En heldag i tryffelland

En heldag i tryffelland

Vi har varit i Alba och upplevt vit tryffel. Det är den dyraste och mest exklusiva tryffeln. Den finns att tillgå under en begränsad tid under hösten. Den svarta tryffeln är mer tillgänglig för den som bor på Rivieran. Trots att vi vistats och bott här nere i många år har vi hittills aldrig upplevt en tryffelmarknad, men förra veckan var det dags. Vi behövde en knuff och lite handfast guidning.

Ett par av våra goda vänner som är riktiga tryffelentusiaster frågade om vi skulle göra en gemensam utflykt till Aups. Det är en liten by strax norr om Lorgues som varje torsdag förmiddag under säsongen har en tryffelmarknad. Säsongen pågår mellan slutet av november och till början av mars. Den här dagen var en riktig vinterdag med rivieramått mätt. Temperaturen låg kring nollstrecket och himlen var klarblå. Riktigt kyligt men vackert. Under färden gällde det också att hålla koll på eventuella isfläckar. Vid tiotiden var vi framme och började med att besöka det lokala tryffelmuseet och vi inhandlade en ”affettatartuffi”. Det är en tryffelmandolin, vilket är ett måste för att få ut det mesta av den svarta knölen. Tunna skivor gör att vi kan få ut mesta möjliga eftersom det är ytorna som ger den karaktäristiska smakupplevelsen. Det gäller alltså att få ut så många skivor som möjligt. Vi var ju inställda på att handla så mandolinen blev en given start på vår tryffeldag.

Nästa moment blev ett besök på ett café ”Tryffelgrisen”. Ett typiskt litet café med tryffelrelaterade väggdekorationer. Den mest utmärkande är tryffelgrisen som tittade på oss medan vi avnjöt var sin kaffe med croissant. Innan besöket på marknaden ville vi givetvis spana in det lokala utbudet av butiker. Vi fastnade snabbt i en liten affär som sålde egentillverkade föremål av olivträd. Jag fortsatte att shoppa och här blev det bland annat en fin skärbräda eller snarare uppläggningsfat.

Och nu var det dags för marknaden. Där fanns ett antal stånd där tryffel såldes av olika lokala tryffelplockare. Dagspriset på varan, tuber melanosporum, låg mellan 80 och 90 € per kilo, vilket innebar att en liten tryffel kostade cirka 15€. Vi köpte en sån som vi lindade in i hushållspapper och förvarar i en glasburk. Den ska dock ätas inom en vecka. Det kommer vi att göra och jag ser fram emot att testa mandolinen. På marknaden fanns också en del förädlade produkter av typen tryffeltapenade, tryffelolja och tryffelrisotto. Det doftade gott i den röda Volvon kan jag berätta.

Efter marknaden besökte vi en lokal ostbutik som givetvis sålde ostar med tryffel i. Även här shoppade vi loss. Sedan var det dags att åka tillbaka mot Lorgues där vi hade bokat bord på det legendariska restaurangen Chez Bruno. Men på vägen passerade vi några vingårdar och bestämde oss för att göra ett nedslag på Chateau Thuerry i Villecroze. En bra vingård med goda viner. Vi köpte Les Abeillons Rouge 2011. Vet inte om det passar till tryffel men vi kommer att testa.

Dagens sista stopp var alltså Chez Bruno. Denna omtalade enstjärniga restaurang som bara serverar tryffelmenyer. Det är alltså tryffel i allt. Eftersom tryffel trivs med grädde, potatis och ägg så förstår ni vidden av denna måltid. Allt smakade utmärkt med gav också ordet matkoma ett ansikte. Jag tror sällan att jag varit så mätt efter en måltid. Det blev ingen middag den kvällen och nästan ingen frukost dagen därpå. Nu har vi återhämtat oss och vi är så glada över att ha gjort detta besök.

