På spaning efter bra kvarterskrogar

På spaning efter bra kvarterskrogar

Sommaren är kort och snabbt går det. Vi tillbringade vår i Sverige men är sedan någon vecka tillbaka i Antibes. Sverige var fantastiskt men lite kallt. Hel okej för oss som får njuta av medelhavsklimatet hela hösten.

Det har inte blivit något bloggande under sommaren. Framför allt därför att jag har varit lat. Umgåtts med familj och goda vänner istället för att skriva. Jag tror också att det är en konsekvens av att jag skrivit en bok och bloggat intensivt under några år. Behövde nog en paus helt enkelt.

Igår träffade jag några goda vänner här i Antibes. De pratade så entusiastiskt om en kvarterskrog nära oss. Den har varit i kraft något år och vi har provat den, men vi har inte blivit frekventa gäster. Mycket beroende på att vi är ganska traditionella och väljer våra gamla stamställen.

Idag är jag ensam och funderade på om jag skulle gå dit och äta lunch. Jag har haft diskussionen med flera vänninor om hur det är att gå ut och äta ensam. Lunch är en sak – men middag? Jag tog chansen, det var ju trots allt lunch. Slog mig ner, fick menyn och kände mig mycket bekväm. De vänner jag träffade igår hade lyriskt berättat om att de ätit stekt ”poulpe”, något som jag älskar. Givetvis slog jag till på det och nu sitter jag i en stol på balkongen, skriver och är proppmätt.

Kvarerskrogen Brasserie de l’Ilette höll verkligen måttet. Maten var rejäl, vällagad och god. När jag tittade mig omkring såg jag också många andra trevlig maträtter. De har dessutom goda viner, i ett stort urval. Och det går att få riktigt bra vin på glas.

Många krogar kör på i gamla hjulspår och vinlistan brukar sällan förnyas. Här verkar de ha bra känsla för urvalet. Flera av vinerna är ekologiska, även de på glas.

Nu är jag så lyckligt lottad att jag sällan behöver äta middag ensam, men det händer ibland. Då är det här ett perfekt ställe att gå till. Även på kvällen. Folkligt och opretentiöst men ända vällagat med hög kvalitet. Resten av hösten ska jag fortsätta att prova nytt. Återkommer med nya inlägg.

 

Bäst i mitt brödtest

Bäst i mitt brödtest

Bröd är gott och det är viktigt i Frankrike. Det är en given del av varje måltid och boulangerier och pâtissierer är också mycket frekventa runt om i landet. Många gånger kan det vara en upplevelse att bara titta och dofta. De trängs i affärsstråket tillsammans med fastighetsmäklare och apotek.

I Antibes finns ett antal bagerier och de flesta bakar utmärkt bröd. Under ett antal år av research har vi just nu fastnat för några som vi tycker särkilt mycket om. Och för att göra det hela lite mer komplicerat eller avancerat så gillar vi olika. Det vill säga en viss typ av bröd är bättre på vissa ställen enligt vår privata testpanel.

Låt mig börja med morgonen. Då är en färsk croissant ett oemotståndligt bakverk. Här har vi provat oss fram och testat många alternativ. Det som är tur för oss är att de absolut bästa finns på vårt närmaste bageri, Boulangrie de l’Ilette. De bakar hela tiden och ibland är de så färska så att de inte bör stoppas ner i en påse, med risk för att deformeras. Jag inser att svagheten för croissanter inte är någon höjdare för figuren och svagheten tilltar dessvärre med åren. Detta får kompenseras med några extra steg under dagen. Det här bageriet har för övrigt också utmärkta matpajer. Perfekta till lunch tillsammans med en sallad.

När vi sedan kommer till baguetterna har vi ett annat favoritbageri. Det ligger i gamla stan och heter Aux Délices Antibois. Där köper vi en variant som kallas ”tradition”. Den är fantastiskt god, lite seg inuti och med en fin yta. Till skillnad från croissanter som i huvudsak äts på morgonen är baguetter något som funkar dygnet runt. På detta bageri bakar de kontinuerligt och när jag vill ha färskt bröd till middagen så köper jag brödet så sent som möjligt. Oftast är det varmt.

