Sälj och köp begagnat

Sälj och köp begagnat

Vi har ett nytt projekt. Har köpt en lägenhet i Antibes som vi håller på att rusta upp för uthyrning, www.hyra-rivieran.com . Hemsidan innehåller än så länge inte så mycket information. Men håll ut – det kommer mera. Jag kommer också att skriva om den på den här bloggen längre fram.

Poängen med det här inlägget är inte lägenheten i sig. Det jag vill lyfta fram är möjligheten att sälja och köpa begagnade varor. Möbler i detta fall. När vi övertog lägenheten ingick allt. Det vill säga även möbler husgeråd med mera. Inte för att vi ville ha allt detta utan för att gjort överenskommelsen att vi själva skulle röja. Ganska snart insåg jag att en hel del av det som var lämnat skulle gå att sälja. Något som är bra av flera skäl, dels inbringar det lite pengar dels kommer möblerna att återanvändas istället för att slängas. Som en extra bonus fick vi se många glada ungdomar som fick fina saker till ett lågt pris.

Hur gör jag då när jag vill hitta en marknadsplats som fungerar på Rivieran? Jag valde Facebook och något som kallas marketplace. En ikon längst ner på sidan. Den är intuitiv, det går snabbt och den är lättmanövrerad. Jag la ut en hel del objekt och nu är nästan allt sålt. Och roligt har det varit. Vi har fått kontakt med många trevliga franska personer, framför allt ungdomar. I den kontakten har jag också fått ta del av franska smsförkortningar. Jag som kämpar med att förbättra min franska fick nu lite extra bonuskunskaper.

När jag nu håller på med försäljningarna kom jag på att det faktiskt finns saker som vi behöver köpa. Så jag kastade mig in i det också. Hittade bland annat ett vackert genuint matbord med fyra stolar. Det såldes av en äldre dam med hjälp av hennes trevliga barnbarn. Jag köpte också en kitschig lampa för nästan inga pengar alls.

Alla blir vinnare.

Det jag också vill lyfta fram är hur juste allt har gått till. I samtliga fall har alla kommit på utsatt tid (eller varit på plats när enligt överenskommelse). Varorna har betalats direkt med kontanter. I Frankrike finns inte Swish ännu. Ingen har heller diskuterat priset.

Jag är imponerad över hur väl det här fungerar. Bra för plånboken, miljön och det ger dessutom trevliga upplevelser och vidgade vyer.

Uber – proffsigt agerat

Uber – proffsigt agerat

Det är vanligt att företag gör kundundersökningar av olika slag. Vi är många som får frågor i samband med kontakt med kundcenter eller vid inköp/service. Budskapet är ofta att det är viktigt för företaget att veta vad kunden tycker eller hur upplevelsen varit. Ibland tar vi oss tid och besvarar frågorna men ytterst sällan resulterar det i någon typ av respons och än mindre i åtgärder. Det gälller de flesta typer av verksamheter.

Förra veckan gjorde vi en resa med Uber. Vi beställde en bil till vår bostad i Antibes och hade lagt in önskat resmål i beställningen. När vi begav oss tyckte jag att chauffören åkte åt fel håll och övervägde att påtala detta. Min man sa då att det inte var så smart att tala om för en fransman hur han skulle sköta sitt jobb. Jag teg, men efter ett tag frågade jag diskret vilken väg han hade tänkt sig. Motorvägen – sa han, den är snabbast. Ok tänkte jag, men den snabbaste vägen upp till motorvägen valde han definitivt inte. Men jag sa ingenting.

Vi kom i alla fall fram till vårt resmål och när jag kollade kvittot noterade jag att det blivit dyrare än inom det prisintervall som uppgavs vid beställningen. Där angavs 27-36 Euro och resan slutade på 42. När jag sedan i vanlig ordning ombads att sätta betyg på föraren gav jag bara två stjärnor. Kände en viss irritation men brydde mig inte så mycket. Hade inte heller några förväntningar på återkoppling.

