Rött kvalitetsvin från Provence – bäst i mitt test

Rött kvalitetsvin från Provence – bäst i mitt test

imageVid ett antal tillfällen tidigare har jag skrivit om olika vingårdsbesök, framförallt i Provence. Detta vindistrikt som främst är känt för sina roséviner. Drygt 80% av allt vin som produceras här i södra Frankrike är rosé. För en tid sedan hade jag en liten diskussion på bloggen om huruvida distriktet har förmåga att producera riktigt bra kvalitetsviner eller inte. Jag hävdade att det görs och lovade att återkomma i frågan. Nu ska jag berätta om den vingård som eimagenligt min erfarenhet gör det bästa rödvinet i Provence. Följ med till Chateau de Palayson.

Detta är inte bara en vingård. Det är också ett slott och ett kapell som renoverats minutiöst och jag vill påststå att ägarna verkligen gjort en kulturgärning. Paret Alan och Christine, han amerikan och hon svenska köpte slottet 1999. Då var det tämligen förfallet. När vi var på besök visade Alan några bilder och jag skulle kunna använda ordet sunkigt för att beskriva det vi såg. Förutom att lyfta hela stället till någonting extraordinärt läckert och smakfullt har de också arbetat med att gräva fram rester av det som är kulturhistoriskt intressant. Själva slottet är från 1500-talet, men inom ägorna finns också resterna av grunden till en romansk villa och ett imagemausoleum från år 200 före  Kristus. Alan berättar engagerat om hur de arbetat med att återskapa historiska värden  samtidigt som de renoverat med fingertoppskänsla. Och vi pratar om omfattande renoveringar. För den som är intresserad av att läsa mer finns ett reportage i Sköna Hem i slutet av 2014. Jag känner att jag har svårt att beskriva den storhet och det livsverk som paret von Eggers Rudd åstadkommit.

Chateau de Palayson ligger intill Roquebrune sur Argens, vackert beläget nedanför några röda klippformationer. Jag har varit där en gång tidigare i organiserad form och blev då mycket imponerad av såväl stället som vinet. Nu ville vi dela upplevelsen med några goda vänner och åkte dit på vinst och förlust. Inga problem, vi blev så väl mottagna. Alan visade och berättade och drygt två timmar senare åkte vi därifrån, givetvis med ett antal goda viner i bagaget.

imageSjälva vingården är relativt liten , ca 17 ha, vilket ger ca 40.000 flaskor. För att komma åt dessa dyrgripar är det säkrast att handla på plats. Det allra mesta säljs den vägen. Störst andel av produktionen utgörs av rött vin och de flesta vinerna innehåller en blandning av Syrah och Cabernet Sauvignon och vilket ger associationer till såväl Bordeaux som till södra Rhone. Deras Cuvee Christine 2009 är fantastiskt god och den nya årgången 2011 som precis börjat säljas lär vara enastående bra. Vi köpte av den utan att smaka. Det kan inte bli fel. Chateau de Palayson producerar även lite vitt och lite rosé. Vi fick smaka på den än så länge grumliga vätskan som ska säljas i vår. Trots att vinet var långt ifrån klart kände vi att detta kommer att bli något utöver det vanliga. Vi kommer att hänga på låset när försäljningen kommer igång. Slottets viner är rikligt belönade med diverse medaljer och det kan jag förstå.

Själva  slottet är en blandning av gammalt, traditionellt och modernt. Och det är vinet imageockså. Det produceras enligt traditionella metoder med respekt för naturen. Allt vin är organiskt framställt och allt arbete görs för hand. Dock är denna vingård, liksom många andra, inte certifierad. Helt enkelt beroende på att det är förenat med mycket byråkrati och höga kostnader. De som handlar här vet att de köper ett hantverk. När det gäller själva produktionsutrustningen är den ultramodern och högteknologisk. Ståltankarna är sofistikerade, men arbetet kräver ändå manuellt arbete. Lagringen på ekfat sker bara i nya tunnor. För buteljering och etikettering finns en fiffig anläggning som säkert är det senaste på området. Hela processen präglas av extrem noggrannhet, som kuriosa kan nämnas att korkarna är extra långa och flaskorna har en speciell tjocklek – allt för att kvaliteten ska bli den bästa.

Även om priset för t ex Cuvee Christine viner ligger på 22-25 Euro tycker jag att de är imagemycket prisvärda. Du vet vad du får och ägarna driver sitt slott med sina hjärtan och sina händer. Tillverkningen är så äkta och väl kontrollerad, ingenting lämnas åt slumpen. De kostnader som är nedlagda i detta projekt måste vara gigantiska. När vi frågar så svarar Alan – ”it’s a passion not a business” och så ler han karismatiskt. När vi lämnar det

Alan och Christine tillsammans med sina ekfat

Alan och Christine tillsammans med sina ekfat

trevliga paret är vi ett antal vinflaskor rikare och vi har också fått en härlig upplevelse – på denna vingård som är mycket utöver det vanliga.