Till drinktilltugg har jag en fäbless för något som kallas ”four sale”. Det är små eleganta bakverk som inte är söta utan salta. De kan till exempel innehålla oliver, skinka eller ost. Mycket mumsigt tycker jag. Dessa köps med fördel på au Palais de la Friandise, ett pâtisserie i gamla stan som förutom dessa salta godsaker även tillverkar chokladpraliner. De gör också förföriskt goda kolor.

Bröd är billigt i Frankrike. En baguette kostar cirka en euro och det gör även croissanterna. Jag vet inte huruvida det förekommer subventioner. Tror att det var så tidigare innan EU-regleringarna, men jag låter detta vara osagt.

En annan aspekt på brödfrågan, i dessa tider av dieter typ GI, är om det är lämpligt att äta bröd över huvud taget? Jag tror att det är det i lagom omfattning. För den som inte är allergisk eller glutenintolerant såklart. Jag ser många smala franska människor som köar till boulangerierna och som går omkring och knaprar på en baguette. Allt gott kan ätas i lagom omfattning. Den gamla tallriksmodellen står sig vill jag hävda. Och så färskt, naturligt
och ”hemlagat” som möjligt.

Bonjour, s’il vous plaît och merci

Bonjour, s’il vous plaît och merci

Jag kom tillbaka till Antibes efter några veckor i Sverige och och nu möter jag våren. Vädret är fantastiskt och vi kan verkligen njuta av fina stunder utomhus. Förutom klimatet så finns det många andra olikheter mellan Frankrike och Sverige. Min utgångspunkt är alltid att ta seden dit jag kommer och försöker undvika att värdera olika beteenden eller kulturyttringar. Jag trivs verkligen både här och där. Vissa beteenden skulle dock med fördel kunna exporteras till Sverige. Det finns givetvis det som skulle kunna gå andra vägen också men det tar jag i något annat inlägg.

Nu tänker jag skriva om att vara artig och om att hälsa på varandra. Där är Frankrike ett föredöme enligt min uppfattning. Här hälsar vi på varandra när vi möts i olika sammanhang och vi säger adjö när vi lämnar. Vi tackar varandra och vi är artiga när vi handlar eller beställer. Låt mig ta några exempel.

Jag har under en tid regelbundet besökt en sjukgymnast för en axelskada. Varje gång någon kommer in i väntrummet tittar personen sig omkring och säger bonjour messieurs-dames. Vi som sitter där hälsar tillbaka. När någon lämnar lokalen säger de au revoir. Går du in i en butik så är det självklart att söka ögonkontakt med den eller de som arbetar där och hälsa på honom eller henne. Du kommer ju in i någons butik och då är det viktigt att uppträda artigt. Du är ju gäst. På motsvarande sätt tackar du för dig när du går där ifrån. När du köper bröd är det ”une baguette s’il vous plaît” som gäller. Om du åker buss så hälsar du givetvis också, men framför allt så tackar du chauffören när du kliver av. Kommer du in i en fransk frukostmatsal på ett hotell är det självklart att hälsa på övriga gäster. När vi går ut genom vår port på dagarna hälsar vi alltid på dem vi möter ”bonjour madame eller bonjour monsieur”. På kvällen är det bon soir och bon soirée som gäller. Och så vidare.

Det är trevligt att hälsa och det bidrar till stämningen i gemensamma rum och i möten mellan människor. När jag var liten var jag enligt uppgift mycket intresserad av främmande människor och slog mig gärna i slang med olika personer på bussar och tåg. Känner på flera sätt igen mig själv genom ett av mina barnbarn som gärna pratar med okända personer och hälsar på alla hon möter. Det är uppfriskande.  Även om det kan vara påfrestande med pratsamma barn så är det positivt och trevligt att bli sedd. Så fördelarna överväger eventuella nackdelar. Tyvärr är jag själv inte lika spontan längre och betydligt mer avvaktande innan jag börjar prata med någon som är helt främmande för mig.