Men döm av min förvåning. Efter en kort stund fick jag en fråga om varför jag satt så låg rankning och blev ombedd att förklara mitt ställningstagande. Vilket jag gjorde. Tämligen omgående fick jag ett svar. De hade kollat färdvägen och konstaterat av valet inte varit det bästa. Därefter krediterades jag 11 Euro. Resan kostade alltså 31 Euro, vilket var inom det angivna spannet. Snabbt och proffsigt agerat. Detta leder mig till två kommentarer:

1. Alla företag som säger sig sätta kunden i centrum har mycket att lära. Att agera snabbt, obyråkratiskt och fånga kundens synpunkter är tämligen sällsynt enligt min erfarenhet. Många undersökningar hamnar i byråkratin och leder sällan till handling. Vilken möjlighet det finns att överträffa kundens förväntningar.

2. Uber behövs. Jag vet att det finns kritik mot bolaget och min inställning är att företag ska följa lagar och regler. Men det är bra med utmanare, inte minst när det gäller på franska rivieran. Här är det svårt att få tag i taxibilar och priset är ofta mycket högt. Jag har många exempel på det som jag inte ska trötta er med nu.

 

 

 

Ensam kvinna på restaurang

Ensam kvinna på restaurang

Då och då är jag ensam men vill ändå gå ut och äta. Det är trevligt att få god lagad mat och vara i ett sammanhang. Under några dagar har jag varit ”singel” och testat ett par lunchalternativ i Antibes. Slutsatsen är att det är väl så viktigt vad du får för mottagande som hur maten smakar. Givetvis ska maten vara bra men inte på bekostnad av hur du blir bemött.

Igår bestämde jag mig för att gå till La Cour des Thés. En liten kvarterskrog på en fin innergård i Antibes. Jag har hört talas om restaurangen och att den ska vara bra och mysig. Nu var det dags att testa. Solen sken och alla förutsättningar var bra. Jag gick fram och frågade efter ett ledigt bord. Kände direkt att jag var till besvär när jag pekade på ett bord som jag tyckte passade. Nej, det bordet fick jag inte ta och blev ganska nonchalant hänvisad till ett annat. Jag accepterade det och slog mig ned. Strax efter det kom ett sällskap på tre personer som direkt fick bordet jag frågat efter. Vill samtidigt påpeka  att jag har respekt för behovet att optimera platser, men dessa bord var exakt lika stora.

Nåväl, efter en lång väntan fick jag in menyn. Under tiden fick övriga sällskap någon som kom fram till bordet berättade om dagens rätter (vilket aldrig presenterades för mig). Ingen brydde sig om mig. Till slut fick jag beställa. Det blev en caesarsallad och ett glas vitt vin för mig. Och det var inget fel på vare sig mat eller dryck. När jag ätit klart var det ingen som tog notis om mig. Jag funderade på om jag skulle ta en kaffe men bestämde mig för att avstå. Bad då att få in notan och det tog en stund. Sedan hände absolut ingenting . Kollade om jag hade jämna pengar, men tyvärr. Jag måste tillkalla servitören. Betalde exakt belopp och sedan gick jag besviken därifrån.

Idag gick jag till mitt gamla stamställe Hotel Royal i Antibes. Ett ställe som varierat i kvalitet. Framför allt hade de en svacka för ett par år sedan när deras fantastiske ”chef” slutade. Nu tycker jag att de är på väg tillbaka även om maten inte håller samma toppklass som tidigare. Men bemötande är bra. Direkt när jag kommer in blir jag omhändertagen och de frågar om jag vill sitta inne eller ute. När jag slagit mig ner kommer ett glas prosecco innan jag hinner blinka. Jag får menyn direkt och och dagens rätter presenteras för mig. Valde en laxtartar som var utmärkt. Sedan beställde jag kaffe och fick notan snabbt och smidigt.

