Bonjour, s’il vous plaît och merci

Bonjour, s’il vous plaît och merci

Jag kom tillbaka till Antibes efter några veckor i Sverige och och nu möter jag våren. Vädret är fantastiskt och vi kan verkligen njuta av fina stunder utomhus. Förutom klimatet så finns det många andra olikheter mellan Frankrike och Sverige. Min utgångspunkt är alltid att ta seden dit jag kommer och försöker undvika att värdera olika beteenden eller kulturyttringar. Jag trivs verkligen både här och där. Vissa beteenden skulle dock med fördel kunna exporteras till Sverige. Det finns givetvis det som skulle kunna gå andra vägen också men det tar jag i något annat inlägg.

Nu tänker jag skriva om att vara artig och om att hälsa på varandra. Där är Frankrike ett föredöme enligt min uppfattning. Här hälsar vi på varandra när vi möts i olika sammanhang och vi säger adjö när vi lämnar. Vi tackar varandra och vi är artiga när vi handlar eller beställer. Låt mig ta några exempel.

Jag har under en tid regelbundet besökt en sjukgymnast för en axelskada. Varje gång någon kommer in i väntrummet tittar personen sig omkring och säger bonjour messieurs-dames. Vi som sitter där hälsar tillbaka. När någon lämnar lokalen säger de au revoir. Går du in i en butik så är det självklart att söka ögonkontakt med den eller de som arbetar där och hälsa på honom eller henne. Du kommer ju in i någons butik och då är det viktigt att uppträda artigt. Du är ju gäst. På motsvarande sätt tackar du för dig när du går där ifrån. När du köper bröd är det ”une baguette s’il vous plaît” som gäller. Om du åker buss så hälsar du givetvis också, men framför allt så tackar du chauffören när du kliver av. Kommer du in i en fransk frukostmatsal på ett hotell är det självklart att hälsa på övriga gäster. När vi går ut genom vår port på dagarna hälsar vi alltid på dem vi möter ”bonjour madame eller bonjour monsieur”. På kvällen är det bon soir och bon soirée som gäller. Och så vidare.

Det är trevligt att hälsa och det bidrar till stämningen i gemensamma rum och i möten mellan människor. När jag var liten var jag enligt uppgift mycket intresserad av främmande människor och slog mig gärna i slang med olika personer på bussar och tåg. Känner på flera sätt igen mig själv genom ett av mina barnbarn som gärna pratar med okända personer och hälsar på alla hon möter. Det är uppfriskande.  Även om det kan vara påfrestande med pratsamma barn så är det positivt och trevligt att bli sedd. Så fördelarna överväger eventuella nackdelar. Tyvärr är jag själv inte lika spontan längre och betydligt mer avvaktande innan jag börjar prata med någon som är helt främmande för mig.

Det är givetvis en grov generalisering att påstå att alla svenskar är stela och tittar ner i backen inför mötet med de vi inte känner. Ur ett kollektivt perspektiv är det ändå ett faktum att franska personer är artigare än svenskar. Det ligger i kulturen. Jag vill absolut inte plädera för att vi alltid ska prata med okända personer om vi inte känner för det. Det är vars och ens ensak. Även om det kan vara en bra idé att ibland ta ut svängarna lite mer. Skulle dock vilja slå ett slag för artigheten. Det är trevligt med människor som hälsar på varandra i ett väntrum. Att tacka för sig när vi lämnar en butik är också en snygg gest. Jag försöker tänka franskt när jag är i Sverige. Inte alltid helt intuitivt, men det går om jag ger mig tusan på det. Kanske dags att importera lite fransk artighet till Sverige?

 

Gott Nytt År

Greta, mormor/farmor, Astrid och Tyra

Mormor/farmor tillsammans med mina mina barnbarn. Det var inte helt enkelt att få till en bra bild för det här är inte familjen som sitter still.