Det är givetvis en grov generalisering att påstå att alla svenskar är stela och tittar ner i backen inför mötet med de vi inte känner. Ur ett kollektivt perspektiv är det ändå ett faktum att franska personer är artigare än svenskar. Det ligger i kulturen. Jag vill absolut inte plädera för att vi alltid ska prata med okända personer om vi inte känner för det. Det är vars och ens ensak. Även om det kan vara en bra idé att ibland ta ut svängarna lite mer. Skulle dock vilja slå ett slag för artigheten. Det är trevligt med människor som hälsar på varandra i ett väntrum. Att tacka för sig när vi lämnar en butik är också en snygg gest. Jag försöker tänka franskt när jag är i Sverige. Inte alltid helt intuitivt, men det går om jag ger mig tusan på det. Kanske dags att importera lite fransk artighet till Sverige?

 

En heldag i tryffelland

En heldag i tryffelland

Vi har varit i Alba och upplevt vit tryffel. Det är den dyraste och mest exklusiva tryffeln. Den finns att tillgå under en begränsad tid under hösten. Den svarta tryffeln är mer tillgänglig för den som bor på Rivieran. Trots att vi vistats och bott här nere i många år har vi hittills aldrig upplevt en tryffelmarknad, men förra veckan var det dags. Vi behövde en knuff och lite handfast guidning.

Ett par av våra goda vänner som är riktiga tryffelentusiaster frågade om vi skulle göra en gemensam utflykt till Aups. Det är en liten by strax norr om Lorgues som varje torsdag förmiddag under säsongen har en tryffelmarknad. Säsongen pågår mellan slutet av november och till början av mars. Den här dagen var en riktig vinterdag med rivieramått mätt. Temperaturen låg kring nollstrecket och himlen var klarblå. Riktigt kyligt men vackert. Under färden gällde det också att hålla koll på eventuella isfläckar. Vid tiotiden var vi framme och började med att besöka det lokala tryffelmuseet och vi inhandlade en ”affettatartuffi”. Det är en tryffelmandolin, vilket är ett måste för att få ut det mesta av den svarta knölen. Tunna skivor gör att vi kan få ut mesta möjliga eftersom det är ytorna som ger den karaktäristiska smakupplevelsen. Det gäller alltså att få ut så många skivor som möjligt. Vi var ju inställda på att handla så mandolinen blev en given start på vår tryffeldag.

Nästa moment blev ett besök på ett café ”Tryffelgrisen”. Ett typiskt litet café med tryffelrelaterade väggdekorationer. Den mest utmärkande är tryffelgrisen som tittade på oss medan vi avnjöt var sin kaffe med croissant. Innan besöket på marknaden ville vi givetvis spana in det lokala utbudet av butiker. Vi fastnade snabbt i en liten affär som sålde egentillverkade föremål av olivträd. Jag fortsatte att shoppa och här blev det bland annat en fin skärbräda eller snarare uppläggningsfat.

Och nu var det dags för marknaden. Där fanns ett antal stånd där tryffel såldes av olika lokala tryffelplockare. Dagspriset på varan, tuber melanosporum, låg mellan 80 och 90 € per kilo, vilket innebar att en liten tryffel kostade cirka 15€. Vi köpte en sån som vi lindade in i hushållspapper och förvarar i en glasburk. Den ska dock ätas inom en vecka. Det kommer vi att göra och jag ser fram emot att testa mandolinen. På marknaden fanns också en del förädlade produkter av typen tryffeltapenade, tryffelolja och tryffelrisotto. Det doftade gott i den röda Volvon kan jag berätta.

Efter marknaden besökte vi en lokal ostbutik som givetvis sålde ostar med tryffel i. Även här shoppade vi loss. Sedan var det dags att åka tillbaka mot Lorgues där vi hade bokat bord på det legendariska restaurangen Chez Bruno. Men på vägen passerade vi några vingårdar och bestämde oss för att göra ett nedslag på Chateau Thuerry i Villecroze. En bra vingård med goda viner. Vi köpte Les Abeillons Rouge 2011. Vet inte om det passar till tryffel men vi kommer att testa.