I mitt förra inlägg om restaurangbesök i Nice beskrev jag hur vi (tre kvinnor) kände oss tveksamt behandlade. Att vara ensam kvinna kan var ännu värre. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte lämnade restaurangen direkt när jag inte kände mig väl bemött. Det gjorde vi i Nice. Jag tänker på alla som oftare än jag går ut och äter på egen hand. Det är inte okej att bli särbehandlad. Jag kommer aldrig mer acceptera det.

Vi kommer att sakna Voile Blanche

Vi kommer att sakna Voile Blanche

Jag har under en period hört talas om att andelen publika stränder ska öka på Franska Rivieran. Konsekvensen är att ett antal restauranger försvinner. Det är kanske bra, men det slår till ganska hårt och orättvist. När detta nu är ett faktum känns det också ganska tråkigt att ett av mina favoritställen (bad, mat och trevlig stämning) inte finns längre.

Vi blev varse att detta ”hot” nu plötsligt skulle bli verklighet för några veckor sedan. Under några dagar var hela familjen på Voile Blanche i Juan-les-Pins för att njuta av bad och god mat. Den här plagen är också perfekt när barnbarnen är på besök. Liten, avgränsad och gemytlig. Men, menyn blev plötsligt ganska begränsad, öl och glass tog slut och så vidare. Förra söndagen var deras sista dag som näringsidkare här och de hade börjat tömma förråden. Ägarna verkade ganska osäkra på sin framtid och skulle snart börja montera ner hela verksamheten.

För ett par dagar sedan tog jag en promenad för att kolla vad som hänt. Jag gick efter strandpromenaden och kunde konstatera det jag befarat. Alla större strandrestauranger, inklusive solstolar, fanns kvar. Flera av dem är knutna till hotell i närheten. Lite längre bort där de mindre näringsidkarna varit etablerade var allt borta. Det är säkert så att området kan behöva renoveras, trottoarer fixas till med mera, men nu rivs också ett antal näringsställen. Så ledsamt, för oss kunder och för de som faktiskt levt på sin verksamhet. Utan att riktigt veta får jag känslan av att det är de mindre aktörerna som blir lidande. Liksom kunder som gillar det småskaliga.

i Antibes råder motsatt situation. Där finns en enda strandrestaurang och i övrigt är det publika stränder. Konsekvensen av det är brist på konkurrens. Royal Beach är visserligen trevligt, men de är dyra. Speciellt på strandstolarna som är högre prissatta än i Juan-les-Pins. Här skulle vi välkomna åtminstone någon ytterligare aktör.

Allt det här är givetvis välfärdsproblem och vi kunder kommer att överleva. Men jag gillar inte att det är de små som slås ut. För en sund konkurrens behövs möjligheter att välja. Det behövs också långsiktiga och rättvisa spelregler för att som entreprenör att våga satsa. Min förhoppning är att Voile Blanche dyker upp som restaurang i ny tappning. Jag håller koll och återkommer i så fall.

På spaning efter bra kvarterskrogar

På spaning efter bra kvarterskrogar

Sommaren är kort och snabbt går det. Vi tillbringade vår i Sverige men är sedan någon vecka tillbaka i Antibes. Sverige var fantastiskt men lite kallt. Hel okej för oss som får njuta av medelhavsklimatet hela hösten.

Det har inte blivit något bloggande under sommaren. Framför allt därför att jag har varit lat. Umgåtts med familj och goda vänner istället för att skriva. Jag tror också att det är en konsekvens av att jag skrivit en bok och bloggat intensivt under några år. Behövde nog en paus helt enkelt.

Igår träffade jag några goda vänner här i Antibes. De pratade så entusiastiskt om en kvarterskrog nära oss. Den har varit i kraft något år och vi har provat den, men vi har inte blivit frekventa gäster. Mycket beroende på att vi är ganska traditionella och väljer våra gamla stamställen.