Vinälskare – här kommer ett riktigt bra tips

Vinälskare – här kommer ett riktigt bra tips

Ilvinio 3

Henrik Tauson

I Sverige pratar vi ofta om fördelarna med Systembolaget från utgångspunkten att de har duktiga inköpare och ser till att det finns en bra mångfald när det gäller urvalet av viner. Det stämmer säkert och har sin relevans, men monopolet har också nackdelar. Nackdelar som nu har fått sin utmaning genom att det på laglig väg går att köpa viner direkt från andra länder via olika distributörer. Det finns alltså sätt att importera vin till Sverige utan att ta vägen via Systembolaget. Jag har kommit i kontakt med några vinhandlare som arbetar utifrån lite olika koncept. Den största fördelen med att handla den här vägen är möjligheten att kunna ta del av utbud från små producenter. Ofta är det viner som sällan kommer utanför det producerande landets gränser. Och många gånger säljs en stor del av produktionen direkt på vingården. Idag tänker jag slå ett slag för IVINIO http://www.ivinio.com/sv/ . På hemsidan beskriver de sig som en marknadsplats för vinentusiaster som söker viner från Frankrike och Italien.

IVINIO är ett franskt företag som skapades av Henrik Tauson 2013. Henrik, som är svensk, lever i Nice tillsammans med hustrun Hélène och deras barn. Hélène är också engagerad i verksamheten. Den marknadsplats som de erbjuder är till att börja med deras informativa och lätthanterliga hemsida. Jag är riktigt imponerad över hur pedagogisk, säljande och användarvänlig den är. Gå gärna in och kolla. Som komplement har de också en fysisk vinbutik i Nice. Den ligger en bit norr om själva centrum och kan

Hélène Tauson

Hélène Tauson

lätt nås med bil eller spårvagn. I lokalen, som inte är särskilt stor, finns ett spännande urval av franska och italienska viner. Det går alltså bra att köpa vinerna på plats.

Det unika med IVINIOS koncept är att de arbetar med vinodlarna själva och alla viner kommer direkt från vingårdarna. På det viset är vinerna både kvalitetssäkrade och prisvärda eftersom det inte förekommer några mellanhänder. Henrik är noga med att framhålla den urvalsprocess som de arbetar utifrån. De säljer bara kvalitetsviner som är utvalda efter provsmakning av en smakpanel. Att de säljer kvalitetsviner innebär inte att vinerna är dyra. Kvalitetsviner finns i olika prisklasser och här handlar det om value for money. Du ska kunna känna dig trygg i att det du köper är noga utvalt. Smaken är ju som alltid olika, men när du pratar med Henrik kan du få goda råd om vilka viner som t ex passar till vilken mat.

Vi var i deras butik för en tid sedan för att provsmaka några viner och det var en trevlig upplevelse. Dels är Henrik mycket kunnig och trevlig att lyssna på när han berättar och dels är det lätt att gilla själva affärsidén. Jag tände i alla fall till direkt och kände att det var något jag vill förmedla. De viner vi provade var ett urval av olika franska viner, som vi testade tillsammans med mumsigt tilltugg.

Sven-Bertil gillar också IVINIO

Sven-Bertil gillar också IVINIO

För dig som bor i Sverige är det här ett ypperligt tillfälle att prova viner från små producenter som du aldrig kommer att hitta på Systembolagets hyllor. Du kan känna dig trygg med att vinet är noggrant utvalt av kunniga personer. Detta är ett litet familjeföretag som aldrig skulle chansa genom att inte göra sitt yttersta för kunderna. Om du bor i Frankrike eller kommer hit ibland så föreslår jag ett besök i butiken.

 

Titta in hos Livia Fontana – sjunde generationens vinmakare i Barolo

Titta in hos Livia Fontana – sjunde generationens vinmakare i Barolo

Livia framför sina vinodlingar

Livia framför sina vinodlingar

Tryffel i allmänhet och den vita tryffeln i synnerhet har i min värld alltid varit lite mytomspunnet. Det handlar om en exklusiv råvara som bara går att finna på vissa speciella platser under vissa perioder på året. I Alba, som ligger i Piemonte i Italien, skördas det åtråvärda vita tryffeln och det är skördetid några veckor i oktober/november. Vi begav oss dit ganska aningslösa, mest nyfikna, för att uppleva stämningen och för att komma i närheten av de goda Barolovinerna. Vi är vinintresserade, men har hittills haft ganska vaga kunskaper om italienska viner. Nu har vi påbörjat vår kunskapsresa. Den tog verkligen ett rejält kliv framåt under vår härliga vistelse i nordvästra Italien. I distriktet Piemonte som ligger i regionen Langhe.