Dagens sista stopp var alltså Chez Bruno. Denna omtalade enstjärniga restaurang som bara serverar tryffelmenyer. Det är alltså tryffel i allt. Eftersom tryffel trivs med grädde, potatis och ägg så förstår ni vidden av denna måltid. Allt smakade utmärkt med gav också ordet matkoma ett ansikte. Jag tror sällan att jag varit så mätt efter en måltid. Det blev ingen middag den kvällen och nästan ingen frukost dagen därpå. Nu har vi återhämtat oss och vi är så glada över att ha gjort detta besök.

Hela utflykten blev lyckad och jag kan varmt rekommendera en utflykt till Aups. För den som inte vill äta lunch hos Bruno finns det många trevliga alternativ, dels i Aups dels i de olika byarna efter vägen. Under resan befinner vi oss också i ett område med många vingårdar. Det är bara att botanisera.

God Jul med marknad  i Antibes

God Jul med marknad i Antibes

img_1781Var och hur skulle vi fira jul i år? Många svenskar som bor på Rivieran åker hem över jul för att njuta av svenska traditioner och umgås med nära och kära. I år hade våra barn valt andra sällskap, så vi bestämde oss för att vara kvar här nere över jul. Ett bra val har det visat sig än så länge. Hela december har hittills varit helt fantastisk. Det ligger ett stabilt högtryck över området och vi njuter av klarblå himmel varje dag. Dagar som varar några timmar längre än i Sverige så här års. Nätterna är klara och lite svala men vad gör det. I natt lyste fullmånen så starkt att jag vaknade av ljuset. Vädret är viktigt, eller hur?

Det är fint i Sverige också och vi har förmånen att kunna välja bland två bra alternativ. Jag måste dock img_1814erkänna att jag saknar de vita jularna i Sverige. Under min uppväxt i Värmland och mina fjorton år i Västerbotten var det alltid snö. Vi tog ofta vår julgran i skogen (helt lagligt) och vissa vintrar kunde det vara ner mot 30 grader minus. Det var rejält kallt, men även det förknippat med högtryck och ljus. Och det mysiga med att komma in i värmen igen.

Nu är vi i alla fall i Antibes och här är det en härlig julstämning. Det är många människor i farten och hela staden är dekorerad med ljusgirlanger i diverse format. Allt ifrån kometen vid kapellet intill fyren till trikoloren som lyser upp Fort Carré. Att ta en kvällspromenad ner på stan är ett rent nöje och det gör vi ofta.

img_1784Det allra bästa just nu är julmarknaden som i år har fått sin plats mellan muren och båthamnen. En stor öppen yta ämnad att kunna rymma olika event. Många städer har sina marknader så här års och den i Antibes är fantastiskt trevlig. Den är precis som staden, öppen, tillgänglig och lagom stor för min smak. Det som direkt drar till sig uppmärksamhet är pariserhjulet som även det är kraftigt upplyst och färgsättningen varierar. På marknaden finns också en skridskobana där personer i olika åldrar testar sin förmåga att åka. Det finns en plats för kareoke där barnen sjunger för fulla muggar. Givetvis finns också en traditionell karusell.

Nu har vi ju inga barn i vår omgivning just nu så vid våra besök fokuserar på de olika stånd som finns. img_1813Dels är det försäljning av hantverk och smycken, dels erbjuds förplägnad av diverse slag. Det finns Vin chaud, Bretzel med Alsacevin, Socca, varm choklad, goda bakverk och ett helt stånd med Nutella, med mera. Och nu till det allra bästa enligt min uppfattning, Champagne och ostron. Det är både gott och festligt och alltid rätt. Kan funka som lunch, ”eftermiddagsfika” eller förrätt innan middagen. Det är bara att välja. För det facila priset av 19 Euro får du 12 ostron och två glas vin. Svårslaget måste jag säga. Dessutom är ostronen stora och kalla.

