Alfiero Boffa – en mästare på Barberaviner

Alfiero Boffa – en mästare på Barberaviner

imageI våras firade vi trettioårig bröllopsdag tillsammans med barn och barnbarn i Antibes. Och vi fick en fin upplevelsepresent. Vi gillar verkligen Piemonte och barnen hade organiserat några härliga dagar i det distriktet. Bland annat ingick ett besök hos vinmakaren Alfiero Boffa, där min dotter varit tidigare och blivit förtjust i stället, ägaren och vinerna.

Besöket var planerat och som de svenskar vi är kom vi i exakt rätt tid och herr Boffa var redo. Han stod och väntade på oss med öppna famnen. Först berättade han om gården, vinerna och gav oss lite historia. Sedan fick vi en genomgång av processen och vi fick titta på tankar, ekfat och vinkällare. Därefter var det dags för provning, men först lite om Barberadruvan.

Det är den näst mest odlade blå druvan i Italien. På den här vingården är det Barbera d’Asti som gäller. imageVingården ligger alltså i närheten av staden Asti. Som många vingårdar har denna gått i arv mellan generationer och herr Boffa berättade att när han tog över så var Barberadruvan ansedd som en enkel druva för att producera vin till husbehov. Den har kommit i skuggan av Nebbiolodruvan som används i Barolo och Barbarescoviner.  Druvan ger inte särskilt strävt imagevin och kan drickas ungt, men det kan också lagras. Metoderna för tillverkning har utvecklats i takt med tiden. På sina 25 hektar i byn San Marzano Olivieto tillverkar han viner som betecknas Vigne Uniche och som är mycket lagringsdugliga. Det finns olika sorter som kommer olika områden med olika jordmån. Alla personliga och med olika karaktär.

imageSå bjuds vi på vinprovning och den är väl förberedd. Vi får prova sju olika viner från olika årgångarna. Under ett par timmar får vi en detaljerad berättelse om de olika vinerna, hur de odlas och deras unika karaktär. Vid våra platser får vi etiketter för respektive vin och vi får olika glas så att vi kan jämföra vinerna mellan varandra. Något som är gör provningen mycket mer intressant än när du provar en sort och sedan övergår till en ny. Vi blev särskilt förtjusa i More från 2007, som var moget och ganska lättillgängligt. Men även det mer komplexa vinet Testimonium från 2010 föll oss i smaken.

Alla viner är mycket prisvärda. Det billigaste kostar 11 Euro och det dyraste 14.30. Några av hans viner finns också att tillgå i Sverige via beställningssortimentet.

Nu är vi i alla fall utrustade med diverse viner från denna fina vingård och vi ser fram emot att testa dessa tillsammans med mat i hemmamiljö. Det är då det blir riktigt spännande, stämde våra första intryck? Som tur är har vi bara 25 mil till Piemonte och Boffas vingård och de kommer säkert att få fler besök av oss.

Prisvärt ekologiskt rödvin

Prisvärt ekologiskt rödvin

Förra veckan var vi bjudna på en trevlig middag här i Antibes. Till maten serverades ett riktigt gott rödvin. Min vana trogen tog jag en bild på etiketten och kollade upp vingården direkt när jag kom hem. Och ibland har jag tur. Vi hade nämligen bestämt oss för att göra en liten utflykt till Châteauneuf-du-Pape och det visade sig att den aktuella vingården ligger längs vägen dit. Vi bestämde oss därför att börja vår resa med ett besök på  Domaine de Calet, som vingården heter.

imageGården ligger i södra Rhonedalen, vid porten till Camargue och i gränslandet mellan Provence och Languedoc Roussillion. Vackert belägen med utsikt över Camarguedeltat och vid fint väder går det att skymta Medelhavet.

Vi kommer dit vid tvåtiden, i Frankrike är ju det mesta lunchstängt. Viimage läser oss till att de inte öppnar förrän halv tre, men medan vi tar en liten promenad runt byggnaderna kommer en trevlig kvinna fram och säger att vi givetvis är välkomna in. Hon förstår att vi är svenskar och går genast och hämtar Anna-Lena, som tillsammans med sin man Yvon äger vingården. Efter en stund kommer även Yvon och vi får en fantastiskt trevlig föreläsning, provning och rundvandring.

imageHistorien börjar med att Yvon, som kommer från Nîmes, åker till Sverige för mer än trettio år sedan. Han träffade Anna-Lena och blev kvar i Sverige ända till 1999 när paret bestämde sig för att köpa vingården Domaine de Calet och flytta till Yvons hemtrakter. Han pratar för övrigt utmärkt svenska. De driver gården ekologiskt och utvecklar verksamheten genom att vara varsamma med naturen.

imageDe producerar vita, röda och roséviner. Alla prisvärda och typiska för trakten. Vi fastnade för de röda som förekommer med druvblandningar i olika proportioner och kvaliteter. Det som är extra roligt att berätta om är hur lyckosamma de är med sitt enkla med goda Domaine de Calet Alva. Namnet är uppkallat efter ett barnbarn.

