En av de bästa i Antibes just nu

En av de bästa i Antibes just nu

imageEn riktigt bra restaurang www.lacafetierefelee.com ligger inklämd i skymundan på en liten gata i gamla stan i Antibes. Du snubblar inte på den när du är ute och promenerar och letar matställe. Och skulle du råka göra det är sannolikheten stor att de inte har några lediga bord. Det här är ett ställe där det nästan alltid är nödvändigt att boka i förväg. De planerar in sina gäster på olika tider för att klara av serveringen, som alltid är bra och personlig. Jag tycker att det just nu är en av de bästa i Antibes. De betraktar sig själva som ”la cuisine fusion”, dvs ett kök där de blandar smaker från olika länder och kulturer. På den här restaurangen blandar de framförallt franskt med asiatiskt, en perfekt kombination.

På menyn finns många spännande rätter. Jag är en ganska tråkig imageperson som när jag verkligen gillar något gärna väljer samma rätt flera gånger i rad. I det här faller har jag fastnat för deras tonfisk som är ”one of a kind” – helt oemotståndlig. Den serveras med bl.a en krämig risotto. Ni ser den på bilden högst upp. Ja, ni förstår nog vad jag menar. Den är perfekt tillagad med goda tillbehör. La cafetiere felee serverar också utmärkt wok och de har också färdigkomponerade menyer. Allt är gott. Vinlistan är också bra och de är duktiga på att föreslå det som verkligen passar till maten.

Prismässigt ligger den här restaurangen lite i det övre segmentet, men det är inte för dyrt. Här får du värde för pengarna.

För den som gillar att äta utomhus är detta inget alternativ. Vi tycker därför att det är ett perfekt ställe under alla delar av året utom sommaren då vi gärna passar på att njuta av de ljumma kvällarna.

Ett restaurangfynd i Nice

Ett restaurangfynd i Nice

Ett sagoslott i kvällsbelysning

Ett sagoslott i kvällsbelysningl

Igår gjorde vi en utflykt till Nice. Ja, det är inte särskilt långt, ungefär två mil. Till att börja med vill jag ge en eloge till kollektivtrafiken i Côte d’Azur. För endast 1,5 Euro kan du åka vart du vill. För oss innebär det alltså att vi två kan åka till och från Nice för ungefär femtio kronor. Att ställa bilen hemma blir därför ganska givet. Vi slipper kostnaden för drivmedel mm, slipper parkeringskostnader och det är mycket bättre för miljön.

När vi kommer till Nice är det framförallt tre saker som slår oss. Det imageförsta är hur vackert det är denna fantastiska decemberdag. Solen skiner från en klarblå himmel och havet glittrar. Den andra upplevelsen är att nu laddar staden för julfirande. Överallt är finns det dekorationer, stånd där det säljs allt ifrån vin chaud till handgjorda smycken. Det stora pariserhjulet finns också där tillsammans med allt möjligt annat som förvandlat Place Massena till en nöjespark. Ett nytt och jobbigt inslag i år är det stora säkerhetspådraget. Överallt ser vi tungt beväpnade militärer och poliser. När vi passerar ett område med nöjesattraktioner blir vi visiterade. Det blir vi även när vi besöker varuhuset Lafayette. Det känns bra och tryggt å ena sidan. Å andra sidan känns det så fel att det ska behövas. Vi vill ju kunna röra oss fritt och känna tillit till alla andra människor som också vi njuta av det fantastiska Nice har att erbjuda.

Pumpasoppa, mmmm

Pumpasoppa, mmmm

Att hitta bra restauranger i Nice är inte alltid det enklaste. Det kryllar av alternativ men det är lätt att hamna fel. Särkilt i gamla stan där det finns massor av turistfällor. Jag resonerar så här  – varje måltid är viktig och ska jag gå på restaurang vill jag ha value for money. Denna dag hade vi bokat bord på Bar des oiseaux, en kvarterskrog som ligger bland gränderna i gamla stan. Och det blev en fullträff som jag verkligen kan rekommendera. Vi hade egentligen bara tänkt äta en rätt, men när vi presenterades för dagens lunchmeny kunde vi inte motstå frestelsen. För 20 Euro fick vi förrätt, varmrätt  (fanns fyra av varje att välja mellan) och dessert. Vi valde pumpasoppa, olika fiskrätter och desserten var en komposition som byggde på citrussmaker. Och det var riktig finsmarkarmat, gott, vällagat och läckert upplagt. Helt enkelt mumsigt.