img_1795Vi tar helt enkelt seden dit vi kommer, vilket är ganska enkelt. Under själva julafton kommer vi att äta sill till lunch, men där upphör den svenska traditionen för i år. Nästa år kanske det blir Sverige med julskinka, vem vet. Var sak har sin tid och det gäller att fånga dagen så som den erbjuds.

img_1811img_1816

Une carafe d’eau s’il vous plaît

Une carafe d’eau s’il vous plaît

Kranvatten eller mineralvatten – det är frågan

Jag levde länge med uppfattningen att kranvatten “utomlands” inte gick att dricka. Detta nästan oavsett vilket land det gällde. När vi köpte lägenhet i Antibes för ett antal år sedan blev det från början en självklarhet att alltid släpa hem plastflaskor med vatten. Vid restaurangbesök likadant, vi beställde alltid in mineralvatten. Det gör vi inte längre.

När du besöker en restaurang på Rivieran är ofta den första frågan du får: vad vill ni ha för vatten, med eller utan kolsyra? Det är en fälla och ett sätt att få dig att undvika att beställa kranvatten. Gå inte på den. Marginalerna på mineralvatten är mycket höga och jag förstår betydelsen av att få sälja så mycket som möjligt. Som konsument finns det dock all anledning att inte gå på restaurangernas försäljningstrick.

Att beställa karaffvatten är inte alltid populärt och på vissa ställen blir leveransen kraftigt fördröjd och du kan behöva påminna flera gånger. Men ge inte upp. Förr eller senare får du ditt vatten. På lite enklare ställen är de oftast snabbare och serverar för det mesta vattnet kylt, eller levererar isbitar vid sidan om.

Visst finns det vissa fördelar med mineralvatten. Den främsta är att det inte smakar klor. Är du i hemmamiljö avhjälps det enkelt genom en vattenrenare. Svårare än så behöver det inte vara. Vissa restauranger erbjuder också filtrerat vatten och vi upplever att vattenkvaliteten generellt blir allt bättre. Nu kommer vi till nackdelarna, de är ganska  uppenbara

Ofta säljs mineralvatten i plastflaskor, i vissa fall i burkar och på restaurang är det mestadels glasflaskor som gäller. Oavsett förpackning bör detta alternativ undvikas. Varför ska vi köpa vatten i flaska när det finns i kranen? Den värsta förpackningsboven är antagligen platsflaskan, som är miljöovänlig ur ett antal aspekter och plast i kontakt med mat/dryck kan i vissa fall vara ohälsosam. Sedan kommer jag till transporterna. Hur vettigt är det att transportera förpackat vatten långtradare genom Europa för att försörja människor med en livsnödvändig vätska som finns i kranar i varje bostad och på varje restaurang?

Ibland finns ett motstånd mot det miljövänliga därför att det blir dyrare. Det kan till exempel vara dyrare att välja ekologiska varor än de som inte är det. När det gäller val av vatten är det alltid billigare att välja kranvatten. Och det med bred marginal. Literpriset för mineralvatten i en liten petflaska, som du köper på t.ex. bensinstation är ofta i storleksordningen 4 Euro. På en restaurang i Antibes är det inte ovanligt att en liter kostar 5 Euro. Här kan vi snacka om marginaler som i längden innebär mycket pengar för varje individ eller hushåll. (Det är givetvis billigare att köpa större förpackningar i livsmedelsbutikerna.)

Som jag berättat i tidigare inlägg har jag tillsammans med Gunilla Östberg skrivit en bok om hållbara affärer. I den beskriver vi bland annat att det finns tre kategorier samhället som kan göra skillnad; politiker, företag och konsumenter. Gunilla Ö bloggar också om hållbarhet för konsumenter, läs gärna mer på forasustainableworld. I en marknadsekonomi är det vi konsumenter som styr utbudet. Om vi slutar efterfråga förpackat vatten kommer finns det inte att finnas någon marknad. Det skulle betyda mycket ur ett hållbarhetsperspektiv och det finns ingen motsättning i förhållande till den egna plånboken. Det är precis tvärtom, här finns många tusenlappar att spara.