Ni som bor i Sverige och inte har möjlighet att besöka gården eller imagebeställa hem vinet till bostaden kan köpa det på Systembolaget. Vinet som innehåller druvblandningen 60 procent Syrah, 25 procent Marselan, 15 procent Mourvedre, är ett utmärkt grillvin till sommaren. Vid en upphandling som Systembolaget gjorde vann detta vin i klassen, rött ekologiskt från Costières de Nîmes, pris mellan 70-79 kronor. Domaine de Calet Alva betingar det facila priset av 79 kronor.

Vad vi förstår har vinet också fått goda recensioner  av ett antal vinskribenter och det finns en risk för att 2014-års vin redan är slut. Men, ha förtröstan. Det kommer en ny årgång och den fick vi smaka på. Den var ännu ofiltrerad med vi var överens om att det kommer att bli ett prisvärt vin. Så skynda att fynda när det dyker upp.

 

 

 

Årets rosévin är här

Årets rosévin är här

imageEller rättare sagt det är 2015-års skörd som nu börjar säljas. Även om rosévin kan drickas året om så visst är det extra gott att dricka när solen skiner. Att sitta ute och njuta med ett immigt glas i handen hör våren och sommaren till.

Rosévin är inget lagringsvin som mår bra av att sparas. Många producenter och detaljister rear därför ut föregående års upplaga när en ny finns på hyllan. Det kan många gånger innebära möjlighet att fynda, för de flesta av vinerna är drickbara även nästa säsong. Men provsmaka för säkerhets skull.

Besök hos en av våra absoluta favoriter - Carpe Diem från Cotignac

Besök hos en av våra absoluta favoriter – Carpe Diem från Cotignac

I måndags hade vi nöjet att besöka en vinmässa i Mandelieu. Det var en mässa där 170 lokala producenter presenterade sina viner och det var fokus på just rosé. Mässan var avsedd för professionella inköpare av olika slag men vi lyckades slinka in ända. Med ett glas i handen gick

vi runt och pratade och provsmakade. Gott och trevligt. Någon som vi särskilt noterade var det förhållandevis stora utbudet av ”bioviner”. I den fina katalog fans det också angivet under respektive producent var de befinner sig, ja, nej eller på gång, när det gäller certifiering.

En fantastisk katalog, bara den var värd en resa

En fantastisk katalog, bara den var värd en resa

Längst in i lokalen fanns något som måste betraktas som extra osvenskt. Mängder av roséviner stod uppställda i olika kluster och det var fritt fram att ta för sig. Ja, det fanns också mängder av spottkoppar  utställda.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det bådar gott inför sommaren när det gäller rosévin från Provence. Utbudet är stort och det finns alla varianter, allti ifrån lätt ”bersåvin” till tyngre varianter som passar till olika maträtter. Rosévin är verkligen både gott och festligt och passar i de flesta sammanhang. Årets upplaga kommer inte att göra någon besviken.

Champagne när den är som bäst

Champagne när den är som bäst

imageFör några dagar sedan hade vi förmånen att få delta i en champagneprovning utöver det vanliga. Om det nu går att påstå att det finns vanlig champagneprovning, men hur som helst. Den här gången fick vi lyssna på sju unga kvinnliga vinproducenter från olika områden i Champagnedistriktet och vi fick också smaka på en utvald champagne från respektive odlare.

Den här provningen var lite extra av flera skäl. För det första var det härligt att lyssna på så duktiga och entusiasmerande kvinnor, som samtliga var fjärde eller femte generationen på sin gård. De berättade med stort engagemang om hur de minsann klarade att driva sina respektive gårdar. Ingen bangade för att ta i och göra alltifrån grovjobb på gården till marknadsföring. Kvinnor kan – fick ännu några ansikten. För det andra var de olika champagnerna som vi fick avnjuta, fantastiskt goda, välgjorda och i flera fall också ekologiska.