Livia 1

Snyggt, rent och estetiskt tilltalande

Barolo är en by, omgiven av ett antal andra byar, bl a La Morra, Monforte och Castigliono Falletto. De flesta ligger på kullar och i hela trakten är det vinodlingar så långt ögat når. Barolo är också benämningen på ett rödvin. Ett vin som är känt för att vara kraftfullt, fylligt och lagringsbart. Mycket mer än så visste vi inte när vi begav oss. Hur gjorde vi då för att öka på vår kunskap? Som vanligt fick det bli en kombination av research och fotarbete. Jag hade lite tur den här gången. Det visade sig att jag hade sparat ett nummer av Munskänkarnas tidning som hade flera inslag från trakten, vilket var mycket användbart. Det visade sig dock inte vara lika enkelt att slinka in på privata visningar/provningar som t ex i Provence eller Alsace. Hur som helst lyckades vi göra några nedslag. Det finns dessutom utmärkta Enotec och Vincooperativ i området. Nu ska ni i alla fall få mitt bästa tips på ett vingårdbesök. Följ med till Livia Fontana http://www.liviafontana.it/

Mitt i vindistriktet, närmare bestämt i Castiglione Falletto, ligger denna lilla vingård. Den ägs och drivs av Livia Fontana, numera tillsammans med sin söner, sjunde respektive åttonde generationens vinmakare. Egendomen består av drygt nio hektar mark och de producerar årligen ca 70.000 flaskor och knappast någon av dem når den svenska marknaden. Jag älskar verkligen små producenter (om de är bra alltså). Dels för att vinet är unikt och skapat med känsla och dels för det personliga inslaget i själva mötet med ägarna. När vi kom fram till Livias fina egendom, vackert belägen bland vinrankorna kände vi oss verkligen välkomna. Hon kom genast fram, tog oss i hand och erbjöd sig att berätta och visa oss runt.

Livia gillar att berätta. Hon är stolt och glad.

Livia gillar att berätta. Hon är stolt och glad.

Hennes son Michele fanns också på plats och hjälpte till att lotsa oss genom historien, företagets filosofi och berättade om vinerna. Vi fick också en liten rundvandring, bland ståltankar, ekfat och buteljer. Allt var mycket välskött och estetiskt tilltalande. Det är en kvinna i toppen av det här företaget och det har satt sin speciella prägel. Ja, jag påverkas även av sådant. Det är som alltid helhetsintrycket, bestående av många detaljer som är avgörande. Den här släkten har alltså drivit gården i snart 200 år, sedan 1820, och det inger respekt. Det handlar om traditioner och om utveckling, att vårda och att aktivt förvalta arvet. Livia beskriver själv att hon och hennes söner har olika roller och kompetenser som i kombination gör att de producerar utmärkta viner. Ledorden är energi, entusiasm, kompetens och passion. Ord som kunde vara hämtade ur vilken proffsig affärsplan som helst. De känns moderna trots den anrika historien. Intrycket är också att de lever sina värderingar. En riktigt härlig företagarfamilj.

Vad gör de då för viner? På deras odlingar, som alla omger själva gården, odlas fyra sorters druvor, Nebbiolo, Barbera, Dolcetto och Arneis. Av dessa druvor produceras sedan ett antal olika viner. De flesta är röda, men de gör även ett vitt på druvan Arneis (enkelt, men gott och prisvärt -8.50 €) ett rosé (som vi inte provade) och ett sött mousserande dessertvin (riktigt gott det också). Nu till de röda, som givetvis är höjdpunkten. Vi valde att köpa tre sorter:

Den första var en Barbera d’Alba DOC Superiore 2011, ganska rund, mjuk och lättdrucken. Ett riktigt bra, prisvärt – 12€ och användbart

Livia med söner - en affisch på väggen

Livia med söner – en affisch på väggen

allroundvin. Nummer två blev en blandning av Nebbiolo- och Barberadruvan, Insieme kallas den och årgången är 2011. Vinet är kraftfullt, men ändå relativt moget och kostade 17€. Det blev min favorit och vi har provat det sedan vi kom hem – mums tillsammans med tryffel såklart (färskt tryffel håller sig bara en dryg vecka så det gällde att passa på). Sist ut blev en Barolo DOCG Villero 2009. De hade tre typer av Baroloviner, som alltid innehåller 100% Nebbiolo. Den här uppskattade vi mest. Prislappen var 30€, vilket är mycket men får anses om ett riktigt bra pris för den här typen av utsökt kvalitetsvin.

Femlitersflaskor med etiketter designade av Livias väninna frn Köpenhamn.

Femlitersflaskor med etiketter designade av Livias väninna från Köpenhamn.

Om du har vägarna förbi den här trakten får du inte missa denna pärla och du blir garanterat väl bemött. Trakten har i övrigt också mycket annat att erbjuda så stanna gärna några dagar. Bland annat så finns det utmärka vandringsleder i området, som är slående vackert. Vi hade förmånen att ägna en hel dag åt att promenera upp och ner mellan kullarna och njuta av de vackra höstfärgerna som nu även nått vinbladen i norra Italien. Nästa gång vi åker till trakten stannar vi nog ännu längre. Det här gav mersmak.