Som av en händelse blir detta blogginlägg nummer 100 sedan jag startade Rivieramoments i mars 2014. Detta för mig så händelserika år i många avseenden. Jag har under ett helt år inte haft en anställning och helt och hållet bytt livsstil. Från att ha varit i den så kallade karriären med fullspäckad agenda och noggrann planering till att styra min tid och ha utrymme för spontana initiativ. Jag får ofta frågan om vad jag gör på dagarna. Frågan kommer inte otippat från de som fortfarande lever med en tight planering och är styrda av sina jobb. På något sätt är det normen. Att vara inrutad och låta sig styras. Inget fel med det, men det finns alternativ. För mig var det viktigt att helt bryta med mitt gamla mönster när jag förändrade mitt sätta att leva. Jag är en person som kan ta beslut och kan kasta loss. Uttrycket ”all in” som används lite då och då passar bra in på mig. När jag jobbade gav jag allt. Nu har jag ett annat fokus och prioriterar att faktiskt irra omkring lite och inte låta mig stressas av saker jag borde göra. Jag går ” all in” för att skapa en ny tillvaro och det går riktigt bra. Ni som följt bloggen und er året känner mig vid det här laget och vet att jag unnat mig en hel del av livets goda.

Nu har jag precis firat jul tillsammans med min familj i Sverige. Då gällde också ”all in”. Under några dagar har vi umgåtts och ätit gott. Jag är liksom familjens stormamma som älskar att samla nära och kära och jag gillar att laga mat. Umgänget kring matbordet är alltid viktigt och under jul blir det speciellt. Jag gillar svensk julmat och svenska jultraditioner. Inlagd sill, gravad lax och julskinka är bäst. I år hade vi ett riktigt fint julbord och en vacker julgran. För första gången på länge var det nu dags för tomten att komma. Jag har ju numera tre barnbarn, Tyra drygt två år, Greta ett år och Astrid tre månader. Tyra var i år tillräckligt gammal för att att förvänta sig besök av tomten. Och han kom såklart, men fick dock ingen kram av barnen. Tyra var nyfiken men vågade inte riktigt ända fram. Greta var lite reserverad och vad som rörde sig i Astrids huvud vet ingen. Av mig fick den fina och trevliga tomten i alla fall en kram.

Bara för att jag gillar svensk jul betyder inte det att jag kan tänka mig att göra något annat. Svenska seder och bruk gäller i Sverige. För några år sedan var det bara Sven-Bertil och jag som firade julen i Antibes, helt utan svenska traditioner . Det var också trevligt. Nästa år funderar vi på att göra en långresa och där ta seden dit vi kommer.

Årets största händelse har i alla fall varit att återigen bli mormor. Den här gången till lilla Astrid. Och att vara mormor/farmor är något som kommer att berika mitt liv varje år. Att följa och delta i deras utveckling är något som ju aldrig tar slut. I år har Tyra börjat prata och Greta kan gå. Båda utvecklar ständigt sina personligheter och sina färdigheter. Jag älskar att följa deras framsteg.

Bloggen har under året varit ett sätt för mig att ge uttryck för det jag har velat förmedla. Ni som läst vet att jag blandar ämnen hej vilt. Ibland skriver jag om makt och karriär och ibland lämnar jag tips på t ex restauranger. Någon gång har jag även agerat konsumentrebell. Just nu har jag inga planer på att ändra inriktning. Jag kommer fortsätta att skriva om det jag vill förmedla inom olika området. Det är en lyx som jag unnar mig. Jag tänker fortsätta att vara viljestyrd och inte händelsestyrd. Det gäller inom alla områden, Inte bara när det gäller bloggen.

Hur är det då med nyårslöften? Jo, jag har några – närmare bestämt tre. Nu är jag järv som delar dem med er. För det första ska jag träna mer strukturerat, med målet att förbättra min löpning. Jag vill klara milen under 55 minuter. För det andra ska jag gå in hårdare för att förbättra min franska, med målet att klara vardagskonversationen. Här måste jag ta mig i kragen och inse att jag behöver jobba hårdare. För det tredje ska jag ta tag i hur mina pensioner placeras, med målet att få högre pension. Detta löfte kan tyckas märkligt för en person som i hela sitt liv arbetat med pensionsfrågor, men dessa frågor är komplexa och tar tid att sätta sig in i. Det var enklare förr, med förmånsbestämda lösningar och traditionell förvaltning.