Hela utflykten blev lyckad och jag kan varmt rekommendera en utflykt till Aups. För den som inte vill äta lunch hos Bruno finns det många trevliga alternativ, dels i Aups dels i de olika byarna efter vägen. Under resan befinner vi oss också i ett område med många vingårdar. Det är bara att botanisera.

God Jul med marknad  i Antibes

God Jul med marknad i Antibes

img_1781Var och hur skulle vi fira jul i år? Många svenskar som bor på Rivieran åker hem över jul för att njuta av svenska traditioner och umgås med nära och kära. I år hade våra barn valt andra sällskap, så vi bestämde oss för att vara kvar här nere över jul. Ett bra val har det visat sig än så länge. Hela december har hittills varit helt fantastisk. Det ligger ett stabilt högtryck över området och vi njuter av klarblå himmel varje dag. Dagar som varar några timmar längre än i Sverige så här års. Nätterna är klara och lite svala men vad gör det. I natt lyste fullmånen så starkt att jag vaknade av ljuset. Vädret är viktigt, eller hur?

Det är fint i Sverige också och vi har förmånen att kunna välja bland två bra alternativ. Jag måste dock img_1814erkänna att jag saknar de vita jularna i Sverige. Under min uppväxt i Värmland och mina fjorton år i Västerbotten var det alltid snö. Vi tog ofta vår julgran i skogen (helt lagligt) och vissa vintrar kunde det vara ner mot 30 grader minus. Det var rejält kallt, men även det förknippat med högtryck och ljus. Och det mysiga med att komma in i värmen igen.

Nu är vi i alla fall i Antibes och här är det en härlig julstämning. Det är många människor i farten och hela staden är dekorerad med ljusgirlanger i diverse format. Allt ifrån kometen vid kapellet intill fyren till trikoloren som lyser upp Fort Carré. Att ta en kvällspromenad ner på stan är ett rent nöje och det gör vi ofta.

img_1784Det allra bästa just nu är julmarknaden som i år har fått sin plats mellan muren och båthamnen. En stor öppen yta ämnad att kunna rymma olika event. Många städer har sina marknader så här års och den i Antibes är fantastiskt trevlig. Den är precis som staden, öppen, tillgänglig och lagom stor för min smak. Det som direkt drar till sig uppmärksamhet är pariserhjulet som även det är kraftigt upplyst och färgsättningen varierar. På marknaden finns också en skridskobana där personer i olika åldrar testar sin förmåga att åka. Det finns en plats för kareoke där barnen sjunger för fulla muggar. Givetvis finns också en traditionell karusell.

Nu har vi ju inga barn i vår omgivning just nu så vid våra besök fokuserar på de olika stånd som finns. img_1813Dels är det försäljning av hantverk och smycken, dels erbjuds förplägnad av diverse slag. Det finns Vin chaud, Bretzel med Alsacevin, Socca, varm choklad, goda bakverk och ett helt stånd med Nutella, med mera. Och nu till det allra bästa enligt min uppfattning, Champagne och ostron. Det är både gott och festligt och alltid rätt. Kan funka som lunch, ”eftermiddagsfika” eller förrätt innan middagen. Det är bara att välja. För det facila priset av 19 Euro får du 12 ostron och två glas vin. Svårslaget måste jag säga. Dessutom är ostronen stora och kalla.

img_1795Vi tar helt enkelt seden dit vi kommer, vilket är ganska enkelt. Under själva julafton kommer vi att äta sill till lunch, men där upphör den svenska traditionen för i år. Nästa år kanske det blir Sverige med julskinka, vem vet. Var sak har sin tid och det gäller att fånga dagen så som den erbjuds.

img_1811img_1816

Une carafe d’eau s’il vous plaît

Une carafe d’eau s’il vous plaît

Kranvatten eller mineralvatten – det är frågan

Jag levde länge med uppfattningen att kranvatten “utomlands” inte gick att dricka. Detta nästan oavsett vilket land det gällde. När vi köpte lägenhet i Antibes för ett antal år sedan blev det från början en självklarhet att alltid släpa hem plastflaskor med vatten. Vid restaurangbesök likadant, vi beställde alltid in mineralvatten. Det gör vi inte längre.