Nytt vingårdsbesök i Provence

Nytt vingårdsbesök i Provence

Provning på Chateau Thuerry

Provning på Chateau Thuerry

Nu tänker jag ta er med till appellationen Coteaux Varois, som vi besökte i somras. Vi hade inte varit där tidigare så det blev en pionjärtur och vi valde att hålla oss i området kring byn Villecroze. Området fick sin appellationsklassificering 1993 och namnet kommer från departementet Var. Vi hade läst att området producerar större andel röda viner, 40%,  än genomsnittet av appellationerna i Provence och idag var vi ute efter rött.

Som vanligt med utgångspunkt i Antibes så tar vi motorvägen västerut och den här gången svängde vi av vid avfart 36 mot Draguignan, men

Spännande konstverk mitt bland vinerna

Spännande konstverk mitt bland vinerna

det går även att ta avfart 35 vid Brignoles. Det beror helt på hur man vill lägga upp sin rutt. Mellan dessa avfarter finns det mängder av vingårdar att besöka. Ibland är det spännande att köra på vinst och förlust, chansa lite och dyka ner där det ser spännande ut. De allra flesta är mycket öppna för att ta emot besökare och bjuder generöst på sin berättelse och sina viner. Kom dock ihåg att de flesta har lunchstängt. Idag hade vi fokus. Vi startade tidigt på morgonen för vi ville också hinna med att ta oss till Gorge du Verdon och sjön Lac de Sainte-Croix. Ett mycket intressant område som påminner om Grand Canyon och som har en mycket speciell sjö med turkost vatten. Det är något som kräver ett eget inlägg, vilket kanske kommer längre fram.

Den här dagen hade vi i alla för bestämt oss för att göra tre vingårdsbesök. Vårt första nedslag blev på vingården Chateau Thuerry http://www.chateauthuerry.com/homepage i Villecroze. En relativt stor vinproducent vars ägor sträcker sig till och Tourtour och Flayosc. Det

Det här är Domaine Saint Jean

Det här är Domaine Saint Jean

här är ett ganska trendigt ställe. Stilren och modernt inredd byggnad med modern konst på väggarna. Vi blir mycket väl bemötta av en kunnig och vänlig kvinna som ger oss all sin tid. När vi är klara med provningen bestämmer vi oss för att köpa deras Le Chateaux 2009 som innehåller en blandning av Cabernet Sauvignon, Grenache och Syrah, AOC Coteaux Varois. Ett riktigt bra och prisvärt vin tycker vi. Vi köpte även några L’Exception 2009, IGP, med den för Provence otraditionella

Resans vackraste vingård - Saint Jean

Resans vackraste vingård – Saint Jean

blandningen av Merlot och Cabernet Sauvignon. Lite mer åt Bordeauxhållet, dyrare och lite extra.

Nästa besök gjorde vi på Domaine Saint Jean de Villecroze http://www.domaine-saint-jean.com/fr/ även det en i sammanhanget stor vingård med sina 80 hektar. Detta blev vår favorit på den här resan. Stället ligger vackert inbäddad i naturen mitt i hjärtat av Provence. Även här fick vi trevligt och proffsigt bemötande. Vi fastnade särskilt för deras La Petite Chapelle 2010 som görs på enbart Cabernet Sauvignon och är därmed en IGP. Det här med klassificering av viner är en djungel och komplicerad att tränga in i. Varje appellation har sina regler för vilket druvor som måste ingå, eller inte får ingå, för att få en viss benämning. I sig kan det tyckas mindre viktigt men det är en del av systemet och var och en får avgöra hur intressant det är. Det är som med alla intressen, med fördjupning ökar kunskapen och engagemanget.

En mycket stolt vingårdsägare som ville visa oss allt

En mycket stolt vingårdsägare som ville visa oss allt

Den sista anhalten för dagen blev Domaine de Valcombe http://www.domaine-valcolombe.com/ En liten vingård som sedan några år ägs av ett par läkare som ville byta livsstil. Här fick vi en rundvandring på domänen

Lunch på det mysiga torget i Villecroze

Lunch på det mysiga torget i Villecroze

och fick bl a veta att de på den relativt lilla ytan odlar hela tio druvsorter. Även här valde vi att köpa ett endruvevin (vet inte om ordet finns egentligen men..), nämligen Le Carignan, IGP. Ja, av namnet framgår vilken druva det handlar om.

Jag vill även passa på att slå ett slag för själva byn Villecroze. Där finns ett mysigt torg med massor av plataner som ger en riktigt härlig Provencekänsla. Vi åt lunch på Restaurant sous Les Platanes och det var ett riktigt bra val. Supergod mat i trevlig miljö.