Det var inte nog med det. Lokalen är läckert inredd i en kombination

Risott med havets läckerheter

Risotto med havets läckerheter

av rustikt och trendigt. Miljön var varm och välkomnande och personalen snabb och serviceinriktad. En utmaning i Frankrike som vi upplever är att få in vatten. De vill gärna sälja mineralvatten, men kranvattnet duger gott. På den här restaurangen kom vattenkaraffen in på en gång och när den var slut kom det in en ny – utan att vi behövde säga till.

Den här restaurangen har givetvis

En titt in i köket

En titt in i köket

även öppet på kvällen. Då är menyn sannolikt lite dyrare, men det finns massor av spännande rätter att välja mellan. Och om du inte vill ha tre rätter så går det alltid bra att t ex dela på en förrätt eller på desserten. Så när du är i gamal stan i Nice, välj med omsorg. Det blir inte dyrare, bara bättre.

 

Inte vilken pizza som helst

Inte vilken pizza som helst

Jag är sannolikt inte ensam. Ensam om att ha ett kluvet förhållande till pizza. Det är gott, men innehåller förödande många kalorier. Efter intag av en pizza drabbas jag ofta av lättare ångest. Jag känner mig proppmätt och maten står mig upp i halsen flera timmar efter avslutad måltid. Lika god som pizzan är att äta, lika jobbigt är det efteråt. Men, det är frivilligt och det är i högsta grad ett i-landsproblem. Jag klagar inte men just nu ångrar jag valet av lunchrätt. Denna ånger underlättas inte av att det regnar ute och den tänkta långpromenaden blir förmodligen inte av.

Och en quattro stagioni

Och en quattro stagioni

Hur som helst är pizza gott, men ska inte ätas för ofta enligt min uppfattning. Desto viktigare blir det då att välja en riktigt god pizza när det så att säga är dags. Här gäller det att prioritera. Hur tråkigt är det inte att ha klämt i sig hela dagsbehovet av kalorier och det smakade ”så där”. Nej, välj pizzaleverantör med omsorg. Det är det värt.

I Antibes har vi sedan många år en favoritpizzeria. Det är en genuin restaurang som även serverar annan god mat, men pizza är de extra bra på. Den är alltid spröd och tunn, med lagom mycket godsaker ovanpå. Min favorit är Napolitana med sardeller, kapris och oliver. Givetvis även innehållande en rejäl laddning ost (det är nog den jag just nu lider av). I Frankrike ställer de alltid in en flaska olivolja, på bordet, med chili i. Oljan droppas på pizzan i lämplig omfattning för att göra pizzan lite hetare – gott.

Restaurangen heter Le Chrono och ligger på den lilla gatan James Cloose, mitt i gamla stan i Antibes. Jag har inte lyckats hitta någon hemsida och jag tror inte att det finns någon.

Ett av mina första minnen av Chrono var när vi köpte lägenhet här för ett antal år sedan. Det var hit vi gick för att fira affären. Även den dagen var det regnigt och jag hade drabbats av illamående under natten. Sannolikt beroende på att jag ätit något olämpligt. Men tänka sig, den feta pizzan visade sig ha oanade egenskaper. Jag kommer än idag ihåg att pizzan gjorde susen – tvärt emot allt  förnuft.

Min konklusion är alltså att vara noggrann vid val av pizza och dess leverantör. Är du i Antibes är det valet enkelt.

 

Sola, bada och njut av god mat

Sola, bada och njut av god mat

Maria och Tyra. Det är lilla Astrid som är på den stora bilden.

Maria och Tyra. Det är lilla Astrid som är på den stora bilden.

 

En av mina absoluta favoriter är La voile blanche (det vita seglet) i Juan-les-pins. Det är något så unikt som en riktig gourmetrestaurang i kombination med en mysig strand och sköna madrasser på en ponton där det fläktar. Vi har varit där ganska många gånger i olika sammanhang och under alla årstider. Under lågsäsong serverar de fantastiskt prisvärda lunchmenyer. När det är nationaldag dukar de med vita dukar på pontonen, ett stenkast från själva tilldragelsen. Och vill vi njuta av att tillbringa en dag på en strandstol med perfekt service är detta ett riktigt bra alternativ.