När du besöker en restaurang på Rivieran är ofta den första frågan du får: vad vill ni ha för vatten, med eller utan kolsyra? Det är en fälla och ett sätt att få dig att undvika att beställa kranvatten. Gå inte på den. Marginalerna på mineralvatten är mycket höga och jag förstår betydelsen av att få sälja så mycket som möjligt. Som konsument finns det dock all anledning att inte gå på restaurangernas försäljningstrick.

Att beställa karaffvatten är inte alltid populärt och på vissa ställen blir leveransen kraftigt fördröjd och du kan behöva påminna flera gånger. Men ge inte upp. Förr eller senare får du ditt vatten. På lite enklare ställen är de oftast snabbare och serverar för det mesta vattnet kylt, eller levererar isbitar vid sidan om.

Visst finns det vissa fördelar med mineralvatten. Den främsta är att det inte smakar klor. Är du i hemmamiljö avhjälps det enkelt genom en vattenrenare. Svårare än så behöver det inte vara. Vissa restauranger erbjuder också filtrerat vatten och vi upplever att vattenkvaliteten generellt blir allt bättre. Nu kommer vi till nackdelarna, de är ganska  uppenbara

Ofta säljs mineralvatten i plastflaskor, i vissa fall i burkar och på restaurang är det mestadels glasflaskor som gäller. Oavsett förpackning bör detta alternativ undvikas. Varför ska vi köpa vatten i flaska när det finns i kranen? Den värsta förpackningsboven är antagligen platsflaskan, som är miljöovänlig ur ett antal aspekter och plast i kontakt med mat/dryck kan i vissa fall vara ohälsosam. Sedan kommer jag till transporterna. Hur vettigt är det att transportera förpackat vatten långtradare genom Europa för att försörja människor med en livsnödvändig vätska som finns i kranar i varje bostad och på varje restaurang?

Ibland finns ett motstånd mot det miljövänliga därför att det blir dyrare. Det kan till exempel vara dyrare att välja ekologiska varor än de som inte är det. När det gäller val av vatten är det alltid billigare att välja kranvatten. Och det med bred marginal. Literpriset för mineralvatten i en liten petflaska, som du köper på t.ex. bensinstation är ofta i storleksordningen 4 Euro. På en restaurang i Antibes är det inte ovanligt att en liter kostar 5 Euro. Här kan vi snacka om marginaler som i längden innebär mycket pengar för varje individ eller hushåll. (Det är givetvis billigare att köpa större förpackningar i livsmedelsbutikerna.)

Som jag berättat i tidigare inlägg har jag tillsammans med Gunilla Östberg skrivit en bok om hållbara affärer. I den beskriver vi bland annat att det finns tre kategorier samhället som kan göra skillnad; politiker, företag och konsumenter. Gunilla Ö bloggar också om hållbarhet för konsumenter, läs gärna mer på forasustainableworld. I en marknadsekonomi är det vi konsumenter som styr utbudet. Om vi slutar efterfråga förpackat vatten kommer finns det inte att finnas någon marknad. Det skulle betyda mycket ur ett hållbarhetsperspektiv och det finns ingen motsättning i förhållande till den egna plånboken. Det är precis tvärtom, här finns många tusenlappar att spara.

Vi joggar olika

Vi joggar olika

Att jogga är en härlig form av motion. Den kräver ett par bra skor och en stabil bh (om du är kvinna). Sedan är det bara att ge sig ut. Det kan du göra var som helst och när som helst. Själv gillar jag att vara utomhus och genom joggingen kombinera motion med andra typer av upplevelser som vacker natur, spännande städer eller intressanta människor. Hur då tänker du kanske, du träffar väl knappast människor när du joggar för dig själv. Jo, så här upplever jag mina medjoggare. Perspektivet är måhända stereotypt, men varför inte. Fantasin får sitt.