Saint-Émilion – ingenting är billigt bara olika dyrt

Saint-Émilion – ingenting är billigt bara olika dyrt

Vår fina balkong med utsikt över byn

Vår fina balkong med utsikt över byn

Bordeaux är Frankrikes största och mest kända vinregion. Det är också ett område som av många anses som världens mest framstående när det gäller att producera röda kvalitetsviner. Vi har besökt Bordeaux tidigare och inser att det finns hur mycket som helst att göra och att vi förmodligen skulle kunna tillbringa resten av våra liv med att besöka vingårdar om vi inte gjorde en tydlig avgränsning. Nu hade vi bara ett par dagar till förfogande, vilket inte är mycket. Det gällde alltså att hårdprioritera. Och vi bestämde oss för att satsa på Saint-Émilion den här gången.

Jag har ju berättat att vi bilat runt i Europa och att vi missade ursprungsplanen som innebar att vi skulle till Champagne. Detta på grund

Vinrankor nästan överallt

Vinrankor nästan överallt

av att besöket skulle infalla på en söndag, vilket är ytterst olämpligt om man som vi är intresserad av att göra nerslag hos olika producenter. En resa genom Frankrike bör alltid innehålla ett besök i en vinregion och nu fick det bli Bordeaux istället. Det gäller att se möjligheterna och ha förmåga att tänka om när det inte går enligt plan. Läs för övrigt detta utmärka blogginlägg skrivet av min kompis som också heter Gunilla. http://forasustainableworld.com/2014/september/battre-att-vara-positiv-och-lugn-an-negativ-och-stressad.html

Tillbaka efter 22 år

Tillbaka efter 22 år

För tjugotvå år sedan var jag i Saint-Émilion på en fantastisk resa (och det avgjorde valet av ort den här gången). Jag var medlem i Lady Circle i Umeå. Varje år anordnades ett internationellt konvent och 1992 var det Bordeaux och Saint-Émilion som gällde. Vi var fem pigga tjejer som bestämde oss för att åka och vi hade hur trevligt och roligt som helst. Först nu när jag återvänder inser jag vilket enastående program de franska kvinnorna hade ordnat. Någonstans innerst inne förstod jag säkert det annars skulle jag inte ha en så bra minnesbild av vad vi gjorde. Det finns många episoder från den resan (vi fortsatte sedan till Paris utan konvent) som skulle kunna bli en hel novell, eller näst intill en bok. Så händelserik och rolig var den resan. Nu väljer jag att berätta ett litet fragment.

Ett av de ställen vi besökte var vingården Beau Sejour-Bécot mitt i Saint-Émilion (en by och en vinappellation). Där åt vi lunch och fick prova deras utsökta viner. Några av oss, bl a jag, fick för oss att köpa varsin trälåda med sex flaskor i, vilket vi också genomförde. På den tiden fick man inte ta med sig så många flaskor till Sverige och dessutom hade vi redan utnyttjat vår maxvikt (samt att vi även skulle till Paris), så jag vet faktiskt inte hur vi tänkte, förutom att vi hade en positiv inställning och var möjlighetsorienterade.  Jag glömmer aldrig

Caroline BECOT - den nya generationens vinmakare

Caroline BECOT – den nya generationens vinmakare

ångesten när jag tittade på den dyra lådan som vid två tillfälle fick åka bagageband tillsammans med resväskorna. Kommer flaskorna att hålla? De gjorde de. Till saken hör att vi fick betala övervikt och det var inte gratis och väl framme på Arlanda var vi  dessutom tvungna att gå på rött genom tullen. Det gick inte att dölja lådan. Resväskan var ju full med annat. Vinet som redan vid inköpet var ganska dyrt hade nu blivit mycket dyrt. Men gott var det och storyn finns ju kvar även om vinet är urdrucket sedan länge.

Nu var jag tillbaka och givetvis ville vi uppsöka http://www.beausejour-becot.com/ När vi kom fram insåg vi att det här var ett mycket

Alternativ användning av ståltank- lokal konstnär får lite utrymme

Alternativ användning av ståltank- lokal konstnär får lite utrymme

exklusivt ställe. Det fanns inga skyltar som talade om att de ville ha besökare, så vi gick runt huset och träffade på en ung kvinna som undrade om vi hade bokat tid för visning. Vi insåg genast att det inte bara var att knalla in, vilket det oftast är i t ex Provence där vi är lite mer hemma. Bemötandet var dock mycket trevligt och när jag berättade att jag varit där tidigare fick vi förslaget att komma på besök följande dag kl 11.00.  Vi återvände då och fick en personlig visning av Caroline Becot som tillhör den yngsta generationen i familjen Becot, som äger vingården sedan någon gång på 1800-talet. En mycket trevlig och kunnig kvinna. Hon berättade bl a att hon studerat till oenolog i åtta år, men att den bästa skolan var den på hemmaplan. Så stolt, proffsig och vaken hon var. Hon gav verkligen energi. Efter visningen fick vi prova några viner. Den här gången köpte jag bara två flaskor av deras prestigevin, trots att vi hade bil och inga tullproblem heller. Vinet hade blivit så dyrt. Med insikteten om prisutvecklingen borde jag ha sparat innehållet i trälådan från 1992. Själva lådan är dock kvar, mest som minne.