Idag är jag ensam och funderade på om jag skulle gå dit och äta lunch. Jag har haft diskussionen med flera vänninor om hur det är att gå ut och äta ensam. Lunch är en sak – men middag? Jag tog chansen, det var ju trots allt lunch. Slog mig ner, fick menyn och kände mig mycket bekväm. De vänner jag träffade igår hade lyriskt berättat om att de ätit stekt ”poulpe”, något som jag älskar. Givetvis slog jag till på det och nu sitter jag i en stol på balkongen, skriver och är proppmätt.

Kvarerskrogen Brasserie de l’Ilette höll verkligen måttet. Maten var rejäl, vällagad och god. När jag tittade mig omkring såg jag också många andra trevlig maträtter. De har dessutom goda viner, i ett stort urval. Och det går att få riktigt bra vin på glas.

Många krogar kör på i gamla hjulspår och vinlistan brukar sällan förnyas. Här verkar de ha bra känsla för urvalet. Flera av vinerna är ekologiska, även de på glas.

Nu är jag så lyckligt lottad att jag sällan behöver äta middag ensam, men det händer ibland. Då är det här ett perfekt ställe att gå till. Även på kvällen. Folkligt och opretentiöst men ända vällagat med hög kvalitet. Resten av hösten ska jag fortsätta att prova nytt. Återkommer med nya inlägg.

 

Bäst i mitt brödtest

Bäst i mitt brödtest

Bröd är gott och det är viktigt i Frankrike. Det är en given del av varje måltid och boulangerier och pâtissierer är också mycket frekventa runt om i landet. Många gånger kan det vara en upplevelse att bara titta och dofta. De trängs i affärsstråket tillsammans med fastighetsmäklare och apotek.

I Antibes finns ett antal bagerier och de flesta bakar utmärkt bröd. Under ett antal år av research har vi just nu fastnat för några som vi tycker särkilt mycket om. Och för att göra det hela lite mer komplicerat eller avancerat så gillar vi olika. Det vill säga en viss typ av bröd är bättre på vissa ställen enligt vår privata testpanel.

Låt mig börja med morgonen. Då är en färsk croissant ett oemotståndligt bakverk. Här har vi provat oss fram och testat många alternativ. Det som är tur för oss är att de absolut bästa finns på vårt närmaste bageri, Boulangrie de l’Ilette. De bakar hela tiden och ibland är de så färska så att de inte bör stoppas ner i en påse, med risk för att deformeras. Jag inser att svagheten för croissanter inte är någon höjdare för figuren och svagheten tilltar dessvärre med åren. Detta får kompenseras med några extra steg under dagen. Det här bageriet har för övrigt också utmärkta matpajer. Perfekta till lunch tillsammans med en sallad.

När vi sedan kommer till baguetterna har vi ett annat favoritbageri. Det ligger i gamla stan och heter Aux Délices Antibois. Där köper vi en variant som kallas ”tradition”. Den är fantastiskt god, lite seg inuti och med en fin yta. Till skillnad från croissanter som i huvudsak äts på morgonen är baguetter något som funkar dygnet runt. På detta bageri bakar de kontinuerligt och när jag vill ha färskt bröd till middagen så köper jag brödet så sent som möjligt. Oftast är det varmt.

Till drinktilltugg har jag en fäbless för något som kallas ”four sale”. Det är små eleganta bakverk som inte är söta utan salta. De kan till exempel innehålla oliver, skinka eller ost. Mycket mumsigt tycker jag. Dessa köps med fördel på au Palais de la Friandise, ett pâtisserie i gamla stan som förutom dessa salta godsaker även tillverkar chokladpraliner. De gör också förföriskt goda kolor.

Bröd är billigt i Frankrike. En baguette kostar cirka en euro och det gör även croissanterna. Jag vet inte huruvida det förekommer subventioner. Tror att det var så tidigare innan EU-regleringarna, men jag låter detta vara osagt.