Min absolut mest frekventa löparrunda, alla kategorier, är den runt Cap d’Antibes. Jag vet inte hur många mil jag har tillryggalagt just här, ganska ointressant detalj men många är det. Sträckan är en knapp mil och sträcker sig runt halvön mellan Antibes och Juan-les-Pins. Trots att rundan är identisk varje gång innehåller den nya upplevelser. Den kanske allra viktigaste är skiftningarna i naturen beroende på årstid och väder. Jag kommer aldrig att tröttna på variationen i Medelhavets färger. Det måste finnas ett oändligt antal varianter. En annan intressant upplevelse av en helt annan karaktär är att studera alla andra joggare. Det gör jag också och har liksom placerat in dem i ”fack” och här följer min personliga kategorisering.

Motionsjoggaren – den kanske vanligaste typen vilken jag själv också anser att jag är. Inom kategorin återfinns båda könen i olika åldrar. Människor som likt mig själv oförtrutet går upp på morgonen för att få sin regelbundna motion. Tråkiga kanske men pålitliga. Många återkommer och skiner upp i ett leende när vi möts.

Teknikfreaken – de som är laddade upp till tänderna med diverse utrustning. Det kan vara pulsklockor, musikprylar, vätskebälten, specialkläder etc. Dessa personer ha sannolikt järnkoll på sina tider, jämförelser med andra och klara ambitioner för vad de ska åstadkomma med sin träning. Antagligen snabbare än kategorin innan. Och mer intressant att titta på.

Exibitionisten – personer som gillar att visa upp sin vackra (subjektiv uppfattning) och vältränade kropp. I den här gruppen ingår mest män enligt den omfattande studie som genomförts av mig under många år. Det är personer som har minimalt med kläder och dem de har sitter tight. Ofta handlar det om att springa med bar, oftast solbränd, överkropp. Den mest utmanande varianten är de som är iförda badbyxor av den typ som inte lämnar något åt fantasin.

Nu jäklar ska jag börja tränatypen – det är äntligen semester och då ska jag inte bara ligga på stranden. Den här kategorien är vanligast förekommande under vår och sommar. Det är personer som sannolikt tränat då och då men som legat på latsidan, av olika skäl, under en längre period. Personer som ur garderoben plockar fram sina gamla träningsskor och har bestämt sig – nu ska jag komma igång igen. Hur det går med dessa träningsambitioner i förlängningen framgår inte av min okulära studie.

Tillsammans – semester med familjen. Vi ska göra saker tillsammans, något som förenar och där alla kan delta. Detta är en trevlig syn. Mamma, pappa och ett par barn på väg att bli ungdomar. Det gäller att passa på och hålla igång något som är vettigt innan nästa period i livet. Då det är pubarna i Juan som gäller och föräldrarna har att hantera trötta tonåringar som definitivt inte kliver upp innan åtta för att motionera, särkilt inte tillsammans med pinsamma föräldrar.

Inom alla kategorier finns varianter och givetvis överlappar de varandra.  Ta det för vad det är. Att iaktta människor är i alla fall spännande och förgyller en helt vanlig motionsrunda. Det finns också andra reflektioner att göra. Till exempel hur vi möts och vem som väjer för vem. En intressant studie i vem som för tillfället kontrollerar situationen och bestämmer. Jag brukar roa mig med att testa. Ibland vägrar jag att flytta på mig och ”vinner” alltid. Vissa gånger springer jag åt sidan, psykologin i sammanhanget är intressant och ytterligare ett område att utforska Vi joggar olika och sporten har fler dimensioner än vad de flesta kanske tror.

Den glade slaktaren i Antibes

Den glade slaktaren i Antibes

imageJag försöker verkligen att minimera köttkonsumtionen men de gånger när vi äter kött ska det vara bra och så närproducerat som möjligt. I Frankrike finns det gigantiska varuhus som säljer allt ifrån mat till TV-apparater, men det finns också många små specialbutiker som till exempel slaktare.