I Antibes finns bara en Beach Club, Royal Beach, som jag skrivit om i tidigare inlägg. Den är också riktigt bra, men i Juan-les-Pins finns det mer att välja mellan och den sunda konkurrensen gör att priserna är något lägre.

Råbiff med extra god pommes frites

Råbiff med extra god pommes frites

Själv gillar jag familjeägda ställen som är lite mindre och där servicen är mer personlig. För några dagar sedan var jag där med Maria och hennes familj. När barn ingår i sällskapet blir det strandstol i sanden istället för på pontonen. Egentligen är jag inte särskilt förtjust i sandläge men var sak har sin tid. Lyckan att sitta precis vid strandlinjen och mer eller mindre bo i vattnet tillsammans med barnbarnen uppväger med råge de nackdelar det innebär att få sand överallt. Lunchen vi åt var som vanligt läcker och tillagad med omsorg. Jag brukar välja fisk, för det är deras bästa gren tycker jag. Svärsonen Per var dock modig som valde råbiff trots att termometern visade 35 grader.

Fiskfilé med goda tillbehör - skuggorna på bilderna beror på soltakets konstruktion

Fiskfilé med goda tillbehör – skuggorna på bilderna beror på soltakets konstruktion

Maten är verkligen riktigt bra här och hantering av råvaror är A och O. I köket står M Romano, en före detta välrenommerad ”chef” på bl a en stjärnkrog i Paris. Han hade tänkt dra sig tillbaka men när dottern Nathalie köpte Voile Blanche så ställde båda föräldrarna upp. Detta var 2007 och på den vägen är det.

I Frankrike är det alltid stora fyrverkerier i samband med nationaldagen den 14 juli. Det går att ha synpunkter på detta ur ett miljöperspektiv. På den positiva delen av vågskålen står dock att många människor får njuta av rejäla skådespel och det kan ses som en form av skatteåterbäring. Själva aktiviteten skapar också en trevlig gemenskap och puls. Alla går ”man ur huse” Hur vi än ser på denna företeelse så väljer vi också att ta del av det som bjuds. Och in år valde vi alltså att sitta på första parkett, tillsammans med några goda vänner. Menyn som serverades var delikat.

När du vandrar längs strandpromenade i Juan-les-Pins ligger restaurangerna som ett pärlband och de allra flestaimage är riktigt bra. Strax efter bryggan där båtarna går till t ex Monaco och St Tropez ligger La Voile Blanche. Det är också en av få restauranger som trotsar höststormarna och har öppet en stor del av året. Den kanske allra bästa tiden att gå hit är i januari och då njuta av solen.  Så här års är det parasoll som gäller. Men som sagt – var sak har sin tid.

Med Gigi i köket på Café Royal

Med Gigi i köket på Café Royal

Jag har i tidigare inlägg skrivit om den förträffliga restaurangen Café Royal i Antibes .  Restaurangen är en av de absolut bästa i

Pasta Poulpe

Pasta Poulpe

På väg in

På väg in

området och jag har, i olika sammanhang, spenderat många måltider här. Det här med olika sammanhang är en poäng eftersom stället verkligen är allround. Här har jag suttit ensam under ljumma septemberkvällar. Vi har varit här i större sällskap på vintern och då suttit inomhus. Om solen skiner går det att sitta ut vid lunchtid året om vilket jag gjort otaliga gånger tillsammans med min man, min familj eller med vänner. Det går att nöja sig med en lätt rätt eller äta sig igenom en hel meny. Chefskocken, Gigi, som ansvarar för köket och är en av mina absoluta favoritkockar. 

Vid några tillfällen har jag sagt till Sven-Bertil att jag gärna skulle spendera några timmar tillsammans med Gigi i köket för

att få ta del av hans kokkonst och några av hans knep och hemligheter. Jag är särskilt nyfiken på hur han lyckas med pastan och allahanda fiskrätter. Tack vare en omtänksam man och en samarbetsvillig kock så fick jag i år en extra trevlig födelsedagspresent – en stund i köket på Café Royal. Nu har jag inkasserat min present och tänker dela mina upplevelser med er.