Dominique berättar engagerat om Mangot

Dominique berättar engagerat om Mangot

Klassificeringen av viner i Frankrike är en speciell historia. Den varierar mellan olika regioner. I Bordeaux är den nyligen omgjord. Finast är Premier Crus Classés A och det är bara några få som får den toppplaceringen. Nästa nivå är Premier Crus Classés B och där återfinns Beau Sejour-Bécot. Sedan kommer Grand Crus Classés och därefter Grand Crus. En sak är säker – det finns mängder av vingårdar och ingenting är billigt, bara olika dyrt.

Under vår vistelse besökte vi även Chateau Mangot http://www.chateaumangot.fr/saint_emilion/en/ även det ett familjeägt ställe som låg

Trevligt och gott på Mangot

Trevligt och gott på Mangot

lite lägre pris- och rankingmässigt, men som gör mycket goda och prisvärda viner, enligt vår uppfattning. Det finns också ett kooperativ http://www.udpse.com/ i utkanten av byn som säljer viner från små producenter och som vi besökte. Ett betydligt bättre alternativ än att handla i butikerna inne i själva samhället. Där är det hårdförsäljning som gäller, något som inte passar oss. Vissa handlare tillhandahåller några av de riktigt fina prestigevinerna där prisnivåerna drar iväg till femsiffriga belopp. Intressant, men svårt att förstå.

Vårt läckra sovrum med en spegel som var fördelaktig för figuren - gillas av mig

Vårt läckra sovrum med en spegel som var fördelaktig för figuren – gillas av mig

Nu är det ju inte bara vin i Saint Émilion. Det är i sig en fantastiskt vacker liten by som finns med på UNESCO:s världsarvslista. Där bor drygt 2000 människor och på sommaren besöks byn av en miljon turister, 95% av dem är amerikaner. Ett tips till dig som har möjlighet att välja tidpunkt för ett besök. Gör det i september (men undvik skördehelgen) då är det färre människor, behagligare klimat och lägre hotellpriser.

När vi gled i med vår röda Volvo i den lilla byn hade vi inte bokat boende. Det första vi möttes av var något som heter Maison de la

Amuse-Bouche

Amuse-Bouche

Commanderie  http://www.maisondelacommanderie.com/ . Vi går in och kollar sa vi till varandra. Killen som mötte oss berättade att det fanns tre rum, med olika prisnivåer. Spontant tänkte vi ta det billigaste men lät oss övertalas att ta en titt på alla tre. Den dyraste var en underbar liten svit och den var kraftigt rabatterad på grund av låg beläggning. Vi tittade på varandra och nickade. Den tar vi – och vilket boende vi fick. Värt varenda Euro. Allt var bra, precis allt och då är även den franska

L'éntrée

L’éntrée

frukosten inbegripen. De hade till och med hemlagad yoghurt och egen produktion av sylter. Den som håller sig väl med mig kan bli bjuden på deras fikonmarmelad till ostbrickan.

De serverade dock inga andra måltider på hotellet men restaurangutbudet är relativt stort i närområdet. Det gäller dock att se upp för turistfällor. Första kvällen hamnade vi på ett torg, vilket sällan är bra. Detta ställe var ok och stämningen var god så miljön uppvägde maten. Lunchen dagen därpå var däremot en riktig höjdare som jag måste berätta om. Den intogs på Logis de la

Le plat

Le plat

Cadene http://logis-de-la-cadene.1001menus.com/ I Frankrike är det en bra idé att besöka gourmetkrogar på lunchen. Då erbjuds ofta prisvärda menyer, som är lika bra som de på kvällen men betydligt billigare. Det här var den typen av restaurang. Hela måltiden var suverän i alla detaljer och bland det godaste jag ätit på mycket länge.

Le dessert

Le dessert

Det här blev ett långt inlägg och jag hade kunnat skriva ännu mer, men då är risken att du inte orkar läsa. Jag hoppas i alla fall att du tagit dig igenom hela texten och att det gett lite inspiration. Som du förstår finns det billigare nöjen än det jag berättat om, men vi är nöjda. Bra upplevelser har lång avskrivningstid.

Vingårdsbesök – nu är det dags för rosévin

rouet 2

Nu är det dags att skriva om vingårdsbesök i Côte de Provence igen. Idag tänker jag fokusera på roséviner inför den stundande säsongen. I Provence är 80% av allt vin som produceras roséviner och det finns massor av goda och prisvärda sorter att välja mellan. För er som undrar – jag ska börja med att döda myten om att vinet är en blandning mellan rött och vitt. Så är det alltså inte. I Provence görs rosévinet mestadels på samma druvor som det röda, framförallt Grenache, Mourvèdre, Cinsault, Tibourenc, Syrah, Cabernet Sauvignon och Carignan. Färgen och karaktären på vinet beror sedan på hur länge skalen är med i processen.