Dessa sju kvinnor har gått samman och skapat Les Fa’bulleuses. Ett nätverk och ett varumärke som står för partage, petilliantes, passion, spontanéité, féminité, épicuriennes och élégance. Om jag ger mig på en svensk tolkning så skulle jag säga att de samarbetar/delar har passion för bubblorna och att de är spontana, kvinnliga och står för njutning och elegans. Deras gårdar är små och det förefaller smart att samarbeta på det sätt de gör. För den som är intresserad går det att köpa en speciallåda med sju flaskor i, en från varje producent. Det gäller dock att passa på för upplagan är begränsad. Beställningen görs via www.franskabubblor.se. Tjejerna berättade att de för en tid sedan haft en fransk minister på besök och hon hade beställt en låda som de nu ska leverera till Paris.

Det jag ska göra nästa gång vi bilar runt i den delen av Frankrike är att besöka gårdarna och handla direkt på plats. Jag vet inte om det går att beställa hem till bostaden för er som bor i Frankrike, men det borde vara möjligt. Kolla in deras hemsida den är så inspirerande.

 

 

Biot – ett trevligt utflyktsmål

Biot – ett trevligt utflyktsmål

Nu är jag tillbaka igen. Det har tyvärr blivit några veckors oplanerat skrivuppehåll. Orsaken är att jag haft så mycket annat att göra. Till alla er som eventuellt  undrar vad jag gör som inte spelar golf kan jag berätta att livet har så mycket annat att ge, både planerat och oplanerat – privat och jobbrelaterat.  Nu är jag alla fall tillbaka i Antibes och nu blir det lite rivieramoments en tid framåt.

imageIgår var vi i Biot, som ligger nära Antibes och är en riktigt mysig by. I första hand är den nog mest känd för alla glasblåserier. Vår store svenske keramiker och skulptör, Hans Hedberg bodde också i Biot,

Jag gillar Biot av lite olika skäl. För det första är själva byn mysig. Den ligger på en höjd, och centrum eller vad jag nu ska kalla det, är koncentrerat så det mesta att se och upptäcka finns på en liten yta. På och kring det lilla torget ligger ett antal restauranger som serverar utmärkta luncher. Jag har provat flera och varit nöjd varje gång. Igår jag en riktigt god quiche imagelorraine ackompanjerad av massor med fräsch sallad.

Men nu till shoppingen. Biot är som sagt känt för sitt glas och det finns verkligen riktigt fint glas att köpa här. Karaktäristiskt är att det i glasen finns små bubblor. Jag har köpt glas i olika omgångar och är . lika glad varje gång jag använder dricksglasen eller skålarna. I vårt hem finns de i olika vackra färger. Men, Biot har mer att erbjuda i shoppningväg. De har många fina butiker som t ex säljer tvålar i olika färger och med olika dofter Av en god vän har jag lärt mig att det är betydligt bättre för miljön att använda hårda tvålar än pumptvål. I den flytande tvålen finns små platskulorr, som när de kommer ut i avloppet så småningom kan hamna i fiskarnas mage. Så hädanefter blir det bara hårda tvålar hemma hos oss. De är dessutom både vackra och väldoftande. Att jag inte tänkt på detta tidigare.

imageJag tycker generellt att de små butikerna i den lilla byn håller hög kvalitet. Igår spanade vi till exempel in mycket vackra, handgjorda, och ugnsfasta formar – i så läckra färger. Helt oemotståndliga Jag köpte dock ingen den här gången men det ligger i farans riktning att hemmet kommer att förses med en (eller flera) inom kort. Det finns också annat hantverk av diverse slag och det mesta är fint. Dukar och tyger av god kvalitet finns också att köpa. Det finns mycket ”krafs” och fula tyger (enligt min uppfattning) i många butiker på Rivieran, men i Biot går det att hitta guldkorn. Det  är en konstnärsby och det genomsyrar utbudet.

Sist, men inte minst har Biot ett av Rivierans finaste museum. Nämligen, Musée Fernand Léger . Själva byggnaden är i sig mycket vacker med stora partier av glaskonst. Inne i de storslagna rummen finns det rikligt med tavlor från olika perioder av konstnärens rika produktion. Jag tycker mycket om att vandra runt här och njuta av den personliga konsten i klara färger med rika kontraster.

Som du förstår är det inga problem att fördriva en dag i Biot. Byn är greppbar, det finns mycket att se, att köpa och det finns gott om trevliga matställen.

