger med råge de nackdelar det innebär att få sand överallt. Lunchen vi åt var som vanligt läcker och tillagad med omsorg. Jag brukar välja fisk, för det är deras bästa gren tycker jag. Svärsonen Per var dock modig som valde råbiff trots att termometern visade 35 grader.

Fiskfilé med goda tillbehör - skuggorna på bilderna beror på soltakets konstruktion

Fiskfilé med goda tillbehör – skuggorna på bilderna beror på soltakets konstruktion

Maten är verkligen riktigt bra här och hantering av råvaror är A och O. I köket står M Romano, en före detta välrenommerad ”chef” på bl a en stjärnkrog i Paris. Han hade tänkt dra sig tillbaka men när dottern Nathalie köpte Voile Blanche så ställde båda föräldrarna upp. Detta var 2007 och på den vägen är det.

I Frankrike är det alltid stora fyrverkerier i samband med nationaldagen den 14 juli. Det går att ha synpunkter på detta ur ett miljöperspektiv. På den positiva delen av vågskålen står dock att många människor får njuta av rejäla skådespel och det kan ses som en form av skatteåterbäring. Själva aktiviteten skapar också en trevlig gemenskap och puls. Alla går ”man ur huse” Hur vi än ser på denna företeelse så väljer vi också att ta del av det som bjuds. Och in år valde vi alltså att sitta på första parkett, tillsammans med några goda vänner. Menyn som serverades var delikat.

När du vandrar längs strandpromenade i Juan-les-Pins ligger restaurangerna som ett pärlband och de allra flestaimage är riktigt bra. Strax efter bryggan där båtarna går till t ex Monaco och St Tropez ligger La Voile Blanche. Det är också en av få restauranger som trotsar höststormarna och har öppet en stor del av året. Den kanske allra bästa tiden att gå hit är i januari och då njuta av solen.  Så här års är det parasoll som gäller. Men som sagt – var sak har sin tid.