Gigi in action

Gigi in action

Jag (och övriga i familjen) har en särskild favoriträtt som inte längre finns på menyn, men som Gigi alltid fixar till ändå på

Jag jobbar på med tomatsåsen

Jag jobbar på med tomatsåsen

speciell begäran. Det handlar om ”Pasta Poulpe”, dvs bläckfisk med pasta tillagad i en underbar tomatsås. Det är en rätt som jag verkligen skulle vilja kunna tillaga. Nu hade jag ett löfte om att få ta del av detta recept. Och mycket riktigt, Gigi var förberedd och nu vet jag hur jag ska gå tillväga för att få till denna kulinariska upplevelse. Har dock inte provat i hemmamiljö ännu, men alla moment är väldokumenterade på bild så jag borde ha förutsättningar att lyckas. Givet att jag får tag i rätt typ av Poulpe såklart.

Mitt besök i köket började i alla fall med att jag fick ansluta mig vid 10-tiden på förmiddagen för att delta i förberedelserna inför lunchen. Restaurangen har en fastställd meny men varje dag finns några ”suggestion du jour” som alltid varierar. Jag

frågade Gigi hur han bestämmer vilka rätter som ska ingå. Det är lite olika – svarade han. Ibland kan han vakna på natten

Lunchens specialrätter

Lunchens specialrätter

och få idéer, ibland hämtar han inspiration från något magasin och ibland dyker det bara upp nya mat- och smakkombinationer ” i skallen”som han vill pröva. Han har fria händer att leda arbetet på restaurangen, som förutom han själv är bemannad med fyra personer. Totalt är det fem anställda men någon är alltid ledig. Själv jobbar Gigi sex dagar i veckan och verkar inte tycka att det är för mycket. Han älskar sitt jobb säger han. I tio år har han arbetat som kock och det märks att han trivs med sitt jobb och sin arbetsplats.

Ordning och reda

Ordning och reda

Väl inne i köket blir jag medveten om hur trångt det är och att jag inte får vara i vägen. Det handlar också om säkerhet med

tanke på varma plåtar, kokande vatten och het olja. Allt är dock mycket välorganiserad och ordningen är i det närmaste perfekt. Gigi visar stolt upp alla delar av köket och han är särskilt noga med att poängtera hur rent det är överallt. Annars skulle jag inte kunna visa upp allt – säger han. Och det är verkligen ett mycket fräscht kök. Allt ifrån

Den fantastiska moussen

Den fantastiska moussen

lagerutrymmen, fläktar och den olja som används att fritera i. Jag som i och för sig aldrig har tvivlat på detta får nu med egna ögon se hur väl råvarorna hanteras och hur personalen hela tiden håller ordning genom att diska och torka upp efter sig. Tankarna går till mitt eget kök där det efter att ha tillagats en middag med många ingredienser kan vara rena kaoset.

På dagens agenda stod bl a att tillaga lamm med en god sås och att förbereda en tonfisktartar med tillhörande mousse –

Tonfisktartar på gång

Tonfisktartar på gång

förutom min Pasta Poulpe såklart. Såsen som skulle serveras till lammet innehöll Guinness, balsamvinäger, honung och diverse grönsaker och kryddor. Efter reducering silades såsen och jag fick smaka – mums. Såsen avsmakades också av några

i serveringspersonalen – det verkade vara en rutin för sås är viktigt. Till pastan förbereddes tomatsåsen i en stor kastrull

Ingen dålig lunch

Ingen dålig lunch

och bläckfisken kokades i en ännu större. När det var klart fick jag komponera ihop slutresultatet. Även det blev supergott. Dagens kulinariska höjdare blev dock tonfisktartaren med tonfiskmousse som serverades på mörk Foccacia. Bland det godaste jag smakat på länge.

När det började närma sig lunchtid gick jag hem, bytte om och hämtade resten

Maria och Tyra var med och åt

Maria och Tyra var med och åt

av den familj som var på plats just nu. Med den goda inblick som jag nu hade av vad som skulle serveras var valet enkelt – det blev tonfisk idag. En strålande dag för övrigt när vi kunde sitta ute och njuta av den goda maten och av

havsutsikten.