Vi joggar olika

Vi joggar olika

Att jogga är en härlig form av motion. Den kräver ett par bra skor och en stabil bh (om du är kvinna). Sedan är det bara att ge sig ut. Det kan du göra var som helst och när som helst. Själv gillar jag att vara utomhus och genom joggingen kombinera motion med andra typer av upplevelser som vacker natur, spännande städer eller intressanta människor. Hur då tänker du kanske, du träffar väl knappast människor när du joggar för dig själv. Jo, så här upplever jag mina medjoggare. Perspektivet är måhända stereotypt, men varför inte. Fantasin får sitt.

Min absolut mest frekventa löparrunda, alla kategorier, är den runt Cap d’Antibes. Jag vet inte hur många mil jag har tillryggalagt just här, ganska ointressant detalj men många är det. Sträckan är en knapp mil och sträcker sig runt halvön mellan Antibes och Juan-les-Pins. Trots att rundan är identisk varje gång innehåller den nya upplevelser. Den kanske allra viktigaste är skiftningarna i naturen beroende på årstid och väder. Jag kommer aldrig att tröttna på variationen i Medelhavets färger. Det måste finnas ett oändligt antal varianter. En annan intressant upplevelse av en helt annan karaktär är att studera alla andra joggare. Det gör jag också och har liksom placerat in dem i ”fack” och här följer min personliga kategorisering.

Motionsjoggaren – den kanske vanligaste typen vilken jag själv också anser att jag är. Inom kategorin återfinns båda könen i olika åldrar. Människor som likt mig själv oförtrutet går upp på morgonen för att få sin regelbundna motion. Tråkiga kanske men pålitliga. Många återkommer och skiner upp i ett leende när vi möts.

Teknikfreaken – de som är laddade upp till tänderna med diverse utrustning. Det kan vara pulsklockor, musikprylar, vätskebälten, specialkläder etc. Dessa personer ha sannolikt järnkoll på sina tider, jämförelser med andra och klara ambitioner för vad de ska åstadkomma med sin träning. Antagligen snabbare än kategorin innan. Och mer intressant att titta på.

Exibitionisten – personer som gillar att visa upp sin vackra (subjektiv uppfattning) och vältränade kropp. I den här gruppen ingår mest män enligt den omfattande studie som genomförts av mig under många år. Det är personer som har minimalt med kläder och dem de har sitter tight. Ofta handlar det om att springa med bar, oftast solbränd, överkropp. Den mest utmanande varianten är de som är iförda badbyxor av den typ som inte lämnar något åt fantasin.

Nu jäklar ska jag börja tränatypen – det är äntligen semester och då ska jag inte bara ligga på stranden. Den här kategorien är vanligast förekommande under vår och sommar. Det är personer som sannolikt tränat då och då men som legat på latsidan, av olika skäl, under en längre period. Personer som ur garderoben plockar fram sina gamla träningsskor och har bestämt sig – nu ska jag komma igång igen. Hur det går med dessa träningsambitioner i förlängningen framgår inte av min okulära studie.

Tillsammans – semester med familjen. Vi ska göra saker tillsammans, något som förenar och där alla kan delta. Detta är en trevlig syn. Mamma, pappa och ett par barn på väg att bli ungdomar. Det gäller att passa på och hålla igång något som är vettigt innan nästa period i livet. Då det är pubarna i Juan som gäller och föräldrarna har att hantera trötta tonåringar som definitivt inte kliver upp innan åtta för att motionera, särkilt inte tillsammans med pinsamma föräldrar.

Inom alla kategorier finns varianter och givetvis överlappar de varandra.  Ta det för vad det är. Att iaktta människor är i alla fall spännande och förgyller en helt vanlig motionsrunda. Det finns också andra reflektioner att göra. Till exempel hur vi möts och vem som väjer för vem. En intressant studie i vem som för tillfället kontrollerar situationen och bestämmer. Jag brukar roa mig med att testa. Ibland vägrar jag att flytta på mig och ”vinner” alltid. Vissa gånger springer jag åt sidan, psykologin i sammanhanget är intressant och ytterligare ett område att utforska Vi joggar olika och sporten har fler dimensioner än vad de flesta kanske tror.