 

Jag ville ju så gärna komma in

Jag ville ju så gärna komma in

”Bärig, örtig, mycket frisk smak med inslag av smultron, hallon, lavendel och röda vinbär. Serveras vid 8-10°C till sallader, till rätter av fisk eller kyckling eller som sällskapsdryck” . Så lyder Systembolagets beskrivning av Miraval Rosé som även kallas Pink Floyd. Namnet kommer av att Pink Floyd spelade in albumet The Wall på Chateau Miraval på 70-talet när slottet ägdes av en fransk jazzpianis som lät bygga en inspelningsstudio.Om du bor i Sverige och vill köpa vinet, finns det i skrivande stund att tillgå på 22 Systembolagsbutiker. Det finns t ex 60 flaskor i Malmö, 13 i Karlstad och 2 i Stockholm. Så skynda om du vill prova. Vinet kostar 159 kronor. Det är organiskt, gjort på en blandning av druvorna cinsault, grenache och rolls, typiska druvor för trakten. Det är mycket högt rankat av vinexperter och ansedda vinmagasin.

Tidigare i våras fick vi en flaska i present av några goda vänner och i förrgår kväll provade vi det. Ja, det var verkligen supergott. Igår hade vi en planerad utflykt till den mycket trevliga byn Cotignac i Provence och då tänkte vi passa på att åka förbi Chateau Miraval som ligger intill byn Correns alldeles i närheten av Cotignac. Nu är detta inte vilken vingård som helst. Den ägs av paret Jolie-Pitt tillsammans med en namnkunnig vinmakare vid namn Perrin. Trots detta närde jag en svag och naiv förhoppning om att vi skulle få komma in. Ibland är jag osedvanligt godtrogen och det tror jag grundar sig i att jag oftast är möjlighetsorienterad. Jag såg framför mig att vi skulle få prova vinet och Brad Pitt skulle titta föbi. Vi skulle byta några ord och vi skulle få ta några bilder. Ja, ja – det är tillåtet att drömma och fantisera.

Det är enkelt att hitta till vinslottet och efter lunch gled vi upp utanför Chateau Miravals gigantiska grindar. Vi stannade och var precis på väg att ringa på porttelefonen när en kraftigt byggd, vänlig men bestämd vakt dök upp. No, no,  längre än fram till grinden skulle vi inte komma. Jag frågade om det fanns möjlighet att boka besök men inte heller det skulle vara en framkomlig väg ( har dock inte gett upp detta än). För att inte åka helt lottlösa därifrån så frågade vi om vinet var möjligt att köpa. Och det visade det sig vara. Vakten hänvisade till en vinbutik i Brignoles och sa att det nog även skulle finnas i en Cave i Cotignac.

Mycket riktigt i den välsorterade vinbutiken i Cotignac hittade vi vinet. Det kostade 14 Euro. De hade dessutom ett rött vin från 2013, som vi inte vet så mycket om, men enligt vinhandlaren ska det vara ”himmelskt”. Vem kan motstå den beskrivningen. Vi köpte några flaskor för 21 Euro styck. Provsmakning kommer att ske de närmaste dagarna. Trots att vinet är ungt är det fullt drickbart enligt uppgift. Som ni ser på bilden är flaskorna dessutom mycket dekorativa. Även om doft och smak är vikigast så ska inte utseendet underskattas. Det är trevligt att servera ur vackra flaskor.

Vad är väl en bal på slottet? Gå in och njut av bilderna på hemsidan och dröm lite. Det gör jag.

 

Friuli – en okänd men spännande del av Italien

Friuli – en okänd men spännande del av Italien

Djävulens bro i den longobardiska staden Cividale

Djävulens bro i den longobardiska staden Cividale

Har du hört talas om Friuli? Det hade inte jag förrän vi fick möjligheten att anmäla oss till en vinresa i området. Och nu har vi varit där, i detta spännande hörn av norra Italien. En del av landet som gränsar till Slovenien och Österike. Under några dagar med intressanta besök på olika platser, har vi också tagit del av områdets spännande historia. Kartan som den nu är ritad är ett resultat av hur makten i området förändrats genom åren. I en by gick t ex gränsen mellan Italien och Slovenien mitt emellan två gårdar som ägdes av samma familj. Många av de personer vi träffat har sina rötter i det som nu är andra länder och barnen är många gånger flerspråkiga.