Jag har upptäckt ännu en bra kvarterskrog i Antibes

Jag har upptäckt ännu en bra kvarterskrog i Antibes

Utanför restaurangen - på väg hem efter en härlig måltid

Utanför restaurangen – på väg hem efter en härlig måltid

Antibes har ett stort utbud av restauranger. Jag har besökt många, men långt ifrån alla. Det är också lätt att gå i gamla fotspår och ständigt återvända till det som är bekant och säkert. Jag erkänner gärna att vi är stamgäster på några ställen som vi verkligen gillar. Ska vi gå ut och äta i kväll? – så lyder frågan ibland. Inte alltför sällan blir då svaret ja och ofta slutar det med att vi går till en gammal ”trotjänare”. Nu har vi bestämt oss för att börja det nya året med att prova lite nytt.

En språkövning att börja måltiden med

‘ En språkövning att börja måltiden med

På den lilla mysiga gatan James Close i gamla stan i Antibes ligger många restauranger av varierande kvalitet. Några har funnits länge men då och då dyker det upp någonting nytt. Ibland handlar det om ägarbyte och ibland kan det etableras en helt ny restaurang. Jag är fascinerad över hur många små krogar som lyckas överleva trots att antalet besökare måste variera kraftigt över året. Nu är ju Antibes

aldrig dött. Det är alltid liv och rörelse även om det givetvis är högre tryck under sommarsäsongen.

Under nyårshelgen fick vi ett tips om en ny restaurang av några goda vänner.

Mumsig förrätt

Mumsig förrätt

Ny och ny förresten. Den öppnade i augusti 2013. Det är vi som inte hänger med i svängarna. Restaurangen ägs av två kvinnor som ursprungligen kommer från Belgien. Två riktiga eldsjälar som driver denna lilla kvarterskrog som endast har plats för 14 gäster. Det gäller därför att alltid boka bord.

Kreativt tillagad kyckling

Kreativt tillagad kyckling

När vi kommer in i den lilla restaurangen blir vi hänvisade till vårt bord och där går det bra att läsa ett antal matrelaterade citat som pryder tabletten, vilket blir en bra språkövning. Längst in i lokalen ligger det öppna köket och det går därför att se allt vad som försiggår därinne. Det är rent och snyggt och alla rätter tillagas omsorgsfullt av restaurangens chef, Aline. Köket är modernt och kreativt och baseras på lokala råvaror. Allt är mycket smakfullt upplagt, vilken framgår av bilderna.

Undrar ni vilken kvarterskrog jag skriver om? Nej, jag har inte glömt att berätta men vill hålla er lite på halstret. Den heter Le Carnet de Bord. Jag har inte hittat någon hemsida men hänvisar den som vill veta mer till Tripadvisor m fl sajter. Där kan ni även ta del av många fina bilder som olika gäster har publicerat.

Det gick även att få en rejäl köttbit

Det gick även att få en rejäl köttbit

Medan vi väntar på maten bjuds vi på tapenade, vilket ju inte är särskilt ovanligt. Det ovanliga här var att den serverades i en konservburk, vilket var en trevlig detalj. När det var dags för förrätt fick jag en helt fantastisk anklever och framförallt utmärkte sig tillbehören. Vi var fyra i vårt sällskap och vi hade valt lite olika varmrätter. Jag fastnade för en kyckling som även den var mycket välkomponerad. Några avslutade med en läcker café gourmand.

Jag gillar verkligen små omsorgsfullt skötta restauranger som drivs av kärlek till matkonsten och till råvarorna. Priserna ligger i någon jag skulle kalla ”medelsegmentet”.

Dessert för den som så önskar

Dessert för den som så önskar

Inte superbilligt, men definitivt prisvärt. Enligt min uppfattning är det värt att betala för ”det lilla extra”. Och det här är så långt ifrån en turistfälla du kan komma. Den här lilla pärlan i Antibes vill jag verkligen rekommendera och hoppas  att den kommer att bestå i många år.