Trots att det finns ett fantastiskt rikt urval av viner från spännande små odlare är den endast en bråkdel som finns representerade på Systembolaget. För er som inte har möjligheten, att som vi, åka runt och botanisera i vinlandskap, kan jag rekommendera www.franskavinkompaniet.com.  Det är ett litet svenskt familjeföretag som levererar franska kvalitetsviner hem till dörren i Sverige. Läs gärna mer på deras hemsida.

Chateau de Vaucouleurs

Chateau de Vaucouleurs

Hur är det med rosévin, lämpar det sig bara att dricka på sommaren? Vi har hittills varit ganska traditionella och hållit oss till rött och vitt under övriga delar av året. Ju mer vi har provat olika typer av rosévin, som passar utmärkt till vissa maträtter, är jag beredd att ompröva mitt ställningstagande. Det finns t ex goda roséviner som passar utmärkt till orientalisk och till italiensk mat, liksom givetvis till medelhavsmat. Så var inte rädd för att testa olika kombinationer. Innan jag fortsätter att skriva om några vingårdar vill jag dock säga att det finns något som ni aldrig bör köpa och det är bag in box – och jag menar aldrig!

Nu tänker jag presentera fem vingårdar för er. Samtliga ligger inom tio mils avstånd från Antibes där vi bor.

Vi åker autorouten västerut och börjar med att köra av vid avfart 37 vid Puget sur Argens och kommer då till Château de Vaucouleurs www.chateaudevaucouleus.com. Det är en relativt liten vingård, 23 ha, som har sina rötter från 1686 så det finns anor och traditioner. Här produceras utmärkta viner som också belönats med många utmärkelser. Vi har fastnat för deras Rosé Château Cuvée som till skillnad från många andra provensalska roséviner är något mörkare i färgen. Det är relativt smakrikt med inslag av exotiska och röda frukter. Vinet passar förutom till apéritif även till medelhavsmat. Prisvärt för sina € 6.80.

rouet

Chateau du Rouet

Sedan fortsätter vi vägen RN 7 vidare mot Le Muy och stannar till vid Château du Rouët www.chateau-du-rouet.com. Gården, som är ett familjeföretag som funnits sedan 1840, ligger vackert intill Estérelbergen. Produktionen är ca 70 ha. De har ett vin som heter just 1840 och det säljs i en tilltalande, kurvig flaska och kostar € 8.70 och är ett prisvärt aperitifvin.

Nästa nedslag gör vi i Taradeau, på Château Rasque www.chateaurasque.com . Det är en mycket inbjudande vingård som också ligger enastående vackert och har en 6000-årig historia. Här är priserna och kvaliteten något högre. Vi fastnar för deras Cuvée Spécial Alexandra, som ligger i prisklassen € 16. Det är ett komplext rosévin som är extra festligt att dricka. Vinet beskrivs som ”trés féminin” dvs ”mycket kvinnligt”. Jag vet inte vad det innebär, men gott är det.

Chateau Rasque

Chateau Rasque

Vi fortsätter vägen vidare mot Lorgues och stannar till i den lilla byn Saint Antonin du Var på Domaine du Clos d’Alari www.leclosdalari.com. Ett litet, 10 ha, familjeställe som drivs av två generationer kvinnor . På detta urcharmiga ställe finns även rum att hyra och de säljer olivolja och tryffel på beställning. Vinet är utsökt och La p’tite Nine rosé är gott och smakrikt och kostar  € 7.50, vilket jag anser vara prisvärt. Vinet passar som apéritif och till sallader och grillat.

Vårsista anhalt på den här resan är ett kooperativ Le Cellier des 3 collines iFlayosc www.cellierdes3collines.com.Här hamnade vi av en slump. Det såg spännande ut så vi stannade till. I den helt nybyggda butikslokalen finns förutom vin även andra lokalt producerade varor. Vad gäller roséviner har de enkla men goda alternativ. Vi köpte Vitis 3, vilket är ett matvin för det facila priset av € 7.50 och Vitis 2 som är ett apéritifvinoch kostar € 5.50

Les 3 Collines

Les 3 Collines

 

 

När du är ute och åker i vindistrikt så tveka inte att stanna till. I det område som jag nu beskriver fullkomligt kryllar det av vingårdar och de flesta är öppna för allmänheten. Det finns allt från vackra slott till kooperativ. Tänk dock på att Frankrike är landet ”lunchstängt” och det gäller även de flesta vingårdar. Mellan 12 och 14 är det bäst att själv äta lunch. Det finns många små trevliga restauranger i byarna.