Vi bodde på en härlig vingård som heter Venica och Venica. Gården, som är ett familjeföretag, ägs av syskonen Venica. Här bodde vi bra i det vackra landskapet och vi fick smaka på de goda vinerna. Det var i första hand de vita som föll oss i smaken. Området är mest känt för de vita vinet och här finns många spännande druvor som jag aldrig har hört talas om innan. Vad sägs om Fruilano,

Vi fick smaka på många viner hos Fiegl

Vi fick smaka på många viner hos Fiegl

Malvasia och Ribolla? Men här finns även mer traditionella druvor som t ex Sauvignon blanc, Pinot grigio och Chardonnay. Det produceras även röda viner i Friuli och där är det druvorna Refosco, Pignolo och Schioppettino som är typiska för distriktet. Men, det finns också gott om t ex Merlot, Cabernet sauvignon och Cabernet franc, var för sig eller i diverse blandningar.

God tapas

God tapas

Om vi inte hade haft förmånen att via vår sektion av Munskänkarna och ett par kunniga och entusiastiska medlemmar hade vi förmodligen aldrig hittat hit. Det är inget typiskt turiststråk, inte ännu i alla fall. Vår resa gick ju ut på att vi skulle botanisera bland vingårdarna och det gjorde vi. Förutom det fick vi mycket annat på köpet. Naturen här är obetalbart vacker och det finns många intressanta historiska platser. För att inte tala om all mat vi fått uppleva. Jag har sällan varit så mätt som under denna resa. Gästfriheten var stor och kokkonsten fantastisk. Vid varje måltid bjöds vi på ett antal rätter, sällan färre än sex. Allt var gott, men mäktigt.

Första dagen besökte vi vingården Il Roncal. Där

Det vackra mosaikgolvet

Det vackra mosaikgolvet

uppskattade jag de röda vinerna mest. På eftermiddagen besökte vi Aquileia och dess basilika från romartiden. Här finns ett fantastiskt mosaikgolv som är det största intakta i västvärlden. Ett ställe som verkligen är värt ett besök. Dag två inleddes med att vi besökte vinproducenten Edi Keber . En person som

Betongtankar hos Edi Keber

Betongtankar hos Edi Keber

personifierar uttrycket månskensodlare. Här är allt vin naturligt producerat och när vi kom hade hela familjen arbetat under natten därför att månen befunnit sig i rätt position. Det här är en liten producent och allt vin var slutsålt. Jag lyckades senare under dagen komma över ett par flaskor på ett Enoteque i närheten. Lunchen samma dag intog hos vinmakaren Fiegel. Ett fantastiskt ställe med många goda vita viner.

Avancerad dekantering

Avancerad dekantering hos Movia

Ni har säkert hört talas om skinkan från San Daniele. Vi fick nöjet att besöka en av de största produktionsanläggningarna i trakten. Vad sägs om en lokal där det hänger 20.000 prosciutto crudo. Under middagen räknade vi ut att värdet av de samlade skinkorna måste uppgå till minst 80 miljoner kronor. Vi fick också lära oss en del om den funktionella och prestigefyllda skärmaskinen av märket Berkel. Skinkan ska ju skäras i tunna skivor och det kräver sin utrustning. Om jag hade haft tillräckligt med plats (och pengar) hade jag gärna utrustat mitt hem med en röd sådan. Snygga och funktionella nyttoprylar för köket har jag lätt att tända till på. Nu blev det dock ingen maskin den här gången.

Resans sista dag inleddes med ett besök i Slovenien på vingården Movia.

Skinkor, skinkor och åter skinkor

Skinkor, skinkor och åter skinkor

En exklusiv och vacker anläggning som haft många prominenta gäster före oss. Vi noterade bla att det svenska kungaparet också varit där. Här åt vi en makalöst god lunch och var inte färdiga förrän en bra bit in på eftermiddagen. Och då var det dags för nästa provning. Den här gången hos en producent av enbart röda viner, nämligen Moschioni. Och även om smaklökar och mage började bli lite utmattande så tyckte jag att vinerna var enastående bra.

Hos Moschioni

Hos Moschioni

Så var det då dags att bege sig hemåt och samla ihop intrycken. Det var verkligen intressant att besöka ett område så är så okänt för de flesta. Med det följer ju att vi inte hade några föreställningar innan resan. Jag tycker till att börja med att landskapet var fantastiskt. Det som också var påtagligt var den stora generositeten som mötte oss. Vinerna var goda och lite ovanliga. Det ska bli spännande att prova det vi fraktat hem och kombinera med rätt typ av mat. Ett stort plus var också att alla vi besökte arbetade ekologiskt och vissa fall biodynamisk. Maten var typisk för området och ganska mastig. Det allra bästa var skinkorna, osten och frittatan. Jag har även viss förkärlek till polenta. En sak är säker. Åker du till Friuli blir du garanterat mätt – och otörstig.