En annan aspekt på brödfrågan, i dessa tider av dieter typ GI, är om det är lämpligt att äta bröd över huvud taget? Jag tror att det är det i lagom omfattning. För den som inte är allergisk eller glutenintolerant såklart. Jag ser många smala franska människor som köar till boulangerierna och som går omkring och knaprar på en baguette. Allt gott kan ätas i lagom omfattning. Den gamla tallriksmodellen står sig vill jag hävda. Och så färskt, naturligt
och ”hemlagat” som möjligt.

Bonjour, s’il vous plaît och merci

Bonjour, s’il vous plaît och merci

Jag kom tillbaka till Antibes efter några veckor i Sverige och och nu möter jag våren. Vädret är fantastiskt och vi kan verkligen njuta av fina stunder utomhus. Förutom klimatet så finns det många andra olikheter mellan Frankrike och Sverige. Min utgångspunkt är alltid att ta seden dit jag kommer och försöker undvika att värdera olika beteenden eller kulturyttringar. Jag trivs verkligen både här och där. Vissa beteenden skulle dock med fördel kunna exporteras till Sverige. Det finns givetvis det som skulle kunna gå andra vägen också men det tar jag i något annat inlägg.

Nu tänker jag skriva om att vara artig och om att hälsa på varandra. Där är Frankrike ett föredöme enligt min uppfattning. Här hälsar vi på varandra när vi möts i olika sammanhang och vi säger adjö när vi lämnar. Vi tackar varandra och vi är artiga när vi handlar eller beställer. Låt mig ta några exempel.

Jag har under en tid regelbundet besökt en sjukgymnast för en axelskada. Varje gång någon kommer in i väntrummet tittar personen sig omkring och säger bonjour messieurs-dames. Vi som sitter där hälsar tillbaka. När någon lämnar lokalen säger de au revoir. Går du in i en butik så är det självklart att söka ögonkontakt med den eller de som arbetar där och hälsa på honom eller henne. Du kommer ju in i någons butik och då är det viktigt att uppträda artigt. Du är ju gäst. På motsvarande sätt tackar du för dig när du går där ifrån. När du köper bröd är det ”une baguette s’il vous plaît” som gäller. Om du åker buss så hälsar du givetvis också, men framför allt så tackar du chauffören när du kliver av. Kommer du in i en fransk frukostmatsal på ett hotell är det självklart att hälsa på övriga gäster. När vi går ut genom vår port på dagarna hälsar vi alltid på dem vi möter ”bonjour madame eller bonjour monsieur”. På kvällen är det bon soir och bon soirée som gäller. Och så vidare.

Det är trevligt att hälsa och det bidrar till stämningen i gemensamma rum och i möten mellan människor. När jag var liten var jag enligt uppgift mycket intresserad av främmande människor och slog mig gärna i slang med olika personer på bussar och tåg. Känner på flera sätt igen mig själv genom ett av mina barnbarn som gärna pratar med okända personer och hälsar på alla hon möter. Det är uppfriskande.  Även om det kan vara påfrestande med pratsamma barn så är det positivt och trevligt att bli sedd. Så fördelarna överväger eventuella nackdelar. Tyvärr är jag själv inte lika spontan längre och betydligt mer avvaktande innan jag börjar prata med någon som är helt främmande för mig.

Det är givetvis en grov generalisering att påstå att alla svenskar är stela och tittar ner i backen inför mötet med de vi inte känner. Ur ett kollektivt perspektiv är det ändå ett faktum att franska personer är artigare än svenskar. Det ligger i kulturen. Jag vill absolut inte plädera för att vi alltid ska prata med okända personer om vi inte känner för det. Det är vars och ens ensak. Även om det kan vara en bra idé att ibland ta ut svängarna lite mer. Skulle dock vilja slå ett slag för artigheten. Det är trevligt med människor som hälsar på varandra i ett väntrum. Att tacka för sig när vi lämnar en butik är också en snygg gest. Jag försöker tänka franskt när jag är i Sverige. Inte alltid helt intuitivt, men det går om jag ger mig tusan på det. Kanske dags att importera lite fransk artighet till Sverige?