Nu har jag lyft fram roséviner, men på samtliga av de gårdar som jag nu berättat om finns det också mycket bra, framförallt röda viner men även vita av olika kvalitet och pris. Av de ställen jag presenterat idag vill jag slå ett extra slag för d’Alari. Det känns verkligen lite utöver det vanliga. Nej, nu måste jag sluta skriva för att det inte ska bli för långt men jag blir lätt entusiastisk när det gäller goda viner. Jag lovar att återkomma i ämnet.

Domaine d'Alari

Domaine d’Alari

Fler vingårdar i Côtes de Provence

Chateau RoubineNu tänker jag ta er med till ytterligare några vingårdar i Provence.  Den här gången håller jag mig till ett område norr om motorvägen (A8). Vi åker från Antibes och svänger av vid Brignoles, som ligger vid avfart 35 och fortsätter vägen i riktning mot Cotignac. När vi kommer till Monfort-sur-Argens stannar vi till på Les Caves du Commandeur, www.caves-du-commandeur.fr. Det är ett vinkooperativ som funnits sedan 1913 och som nu har helt nya och moderna lokaler. Designen på såväl lokal som på vinflaskorna är stilren, modern och tilltalande. Produktionen är relativt stor, ca 550 ha. De har tre nivåer på sina viner, ett enklare bordsvin samt två AOC Côtes de Provence, Secrète och Dédicace. Alla finns både som vitt, rosé och rött och jag tycker att det är mycket prisvärda viner. Den här gången valde vi att köpa av deras ”finaste” röda som är Dédicace 2011, gjord på en blandning av syrah, grenache och cabernet sauvignon, till det facila priset av 9.50 Euro.

Vi fortsätter resan ytterligare några kilometer och stannar en liten bit utanför den mysiga byn Cotignac. Själva byn är pittoresk med sin genomfartsgata fylld med plataner och små restauranger. Vi hyrde ett hus här, tillsammans med några vänner, för ett antal år sedan och återvänder gärna hit för att njuta av atmosfären. Målet för den här dagen var vingården Carpe Diem www.chateaucarpediem.com. Namnet är inbjudande och tilltalande och de producerar goda lokala viner på sina 15 ha. När vi var här första gången 1999 drevs gården av familjen Adam. Francis Adam är en schweizisk tennisspelare som la racketen på hyllan i början av 90-talet, köpte vingården och byggde upp varumärket. För ett år sedan övergick äganden till en ung familj som målmedvetet satsar på att förädla denna provencalska pärla. När vi kom dit höll de på att tappa upp vin och vi blev erbjudna en privat visning. Tummen upp för det. Som många andra producenter har de tre kvalitetsnivåer och jag tycker att alla är prisvärda. Jag slår dock gärna ett slag för deras premiumviner, det vita Opus och det röda Major. Deras ”bordsrosé” är också alldeles utmärkt.

Carpe Diem

Carpe Diem

Nästa anhalt är Domaine Rabiega, www.rabiega.com,  vilket är denna resas besvikelse. Vi har varit här åtskilliga gånger, både när egendomen ägdes av Vin&Sprit under ledning av den framgångsrike vinmakaren  Lars Torstensson och sedan den övertogs av familjen Åkesson. När vi klev in i huvudbyggnaden slogs vi av att stämningen var lite tryckt och vi fick känslan av uppbrott. När vi frågade efter Anders Åkesson, som vi haft kontakt med under ett antal år, fick vi veta att han sålt och det är en ny ägare på väg in. Det ska bli spännande att se vad som kommer att hända.  Vi fick ingen närmare information och ser spänt fram emot vad som kommer att ske med denna lilla producent, 10 ha, som är så starkt förknippad med Sverige. Vad gäller vinerna är jag förtjust i deras prisvärda vita, som har en blandning av Sauvignon Blanc och Viogner. Deras röda prestigeviner Clos Dière och Le Rocher är också mycket bra. Jag håller tummarna för gårdens framtid.

Vårt sista besök på den här resan är på Chateau Roubine www.chateauroubine.com utanför Lorgues. Det är en av 15 Cru Classégårdar i Côtes de Provence som producerar utmärkta viner. Chateau Roubine har haft vinodlingar sedan 1400-talet och är därmed mycket anrik och har en spännande historia. Sedan tjugo år drivs gården, som består av 77 ha, av Valérie Rousselle. Förutom att de producerar mycket goda viner av olika kvalitet och därmed olika prisklasser är det ett mycket trevligt ställe att besöka. De är glada över att ta emot gäster och delar generöst med sig av sina kunskaper om vinet och kuriosa kring det. Här erbjuds också rejäla mängdrabatter. Ett tips är att åka tillsammans med några andra och göra gemensamt inköp. Deras Cuvée Classique (vitt, rosé och rött) kostar ca 13 Euro, men det går att komma ner till 9.50 vid köp av 60 flaskor och däremellan finns en prisskala. Min favorit är deras röda Tête du Cuvée Inspire. Det är riktigt mumsigt.