Två stjärnor – bästa besöket på lunchen

Två stjärnor – bästa besöket på lunchen

Inget vanligt bröd

Inget vanligt bröd

 

I Frankrike finns det gott om restauranger som har stjärnor i den välrenommerade Guide Michelin. Den guidebok som rekommenderar och betygssätter såväl restauranger som hotell sedan 1900 (finns numera även andra typer av guideböcker under det varumärket). Boken som ges ut årligen har alltså överlevt osedvanligt länge. Ursprungstanken som bröderna Michelin hade var att ge stöd till bilister, genom att ge råd om bl a bra ställen att övernatta på. En naturlig utveckling av verksamheten för en däcktillverkare.

En av varmrätterna

En av varmrätterna

Och en till....

Och en till….

En dessert

En dessert

Vi har genom åren haft stor nytta och glädje av boken, som numera går att köpa som app. Ungefär varannat år har vi köpt den franska utgåvan och visst är det roligt att bläddra även om det är mer rationellt

Och en till.....

Och en till….

att alltid ha informationen tillgänglig elektroniskt.  Givetvis går det utmärkt med en kombination och i mitt fall har jag laddat ner Europaversionen, men har den franska ”Guiden” i bokform. Det går att skriva mycket om detta fenomen och som alltid är det viktigt att inte sluka allt som står med ”hull och hår”. Men boken ger ofta en bra vägledning. Det jag nu tänker leda er in på är möjligheten att hitta riktigt bra lunchställen där det erbjuds gourmetmat till rimligt pris.

image

Härlig miljö, fin utsikt och snygga tjejer

Då och då går vi på restaurang i vår närmiljö. Dit räknar jag Antibes med omnejd, dvs så  där fem mil härifrån. För det mesta är det faktiskt luncher som vi äter ute och det av flera skäl. Under delar av året när det det inte är högsommarvärme är det ett bra tillfälle att sitta ute och njuta av vädret tillsammans med god mat i trevlig miljö. Det är också bättre att bli riktigt mätt på dagen än på kvällen. Sist men inte minst är det oftast mer prisvärt med luncher.  Detta gäller särskilt ”finkrogar” som har en eller flera stjärnor i Guide Michelin.  Många gånger går det att njuta av en riktigt spännande meny till ett pris som är betydligt lägre än vad det är på kvällen. I vissa menyer, på vissa restauranger, ingår även vin i priset vilket det nästan aldrig gör i en kvällsmeny.

Här tillsammans med Le Chef

Här tillsammans med Le Chef

Jag har aldrig varit på någon trestjärnig restaurang, men på ett antal som har två.  Och nu tänker jag ta med er till La Palme d’Or på hotel Martinez i Cannes. Det hotell som är bas för Filmfestivalen  och utmärkelsen Guldpalmen (la Palme d’Or). Ni vet ju att jag gillar dessa härliga och vackra hotell (ja, i första hand hotellbarerna) som det finns relativt gott om på Franska Rivieran och det här är ett av dem. Och det här hotellet har dessutom en fantastisk tvåstjärning restaurang som serverar en specialkomponerad lunchmeny – La Croissete en Mouvement. Till det i sammanhanget facila priset av 69 Euro, vilket inkluderar fem rätter, en halv flaska vin samt kaffe. Till det serveras, som alltid på bättre restauranger, amuse bouche. Ja, visst är det mycket pengar men det är value for money. Jag lovar.

Det är inte bara maten det handlar om. Besöket här är en helhetsupplevelse och du kan dessutom spara in middagspengarna. När du kommer in i den vacka matsalen, som om vädret tillåter, delvis är utomhus och med utsikt över Cannesbukten, möts du av ett antal mycket vänliga kypare som alla ha olika roller. De är extremt artiga och behandlar alla gäster lika väl. När jag var där senast tillsammans med några väninnor fick vi till och med en särskild ”stol” för våra handväskor. Nu till maten, som inte bara är en njutning för gommen utan även för ögat. Varje rätt och varje brödbit är ett litet konstverk. Det tre timmar långa lunchen blir verkligen en helhetsupplevelse som rundas av med att kocken går runt till varje bord för att byta några ord och få lite feedback på sin prestation. Som pricken över i:et får vi varsin chokladask som stilfullt överlämnas vid utgången.

Jag måste säga att det här är en restaurang som ”håller hela vägen” – från början till slut. Ingenting lämnas åt slumpen och den totala upplevelsen är väl värda sin pengar. Kolla gärna in en kvällsmeny och jämför.