I Antibes, där vi bor, är utbudet av specialbutiker stort. De allra imagevanligaste är alla bagerier. När det gäller kött har jag fastnat för den här butiken: La Bonne Boucherie. Den ligger i korsningen Boulevard Foch och Avenue Wilson. Butiken drivs av ett par och jag vet inte så mycket om deras bakgrund. Det jag vet är framför allt två saker, de har fantastiskt lammkött från Sisteron och de är alltid glada. I utbudet ingår även andra typer av kött, skinka, korv, pasta och ost med mera.

imageNär tid finns föredrar jag alltid att handla i små butiker. Dels är utbudet och varorna ofta mycket bra, dels vill jag gärna gynna de företagare som valt att satsa på kvalitet. De har en yrkesstolthet och de bidrar till att bygga ett levande samhälle. I Antibes finns det många butiker och själva stadskärnan är relativt förskonad från stora kedjor.

För att återgå till min slaktare så måste jag säga att det är ett rent nöje att gå dit. Bemötandet är fantastiskt och alla kunder blir ”sedda”. När det sedan är dags för inköp (ofta får jag vänta några minuter för det brukar vara en liten kö) visar min slaktare prov på stort yrkeskunnande. Med hjälp av en stor köttyxa hugger han kotletter som blir perfekta. Till nyår hjälpte han mig att fixa till en lammstek så att den blev perfekt.

Gynna gärna lokala butiker och egna företagare. Det blir både bättre och godare.

Vi älskar Frankrike

Vi älskar Frankrike

Den här bilden tog jag under EM-finalen i fotboll. En härlig supporter som klätt sig i de franska färgerna. Vi hade gått ut i Antibes för att tillsammans med goda vänner se finalen och få del av stämningen. Trots att vi kom när matchen precis hade börjat och trots att det var knökfullt på den utomhusbar vi hade valt, fanns det plats för oss. Alla var glada och hjälpte generöst till med att skapa några platser till oss. Några glada killar delade dessutom med sig av sin öl. De flesta hejade på Frankrike men när matchen var över och Portugal stod som segrare så applåderade alla.

Jag älskar Frankrike, de franska människorna, den franska kulturen, den franska naturen, den franska maten och vinet, den franska stoltheten. Ja listan kan göras lång. Något som jag kanske uppskattar mest av allt är de gemensamma aktiviteter som förekommer ganska ofta. Där människor samlas för att delta i upplevelser tillsammans med andra. Utan att köpa biljetter eller organisera sig innan. Att bara gå dit och gemensamt skapa och uppleva stämning. Fotbollsmatcher, festivaler och nationaldagsfirande är några exempel där vi bland många andra gärna deltar.

Det som hände den 14 juli 2016 är vidrigt. Förutom det fruktansvärda som drabbat alla direkt inblandade så är det ett slag mot den öppenhet och frihet som finns i Frankrike och som de allra flesta vill ska prägla våra samhällen. Människor av olika nationaliteter i olika åldrar med olika livsåskådning och så vidare ska kunna samlas och känna sig trygga med varandra. Vi ska också dela med oss och berika varandra genom vår närvaro och sprida glädje.

Igår kväll skulle vi ha varit på jazzfestival i Juan-les-Pins. Den blev inställd. Givetvis helt självklart mot bakgrund av det som hänt. Det var en sorgens dag och nu pågår tre dagars landssorg. Något som däremot inte får hända är att vi slutar umgås i större sammanhang och börjar stänga in oss. I rädsla för att någon galning ska förstöra allt. Vi måste värna det öppna samhället och vi vill leva i det Frankrike som vi älskar.

Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva det som hänt och mina tankar går till alla drabbade och deras familjer. Många tankar går också mot framtiden. Hur ska vår värld se ut? Jag vill att mina barnbarn ska kunna leva i frihet och  i ett öppet samhälle. Oavsett var i världen de väljer att leva sina liv.