Jag vill avsluta med att önska alla mina läsare ett riktigt Gott Nytt År och tacka dig för att du läser det jag skriver. Hoppas att du vill fortsätta att följa mig in i 2015. Det kommer garanterat att hända massor av spännande saker.

Utvärdering, aktiv förvaltning och ständiga förbättringar

Min bloggverksamhet har nu varit igång i snart två månader. Ja, tiden bara rinner iväg. När jag sätter mig för att titta och läsa igenom det jag skrivit kan jag konstatera att det blivit många ord. Som jag uttryckt tidigare har jag lite funderingar kring strukturen på bloggen och hur jag ska bygga den långsiktigt. Jag har gedigen erfarenhet av att leda utvecklingsarbete i stora organisationer. Av det har jag framförallt lärt mig vikten av att bygga en stabil grund, att arbeta iterativt och att hela tiden vidareutveckla och förbättra. Den stora skillnaden jämfört med tiden i stora företag, vilket jag uttryckt tidigare, är tillgången på resurser som pengar, kompetens och IT. Skillnaden är givetvis avgrundsdjup, men det måste jag leva med. Nackdelarna är uppenbara men fördelarna är oändliga. Det är ingen annan som bestämmer och det finns ingen byråkrati. Just nu ser jag dock två utmaningar där jag vill dryfta mina tankar och reflektioner.

Den ena är innehållet och funderingar kring om jag har ett för brett angreppssätt. Jag skriver ju om lite av varje, vilket leder till att det är olika målgrupper för olika inlägg. Ni som läst om min blogg under ”en enkel till Antibes” vet att det också var min ansats. By the way – det går nu att läsa under fliken ”om bloggen”. Jag skriver om det jag kan, brinner för och det kan tror kan intressera fler personer utöver mig själv. På samma gång får jag skrivträning och utlopp för det jag känner behov av att uttrycka. Just nu har jag kommit fram till att jag fortsätter på det viset ett tag till, men jag tar tacksamt emot inspel och jag uppskattar verkligen om ni kommenterar direkt på bloggen så att alla som vill kan läsa.

Den andra utmaningen är strukturen på hemsidan och nu har jag nöjet att presentera några förbättringar. Jag har ändrat flikstrukturen så att kategorierna framgår tydligare. Under vissa kategorier finns det underrubriker för att skapa en systematik för att underlätta läsandet. Mycket av det jag skriver har inget omedelbart nyhetsvärde och avsikten är att det ska gå att läsa även längre fram och kunna tjäna som källa till inspiration och diskussion. En annan förbättring är att jag nu lagt in kartor på ett antal ställen. Jag inbillar mig att det kan vara intressant, framförallt för den som är på resa i Sydfrankrike och t ex vill besöka vingårdar.

När jag skriver att jag har gjort så är det en sanning med stor modifikation. Det är Magnus, min äldste son som hjälper mig. Stort tack för det!

Nästa steg i bloggens utveckling hoppas jag blir att nå en bredare målgrupp genom att få större genomslag hos olika sökmotorer. Hittills har jag fokuserat på skrivandet och många av er som läser finns i mina olika nätverk och det gläder mig. I den nya värld som bloggvärlden är för mig finns det dock mycket att lära. Jag har t ex förstått att taggar är viktiga, liksom att sprida ut sin adress lite runt om i cyber. Nu tänker jag träna mer på det för att få fler läsare.

Ja det här med att blogga innehåller många dimensioner. Just nu har jag arbetat introvert med mina strukturer, men återkommer inom kort med något mer inspirerande. Jag måste dock tillstå att trots alla utmaningar med teknik och strukturer så får jag personligen inspiration av att lära nytt och jag är övertygad om att det är nyttigt för hjärnan.

Hör gärna av dig till mig med dina kommentarer och förbättringsförslag.

På gång

Nu är jag äntligen igång med min blogg. Tack snälla Kenth som hjälpte mig med den för mig lite komplicerade tekniken. I morgon kommer ett nytt inlägg.

Gunilla