En dagsvandring i ”Les Calanques”

En dagsvandring i ”Les Calanques”

imageDet finns många trevliga vandringsalternativ på Franska Rivieran. Så många att det kan vara svårt att välja. Utbudet är tack och lov väl beskrivet i böcker och i broschyrer som finns på turistbyråer, i bokhandeln och hos de stora sportvarubutikerna.

För att komma i väg och framförallt hitta nya alternativ är det en bonus att bli inbjuden av goda vänner som gjort en plan. Bara att hänga med alltså och nu ska ni få del av upplägget.

Vid den lilla pittoreska fiskebyn Cassis, som är belägen mellan Toulon imageoch Marseille, finns Kalankerna eller Les Calanques som de heter på originalspråket. Det är höga klippor som faller stuprätt ner i havet och bildar en formation av vikar. Enastående vackert. Det är givetvis många som är medvetna om det och det har växt upp en vandringsindustri i området. Jag kan förstå varför. Det finns många alternativ, dels går det att göra dagsturer dels finns det mer avancerade klättringsmöjligheter och det går att göra båtturer.

imageVi hade valt att göra en dagstur utmed en vandringsled. Den utgick från en parkeringsplats i utkanten av Cassis. Och nu kommer mitt första råd. Kom tidigt på morgonen för att få en parkeringsplats. Det blir snabbt fullt, särskilt under högsäsong och helger. Mitt andra råd är därför att boka hotellrum i mycket god tid om du vill övernatta i själva byn.

Som ni förstår var vi långt ifrån ensamma på denna vandring, som tog ca. fyra timmar. Men det var bara trevligt. Hur som helst var utsikten strålande och vi fick också rejält med motion eftersom stigningen var relativt kraftig och underlaget delvis mycket steningt. Vi hade denna dag valt att ta med oss matsäck som vi avnjöt  i en fin glänta medan vi tittade ut över vackra Medelhavet. Efter avslutad vandring gick vi till hamnen för att unna oss en öl eller ett glas vin. Det var fler än vi som hade tänkt den tanken, men vi lyckades ändå hitta ett bord med vy över båthamnen.

imageJag kan verkligen rekommendera en utflykt till Cassis. Det är en riktigt mysig by med massor atmosfär och puls. Nästa gång jag kommer dit ska jag sätta av tid till att strosa runt bland alla små fina butikerna och jag ska äta lunch eller middag vid hamnen. Men, då ska jag boka boende och bord i god tid.

Är det någon som varit i Aubagne? Det är en stad, ganska nära Cassis, men av en helt annan karaktär. En stad som de flesta bara passerar utan att stanna till. Här hade vi bokat boende och middag. Det blev långt ifrån den mysiga småstadskänska som präglas Cassis, men vi hade ändå en helt igenom lyckad kväll. Beroende på sällskapet och att vi hade hittat en lite udda restaurang med fantastisk mat. Långt från turistfällestråken. Under vistelsen fick vi också inspiration att lära oss mer om främlingslegionen och på morgonen besökte vi stadens museum. Mycket intressant.

Som på de flesta utflykter i det här området ingår ett och annat

Nej, det här vinet var inte till salu men av etiketten framgår att de 1953 producerade "ekologiska" viner. Dock utan certifiering på den tiden. Det här var det naturliga sättet att producera på.

Nej, det här vinet var inte till salu men av etiketten framgår att de 1953 producerade ”ekologiska” viner. Dock utan certifiering på den tiden. Det här var det naturliga sättet att producera på.

vingårdsbesök. Den gär gången blev det några nedslag i det lilla distriktet Cassis och det mer omtalade Bandol. Där finns det många bra vinproducenter på liten yta. Väl värt ett besök i sig.

Ja, det finns mycket att se, utforska och njuta av här nere. Det är bara tiden som sätter gränser.